Hej hoj
Vi har precis ätit. Syster sjunger My Heart will go on med en sådär älskvärd, medvetet falskt röst. Danne kommer springandes uppför trappan och försöker få kontakt men Jessica hör inte utan fortsätter sjunga.

Danne: Hallå! Hallå, Jessica! Hallå! Ska vi... hallå! Ska vi spela in... Jessica! Hallå! Hallå! Jessica!

Han vann till slut.

Ja då sitter vi här hemma och inväntar kvällsmaten. Kom hem igår efter tentan, som jag hoppas gick bra.

Var och storhandlade - det kan man väl kalla det? - i Hyllinge med föräldrarna och satte sedan igång att städa när jag kom hem. Passade på att dra över hallen med dammsugaren också för det såg den inte ut att ha utsatts för på ett tag. Därefter har det inte hänt mycket mer än att man suttit och slöat lite vid datorn eller tvn.

Nu ska visst lillungen ner och duka så det börjar nog bli riktigt dags nu, så det kan vara klokt att inte börja se någon video utan vänta lite. Ska ju ha tacopaj så då kan man inte sitta här och dröja inte.

... visste du att det är gräsligt svårt att rita ">:3" med en spelkontroll?

Ja, då var vi här igen efter en stärkande promenad till och från Willys. Vi hittade en kasse fylld med varor där som ville följa med oss hem och det fick den.

I helgen är det ju som bekant dags för Halloween. Ni vet, den där spännande högtiden där småbarnen springer runt och försöker se så läskiga ut som möjligt medan de stjäl godis från oss andra som inte tycker att det är läge att springa klädd i svart klänning och kvast i handen i slutet av oktober. Däremot har familjen lite olika planer på hur vi också ska roa oss - på deras bekostnad, givetvis.

Top secret documents
Följande information är topphemlig, och du kan själv välja om du vill läsa den - och ta konsekvenserna. Vilka konsekvenser dessa i så fall skulle vara om det finns konsekvenser kan jag inte förtälja eftersom konsekvenserna inte är bekräftade och således statistiskt sett kanske inte finns.

Stepp wann
införskaffa stora mängder toalettpapper, silvertejp och några trådlösa högtalare alt. walkie-talkies.
Stepp too
Installera oss kring byns kyrkogård. Ena sidan av denna har en fin gammal stenmur ut mot vägen, en väg som brukar vara mycket välbesökt. I denna stenmur finns ett stycke där man utan problem kan gömma en styck man.
Stepp towee
Vira in mannen i toalettpappret och försäkra dig om att det inte kommer trilla av. Till detta används några meter silvertejp. Därefter installeras mannen på redan nämnda plats vid muren. Placera ut otaliga högtalare alt. walkie-talkies runtomkring kyrkogården. Övriga familjemedlemmar ställer sig på spaning runtomkring. Invänta mörkrets infall. Ät en pepparkaka.
Action!
Skräm skiten ur ungarna m h a högtalare/walkie-talkies och fadersfiguren! Det ska de ha de små liven!!!

... jag vet inte varför jag skrev det där, ärligt. Information Overload i huvudet kanske. Gissa vem som inte ska plugga mer ikväll.

Plugg.

Pluggplugg plugg.

Plugg PLUGG?

Pluuugg plugg.

Pluuuuugg...

Plugg! Pluplugg? Plugg!

PLUUUGG!!!

PLUUUUUUUUUGGGGGG!!!!!

Pizza

145 för både mig och Syster. Hon är sådär speciell och ska tvunget ha en dyrare variant, hrmf. Damen intill däremot, flörtade till sig en femma. Han sa 70. Hon gav 100. Hon fick tillbaka 40. Det skojiga är att hon hävdar att han inte kunde räkna, när hon själv tror att hon bara vann en femma när det egentligen rörde sig om en tia.

Lidlkvitto:

Toalettpapper
Hushållspapper
Karins Lasagne (så att vi kan få i Syster lite lunch)
Lakritspinnar (som inte alls var till Syster)
Hållbar grädde (...??)
Paella
Gräddspray
Cola
Pant till colan
Plastkasse
Plastkasse

Totalkostnad Lidl 117.39. De där örena är livsviktiga!

... är vi nyttiga eller inte nyttiga?


Sen ska vi inte tala om Jysk (hu).

Nyligen hemkommen från en småfrusen promenad från pizzerian via Lidl sitter jag nu här och läser Aftonbladet i brist på annan sysselsättning. Syster har kikat in, vi har varit på Jysk och köpt en madrass och lite sängkläder - jag älskar sängkläder! - och Damen intill införskaffade bland annat en självuppblåsbar luftmadrass som vägde sådär lagom mycket. Nu när vi alla är mätta och belåtna tänker Syster låna Damen intills laptop. Jag gissar att hon kommer halvligga på luftmadrassen Damen intill köpte på Jysk och som Syster kompletterat med madrass så hon får största möjliga dos av skönhetssömn.

Nu ska jag nog se mig om efter något att göra så vi höres så småningom!



Ps. markeringen vid luftmadrassen infördes för att Damen intill tyckte att det var väldigt speciellt.

Var bara lugn Carro, om du läser detta, för du kommer hoppa in i Version 1.02 av Presentationen så fort jag får tid att fylla på med mer folk. Då kommer både du, klassen, Tomten och några andra att hoppa fram i rampljuset. Jag har inte glömt bort er!

Nu ska jag snart kila iväg till bussen för att senare hämta upp Hon som inte vill heta Nuffie inne i stan. Hon kommer nämligen med tåget idag för att hälsa på här medan jag tentapuggar. Jag och Damen intill har kommit fram till några möjliga orsaker till hennes besök:

1. Damen intill har en laptop som Hon som inte vill heta Nuffie förälskat sig i
2. Vi har ett badkar
3. Vi har Kanal 5
4. Vi har en hamster
5. Vi har en pizzeria inte långt härifrån
6. Här finns ingen som säger till henne vad hon ska göra och när

Japp, där har vi nog samlat ihop huvudorsakerna till besöket. Av någon anledning finns inte "Det är så kul att träffa Male och Damen intill" med, ett val jag gjorde omedvetet. Frågan är varför just den orsaken inte dök upp förrän jag kikade tillbaka på alternativen... det kanske ligger något i det? Näää inte kära lilla Hon som inte vill heta Nuffie, såklart hon ser fram emot en stor kram av storasyster!

För er som undrar vilka alla dessa människor som ibland kommer på tal här är, så följer här en mycket genomtänkt presentation av dessa:


Mor:
Undertecknads moder, alltid redo med en kommentar om mina patetiska klädkombinationer. Har på senare tid kommit på att det kanske vore klokt att tvätta lite själva eftersom jag är borta större delen av veckorna och därför inte kan tvätta familjens kläder mitt i veckorna. Det ryktas att ett visst behov av att kontrollera av att sonens smutskläder hamnar i tvätten och inte på hans rum var delaktigt i beslutet.

Andra namn: Mums, Mumsan, Moder.


Gubben:
Bra att ha när bilen inte startar eller Mp3spelaren slutar fungera. Annars fungerar han mest ungefär som en skojig sidokaraktär. Går ofta runt i de där läckra gamla shortsen som blivit riktigt färgglada av hans snickarambitioner. Tycker om att bygga nya dörrar lite här och var och är synnerligen förtjust i fjärrkontroller. Tv-tidningen är hans bästa vän. Mors man, min farsgubbe. Han fyller 50 i år, säg grattis!

Andra namn: Lillponken, Papps, Far.


Hon som inte vill heta Nuffie:
Undertecknads favoritsyster. Det absolut enklaste sättet att lära känna henne på är att läsa hennes blogg, irl kan detta vara ett mycket svårt företag. Har uppenbarligen mycket fritid att döma av hennes konstanta förändringar av sin bloggs utseende. Är något längre än mig varför jag, trots min egenskap som storasyster, upptäckt möjligheterna i att ärva kläder. Tycker inte om rasister. Tycker väldigt mycket om [det där speciella tonläget] Honom [/det där speciella tonläget].

Andra namn: Prinsessan, Snufsie, Snufsan, Lill-(valfritt tillägg), Syster.


Bror:
För sex år sen var han hälften så gammal som jag. Mycket förtjust i datorspel som innehåller A) vapen, och B) något att skjuta ner. Umgås gärna med sina kompisarna, särskilt med [det där speciella tonläget] Mar... där känner jag att jag nog ska lägga ner ämnet om jag inte vill få mig en utskällning av honom. Har väldigt svårt för att koordinera flytten av tvätten från sin tvättkorg in i skåpen, varför tvätten normalt stannar i korgen tills den inte får plats och då söker sig till golvet eller soffan. När han var riktigt liten tvingade vi på honom en grön klänning för annars fick han inte leka med oss. Det var nog lite elakt, såhär i efterhand...

Andra namn: Skitunge, Danne, Lillunge, Den där.


Ninis:
Bortskämd dam i sina bästa år. Favoritsysslor äta, sola, äta, sova. Har en udda vana att sova med benen upp i luften. Misstänkts vara smått döv varför jag måste gå fram mycket försiktigt till buren för att inte skrämma skiten ur henne när hon plötsligt ser mig. Mycket förtjust i mjölklinser och fröstänger, särskilt de med nötsmak. Detta kan vi konstatera då hon slickade och tuggade sönder just en sån fröstång fullständigt häromveckan. Mycket kramgo hårboll som stormtrivs när hon får vara med i köket och halka runt på golvet.

Andra namn: Dixie, Tösen, Snygging, Läckerbit, Damen, Hårboll.


Damen intill:
Studerar teckenspråk, så vi delar en lägenhet under tiden. Har en underlig förmåga att plötsligt sluta prata och istället börja vifta med händerna och vänta sig att jag ska veta exakt vad hon tecknade. Tycker mycket om att stjäla den andra stolen jag har på mitt rum och sitta och luta sig på skrivbordet medan vi hjälps åt att reda ut en massa spännande mysterier i diverse äventyrsspel, eller peka-klicka-spel som de också kallas. Kallas Damen intill för att hon vill slippa beundrarbrev. Är mycket underhållande när hon är trött. Har en hamster som äter precis allt. Och då menar jag allt.

Andra namn: *censur av Damen intill själv*, Damen bredvid, Fling Flam Flupp, Mamma.


Jag 2 och 3:
Mina två systerpersonligheter, den ena kikar ibland fram på söndagar och är lite oförskämt elak av sig, den andra tycker om att vara väldigt sömnig och timid på måndagar. Vi tycker mycket om att samtala, särskilt när vi är ute och går. Då kan vi prata lite halvhögt med varandra och förarga oss över den där kärringen på Willys eller så sjunger vi julsånger tillsammans. De är jättetrevliga.

Andra namn: De där två, A och B, Oj nu pratade jag med mig själv igen.


Skitungen:
Ej att förväxla med Bror. Skojig msnkontakt att prata av sig på. Spelar gärna PSP till 3 på morgonen och sover sedan till fyra-fem på eftermiddagen men tycker inte att det är något fel med det. Kan äta middag på fyra minuter. Mycket förtjust i ostbågar och cola, dock är det inte lika kul när colan hamnar över hela tangentbordet.

Andra namn: 08an, Han där du vet, Neko (gammalt msn-namn som Hon som inte vill heta Nuffie tycker om. Det betyder katt, f ö).


Läsarna:
Ni är inte många men att döma av antalet sidvisningar relativt trogna. Däremot är ni inte speciellt bra på att kommentera utan föredrar att läsa och sedan stänga ner sidan. Om det beror på att jag är tråkig eller dötrist eller... tråkig eller... alldeles... alldeles unnnderbaaar... det vetesjutton.

Andra namn: Mor, Hon som inte vill heta Nuffie, Hon som inte vill heta Nuffies kamrater, Damen intill, ???.

I december har man inte en blogg. Man har en en blögg.

Gärna med pepparkakor till.

Dagens fråga: Vad gör man när man varken har mjölk eller skinka, men rätt gott om ägg och lite surimi?
Dagens svar: En ostomelett med surimi. Males recept har blivit en sådan succé med sådär fyra-fem läsare, så nu måste jag ju bara delge er även detta.

Receptet räcker till två personer, alternativt en mycket hungrig person.

• 100g crabfish - den vanligaste varianten av surimi här i väst
• 8 ägg
• En halvliter vatten
• Salt
• Peppar
• Ost
• Steksmör
• Spis
• Stekpanna
• Stekspade
• Gaffel
• Skärbräda
• Kniv
• Osthyvel
• Plåster

Planera att låta crabfishen ligga framme en halvtimme att tina, så att den i alla fall får sig några minuter. Dela den sen i lagom stora bitar på skärbrädan. Lagom är ungefär en halv kubikcentimeter, eller större om du är stor i käften. Ta bort plasten från de små bitarna och släng den, eftersom du glömde göra det innan du började skära. Hyvla en 10-12 skivor ost och släng i en hög. Ta bort paraffinet från ostskivorna. Ös upp fyra deciliter vatten i en bunke och knäck i fyra ägg, vispa runt med en gaffel. Släng lite fett i stekpannan, starta plattan, ställ dit stekpannan och iaktta när fettet smälter. Häll nästan i smeten. Ångra dig när du inser att du tog tre och en halv deciliter vatten för mycket. Glöm inte att stänga av plattan medan du skäller på dig själv.

Häll ut smeten, den som du så fint blandat ihop så det inte går att rädda någonting av. Blanda fyra nya ägg, den här gången med fyra matskedar vatten. Häll det i stekpannan snabbt som sjutton så du inte måste ha i nytt fett. Låt det ligga och simma runt på medelvärme (om du höjer kommer du med 100 procents säkerhet bränna alltsamman) och roa dig åt att göra roliga mönster i röran med dina crabfishbitar. Täck sedan alltsamman med en massa ost. Vänta tills du kan vicka stekpannan utan att det rinner halvljummen äggsmet över kanterna. Vid det laget är din omelett klar och du kan försiktigt vika den dubbel i stekpannan på ett riktigt proffsigt sätt och knuffa ner den på din tallrik. Ät.

Täck över toppen i kompostpåsen med hushållspapper. Gläd dig åt att det säkert inte är någon som märker att där ligger åtta äggskal istället för fyra under pappret.

Förra söndagen låste sig min Mp3spelare. Tack vare min finurliga fadersfigur återupplivade vi den och den fungerar nu bra igen - förutom en liten detalj. Alla spår verkar nu tillhöra ett och samma album. Detta visar spelaren genom att byta ut bakgrunden till just den albumbilden oavsett vilken låt jag spelar. Det hade inte varit ett problem om jag nu inte haft fler än ett album på spelaren. En del låtar tillhör inte ens ett album eftersom jag spelat in dem själv i Audacity. Således är jag ganska säker på att det är något fel.

Albumbilden ifråga tillhör egentligen precis ett av spåren i spelaren min. Men just det spåret har inte ens någon albumbild enligt Creative Centrale. Men jag tror att de har fel eftersom CDn står i min bokhylla.

Så jag tog bort låten och startade om spelaren men problemet kvarstår. Jag har försökt muta spelaren men till ingen nytta. Nästa steg blir att beställa tid för akupunktur.


Jaha, då ska jag ta och göra mig klar för att dra iväg till Kristianstad igen. Tack vare min finurliga rubrik vet jag exakt var jag ska börja. Hej hopp!

Nu är hon snart halv nio. Sov inte så bra inatt så nu ska vi ta oss en ordentlig tupplur. God natt!

Nu ska jag läsa den sista av... hm... totalt sju eller åtta vetenskapliga artiklar vi fått i den här kursen. Ungefär hälften har varit på engelska, det är den här med fast glädjande nog bara elva sidor. Då brukar det gå rätt fort. Fick en svensk version översänd, översatt via Google eller något sådant, fast det tog längre tid att få ihop de orden till riktiga meningar i huvudet än att läsa originalet. Så nu ska jag gräva mig ner i ännu lite mer affärssystemsteori.

(uppdatering 30 minuter senare)
Sitter och chattar med lite olika skojigt folk. Bland annat syster yster, hon som inte längre vill heta Nuffie.

Till syster som numera inte längre vill heta Nuffie:

För några dagar sedan rapporterade jag om mina 23 kvitton som låg i ena plastfickan i... plastfodralet. Förklara gärna för mig hur man kan använda ordet plastficka om något som innehåller plastfickor? Man kan väl ändå inte säga plastfickan med plastfickor? (angående din kommentar igår)


Nä, nu ska jag kila iväg och fortsätta läsa. Ska nämligen läsa en bok och två artiklar á ~25 sidor idag, så jag har att göra. Därför kör jag den gamla klassikern med Mp3spelaren för att få det lite roligare. Låt mig avsluta med en riktig goding som räddade mig många gånger när det blev lite väl enformigt att sitta med två småsyskon bak i en Volvo alldeles för många timmar i sträck:


Ryoshima Plains, Okami Soundtrack - musiken fick mig senare att prova själva spelet också.
(nej, vargen brinner inte...)

Detta inlägg kommer eventuellt att fyllas med fler publikationer av Damen intill, numera mer känd som Fling Flam Flupp.

Angående Fling Flam Flupp
Hon: Det får bli min sån här... *tänker* ... alltså jag har tappat alla ord ikväll... inte synonym, det är fel... *tänker igen* PSEUDONYM!

Det där med citat ja...
Hon: Det är din blogg, varför hamnade jag där? *pekar för säkerhets skull, utifall jag inte förstår*

Lite sjuk sådär bara
Hon: Kan man få hosta av att skratta? *flera minuter senare* ... kan man få feber av att skratta? Jag är så *SVORDOM IGEN!* varm!

Busskort
Damen intill föreslog precis att busskortsplastgrejen faktiskt har ett namn - den kan nämligen kallas... *glömmer bort det och frågar igen*

Hon: ... ett plastfodral... kanske...? *fortsätter ha ont i nyckelbenet*
(hon har tjatat om det där benet hela kvällen)

Nyckelben
Hon hakar upp sig på att jag skrev om nyckelbenet.

Hon: Haha jag bara tänker på nyckel... ben... öppnar dörren... haha... *fnittrar vidare*


Felefon
Min fantasi kring rubriker börjar tryta, så Damen bredvid föreslår att jag skriver Felefon för det tycker hon är jätteroligt. Nu ska vi visst kika på tjuvlyssnat, men egentligen borde hon ju ringa det där samtalet. Varför gör hon inte det?

Hon: Jag vågar inte ringa nu för då hade jag fling flam fluppat ut. (hon försökte säga flippat... tror jag...)

Hehe
Hon: Det var nånting jag tänkte på.
Jag: Vad tänkte du på?
Hon: Det har jag glömt.
*en halv minut senare*
Hon: Nu kom jag på det igen!

Tråkig kommentar
Nu ska vi se Achmed, the Dead Terrorist, för det har hon inte gjort. Underlig människa.

Hon: Men det var ju inte roligt... att du kommenterade alltså... inte att... asså inte att ja... inte säg nånting förräns jag har sett den! Det är ju bara så tråkigt att jag inte har sett den ännu. Och det var ju inget roligt att kommentera att jag inte hade sett den.

Nu blev det ju plötsligt roligt, haha.

Hon ringde minsann till slut
Medan Achmed laddar (videon, inte han) så ska hon gå och prata om han vill fråga... nej hon menar fråga om han vill prata. Telefonmänniskan alltså.

Hon kommer tillbaka efter ett slag: Aj fy *SVORDOM FYYY* vad jag har ont i mitt nyckelben!!

Ps. ikväll bad hon mig specifikt att fortsätta kalla henne Damen bredvid och inte ange hennes namn eftersom hennes namn inte vill fingera i pressen, som det så fint heter. Detta respekterar vi i redaktionen och erbjuder därför läsarna att skicka sina telefonnummer, så kan vi skicka tillbaka hennes.

I brist på ork tänker jag härmed skriva rubbet i ett och samma inlägg med fina små underrubriker. Håll till godo!

Dagens nyheter
Läser nyheterna både i Metron och över Internet. Kan nu stolt konstatera att vi svenskar tveklöst befinner oss i samma intelligenskategori som amerikaner. Vi behöver nämligen en expert för att förstå att försvunna Carolin måste hittas. Nu är vi alltså bevisligen lika intelligenta som amerikaner, ty i en amerikansk databas för ekonomer som vi besökte i förra veckan finns ett 24-lektionsfenomen man går igenom för att lära sig hantera systemet. Första två tredjedelarna av lektionerna bestod av övningar såsom att lära sig spara och öppna filer. Avancerad lärdom med andra ord.

Vilken tur att jag inte är just den danska Muhammedtecknare som misstänkts vara planerat mordoffer för en tunisisk man. Denne fick nämligen stanna i landet eftersom han riskerar tortyr i hemlandet. Oavsett om något eller båda av de scenarierna är äkta, är jag väldigt glad att jag inte är någon av de personerna.

Munkar
Människan som kom på idén att sälja munkar utanför Överskottsbolaget måste antingen vara före detta torterare, eller grovt skadeglad. Fy sjutton vad man blev hungrig.

Frukt
Kom på den finurliga idén att istället för att klämma i mig godis, ta med mig lite frukt till mellanmål eller lunch i skolan. I min värld betyder frukt citrusfrukter eftersom jag är allergisk mot ungefär allt annat. Så då planerade jag att köpa clementiner. Men det fanns inte, utan istället fanns det vanliga apelsiner och... satsumas. Ingen information om vad det där var, så jag antog att varenda kotte som går in och ut ur butiken är bekanta med ordet satsuma. Jag plockade åt mig några vanliga apelsiner och drog hem för att ta reda på vad i hela världen satsuma är. Visade sig vara ungefär samma sak som en clementin. I den här takten kan vi nog vänta oss arabiska bokstäver istället för våra egna när vi köper frukt nästa år.

Kväll
Efter att ha spelat klart Art of Murder och njutit av ännu en hackig cutscene, installerar vi Keepsake. Damen intill passar på att skrapa loss ett fluglik från väggen. En annan fluga hade oturen att befinna sig på polkagrisstruten i samma stund som hon tittade dit. Med andra ord sitter vi och spelar adventurespel med två lik på bordet. Därefter föreslog hon att jag skulle kalla det här inlägget "Tis-Dag" eftersom det är lite roligare än att skriva tisdag, och jag har ju ingen annan rubrik påtänkt. Jag tror hon behöver sova.

... hon ber mig också tillägga att flugliken består av rester av små blomflugor, med andra ord tar de inte upp en kvadratcentimeter av väggen när hon plockar loss dem.

I förra veckan tömde jag plastfickorna i busskortsplastgrejen. Den ena sidan innehöll bara busskortet så den besparades, däremot slängde jag 23 kvitton som på något vis, allihop, trängt in sig i den andra fickan.


I torsdags åkte jag hem från skolan för att tillbringa fyra sköna heldagar hemma hos familjen med de otaliga kastrullocken och de försvunna kastrullerna. Därför hade jag med mig en stor resväska för att få plats med allt godis till hon som inte äter godis och han som tyckte att de där 15 kronorna han blev skyldig mig kunde föras över via Internet. Så slipper han själv betala "på riktigt". Resväskan tyngdes också av tre böcker och sängkläder för tvätt. Tillbaka till ämnet.

För att komma till salen jag ska, måste jag ta mig upp till fjärde våningen. Med en stor resväska. Bara för att markera vad jag tycker om att studenter som har fullt fungerande ben och endast en liten väska (hur får de plats med mat och anteckningsmaterial i den där lilla saken?!) köar till hissen bara för att slippa gå upp, så gick jag upp till fjärde våningen. Bärandes på resväskan. Okej, kanske min svaga fobi mot hissar spelade in. Men det var i så fall en så obetydlig orsak att den nog inte ens fanns.

God afton!

Som jag trodde hade Mp3spelaren bara en dålig dag igår. Heder åt gubbens (a.k.a. fadersfilurens) tålamod som envist överröstade min envishet, och förklarade för mig att det faktiskt måste finnas en återställningsknapp på spelaren just för sådana här tillfällen. Av en slump hoppade det plötsligt fram en återställningsknapp - jag tror att det var spelaren som ville verka oskyldig! - som pappsen slugt petade på med en nål. Vips stängde den av sig! Vilken tur att jag inte tänker bli tekniker.

Nu fungerar den så när som på att den har fått för sig att all musik är tillverkad av United Live och därför ger den varenda låt cd-bakgrunden från dem. Det känns lite knasigt när man nördar remixade gamla spelmelodier eller något annat trevligt.


Jaha, så nu sitter vi här i Kristianstad. Ska på föreläsning imorgon, förmodligen med det största seminariet efteråt. Vi tror nämligen att uppgiften vi får där lär vara bra så stor. Hoppas den inte är det för jag måste hinna läsa ut två låneböcker till fredag - för då behöver jag bara betala för en veckas övertid.

Jaha, då har alltså mp3spelaren lagt av. Med andra ord måste jag in till ComputerCity och få den reparerad... eller något sånt. Det är ju så kul att få reda på nu, när man nyss var i trakten där och handlade. Den har låst sig elva sekunder in i en melodi, och går helt enkelt inte att varken stänga av eller få att reagera på något annat. Ladda den kan jag göra, har precis testat, men programvaran hittas inte. Så batteriet fungerar, men själva datorn är låst. Skitkul med andra ord.

Sen är ju alla jätteglada åt att låta vem som helst kika på innehållet i sina maskiner - oavsett om det gäller mp3spelare, mobiltelefoner eller datorer. Samma privatlivskänsla som får oss att städa undan i filmhyllan eller gömma det där kanske inte så lämpliga fotot i sovrummet när det kommer fint besök. Fördelen är väl i varje fall att det antagligen är ett fabriksfel - eftersom jag än så länge lyckats undvika att tappa den i golvet och annat sådant trevligt. Så har jag tur får jag tillbaka den... bara återställd till zero contents...

Är så enormt lycklig och uppe i det blå just nu så tror jag ska sätta mig och göra något som tar upp alla tankarna.

Nyligen har vi dragit ur något spännande ur Nuffies dolda liv - hennes blogg säger nämligen normalt mer än hon själv gör. Inte den här gången, nu fick jag faktiskt ur henne lite riktiga ord.

Ta precis vilken låt som helst - oavsett genre, språk och åldersgräns - och gör den till en ny hit. Detta endast genom att på valfritt antal platser i texten lägga till valfritt antal av följande ord (gärna blandade och upprepade):

• Yo
• Mannen
• Com' on
• Girls
• Yea

När du gjort detta konststycke är musiken komplett. För bästa effekt adderar du en lämplig accent till de tillagda orden, förslagsvis med utgångspunkt i musiken som, oavsett om du vill det eller ej, börjar spela så snart du öppnar Nuffies blogg.

Förslag på musik som kan bli bättre - så du kommer igång med skapandet:

• Bä bä vita lamm (barnsång)
• Evighet (Carola)
• The Winner takes it all (ABBA)
• Life's gonna suck when You grow up (Leary, Phillips)
• Hakuna Matata (Lejonkungen)
• Like a Virgin (Madonna)
• Den blomstertid nu kommer (psalm)

Trött på vanlig musik? Prova att lägga in lite ord i något instrumentalt - allt går med lite fantasi! Personlig favorit: Beethovens femma.

... slutar härmed skriva då jag måste ge mig den på att få bort "Like a Virgin... YO!!!" ur mitt huvud...

Om någon undrar varför jag ödslar tid på att citera mina egna samtal med mig själv, är det helt enkelt ett försök från min sida att uppmärksamma mina världsliga egenheter. Detta för att kanske en dag kunna uppnå en kompromiss där jag slutar prata högt med mig själv... och övergår till telepati...

Dagens första
Jag går ut till bussen vid åtta på morgonen. Ser en skåpbil köra förbi med dörrarna där bak öppna.

Jag: Öh ska du verkligen sova med dörren öppen...   *inser att jag sa fel*   ... öööh nej jag menar...   *Inser att jag talade med mig själv. Slutar tala*


Dagens andra
Råkade på min väg till Överskottsbolaget bita sönder lite för mycket av tummen. Så den började blöda. Skällde på mig själv för att jag var så dum hela vägen fram till affären (jag var tyst där inne... nästan...) och glömde tillfälligt bort det tills jag fick syn på tummen min på väg tillbaka till busshållplatsen.

Jag: Ajaj, det där ser ju inte skönt ut!   *kommer på att det är min egen tumme jag kommenterar...*


Dagens tredje
Rundar hörnet mot busshållplatsen. Där är några träd och ett staket ivägen så kan inte se om bussen är där förrän jag är sådär tio meter från hållplatsen. Enligt klockan ska det komma en buss precis nu så jag kanske måste vänta in nästa om den här redan kört förbi.

Jag: Hm undrar om bussen har kommit hit än... ja titta där står faktiskt folk, då har jag stora chanser...   *tittar på klockan*   hon är precis 44 i och det är då den ska komma... vad bra.   *påminner mig själv om att hålla tyst nu när det är folk i närheten*

Några sekunder efter att jag ställt mig exemplariskt vid hållplatsen kikar bussen fram i kurvan ett par hundra meter bort.

Jag: Åh titta där är den, vilken tajming!

Igår sa jag att jag hade bestämt mig för att få ett VG på Finansieringskursen eftersom jag var så duktig och stod ut med den. Idag åkte jag till skolan för att träffa tomten i tjugo minuter och få ett utlåtande. Han kommer ut ur hissen ett par minuter efter tio.

Tomten: Är det du som är Malin?
Jag: Ja det är jag det.
Tomten: Ja i så fall har du ett av de bästa resultaten jag fått på mina tentor.

Resterande trettio minuter - oj vad du är uppmärksam, ja, han drog över tio minuter - fick jag en genomgång av min tenta. Jag hade gjort ett slarvfel eftersom jag missat att en investering också måste innebära en utbetalning. Vilken skitunge som helst vet väl att man måste lämna ifrån sig pengar för att kunna investera i den där godispåsen, men likväl missade jag det. Jag hade också kunnat skriva lite mer detaljerat på den allra sista uppgiften men det var ändå bra nog.

Så jag ska visst hamna någonstans kring 90-95 poäng av 100, vilket tydligen innebär högst poäng i klassen.

Vid närmare eftertanke tror jag nog att jag ska kunna leva med de där misstagen.

Kristianstad igen idag. Sitter och lyssnar på lite instrumentalmusik och planerar vilka stycken jag ska spela in från YouTube för att lägga in på mp3spelaren innan jag drar. Måste ju vara på skolan imorgon vid tio för att få min tenta av tomten, eftersom expeditionen inte gett honom den förrän i fredags när alla andra fick tillbaka sina färdigrättade. Jag ser verkligen fram emot det. Har redan bestämt mig för att jag ska ha ett VG eftersom jag förtjänar det som stod ut med kursen. =)

Finns inget så mysigt som att lyssna in sig på gamla klassiska musikstycken ur spel man missbrukade när man var yngre, gärna omkomponerade eller i orkesterform. Som den här:


En variant av Terra's Theme, Final Fantasy VI

Egentligen är det bra så underligt att en melodi kan sätta igång så enormt många minnen. Särskilt som det är ur spel, och där finns det ju ingen riktig musik... heter det, och visst är det sant att det mesta som görs nuförtiden tillverkas på en höft. De äldre klassikerna - de med musiken - tenderar att uppfattas som någon sorts bortglömda föregångare. Jag håller inte med.

Nej nu ska jag nostalgitrippa lite till innan jag ska springa och skriva ut föreläsningsmaterial!

Sitter och gör av med lite tid med ett spel. Det händer inte ofta.

Sitter och läser lite information om magsår och kommer fram till att jag nog bara har magkatarr lite då och då. Största orsaken till min slutsats är att jag inte vill få en äcklig böjbar slang nedkörd i halsen.

Just nu sitter en av mina msnkontakter och är fullständigt övertygad om att jag är gravid. Att jag meddelar att det är ungefär lika troligt som att jag råkat på en jungfrufödsel verkar inte förändra situationen. Vid närmare eftertanke är det nog mer troligt än att det skulle vara något annat. Fast det är nog bara Lasse som spökar. En annan msnkontakt smet iväg på toa för tio minuter sedan och är fortfarande inte tillbaka. Nu kom hon precis och berättade att hon hittat en Bamse hon bara läst hälften ur.

God natt. Oj nej vänta hon är bara åtta nu ville familjen att vi skulle se Idol. Eller ja Nuffie ville. Så vi andra böjer oss för hennes vilja, annars börjar hon bara gråta. Ja nu gråter hon ju inte i ordets rätta bemärkelse, utan det yttrar sig snarare i olika utläggningar om hur fantastiskt bra Idol är, och hur elaka vi är som inte kan offra en och en halv timme av våra liv. Men det är kul att kalla det gråta.

Jag tror jag "glömmer" tiden sådär en trettio minuter. Eller fyrtio.

Hejhej.

Jadu Nuffie jag är hemskt ledsen att jag inte skrev något här igår. Jag vet att du saknade mig. Kanske. Men jag hade lite för mycket huvudvärk så sängen lockade mer.


Igår morse kom jag på att mina skor gnisslar så mycket att jag inte skulle kunna överraska eller skrämma någon annan än Nuffie.

Har blivit så kallt på morgnarna nu att det är frost ute ända till niotiden. Tack och lov går jag inte längre än till ett på nästa kurs - hela december inkluderat där - så slipper nog den värsta eftermiddagskylan. Brrrrr. Så har börjat härda mig genom att åka en station längre, hugga en Metro och sedan gå tillbaka till centralen. Tar cirka tio minuter. När jag presenterar det sådär låter det nästan både genomtänkt och hurtigt. Så jag tänker inte berätta att det egentligen bara är för att en Metro gör väldigt mycket i pauser, under lunchen etc. Och att den alltid är slut vid centralen. Hehe.

Ja då börjar det bli kväller igen. Har suttit och läst ett par vetenskapliga artiklar idag och är sådär lagom inte pigg, så ska nog dra mig tillbaka om en halvtimme-trekvart. Men dagen har varit riktigt produktiv, har både hunnit vara i skolan, hämtat ut pengar - oj visst ja de ska ju komma till rätt ägare också! - läst de två nämnda skojiga artiklarna *host* och dammsugit av rummet. Och så har jag stekt falukorv.

Hu vad vi gäspar. Nej det här bäddar för en rejäl tupplur. Om nu bara magen fortsätter vara sådär snäll mot mig som den varit förra natten *klappar magen* så kommer det nog gå riktigt bra också.

Ser på baksidan av Se & Hör (varför lägger hon den här så någon kan tro att jag läser det?) att Kramsången Kramis ligger i topp på listorna. Det förstår jag. Vem älskar inte dåligt översatta sånger med enda syfte att tömma kontantkortet? Marknadsföring ut i fingerspetsarna. Det faktum att texten är ofantligt tråkig och upprepande samt att jag till och med tycker att den tyska låter bättre är ju inte viktigt. Sjunger man bara kram kram kram kram kram kram kram tillräckligt många gånger så säljer man ändå. Och kaninen är ju fantastiskt söt.

Vilket leder mig till någon av följande slutsater (välj och vraka själv), nämligen att alla svenskar som laddar hem den låten antingen

1. följer strömmen
2. fick underkänt i engelska
3. aldrig läst tyska
4. inte förstår texten men tycker det låter jättefint
5. lider av fullständig avsaknad av musikaliskt sinnelag
6. älskar att kramkramkramkramkramas
7. är 14 år gamla
8. är stendöva

Jag väljer att stanna vid siffran åtta eftersom den, på delad plats med fem, är min favoritsiffra. Kram och godnatt.


Tillägg 10 minuter senare:

Ibland när man vill poängtera något riktigt ordentligt i skrift, exempelvis över msn, så kan man överdriva lite grann med antalet tecken. Men har ni tänkt på att tre frågetecken i rad ger en bättre effekt än fyra frågetecken, om det enda man skriver i svaret är just de där tecknen?

???
gentemot
????

... eller också borde jag bara gå och lägga mig.

Ja då var jag tillbaka här igen. Passade på att handla innan vi skulle ses i skolan, vilket medförde att jag fick vänta en tjugo minuter där eftersom jag alltid ska vara i så god tid till allt - ovana - och i slutändan fick vi ändå vänta 45 minuter innan vi kunde dra för vi blev klara snabbare än vi trott. Körde upp till skolan vi skulle besöka, och upptäckte att den var några gånger mindre än vi trott. Snart fick vi också veta att den bara varit i drift i två månader, varför de två vi talade med inte hade så mycket erfarenhet av sjukskrivningar bland personal och annat sådant trevligt. Fast innan vi gick in på skolan väntade vi tjugo minuter utomhus eftersom det gick fortare att hitta dit än vi trott. Hehe.

Innan vi körde ut till skolan (eller ja den andra gruppmedlemmen körde, mitt körkort är inte påtänkt ännu) pratade vi lite om samtalet jag ringde till skolans rektor igår. Hon hade ju verkat lite stressad så...

Jag: Tänk om hon har bokat in oss med någon annan och missuppfattat vad vi ville ställa för frågor.
Andra gruppmedlemmen: Jaa... tänk om vi, till exempel, plötsligt sitter där med SOläraren framför oss!

När vi kom dit fick vi prata med rektorn som vi ville... och SOläraren som råkade vara där och jobba över just idag.



Mer tänker jag inte skriva för nu ska jag kila och steka lite paella!

Jaha, om sådär en och en halv timme ska jag dra iväg till skolan igen. Den här gången ska vi göra färdigt lite frågor och annat smått och gott, för att sedan intervjua en människa på en skola vi kontaktade igår.

Ska bli mycket spännande att se hur i hela världen vi hittar dit, var inne på skolan vi hittar människan ifråga, och om nu allt blev rätt igår i telefon. Uppgiften heter egentligen "Intervjua en VD" men det var bara för att föreläsaren vår skulle få en fin rubrik till det. Så vi kan välja vem som helst som har någon inblick i verksamheten. Med andra ord hoppas vi sannerligen att det verkligen var rektorn vi pratade med igår xD

Ps. det var jag som ringde. Det var hemskt.

Fast det absolut mest spännande blir bussfärden tillbaka in till centralen, sådär vid halv fem-fem någon gång. Måste nämligen ta stadsbuss ett tillbaka därifrån, ungefär femton minuters färd. Väl inne i stan byter jag till tvåan som vanligt. Har redan arbetat fram en strategi: ettan brukar nämligen alltid vara överfull när de passerar högskolan ungefär halvvägs till centralen. Hållplatsen jag ska åka ifrån är den allra första i turen, så därför tänker jag knipa en av de två enpersonsplatserna direkt. Man är väl inte dum... alltid.

Tänk så skojigt livet kan vara ibland.

Att du inte har några minnen av Paint förstår jag ty när jag nördade Paint som bäst fick du färdigutskrivna pappersark med samma ofärgade bilder som du fyllde i med kritor.

Men ja Zelda var du desto snabbare med. Jag glömmer aldrig när du första gången satte kontrollen i handen på mig och sa till mig att det inte var farligt. I samma stund fick en av soldaterna syn på mig och började springa mot mig. Jag blev skiträdd och gick lös på knapparna och lyckades komma undan med livet i behåll. Du kunde ju ha varit barmhärtig och öppnat en färdig spelfil åt mig. En fil med maximalt antal hjärtan och den där fula blå dräkten. Men nejdå. Tur att jag överlevde i alla fall och hann upptäcka den goa klassikern i tid, så man hann köpa alla Zeldaspelen till Game Boy Color också. När jag ser tillbaka på våra utsvävningar där blir jag svimfärdig...


Sims, kära du, var något jag tröttnade på för något år sedan. Efter att jag i några veckor missbrukat möjligheten att ladda hem udda kläder och vapen och helt enkelt tillverka mycket... hm... speciella familjer att befolka städerna till. Tråkigt dock att vapnen bara var assessoarer och inte gick att använda.

Vilket påminner mig om att det faktiskt finns en expansion som skulle kunna få mig att vilja spela Sims igen:

The Sims 2: Actionliv
Tre nya karriärer: Maffia, FBI, Terrorist och Amerikan. En ny typ av assessoar som faktiskt kan användas inträder. Designen varierar mellan olika spännande, historiska tingestar såsom värjan, och moderna godingar som bror min skulle kunna namnge med perfektion. Flera nya inredningsset inkluderande exempelvis möblemang ur Sagan om Ringen samt alla tänkbara actionfilmer medföljer. Två nya NPCs vid namn Pistol Pete och 007 samt nya spännande ambitioner ryktas också finnas med. Det finns dock en stor risk att du blir likviderad av förbigående poliser även om du inte valt Terroristkarriären, särskilt om du inte ser amerikansk ut. Stärk dina chanser att överleva genom att göra karriär som Amerikan.

En liten sammanställning av mina datorerfarenheter på den tiden man hann ta en kopp kaffe med släkten medan maskinen startade upp.

Paint
Höjden av lycka var när pappsen hade fått fatt i en diskett med ofärgade, tecknade bilder som man kunde fylla i med glada färger. Lika glatt blev det inte när man råkade välja färgen orange. Ty då fylldes fältet man målat i med varannan gul, varannan röd pixel. Och då gick det ju inte att måla över med en ny färg. Jag tyckte detta var väldigt obehagligt och sorgligt på samma gång, eftersom den enda utvägen var att stänga filen och börja om från början.

Farao
När jag blev lite äldre fick jag smak för strategiska spel. Farao blev en riktig höjdare, så pass att jag när jag bröt högerarmen - har jag sagt att jag avskyr skridskor? - fick sådan abstinens att pappsen ställde in muspekaren till att vara väldigt, väldigt känslig så jag kunde spela fast armen var elak mot mig. Att bygga en enda pyramid tog ungefär 4-5 timmar. Under tiden kunde man titta på när byggarbetarna kom med tegelstenar eller slå ner några fiender som kom med jämna mellanrum. Hans Villius stod för berättarrösten.


Zelda
Detta spel invaderade egentligen vårt hus tidigare, men inte förrän jag närmade mig 12-13 år vågade jag spela det. Det hette egentligen TLOZ:ALTTP men det var för jobbigt att säga. Det var i varje fall mycket obehagligt när allt som rörde sig var ute efter att döda mig, och dessutom var bossarna väldigt läskiga. Jag brukade gömma mig bakom soffan när pappa tappert slogs för att rädda världen, vilket tyvärr ledde till att jag missade slutstriden med vår kära blå gris och därmed också hela slutsekvenserna. Jag lyssnar inte på dig som hävdar att fulingen är människa och har tillägget -dorf i namnet. Ganon är, och har alltid varit, en stor blå gris.


The Sims
Dockhuset för stora flickor. Blev ännu bättre när man fick husdjur. Ännu roligare blev det när man upptäckte att det fanns fusk också. Efter några veckors spelande kom jag på att det faktiskt inte var engelska de pratade.



Nej nu hinner jag inte störa omvärlden mer, måste nämligen sy tillbaka den där knappen jag hade av från byxorna för ett par veckor sedan.

Males favoritsås till pasta är tveklöst den innehållande huvudingrediens crabfish. Detta är något hon bara måste föreviga, därför följer här ett komplett recept:

• Ett paket crabfish, även kallad surimi
• 3 dl matlagningsgrädde
• 1 msk mjöl
• Pasta
• Vatten
• Salt
• Peppar
• Fungerande spis
• Grytunderlägg
• En stor och en liten kastrull
• En stor kniv
• Skärbräda
• Två skedar
• En visp
• En gaffel
• Ljudbok
• En nypa tålamod

Låt crabfishen ligga framme ett slag och tina, förslagsvis på skärbrädan.

Häll upp vatten i den stora kastrullen enligt anvisningar på pastaförpackningen. Eller på en höft. Släng i lite salt. Ställ på den där medelstora plattan på spisen. Värm vattnet. Ös i matlagningsgrädden i den lilla kastrullen. Vispa sedan ner mjölet, om du är en duktig kock undviker du också att göra klumpar av det. Om du inte har tillräckligt med grädde kan du ersätta resten med mjölk. Glöm då inte att slänga i en extra matsked mjöl. Annars kommer crabfishen börja simma i sörjan. Klappa dig själv på axeln.

Dela nu crabfishfingrarna i bitar med kniven, förslagsvis på skärbrädan, ungefär en halv centimeter tjocka. Dela dem sedan igen några gånger. När de ser sådär lagom aptitretande ut slänger du dem också i kastrullen. Överge vispen och blanda runt alltsamman med en sked. Om du inte lät crabfishen tina något innan, starta ljudboken och glöm inte att man kan avbryta det kniviga arbetet för att gå på toaletten en gång i timmen.

Avbryt snabbt som sjutton alltsamman och dra bort den stora kastrullen från plattan. Pusta ut när du inser att jag varnade dig precis innan det kokade över. Sänk plattan lite, förslagsvisfrån 9 till 6-7, och häll i pasta enligt anvisningar på pastaförpackningen. Rör om med den andra skeden. Skit i att ta tiden. Ta bort vispen från den lilla plattan. Ställ den lilla kastrullen på den lilla plattan. Starta den lilla plattan på medelvärme. Kom på att du tittade bort en sekund för länge, sänk plattan och lid över att du just brände vid botten av sörjan. Rör runt med skeden för att dölja ditt misstag.  Påminn dig själv ofta om att du inte vill ha sushi, så du inte råkar stänga av plattan.

Intala dig att du nog kokat pastan länge nog nu. Ta bort den stora kastrullen, stäng av plattan den stod på, häll av vattnet i slasken på ett ungefär. Vem behöver durkslag? Ställ den stora kastrullen som nu ungefär inte längre innehåller något vatten på ett grytunderlägg. Släng pastan som du tappade i slasken.

Rädda såsen från att brännas vid igen genom att ta bort den från den lilla plattan. Stäng av  den lilla plattan, och den andra som du glömde stänga av. Krydda på en höft med salt och peppar. Rör om med skeden. Stäng av plattorna. Flytta den lilla kastrullen till det andra grytunderlägget. Flytta över lite av sörjan i den stora kastrullen, den som ska innehålla pasta och ungefär inget vatten. Om den inte gör det har du råkat slänga all pasta och måste koka ny. Ät. Fyll på med mer sås allteftersom.

Vill du lyxa till det så kan du använda en riktig skål att blanda pasta och sås i.

Stäng av plattorna.




OBS -rekommenderat intag max 2 ggr per vecka. Överdriven konsumtion är ej hälsosamt för smaklökarna.

Hennes fåordighet skrämmer mig
Kom ihåg min och systers lilla dispyt i förra veckan, när hon envisades med att vi visst har en burk 600mg Ipren hemma. Så jag gick och hämtade burken, ställde den framför henne och pekade på texten där det står Ibumetin 600mg.

Jag: Vad står det här?
Nuffie: ... ipren.
Jag: Vad står det här?
Nuffie: ... gå.



Ps. kom att tänka på följande dialog (något nedkortad) när jag återupplevde samtalet med syster. Om jag fick den presenterad för mig utan att veta var dem kommer ifrån, hade jag tveklöst trott att det var hon:

A: Hey... you.
B: ...
A: *ställer en massa frågor*
B: ...
A: *fortsätter ställa frågor*
B: ...
A: *berättar något om frågorna*
B: ... ... Yes.
A: Tsk.
B: ...
A: *berättar lite till, ger upp samtalet*
B: ...

Hu sicket trist väder vi har idag. Har inte gjort speciellt mycket mer än att packa inför dagens tågresa till Kristianstad. Om nu tågen inte är inställda förstås, vilket jag både hoppas och inte hoppas. För det hade självklart varit skoj att sitta här hemma och fortsätta göra ingenting* i några timmar till. Å andra sidan är jag inte speciellt lockad av tanken att gå upp vid fem imorgon bitti för att vara på föreläsning till nio. Det finns ju gränser.

Igår plockade jag av resten av bönorna ute i trädgårdslandet. Det hade kunnat låta riktigt idylliskt och härligt om det nu inte blåste så och det precis blivit uppehåll mitt i spöregnet samt att de där bönorna fortsätter föröka sig fast jag redan plockat rent dem flera gånger. Fick lämna några stycken ändå, för om bönor var människor hade jag nämligen blivit barnmisshandlare om jag plockat även dem.

De där bönorna är riktigt roliga, förresten. Riktigt giftigt lila ser de ut när man plockar dem men blir sedan - till mamsens stora besvikelse - vanligt gröna när man kokar dem. Vi som såg fram emot att skrämma släkten med dem.

* ingenting är ett kodord för väldigt många sysslor som de flesta i min omgivning tycker är värdelösa

Det är inte så illa som det låter
Utspelat i sofforna igår. Vi såg på tv.

Jag: Jag har inte duschat på ett par dagar.
Far: Va, har du inte duschat? Men man måste ju duscha var.. va.. (han försöker säga varannan dag) varje annandag!
Nuffie: Nejmen fy vad äckligt att bara duscha annandag jul och annandag påsk...!


Två ord, samma effekt
Mamsen tycker inte att min bror ska sitta 24/7 framför datorn. Han är ju ändå bara 13 år så någon måtta får det vara. Tyvärr håller han inte själv med utan föredrar att nörda sina actionspel maximalt.

OBS! Lägg till bror min ett vackert skånskt uttal så blir det dubbelt så roligt!

Mor: (ropar från nedervåningen) Daniel, nu stänger du av datorn och gör nåt annat!
Bror: *mumlar något till svar*
Mor: Va?
Bror: *mumlar något igen* ... kan inte stänga av nu.
Mor: Kan du inte pausa det?
Bror: Joo.
Mor: Men gör det då!

Min klädsel för stunden väcker heta känslor. Förstår inte vad som är så horribelt med denna kombination:

Grått linne
Kort, blå omlottkjol med fiskmönster
Svarta strumpor med en kossa på

Mor min envisas ändå starkt med att låna ut ett par byxor till mig. Far erbjöd mig ett par kalsonger. Jag tror de skojar med mig båda två. Egentligen är min klädsel galant. Ett litet tillskott av täckstift så skulle jag kunna gå på Nobelfesten.

Hej igen!

Nu har Male ätit och känner sig nästan pigg. Mamma säger till mig att jag inte ska känna efter för mycket. Det betyder ungefär att jag har så låg smärttröskel att jag blir febrig av att slå i tån i tröskeln. I deras värld. Så jag mår egentligen aldrig dåligt utan jag känner helt enkelt efter för mycket. Det att man emellanåt inte orkar anteckna i skolan för att det känns som man har kramp i armarna är nog också inbillning. Eller att man nästan somnar under lunchen. Ja, jag är nog en riktig hypokondriker. Hu som världen måste lida på grund av mig. Jag borde låsa in mig någonstans.

Förresten, Nuffie, det är synd att du har så bra och funktionsdugligt hår. För jag har tagit reda på att schampot jag börjat använda nu (jag som inte har lika finurlig kalufs) är sådär riktigt gulligt rosa. Du skulle älska det.

Linda - det är hon den där varelsen jag råkar befinna mig i samma lägenhet som - har precis löst ett av världsproblemen. Hon har nämligen skaffat en fin liten pryl som går under namnet självförsvarssprej. Det är visst meningen att jag ska kunna känna mig jättetrygg och glad ute bland odjuren (a.k.a. hundar och män) nu. Hoppas jag inte får nytta av den.


Ps. samtalar fortfarande med mor över msn. Längtar nu hem ännu mer. För då ska jag gå runt och plåga min omgivning med mina hypokondrikertendenser!

Skulle just öppna en flaska cola. Ibland är jag helt övertygad om att de faktiskt lever och nu fick jag det bekräftat - den väste åt mig hela tiden tills jag tvingade loss korken! Fy sjutton vad obehagligt. *ser skrämd ut*

Det är nog för att den är köpt på Lidl. Hade det varit "riktig" Coca Cola hade den aldrig gjort så. Tror jag. Fast den är inte lika god, höhö.