... men misslyckades igen.

Hallå hallå.

Medan Damen Intill förbereder sig inför en kvälls pluggande passar jag på att rapportera om den gångna kvällens strapatser.

För man skulle ju kunna tro att vi satt och löste mordfall åt CSI hela kvällen, så de själva kunde ta en lång kaffepaus. Att de nedre tre-fyra centimetrarna av skärmen skulle användas till att t.ex. visa namnet på prylar man kan plocka upp, ja det var ju bra. Fast vi såg bara de övre fem-sex pixlarna av texten. Resten var spårlöst försvunnet nedanför kanten av skärmen. Man får inte vara dum, tänkte Male, och ändrade skärminställningarna så den nedre biten av skärmen trycktes upp litegrann. Hjälpte det? Javisst. Nu kunde vi se en vacker svart bakgrund, men någon text? Nähedå.

Så efter många om och men beslutade vi oss för att starta ungefär det sista vi hade planerat. Wallace & Gromit Ep 1 - Fright of the Bumblebees. Efter att ha rostat bröd och stekt ett ägg ger vi oss ut med Wallace för att leta blommor åt hans bin, men tvingas ge upp för kvällen när vi efter många tappra försök inte lyckas få ut vår mekaniska råtta ur fängelset.

Idag har det inte hänt mycket från mitt håll, mer än en promenad till och från ett par affärer tillsammans med Syster. Kvällsmaten bestod av lite mumsig ärtsoppa - jag gillar ärtsoppa - och nu händer här som sagt inte speciellt mycket.

Mer lär det bli när skolan sätter igång på måndag.


Vi var på gång...

Hallå där världen!

Male och Damen Intill har stött på problem. Efter en lång, sorglig sommar där vi försiktigt vinkat lite sådär på avstånd till våra äventyrsspel, eller peka-klicka-spel, har vi nu återförenats med dem. Vårt allra första påtänkta projekt - Still Life 2 - stötte på vissa... förvecklingar... så... hehe... vi fick ta ett annat. Men vi ska absolut spela det, fast det tar visst lite tid innan vi kan genomföra planerna. Istället läste vi recensioner och tog oss en titt på de andra spelen vi har tillgång till. Damen Intill blev synnerligen förtjust i beskrivningen av Dead Reefs.

När vi startat upp spelet upptäcker vi att det till hundra procent styrs med tangentbordet. Så vi började med att byta ut de förinställda tangenterna - som var fullständigt omöjliga att använda utan att ha tillgång till fyra eller fem händer - och därefter klickar vi på New Game. Klickar på Enter, alltså.

Efter lite snurrande på en brygga på kajen, där Male upptäckte den sadistiska glädjen spelutvecklarna måste ha känt när de programmerade kontrollerna, tog det tre minuter. Sedan gav vi upp. Efter att ha fastnat i en konversation som vi inte kunde ta oss ur. Eller ens starta.

Male: (namnger bilden till Dead Reefs. Backar och ändrar till Dead Tangenter)
Damen Intill: (skrattanfall)


Vi kunde byta mellan Strange Symbol och Finish Conversation.
Men förgäves försökte vi aktivera mun-ikonen till höger...

Nu har vi installerat ett CSI istället och nu ska vi se hur det går. Med vår redan sagolika tur kommer vi troligtvis upptäcka att det antingen kraschar för att grafiken är för fin, kraschar för att det händer för mycket på skärmen åt gången, eller hittar på ett annat sätt att förstöra vår kväll.

Fortsättning följer!

Haha

Damen Intill: (enormt högt skratt) Vilken rolig kurva!!! Eller ja kurva och kurva...
Male: Det är lugnt, vi lägger upp en bild också så folk förstår.
Damen Intill: Bra.
Male: Självklart gör vi det, det här är en s-e-r-i-ö-s blogg! (asgarv från båda håll)


Hahahahahahahahahahaha.

Bortglömd, någon?

Efter en hel eftermiddags inflyttningsjobb för Syster, som flyttar hit till området för att själv börja plugga till lärare, är jag nu än en gång stationerad där jag suttit av den mesta tiden av de gångna två åren.

Damen Intills kamera börjar ge mig sig men den kunde ändå leverera ett par färska bilder. Först en på ett litet skämt som jag och Rylle von Lillebror knåpade ihop de sista fem minuterna innan vi åkte hem för ett par veckor sedan. Det lilla skämtet drabbade den stackars intet ont anande Damen Intill, som självklart svalde betet.

Damen Intill: Godtrogen som man är...

Men Damen kände sig tvungen att vara ärlig, och visade mig därför lappen idag. Det var tur det, för själv hade jag helt glömt bort det och det hade ju varit förfärligt om hon gick och trodde att min lilla kära oskyldiga bror skulle göra något sådant.

Damen Intill: Stackars lilla mig...


Till den som inte kan läsa skånsk handstil:
"Jag smakade på en men den var inte go så ja la tillbAks den igen.
Säg inget till malin."

Damen berättade just att hon hittat sin drömsoffa. En liten nätt pryl för 17000 spänn. Hon har börjat spara till den, för närvarande är hon uppe i 300 kronor. Vi hejar på.

Nu kommer en fråga jag bara måste ställa till omvärlden, i synnerhet till Syster och Moder.

Damen Intill: Vem har dumpat sina skor i vår garderob? (tittar mot mig) Jag hejar på dig!

Hon hävdar sig ha ett svagt minne om att jag, i ett minst lika svagt tillfälle, släpat hit dojorna för två år sedan. Jag däremot upplever svaga (upprepat ord?) minnesluckor över tingestarna och därför lägger vi upp en bild av dem för att se om vi kan reda ut ägarfrågan. Damen Intill är utesluten eftersom hon enligt egen utsaga inte får plats i ett par 39or.


Dammet vittnar om en lång, skrämmande tid, instängda i en mörk garderob.
Samt en lång, skön semester ifrån svettiga fötter.

Male: Vad ska vi kalla det här inlägget?
Damen Intill: "Nu är vi här igen?"
Male: Öööööh okeeeeej...
Damen Intill: Men "bortglömd, någon?" då? För skorna var bortglömda, jag blev bortglömd, eller skämtet blev bortglömt tills det blev berätta av mig... för mig, kanske, inte av mig...

Ett snabbt litet inlägg

... så ingen ska tro att jag gett upp bloggeriet (Male uppfann ett nytt ord!).

Nej, se Male har en krånglig mellanslagstangent som njuter av att låsa sig och göra egna mellanslag utan min tillåtelse. Tja... och kanske har hon inte gjort så mycket som varit värt att skriva om. Idag gjorde Male och Syster kvällsmaten, en köttfärsgryta med oliver och annat smaskens. Lilla Moder fick hjälpa till i slutet för att få allt klart lite fortare eftersom hon var uppbokad på introduktionsmöte med Rylle von Lillebrors skola nu på kvällen. Fast det blev visst inget av det, de kom hem igen nyss för Moder klarade inte av de obekväma stolarna. Nej, Moder är varken bortskämd eller förnäm, hon har bara väldigt ont i kroppen och är därför hemma sjukskriven imorgon.

Igår var Male i Ängelholm och fick sitt elaka knä röntgat. Nä förlåt, det är egentligen jättesnällt vanligtvis, men det har ett rackarns humör och tycks tro att det är okej att flippa ut totalt och bli uppblåst över ingenting. Jag vet självklart inte om det syntes något fel på röntgenplåten eftersom det måste skickas till min doktor först. Men har man väntat i fyra månader kan man väl vänta fyra till.

Jaha då måste jag kila för det är film bokad med familjen nu vid halv nio.

Vi syns på söndag,  Damen som inte fått sitta Intill på länge! (det där lät så fel, men jag kan inte riktigt beskriva varför)


Bättre sent än aldrig

Hej.

Nu har jag ägnat gott om tid åt att försöka vänja mig av med mitt svaga godisberoende. Snart har det gått tre veckor där jag bara har ätit godis ett par gånger. Skam den som ger sig. Tyvärr har jag upptäckt att det inte går att sätta i sig hur många Extra Drops Pro (cactus raspberry, mmm) som helst. Det kan få oanade effekter.

Idag har Male varit duktig och röjt undan samt dammat hela undervåningen. Lillebror led givetvis av den horribla uppoffringen han tvingades till, att sortera sopor och torka golvlister samt samla ihop mattorna. Stackars stackars Lillebror.

Värre blir det när Syster kommer upp och läser lappen på köksbordet. Hon ska minsann dammsuga!


Låt mig avsluta med något som jag inte blir riktigt klok på. Ibland vill inte YouTube visa videor av olika orsaker, de kanske är märkta som högst olämpliga eller är av någon annan orsak inte tillåtna. Men vad sjutton betyder den här varningstexten?


Inte jag heller

Att vara kvinna

Vi har precis avslutat kvällsmaten, korv fylld med hackad bostongurka och ost med potatismos till. Självklart är det Moder som snällt lagat till det åt oss. Efter maten är det dags att plocka undan och diska.

Moder: Jag måste gå på toa nu! (lämnar köket)
Male: (till Moder) Jaja bara smit från undanplockningen du, gör du det! (till Gubben) Helt otroligt, hon drar från allt jobb och hon har ändå gjort minst!
Gubben: Jaa verkligen!
Moder: Det har jag inte alls! (berättar allt hon kan komma på om hur hon lagade till maten. Låser sedan in sig i badrummet)
Male: Haha det är så roligt när hon måste försvara sig fast det är uppenbart att vi skojade!
Gubben: Jamen så gör du med. Jämt. (hohoho) Du är en riktig kvinna du!

Det är så skönt ibland att få det där bekräftat. Just nu arbetar jag febrilt på att gå in ett par förfärliga kvinnoskor som jag ska gå i på bröllopet vi ska till i slutet av augusti. Ja, så att jag ska kunna gå några meter i dem utan att få skoskav. Det är ju rätt bra om man kan det. Vad som övergår mitt förstånd är dock att enormt många - däribland min kära Syster själv - går i dessa tingestar frivilligt. För att dölja för allmänheten vad de går omkring med på fötterna kallar de istället tortyrredskapen för ballerinaskor. Frivillig tortyr, nä, det är ingenting för mig. De här rackarna kommer få samla damm i garderoben efter bröllopet.


RSS 2.0