Igår var Male på sjukhuset igen, den här gången för återbesök angående nosen.

Det ser riktigt fint ut nu, det läker precis som det ska och formen ser inte faktiskt inte så annorlunda ut som jag först trodde, utan den tror jag absolut att jag kan leva med. Fast något plastikingrepp lär det ju bli. Innan besöket hos farbror doktorn var över hade jag blivit föremål för allmän beundran från all tänkbar personal, allt från andra kirurger som deltagit i arbetet till en fotograf. Med hänsyn till hur glada alla var att det såg så bra ut och att jag fått tillbaka profilen - som inte alls existerade vid första operationen - så vill jag nog inte veta hur det värsta scenariot såg ut...

Jag behöver inte ha attiraljerna jag haft hittils längre utan det räcker med några svindyra tejpremsor som precis täcker ärren. Först behövde jag inte heller gipsgrejen som sitter löst ovanpå nosen för att jag ska kunna bära glasögon, men sedan ändrade sig farbror doktorn och tycker att jag kan använda den två veckor till ändå. För säkerhets skull. Sedan ska jag kunna bära glasögon utan den!

Återbesök om ungefär en månad är inplanerat, och vid det laget tror jag att jag kommer kunna ta mig dit själv. Eftersom jag planerar att börja plugga vid nästa kursstart den tionde november.

Det där sista kändes bekant.

Har jag sagt det tidigare?

Igår var jag hos ögondoktorn och fick bekräftat att det går framåt på det planet. Höger öga var mycket mer öppet än förra gången och han hittade inga fel i dem så allt var klart på cirkus tio minuter. Lite roligt med tanke på att vi var på plats en halvtimme innan undersökningen 14.15, och det dröjde till 14.40 innan jag blev inkallad...

Idag har jag sedvanligt gjort Rylle von Lillebrors jobb, eftersom han (medvetet?) inte tog hand om diskmaskinen igårkväll. Med andra ord såg köket ut som en krigszon, varpå jag inte klarade av att lämna rummet med gott samvete. Nu har jag ringt CSN och tagit reda på att jag måste se till att Försäkringskassan får mitt läkarintyg, eftersom det tydligen är de som sedan skickar det vidare till CSN.

Annars händer här inte mycket idag, Nasaline har gjort sitt i nosen och jag håller på att packa ihop för att promenera ner till affären. Moder har de senaste två veckorna inte fått sin sillatårta eftersom den precis hunnit säljas slut när hon anlänt vid ettsnåret, och därför ska jag vara dagens hjälte och boka en bit åt henne och mig i förväg.

På tal om Nasaline hittade jag just denna oerhört underhållande bild hos NationalAllergy.

Har lagt på luren efter att ha avbokat min tandläkartid imorgon, eftersom det krockar med mitt besök hos farbror ögondoktorn. Eftersom jag inte hittade lappen med information om tid och tandläkare så var damen i andra luren lite tveksam så jag förklarade att jag inte kommer ihåg var lappen är och att det kan bero på att jag är lite snurrig efter en bilolycka. Det blir tyst en kort stund, sedan frågar hon efter mitt hemnummer och avslutar snabbt med att hon avbokar tiden, hejdå.

Häller upp ett glas juice och gör i ordning några mackor med skinka.

Male 1: (eftertänksamt) Jahaja, de var visst lite tjuriga hos tandläkarna idag...
Male 2: (rättar) Nyvakna!
Male 1: Okej, nyvakna!
Male 2: Haha du pratar med dig själv igen!
Male 1: Ja faktiskt. Vad roligt, jag börjar visst bli normal!

Med modifikation, men visst är jag hemma igen.

Min kirurg var ute på älgjakt (O_o) så en annan trevlig dam plockade bort grejorna ur näsan och tog bort de sista stygnen, så jag fick åka hem i tisdags. Nu är jag sjukskriven till och med återbesöket i slutet av månaden.

Gårdagen tillbringades därför mer eller mindre slött - under stark påverkan av att jag upptäckte att det gick att sitta och spela framför tvn trots att synen är lite skum pga fel glasögon. Nörd. Föräldrarna håller stenkoll på mig när de jobbar, igår ringde Moder och Gubben sammanlagt sex eller sju gånger inom loppet av sju timmar. Två minuter efter ett samtal ringde nästa, och jag planerade att säga något mycket ironiskt men det visade sig vara ett blombud som senare tittade in med en blomma från snälla mormor. I posten låg en liten nalle som släktingarna i Gränna skickat. Kändis eller stalking?

Idag är det inte mycket planerat, förutom en promenad till affären och en massa telefonsamtal förstås. Men det förändras garanterat under dagens lopp.


Nu till något som jag vet kommer roa även Damen Intill när hon läser detta.

Måndag till tisdag tillbringade jag ju på sjukhuset och i salen fanns också en glad gammal dam ~80 år, med vissa minnesproblem. Problemnivå: några minuter efter att hon nämnt sina barn så har hon aldrig haft några barn. En timme innan jag skulle åka hem:

Gamla Damen: Bor du här i stan?
Male: Näe, jag bor utanför Klippan.
Gamla Damen: Jaså, Klippan, där har jag varit en gång! Det är långt bort.
Male: Ja det tar ungefär en timme och en kvart att köra dit.
Gamla Damen: Jaså, jo det stämmer nog! Det är långt.

Femton minuter senare.

Gamla Damen: Bor du här i stan?
Male: (aktiverar pokerface) Näe, jag bor utanför Klippan.
Gamla Damen: Jaså, ja där har jag varit en gång, det är långt dit!
Male: Ja, det--
Gamla Damen: (avbryter) Jo för det vet jag att det är, för jag känner en som bor i Klippan. Det var hon som berättade det!

Ett litet inlägg bara för att roa omvärlden och mig själv litegrann, innan kvällsmaten... varför inte?

Igårkväll tittade jag på Idol med familjen, fast eftersom Syster stannar i Kristianstad denna helg blev det dock mest prat av det hela. Moder blev alldeles ensam om att faktiskt vara intresserad av hur det går. Jag sov i min egen säng för första gången sedan olyckan och det var jätteskönt! Fast jag börjar få lite ont i övre delen av ryggen och armarna, något vi ska komma ihåg inför försäkringsförhandlingarna. Å andra sidan blir höger ögonlock alltmer normalstort, så idag är synfältet uppe i omkring en tredjedel!

Idag åkte vi till Väla för att bland annat skaffa nytt tangentbord och högtalare till min dator här i byn, och självklart lite kaningodis. Efter det vilade Male på eftermiddagen och sedan kopplade vi in prylarna i datorn. Det visade sig att högtalarproblemen tydligen berodde på att jag åstadkommit något klantigt resultat av kablarna därbak på datorn, så de andra jag har här fungerar troligtvis och ska tillbaka till Kristianstad så snart jag börjar plugga igen!

Jag tror jag måste vara på mycket gott humör fast jag inte går på morfinläkemedel. Jag sitter nämligen och lyssnar på gullig men mycket konstig musik på YouTube. Håll tillgodo med ett smakprov - kanske är det något i Panodilen ändå?

(om det inte kommer någon textning, klicka på den lilla rutan nere i högra hörnet och aktivera dem!)

Fråga inte.

Hej världen, lite statusuppdatering!

Fick helgpermis igen, så jag åker tillbaka på måndag.

Nu har de opererat färdigt på mig för stunden, och om allt bara läker som det ska så är det bara plastikkirurgi och eventuellt något för att ersätta näsbenet - som det inte är så mycket kvar av - som återstår lite längre fram i tiden. Min kirurg är lite speciell, men enormt skicklig. Stygnen under vänster öga, där de satte in en platta pga alla frakturer, syns knappt. Nu återstår i alla fall för stunden att få mina båda ögon att fungera. Ögondoktorn säger att de inte är skadade utan jag behöver bara ett par starkare glasögon. Det högra har nog fått en blodsutgjutelse eller liknande trevligt som gör att ögonlocket lever sitt eget (lata) liv, så det har två veckor på sig till nästa undersökning att inse vem som bestämmer och sluta bråka!

Annars har det gått fint, jag var uppe och gick själv redan vid lunchtid dagen efter operationen, och fick som sagt åka hem över helgen. Känselbortfallet i näsan är nog rentav bra att ha, eftersom jag knappast annars hade klarat mig bara på panodil.

Gubben hämtade mig klockan ett och vi körde förbi lägenheten och knyckte lite kläder. Affe satt och tuggade på en tråkig brödbit såg så mager ut när han tiggde, så jag fuskade lite med Damen Intills försök till bantningskur... men det gör nog inget... han lovade att hålla tyst!

Min mellanslagstangent hittar fortfarande på hyss. Fast imorgon vill Gubben åka till Väla och handla för jag måste bl a ha lite kläder, så då kanske det blir ett nytt tangentbord också!

Hejdär världen!

Här kommer ett muntert inlägg medan jag fortfarande är närvarande nog att skriva något halvt seriöst. Det kommer att vara lite dåligt med blogginlägg ett tag, eftersom jag och Damen Intill råkade bli delaktiga i följande artikel i Kristianstadsbladet på onsdagsmorgonen:

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090930/KRISTIANSTAD/909309995

Bakgrund

Med Damen Intill i förarsätet och mig intill körde vi ut på vägen utanför lägenheten och svängde in mot Kristianstad. Men vi fick solen rakt i vindrutan, vilket orsakade att den lilla imma som fram tills dess gick fint att se igenom nu plötsligt förvandlades till ett vackert vitt täcke. Detta vackra vita täcke orsakade att vi inte såg någonting och eftersom vi inte ville parkera mitt på vägen tänkte vi stanna till på busshållplatsen lite längre fram. Det är ju bättre än att krocka eller köra på en gångtrafikant!

Vad vi inte visste var att det skulle stå en traktor med höjd skopa precis vid infarten till hållplatsen och att det inte syntes till några koner som förvarnade oss. Damen Intill bromsade och vi skulle just svänga in och parkera... trodde vi.

Resultatet

Jag blev tre år yngre att döma av artikeln, och har som resultat en näsa som ska opereras samt några ansiktsfrakturer som ska lagas, men det tycks som det mesta bör kunna självläka. Tack vare änglavakt klarade jag mig undan med skador endast i ansiktet, och tittar man tillbaka så har faktiskt skopan lyckats träffa mig precis där det gör minst skada. Ögonen är svullna men inte skadade vad det verkar, jag kan öppna det vänstra litegrann så jag kan agera någorlunda normalt. Färgseendet är kvar, jag känner smak vilket bör innebära att mitt luktsinne är kvar det med. Något annat vet jag inte eftersom jag misstänker att de snälla doktorerna kanske döljer ett och annat för mig eftersom jag inte är speciellt stabil psykiskt just nu.

Damen Intill är tack och lov oskadd förutom lite blåmärken och ont i nacke och axlar, men har tyvärr minnesbilderna att tampas med - något jag är glad att jag slipper.

Åtgärder

På måndag åker jag tillbaka efter en helgpermission, och ska få frakturer i ansiktet fixade under tisdagen.  Huvudsakligen är det näsan som måste åtgärdas, men jag ska också få en platta inopererad under vänster öga eftersom det är någon fraktur under ögonhålan. Förhoppningsvis kan de ta itu med det som behövs på en gång, men risken finns att det blir ett par-tre operationer innan jag får komma hem och agera VIP härhemma igen. Jag har bl a stulit Moders skönaste madrass, hehehe! Det beräknas ta cirka ett år innan min näsa är någorlunda återställd men det kan självklart variera. Skulle jag få försämrad syn kan det åtgärdas, å andra sidan finns det ju blinda som fallit och slagit i ögonen och fått synen tillbaka så det kanske rentav blir bättre!

Skulle det vara nödvändigt så behöver ju faktiskt även plastikkirurger arbetstillfällen i dessa svåra tider.

Avslutningsvis

... så är jag övertygad om att detta kommer att gå bra i slutändan, det kommer dock att vara lite jobbigt psykiskt till en början för oss båda. Därför kommer det nog inte bli speciellt många inlägg här den närmsta tiden, men det kommer trilla in ett och annat så snart jag är befriad från vårdens klor och mår lite bättre!