Efter drygt en veckas väntan på svaret som enligt kundtjänst för Blogg.se skulle anlända inom ett dygn, känner vi att våra aningar angående den här sidans opålitlighet besannats. Bloggen är nu helt säkerhetskopierad och flyttas från och med nu över till följande länk:

 

Alla gamla inlägg kommer successivt att läggas in i den nya bloggen, och när det är gjort läggs den här sidan ner helt. Tack för den här tiden, och välkomna att fortsätta terrorisera oss med kommentarer och annat skoj på den nya bloggen som vi hoppas blir ett stort steg framåt både visuellt och innehållsmässigt!

 

Nu laddar vi upp inför århundradets absolut inte mest fantastiska men högst märkliga inlägg med lite partymusik. Häng med du också och bli riktigt taggade inför vad som komma skall!

 

Medan Male säkerhetskopierar sin blogg för planerad flytt till annan blogg inom några veckor passar hon på att ladda upp ett litet smakprov i bildform på vad som komma skall. Vänta, vadå flytt till annan blogg? Varför det? Tja, kanske är det så att hennes erfarenheter den senaste veckan ligger bakom detta beslut. Kanske är det så att hon inte uppskattar när Blogg.se automatiskt har loggat in henne som "Anonym" eller som en helt annan användare innan hon ens har hunnit logga in över huvud taget. Eller kanske är det så att svaret Male fick på det här inlägget som hon verkligen inte skrivit har bidragit lite:

 

Hon vet inte. Vad hon däremot vet är att Blogg.se bör komma med en väldigt, väldigt bra förklaring för att hon ska våga stanna kvar. Kopieringen är nu framme i december 2011. Bara två tredjedelar kvar, ungefär! Males kväll är räddad...

 

Visst ja, bilden. Här kommer den!

 

... vi har varit så förfärligt upptagna med att fotografera kundvagnar! Fast som seden bjuder väntar vi förstås med det bästa till sist och inleder med lite vanligt rörigt berättande. Låt oss börja med att avslöja att kvinnorna på nedan bild faktiskt lät bilen stå sådär, låste den och gick.

 

Förresten är Damen en sådan där person som tycker att namnsdagar är nästan lika viktiga högtider som alla de andra. Male, som ibland är lite långsam i starten, tog några år på sig att förstå detta. Därför tog hon i lite extra vid Damens namnsdag häromveckan och försåg henne med följande konstellation:

 

I den lilla hopvikta papperslappen framför kortet fanns en liten ledtråd till en annan lapp, som ledde vidare till ännu en lapp osv. Alla lappar innehöll väl genomtänkta och fullständigt normalfuntade ledtrådar i form av omskrivna sånger med Damentema, t.ex: I en bur vid kökets slut, liten Putte tittar ut eller Imse Vimse Damen klättra uppför stol. I slutet hittade Damen sina presenter i Males fotpall. Nu gäller det bara att börja planera i tid för att kunna toppa detta nästa år...

 

Nu tar vi en bild på en av Males nya leksaker. Säg hej till hennes alldeles egna häftklammerförgörare!

 

Putte har för övrigt lyckats med konststycket att precis som vanligt kissa ner sitt bo något alldeles förfärligt, och under städningen förolyckades tyvärr en av plastdetaljerna i hans bur. Damen visste dock på råd och ersatte den snabbt med en prasslig, plastig sak som Putte inte blir riktigt klok på. Den är visserligen ihålig och går att använda för att klättra upp till ovanvåningen men... vad är den till för? Putte klättrar ju alltid på gallret. Putte förstår inte. Putte ger snabbt upp sina funderingar, gräver ett bo vid foten av sin nya leksak och påbörjar det eviga projektet att förvandla prasselsaken till småbitar. Vi återkommer om ett tiotal år för att se hur det har gått!

 

Men vad var det nu med de där kundvagnarna? Var det bara en bluff, en dålig ursäkt för uteblivna blogginlägg? För det finns väl ändå inte en enda chans i världen att Male skulle ha gått och samlat på sig typ ett halvt dussin fotografier bara på en massa tråkiga gamla kundva--

 

För några helger sedan, ty här anser vi det vara alldeles för simpelt att blogga när händelsen är färsk i minnet, befann sig vår favorittrio nördkamrater i en bil på väg mot Eslöv, ty årets första marknad stundade och den ville varken Damen eller Hon till höger missa. Fy sjutton vilken lång mening. Den här gången mellanlandade de i alla fall inte i Landskrona.

 

Damen tog dagen till ära sina första trevande försök att fotografera med sin sprillans nya mobiltelefon – som för övrigt är av exakt samma modell som Males. Varför variera sig? Nu när hon kommit på hur man stänger av blixten blev ju bilderna plötsligt riktigt skarpa och fina. Oj vad roligt hon hade!

 

Kära dagbok. Förlåt att jag inte skrivit på ett tag.

 

Det är så att jag har varit väldigt upptagen med min examenspresent. Den är röd och heter Edla. När jag räknat ut hur man tar sig in i cykelinhägnaden på jobbet började vi cykla, Edla och jag.

 

 

Dag 1 hade någon låst fast sin cykel med styret tätt tryckt mot Edlas dito. Jag pratade länge och väl med Edla om farorna med tillfälliga sexuella kontakter. Motvilligt lät hon mig lossa på det andra styret, men inte utan att jag rev mig på handryggen.

 

Dag 2 lärde jag mig att man ska dra i hårt i dörren till cykelinhägnaden när den är trög, men inte för hårt. Då gör man illa sig i handflatan. Vi skrattade gott, Edla och jag.

 

Dag 3 var jag lite för ambitiös i en sväng och trodde mig plötsligt se något hinder på cykelvägen, varför Edla och jag ganska så snabbt befann oss i ett dike. Vi undkom dock lindrigt med endast en smått tilltufsad cykelkorg och ett halvdussin blåmärken.

 

Dag 4 anlände träningsvärken från h*lvetet.

 

Dag 5 tog jag mig ett allvarligt samtal med Edla, som med ett pillemariskt leende då avslöjande att hon "nollat" mig. Jag blev helt paff. Här hade jag gått och trott att det var mig det var fel på! Att orsaken till våra små missöden berodde på mig! Jag hade ju trots allt inte suttit på en cykel på sisådär 8 år. Edla försäkrade mig dock om att så absolut inte var fallet. Hon drog lite väl länge på u:et, och leendet såg lite svårtolkat ut, men det var säkert bara inbillning. Edla är snäll mot mig. Jag ser fram emot att cykla med henne igen i morgon bitti.

 

Nedan följer en rad bilder tagna från en svensk webbsida, och utmaningen för er läsare är att gissa vilket århundrande som bilderna togs. Låt oss börja med den läckra bakgrunden.

 

Föreställ dig den här bilden, utdragen över hela din datorskärm. Föreställ dig sedan att merparten av webbsidans information hamnar i det vänstra vita fältet och litegrann i det mellersta blå fältet. De vita och blå fälten längst till höger bara... finns där. Tomma. Ibland finns de inte alls! Men strunt i det, nu kollar du om det finns några biljetter kvar.

 

Har ni räknat ut det ännu? När är dessa bilder tagna?

 

 

Året är 2016 och det här är sannolikt var du kommer att hamna om du försöker vara snäll mot en bekant och boka biljetter till Eva Rydbergs senaste show åt denne. Inte undra på att biljettförmedlingstjänster blir allt vanligare. Damen är i chock och Male är rent förstummad och vet inte riktigt vad hon ska säga...

 

Men vi får väl se det positivt.

 

Det är ju bara unga, internettokiga människor som tittar på utomhusteater. Eller hur var det nu?

Hejsan!

 

Nu är Males andra eftergymnasiala utbildning äntligen till ända och hennes examensbevis med tillhörande betyg har trillat ner i brevlådan. Hennes nya jobb har dock tagit lite väl mycket uppmärksamhet från henne så nu kommer här en salig blandning bilder innan de riktiga inläggen inkluderande exempelvis Eslövs vårmarknad publiceras. Men säg som det är, de här inläggen är väl rätt fascinerande i sin oförutsägbarhet, är de inte?

 

Först säger vi mycket andaktsfullt adjö till Males skoldator, som varit en kär (o)vän i två års tid. Ack, aldrig igen kommer dess tangentbord att vara så välspritat och dess äckliga handledsstöd lida av en så stark känsla av övergivenhet. Det vita stället till höger innehöll många otroligt viktiga häften och listor som Male enligt lärarna skulle bli en frekvent användare av under diktatskrivningslektionerna. Det stackars stället fick dock också snabbt erfara att dess funktion löpt ut i ungefär samma veva som Internet kom för mer än 20 år sedan. Hejdå på er allesamman!

 

 

Ahhh, den underbara världen av ickesolida kamrater och de möjligheter detta ger...

 

Coop har humor ibland.

  Den här lilla filuren har funnit för gott att rulla ner från sin dekorativa plats i det innersta hörnet av Males bäddade säng och placera sig i Males armveck helt utan hennes vetskap. Male blev med andra ord ganska så förskräckt när hon upptäckte dess existens för ett par veckor sedan. Episoden upprepade sig igen för endast några dagar sedan. Bör hon bli orolig?

 

Det är nu officiellt bekräftat: Male är verkligen oförmögen att hålla liv i någonting annat än äkta kaktusar. Inte ens succulenter går säkra i hennes närvaro.

 

Detta, kära läsare, är vad som händer när man på Damens förfrågan om en näsduk räcker över ett helt paket och på skoj säger att hon kan välja fritt.

 

Damen Intill: Inte den, inte den, inte den, inte den heller...

 

Vi vill också passa på att glädja er läsare med att Male fortfarande tar sin roll som beskyddare av Puttes gourmandtendenser på högsta allvar och i möjligaste mån undviker att utsätta honom för särbehandling – till och med när hon gör varma mackor!

 

Sist men inte minst kan vi förtälja att Male hade en stark känsla av att hon glömde att plocka undan något från kvällens popcornmissbruk, men hon kunde inte för sitt liv minnas vad det var...

 

(ja, ICAs Popcorn behöver lite hjälp på vägen)

Härom morgonen hittade Male en handske i gräset och skickade ett sms till sin favoritlåtsassambo för att se om hon ville ha den. Damens svar var nästan lite nedvärderande. Hon betedde sig som om Male inte menat allvar!

 

Vi kan också passa på att förtälja att Males inställning att inte alls börja samla Amiibos inte riktigt gick som hon planerat. Hon har dock hittills lyckats hålla sig endast till de personliga favoriterna, och det gick fint ända tills Nintendo lanserade en serie med tema Animal Crossing... men tv-bänken har blivit väldigt fin, om vi ska nämna något positivt!

 

Males andra eftergymnasiala utbildning lider nu mot sitt slut och hon räknar nu timmarna till examensmiddagen på fredag. I fredags föregående vecka inmundigades den sista mikrade lunchen i skolan och hennes mellanmålsmacka var just den här dagen inte så värst lockande varför hon efter ett par tuggor stoppade tillbaka den i kylväskan igen. Tur att hon har en snäll sambo som ställer upp!

 

Damen Intill: Du vet det slängs alldeles för mycket mat på vår jord!

 

Putte ställde för övrigt ovetandes upp som fotomodell en morgon. Att få en hamster att sitta still länge nog för att få en bra bild är ingen lätt uppgift, varför Damen har utvecklat en helt ny strategi: Exklusiv människomat. En bit lyxig spansk ost senare var Putte högst samarbetsvillig.

 

Sist men inte minst kan vi ju inte annat än avsluta inlägget med ett konstverk utan dess like, som vi oavkortat tillägnar våra härliga ungdomar:

 

De senaste åren har en födelsedag i nördkompisgänget, bestående av våra två favoritlåtsassambos och Hon till höger, varit synonymt med kidnappning av ett eller annat slag. Färderna har gått till Emporia i Malmö, till Karlskronas centrum och till Helsingör och... ja, listan bara fortsätter.

 

Nu var det återigen dags för Hon till höger att fylla år och Male och Damen satte sig ner att planera. De insåg snabbt att budgeten i år kunde bli betydligt högre av tre skäl:

Ovanstående tre punkter öppnade såklart upp för oanade möjligheter, en frestelse som ingen av våra två favoritlåtsassambos kunde motstå. Cirka två veckor före Hon till högers födelsedag anlände därför ett högst besynnerligt mejl skickat från DaMales Underhållningsbyrå AB vars klyftiga slogan är "Vi dyker upp när du minst anar det!". I mejlet hittade Hon till höger instruktioner om datum, tid och annat matnyttigt. Där fanns även en mystisk fil med tre likadana sidor fullproppade av rutor och information om någon Stämpeljakt... Skumt, tänkte Hon till höger förmodligen, OSAde och lät sig lydigt plockas upp på parkeringen några dagar senare. Där fick hon genast emottaga ett häfte med instruktioner.

 

 

 

 

I samband med häftet överräcktes också en goodiebag innehållandes... vänta lite nu... Ett korvbröd? En godisklubba? Snöre? NAPP!?

 

Halvt åksjuk av sina försök att titta igenom häftet fördes Hon till höger till McDonalds i Hässleholm, bara för att där informeras om att arrangörerna just upptäckt att de förbisett möjligheten att just den restaurangen av alla möjliga inte serverar frukost. Medan hennes kamrater gjorde upp en ny plan blev det istället paketöppning ute i friska luften.

 

Male och Damen tog reda på att det finns ett McDonalds som serverar frukost på deras hemliga mål, och räknade ut att de borde hinna dit i tid. Bilen rullade således vidare alltmedan Hon till höger upptäckte att det inte fanns någon gräns för hur många gånger hon fick gissa vart de skulle. Det fanns ju trots allt många poäng att vinna på att gissa rätt. Försedd med en karta i telefonen försåg hon Male och Hon till höger med ortsnamn ingen av dem ens visste existerade i en rasande takt och vann 37 poäng när hon gissade rätt. Att hon faktiskt gissat rätt och när fick hon dock inte veta än på ett tag... inte ens när Damen för att förvilla sitt offer ytterligare tog av mot Bjärsgård.

 

 

Efter en rad kringelkrokar på vägar ingen annan än en lokalbo hittar rätt bland susade bilen plötsligt rakt igenom Byhålan. Tyvärr tillät inte deras frukostsuktande magar en visit hos Males familj, men hon gjorde vad hon kunde med tillgängliga medel och agerade stalker för en dag:

 

När de slutligen befann sig en kvart från målet avslöjades destinationen: De skulle till Ängelholm. Klockan tickade och med mycket tveksam marginal stegade de slutligen in på ortens McDonalds-restaurang och lade sina ordrar precis innan frukostserveringen upphör klockan 10.00. Puh!

 

Lagom till frukosten hade Hon till höger skaffat sig så pass många springande Mumintroll på sitt första stämpelkort att hon kunde inkassera de fyra första belöningarna i sitt häfte. Glass och filmkväll fick vänta, Trisslotterna lät å andra sidan lockande men de där såpbubblorna – de ville hon ha genast och meddetsamma! Damen spatserade lydigt bort till bagageluckan.

 

 

Nästa mål för dagen var Ängelholms Hembygdspark. Hon till höger betade metodiskt av utvalda delar av sin checklista en efter en. Hon kramade träd, plockade blommor, klappade getter och smygfotograferade en gammal gubbe vid lekparken. Vid kaninburarna fick hon äntligen förklaringen till nappen hon hittat i sin påse och den mystiska utmaningen som kunde ge hela 20 poäng. Självklart kunde hon inte låta bli och som ett resultat av detta har kaninbebisarna nu blivit förevigade en napp av ett lite större avvant barn än vad de är vana vid – och en helt obegagnad en till råga på allt!

 

 

Under det att Hon till höger roade sig med att fotografera allt hon fick syn på... gjorde Damen exakt samma sak. Fotograferingen av alla skänkta nappar vid kaninburarna tog nog närmare 10 minuter, i alla fall kändes det så för Male som överlät denna syssla åt sina kamrater med motiveringen att det faktiskt räcker mer än väl med två dubletter av varje bild. Damen passade också på att ta lite extra utmanande fotografier. Vad sägs om tre (fyra?) fågelarter på en och samma bild, eller en annan fågel på andra sidan av ett pyttelitet nät? Ingenting är omöjligt för den envise!

 

 

 

När det började suga i tarmluddet erhöll Hon till höger belöningarna för 100 och 150 stämplar – ett presentkort och en filt med motiv från My Little Pony – varefter sällskapet begav sig vidare in till centrum. Där inmundigades varsin räkmacka innan de tog sig an butikerna.

 

Fast innan man börjar shoppa måste Hon till höger först fråga efter Mamma Mu på biblioteket! Självklart. Det gör väl alla som besöker Ängelholms centrum för första gången.

 

 

Därefter bar det av in i allsköns butiker där Hon till höger bland annat provade stövlar och frågade en expedit var denne köpt sina skor. De kom från USA. I väntan på sitt bokade kvällsmål på Pepelinos hann de kränga varsin glass och gå en promenad under vilken Male passade på att utnyttja trädens skuggor litegrann. Hon misstänkte nämligen att hennes solskyddskräm tappat något i effekt, en uppfattning som senare skulla komma att visa sig var väldigt korrekt.

Strax efter det att sällskapet vallat Male in i en butik för att köpa en (svindyr) nässprej mot den björkpollenorsakade rinnsnuva hon åtnjöt fullbordade Hon till höger dagens insats. 300 springande Mumintroll huserade numera på hennes stämpelkort! Hon erhöll för detta de sista belöningarna, en hemlig present i form av en bakform med Muminmotiv samt ett till presentkort. Vid det här laget anade hon garanterat ganska så rejäla ugglor i mossen vad gäller hennes två kidnappares budget för dagen. Någon förklaring fick hon dock inte, utan sällskapet stuvade bara in sig själva i bilen igen och styrde kosan mot stranden vid Klitterhus.