Har Du råkat se blogginlägget om vårt senaste äventyrsspel? Om inte så spelar vi för närvarande Runaway 2: Dream of the Turtle och så här kan en helt normal scen se ut:

Ledtråd:


Märk väl att drycken endast består av vatten, eftersom somliga blev lite påverk--

Damen Intill: Nejnejnejnejnej lite luriga bara!

... av den dubbla Camparin i torsdags kväll.

Damen Intill: Det hade ingenting med medicinerna att göra, nääää!

Känner Ni till den där gamla omöjliga frågan: har du slutat slå din fru?

Jag kan med stolthet i rösten nu deklarera att Gubben (pappsen) är ett stort geni eftersom han alldeles på egen hand har skapat en till omöjlig fråga som inte går att besvara utan att den går att feltolka! Här kommer den:



Male: (ropar något till syskonen på ovanvåningen)
Gubben: Varför låter du så trött för?

Lösning A

Male: För att jag är trött!
Gubben: Men kan du inte försöka låta lite glad ändå, jag höll på att somna på jobbet igår och... (fortsätter... fortsätter... fortsätter...)

Lösning B

Male: Jag är inte alls trött!
Gubben: Varför låter du så sur då?



Märk väl att ovanstående dialog kan utspela sig i precis alla tänkbara sammanhang och i värsta fall rentav utan att Male ens har hunnit säga något - för tysthet kan vara ack så negativt förankrat det med!

Male: (Syster skickar en PP-presentation över msn, Male svarar) Ska se sen.. gör ett blogginlägg och sen börjar ESC så jag kanske inte hinner ikväll.
Damen Intill: Det där trodde jag aldrig jag skulle höra från dig!
Male: Jamen... men du ska ju titta på det, och jag får en Campari och kex med vitlöksost... då kan jag ju inte missa det...

Jepp, ni hörde det, mina damer och herrar: Ludde har vågat sig ut ur sitt hus, övervunnit sin skräck för pappersunderlaget när underdelen av buren städas och till och med lärt sig att inte vara rädd för kamerablixten. Åtminstone inte så länge han har något annat, mycket roligare, att sysselsätta sig med.

Vi frågade Ludde vad man ska göra när man har lite tid över och vill aktivera sig.

Såhär svarade han!

Har ni tänkt på att tjugo är ett mycket mystiskt tal? Alldeles lagom för en uppsättning rädda-världen-filurer som springer iväg på upptåg, eller varför inte ett fullständigt rimligt antal ägg i kartongen.

Igår fick vi i varje fall hjälp från yttre världsrymden (eftersom ingen kommenterat och gett sig till känna finner vi oss tvungna att dra denna slutsats) och uppnådde sammanlagt precis tjugo unika klick.

Tack till alla er unika personligheter som vågade er in här, trots alla rykten som florerar kring denna anmärkningsvärda blogg. Eller ja, det är ju inte så att vi känner till några rykten, men precis som alltid definieras ju rykten som att den det angår inte känner till dem.

Idag har Male skrivit så mycket på uppsatsen att både hon och skrivkamraten glömde bort att äta lunch. Efteråt handlade hon en tomat och skickade i sin desperation tre sms till Damen Intill med samma innehåll: ta upp en till hamburgare med bröd ur frysen! Eller är det mobiltelefonen som börjar bli gammal? Näää, det är ju inte möjligt...

Male tecknar och tecknar. Damen Intill tittar på och reagerar inte på något speciellt. Är det så tråkigt? När vi väl är klara ska Male just spara och ladda upp bilden när hon upptäcker att hon missat några Donk. Plötsligt är det som om någon dragit upp rullgardinen i Damen Intills lilla förkrympta hjärna.

Damen Intill: (gapskratt) Aha NU fattar jag! (skrattanfall) Jag tog inte lång tid på mig nä!

Så... öh... varför inte undersöka om Du är lite intelligentare än somliga andra här och förstår poängen med en gång?

Idag har varit ännu en aktiv och högst produktiv dag - för somliga av oss. Jag nämner inga namn. Hon tenderar att skutta runt alldeles för mycket, och åstadkommer praktiskt taget ingenting.

Hur som haver har Male idag suttit nästan sex timmar, med undantag för lunch, och författat uppsats. Vi har skrivit ihop ett Slutsatskapitel, utifrån detta kompletterat Analysen, rättat småsaker i övriga uppsatsen, skrivit en Sammanfattning, Abstract och Tack-till-alla-som-hjälpt-till. Efter det tyckte Damen att det var på tiden att hon gjorde något vettigt så hon stekte hamburgare. Wow. Sedan städade vi en hamsterbur.

Nu har vi ätit glass och Male jobbar på att föreviga Damens inställning till kryckor och läkeprocesser. Se fram emot en ny fin seriestripp idag eller imorgon!

Den stilfulla vågen. Den makalösa tsunamin! Den... den underbara kurvan!

Kära läsare, hör vår bön!

Igår uppnådde vi en magisk siffra av unika klick på denna blogg - nio olika personer har klickat in sig här på en och samma dag!

Vi vill nu uppmana er till ett samarbete:

Ragga upp vänner och bekanta, killar på bussen eller varför inte fyllot på centralstationen, och se till att alla dessa klickar in sig här under morgondagen (onsdag)! Vi ska spränga den tvåsiffriga barriär vi så länge eftersträvat och åstadkomma mer än tio unika klick!

Är Du med?

Jag sa:

Hon har återvänt från deliriumet efter fredagens knäoperation, då hon givetvis utnyttjade systemet till fullo. Först tvingade hon till sig sockerlösning med hänvisning till att hon inte ätit på sjutton timmar - klent! - och sedan lurade i läkarna att hon behövde mer och mer droger för att hålla sig lugn. Det påstås att personalen på sjukhuset aldrig förr haft så givande samtal med förvirrade studenter. Det sägs också att hon övertygat ortopeden att sadla om till bibliotekarie.

Nu är hon i varje fall tillbaka efter en helg fylld av först uppspelt glädjeyra och därefter djup depression över att inte klara sig själv. Efter noggrant sms:ande lyckades Male övertyga den stackars Damen om att det är fullständigt okej om hon dyker upp här - men vad får hon till tack för det hjältedådet? Ja inte är det en diskare inte. Eller matlagare. Det enda hon duger till nu är att bjuda på glass och diverse pikar.

Glassen var mycket god förresten. Rabarber, kanel och kardemumma som sammantaget går under namnet Kryddig Rabarber. Den enda smaken vi egentligen kan urskilja ur smakröran, förutom rabarberbitarna, är kardemumman. Vansinnigt gott är det i alla fall, trots att vi misslyckas totalt med att sätta ord på smaken.

Det måste upplevas!




Ps. vi får inte betalt av SIA. Det vore i och för sig mycket roligt, men nä, inte än i alla fall.

Den här veckan kommer bli fullkomligt underbar. Solen skiner, gråsuggorna hälsar på och jag har chokladsås bredvid tangentbordet (vem är den skyldige?). Bara denna och nästa vecka kvar i skolan!

Sen har vi ju förstås den där lilla petitessen de kallar C-uppsats, eller kandidatuppsats. Den som ska lämnas in söndag kväll klockan 18:00. Oups. Veckans planering:

• Måndag - heldag, komplettering och justeringar i Empiri, påbörja Analys
• Tisdag - heldag, opponering på annans uppsats
• Onsdag - heldag, Empiri och Analys
• Torsdag - handledning 11-12, resten används till Analys och Jeopardyfrågor. När vi har en analys, vad ska det stå i Empirin?
• Fredag - förhoppningsvis halvdag med svaga inslag av panik. Analys.

Men som sagt, detta är bara en liten del av tiden. Faktiskt är man ju bara upptagen av uppsatsen sådär 6-7 timmar om dagen, och då återstår ändå sisådär 16 timmar per dygn till sömn och nattliga promenader. Vilken skön och trivsam vecka!

Vad säger du nu då, Damen? Va? VA? Kan jag inte skriva blogginlägg själv, va? Trodde du det, va? Haha, jag är så bäst!

Här kommer del två i min nyproducerade, mycket roliga serie av serier (haha) om livet i lägenheten och runtomkring.

Idag var vädret fullkomligt fantastiskt, så Male bestämde sig redan vid ankomsten till skolan klockan nio att det minsann var dags för en långpromenad. Det tar ungefär fyrtiofem minuter att gå hem från högskolan, och i sin våryra skickade Male ett sms till Syster för att se om denne ville haka på. Syster var egentligen hemma, men när Male kommenderar så lyder Syster (tänk om det alltid var så...) och därför har vi alltså avverkat hela sträckan med solen i ansiktet.

Battle Spoils:

• Långt, trevligt samtal x 1
• Besök på Ö&B x 1
• Besök på Willys x 1
• Besök i djuraffären x 1
• mycket svettig t-shirt x 1
• skavsår på fel ställen x 1
• skavsår på andra ställen x 2
• Trötthet x 10
• Galen upprymdhet x 10
• lång dusch x 1

Eftersom Damen Intill har begett sig hemåt till sin fader för att tillbringa helgen i ett tillstånd av delirium, så föreslog Syster att hon och Male skulle laga... pannkakor! Precis som alla andra gånger vi lagat mat tillsammans. Efter att nästan en timme hade gått tog Male över spisen eftersom Syster tydligen roar sig kungligt genom att steka en pannkaka per tionde minut.

Ja, i brist på sambo får man väl göra bäst man kan då. Vi har nu börjat lösa mysterier i Runaway 2 - Dream of the Turtle, med en hel del skratt som följd. För ovanlighetens skull har vi stött på ett spel med lite "vuxna" skämt... hrm. Nog om det.

Våra älskade huvudpersoner från det första spelet är tillbaka igen, och denna gång ska de besöka en paradisö. Givetvis går inte allt som man tänkt sig och stackars Brian, nu i sällskap av en full apa, måste leta rätt på sin kvinnliga kamrat och ta sig ifrån ön... som kryllar av militärer, surfare och utomjordingar (?)!

Här är ett par fina bilder!

Igår tillverkade vi för ovanlighetens skull något som Damen Intill aldrig provat förr (wow). Vi blandade kycklingfilé, wokgrönsaker och lite extra vattenkastanjer med en trevlig liten burk grytbas vid namn "Thai Panaeng Curry". Mycket trevlig initiativ Male ursprungligen upplevt tack vare sin käre Moder, men nu har alltså även Damen fått prova på detta. Resultatet? En tiopoängare.



Damen Intill: Som ni ser är nivån i Males glas redan lite mindre.
Male: Det vet jag ingenting alls om!

Avslutningsvis vill Male också tillägga att Damen i skrivande stund har tagit sig till Males nivå i glaset, så det var nog inte helt fel ändå.

Efter en lång och mödosam färd på köksgolvet inser Woodie att han är närmare målet än han trott. Snart ska hans ansträngningar betala sig! Snart har han funnit det - det ovärderliga blå hamsterhuset.

Alternativ beskrivning: Woodie - världens enda hamster med hemlängtan.

Damen Intill tillbringade helgen här i lägenheten medan Male åkte hem till familjen. Moders hostmedicin fungerar fint den med, så bra att Male blir lite extra trötter och somnar fort. Fast det hindrar förstås inte att Male vaknar mitt i natten. Oj, vad Male är törstig. Male dricker vatten. Male sätter tillbaka koppen. Fast koppen har visst inte landat där den borde. Nej, istället tillbringar Male tjugo minuter av natten åt att torka upp vatten från golvet under och omkring sängen, hänga upp en fäll, en kudde, en serietidning och en ögontork på tork samt förarga sig över hela etablissemanget.

Puh, äntligen klar! Male lägger sig för att sova igen. Törstig. Koppen tom.

Male reser sig upp och hämtar nytt vatten.

Male lägger sig för att sova igen. Oj, ögat rinner, måste torka. Var är ögontorken? VAR ÄR ÖGONTORKEN?

Male reser sig upp och hämtar ny ögontork eftersom den andra hänger på tork.

Male lyckas slå undan den mycket frestande tanken att slå sönder en dörr och lägger sig för att sova igen.


Över till något helt annat! Kolla sicken tuff bild Male lyckades tillverka i veckan. Tyvärr tillåter inte Damen att resten av Damen-lagar-mat-bilderna laddas upp. Därför får ni nöja er med denna!

Ludwig von Grizzly, Ludde, Lille Skutt, Skrutt. Kärt barn har många namn. Han gör framsteg och kan nu visa sig utanför huset i flera minuter i sträck, innan han plötsligt kommer på att han måste gömma sig för allt läskigt som rör sig därute. Solrosfrön fungerar bra som muta, men äpple går verkligen inte av för hackor det. Damen har rentav lyckats peta på honom ett par gånger. Tyvärr slutade en av hans små utflykter utanför huset i just det han befarade - katastrof. I ett oväntat ögonblick hugger Damen tag i huset och bär iväg med det! Vad ska man nu ta sig till?

Lösningen: att fara som ett skott nedför trappan och in i ett hörn bredvid toarullarna. Efter några minuters hotfulla blickar och frenetiskt pipande kommer herr hamster på att han sitter i något bekant. Han sitter i sågspån. Sågspån är roligt. Man kan gräva i det. Men det är lite läskigt så vi backar in i en toarulle. Hjälp, en toarulle! Vi far som ett skott in i hörnet bakom hamsterhjulet. Hjul är trygga. De bits inte, pratar inte och försöker inte peta på oss. Här kan vi stanna i en evighet. Att mamma satt tillbaka huset med ny hamsterludd, ja det vet vi förstås ingenting om för vi vågar inte springa upp och kolla efter. Hm, den där toarullen var kanske inte så farlig ändå... krafs krafs krafs gnag gnag krafs gnag krafs... det här var ju lite småroligt. Hjälp, rullen rörde på sig! Kvickt bort till hjulet igen. Det är nog tryggast här ändå.

Idag har varit en högst duktig dag!

Male vaknar med ett ryck klockan 07:20 och kliver sent omsider upp 07:50. Samtidigt drar Damen Intill iväg till skolan. Vid nio dyker uppsatskamraten upp, så Male och hon sitter flitigt och skriver ned huvuddragen ur de tre intervjuer/samtal vi hade med revisorer och lite annat folk i måndags. Därefter rättar och flyttar vi om i teoridelen i vår uppsats fram till tolvslaget, då Damen Intill dyker upp fullastad med förnödenheter och hamsterludd. Lunch, lite mera jobb och vid halv tre drar uppsatskamraten iväg. Male diskar och Damen Intill sorterar papper, och mer papper, och mer papper...

Vid fyratiden har Damen fortfarande inte sorterat färdigt men det gör inget för nu ska vi beställa pizza. Syster Yster kommer över men innan pizzan anlänt - stackarna, köra ut pizza i spöregnet - hinner Damen byta en glödlampa. Damen betalar snällt vårt foder och sticker till en extra krona i dricks.

Damen Intill: Nä, vi är inte snåla, vi är studenter.

När maten är uppglufsad bestämmer vi att vi varit tillräckligt duktiga för dagen, varpå de nästföljande timmarna kanske inte riktigt följde i förmiddagens hurtiga fotspår. Eftersom vi var på så glatt humör valde vi att förstöra det genom att ta oss en titt på Eldflugornas Grav, som legat i Males bokhylla alldeles för många veckor. En rörande film med gott om snyftvarningar, Damen höll ut i hela två tredjedelar!

... smita in bland gubbarna som bygger en ny busshållplats och hälla några flaskor karamellfärg i asfaltblandaren...

Han är sex veckor gammal, gråbrun och älskar solrosfrön. Efter många spännande - och smått korkade - namnförslag har vi nu enats om ett arbetsnamn. Med andra ord kan det komma att ändras, men för närvarande får unge herrn gå under smeknamnet Ludde.


Avvänjning från hamsterluddet kommer att ske successivt, men till att börja med vill vi helst inte skrämma ihjäl honom för mycket. Det har redan varit nog med nya dofter och höga ljud - inte minst från unge herrn själv. Att resa i en pappkartong var minsann inte populärt.

Hej, mitt namn är Tommy! Jag är en NPC, alltså en sidokaraktär i ett dataspel. Jag är cirka sju år gammal och mitt rum ser ut som en cirkus. Jag tycker väldigt mycket om min pappa för han gav mig en tuff alien-leksak. Mamma säger att det är en tröst för att jag fick en så hemskt ful design, eftersom jag ju är en oviktig sidokaraktär. Jag vet inte vad det betyder. Jag saknar nämligen ett antal hjärnceller också.

Utanför buren står något märkligt. Det är stort, gult (har jag färgseende?) och läskigt. Vad är det för skumtomtigt?


Någon flyttar på den stora saken och öppnar burdörren. Jippie, jag kan rymma! Haha vilka skojiga färger, jag ser skitrolig ut!


Oj. Ojojoj. Något är fel. Något är allvarligt, allvarligt fel här. Något måste göras! Annars är jag fast här för alltid! Jag måste smida en plan.

För er som inte vet - här kommer en bildspecial för Dig som vill veta mer om hamsterns uppbyggnad, utseende och allt som hör därtill!

Idag ska jag ringa och be doktorn skriva ut astmamedicin åt mig! Jag behöver en långtidsbehandlande och två snabbverkande så jag kan ha en hemma i byhålan och en i Kristianstad. Nu ringer jag vårdcentralen! Jag lyfter luren och knappar mig fram!

Din placering i kön är nummer --- tre. (frustrationsmätare: 0 %)

Efter fem minuter svarar en sköterska. När vi nästan är klara bryts samtalet. Mummel... jaha, inte mycket att göra. Jag får ringa en gång till.

Din placering i kön är nummer --- fyra. (frustrationsmätare: 30 %)

Efter tio minuter svarar en annan sköterska. Jag presenterar mig vänligt men får inget svar. Hallå, hör du mig? Hallå? HALLÅ? Hallå, jag svarar men du hör mig inte! Nähä, inte mycket att göra. Slänger på luren.

Är det något fel på telefonen? Jag provar med mobiltelefonen istället!

Gäller det tidsbokning, tryck ett. (frustrationsmätare: 50 %)

Male trycker ett. Oj kolla, ingen telefonkö! Nämen ojdå, är jag på en helt annan vårdcentral nu? Mystiskt. Jag tryckte väl fel. Tack för att ni kopplar mig rätt.

Gäller det tidsbokning, tryck ett. (frustrationsmätare: 70 %)

Male trycker ett. Oj, kolla - ingen telefonkö! Nämen ojdå, är jag f o r t f a r a n d e fel? Jaså det är rätt vårdcentral fast helt fel person? Jaha, då är ju allt som det ska. Jag förklarar läget och får veta att sköterskorna haft problem med krånglande telefoner - shit Sherlock! - och om jag väntar några sekunder ska hon koppla mig till den första sköterskan. Efter några minuters väntan avslutar jag, under påverkan av ett växande behov av att slå sönder något, samtalet. (frustrationsmätare: 95 %)

Nä, nu ger jag upp. Nej det gör du inte! Jo, för nu ska jag gå och hacka en tomat i pyttepyttesmå bitar och kanske välta några möbler. Nä kom igen nu, prova en gång till! Okej, en sista gång då. Nu tar jag den riktiga telefonen igen.

Din placering i kön är nummer --- två. (frustrationsmätare: 100 %)

Efter fem minuter svarar en sköterska. Hör och häpna - jag fick tala med en sköterska som dessutom var astmaspecialiserad och avsluta samtalet helt på eget bevåg!

Är inte livet helt underbart ibland, så säg?

Syster Yster har utmanat undertecknad att berätta sju saker om mig själv. Underteckad finner inte detta speciellt utmanande, men eftersom undertecknad lider av allvarlig personlighetsklyvning kommer undertecknad självfallet att svara jakande till denna förfrågan!

Undertecknad finner dock ingen mening i att tvinga sju andra stackars bloggare att genomföra detta vansinnesdåd, helt enkelt för att undertecknad vill ha hela kakan för sig själv, bwahaha!



1. Min frukost innehåller alltid ett glas multivitamindryck och det måste vara den med citronsmak som säljs på Ö&B.

2. Jag älskar småkryp! Finns inget bättre än att rensa ogräs i gruset. Gråsuggebebisar är helt bedårande!

3. Jag klarar inte av att rycka loss det lilla hårstrået ur leverfläcken på handen.

4. Jag är en riktig hejare på att vika kompostpåsar utan att de går sönder.

5. Final Fantasy IV - första spelet jag grät floder till - blev början på ett långvarigt rollspelsmissbruk, men jag vägrar fullkomligt alla onlinerollspel.

6. Jag försöker maniskt hålla ordning bland våra plastpåsar, något som sambon flitigt saboterar vareviga dag.

7. Koppar och mobilladdare tenderar att försvinna spårlöst så fort de korsar min väg.




Tyvärr blev det så många fyndigheter så vi fick skapa en extra kategori för de som inte kom med bland vinnarna.




Tröstplats

8. Jag har ett fantastiskt minne när det gäller att komma ihåg vilken av alla trettio trappor jag måste ta i ett gammalt GameBoyspel - men jag kan inte komma ihåg en enkel inköpslista om denna innehåller fler än tre varor.

9. Jag tål inte öppna skåp. Finns det en lucka ska det hållas stängt! Särskilt badrumsskåpet. Jag nämner inga namn. Damen.

10. I många år var jag dödligt förälskad i grodor och samlade på mig närapå femhundra olika figurer, klistermärken mm.