Idag har Male bara suttit hemma och haft det skönt. Hon har räddat en ovanligt stor husspindel från att gå döden till mötes genom att ge den skjuts ut på balkongen, arbetat vidare på nästan avsnitt av Den Onda Gula Kristallen och två andra hemlighetsstämplade projekt samt spelat tv-spel. Allt sker förstås i maklig takt, för Male njuter av den sista tiden i frihet innan det är dags att bruka allvar igen!

 

Damen då? Ja, hon har ännu en gång roat sig kungligt i skolans härliga samfällighet... eller var det bristfällighet? Hur som helst kom hon hem med vars två mumsiga kycklingspett från Domus chark, men först gjorde de Spetteby. Nu ska de alldeles strax ploppa i en Blu-ray i Males PS3:a för allra första gången:

 

 

När Damen visade Male högen med filmer som hon lånat av Hon till höger bläddrade Male igenom den en efter en. Hon läste baksidestexterna högt och skrattade gott åt den intressanta blandningen av barn- och vuxenfilmer. När hon kom till titeln på bilden ovan hejdade hon sig plötsligt.

 

Male: (stolt) Jag känner igen honom uppe till vänster.

Damen Intill: Det är Bruce Willis.

Male: Jag känner igen honom uppe till höger också!

Damen Intill: Det är Morgan Freeman.

Male: (vänder på filmen och börjar läsa baksidestexten) Jaa, jag kände inte igen de andra två.

I fredags kväll hamnade ju Male och Damen som bekant på något mystiskt vis i tv-soffan. Male spelade spel medan Damen tittade på McLeod's Daughters. Ett avsnitt, två avsnitt, tre... fyra... gäsp... feeeeem... nä, nu får det vara nog. Trots att Male bönade och bad vägrade Damen stanna uppe och invänta midnattsslaget i Spetteby.

 

Så kom lördag kväll. Male och Damen hamnade ännu en gång i tv-soffan. De börjar misstänka en komplott. Efter film och ännu fler avsnitt av McLeod's Daughters närmade sig klockan halv tolv och det var dags att gå till sängs. Men oj, utbrister Male plötsligt, vi har ju glömt K.K.! De loggade snabbt in i Spetteby och skyndade till muséet för att lyssna på en låt av den skönsjungande flickidolen K.K. Rider. Efteråt fattade Male insektsnätet och sneglade åt höger. Satt sambon kvar? Ja, det gjorde hon. Så Male gav sig ut i nattluften för att leta rätt på några nattaktiva små varelser på två, fyra, sex eller varför inte åtta ben.

 

Tiden gick. Male fångade en tarantel, blev stungen av en skorpion och samlade pö om pö ihop några hundratusen bells. Snart var midnatt ett minne blott och både Male och Damen började bli sådär lagom övertrötta och glada i hågen. När de stängde av konsolen minns de inte, men kanske bilden nedan kan avslöja sanningen:

 

 

 

På söndagen vaknade Male och kände sig tröttare än hon gjort på år och dar. Hela söndagen var hon ynklig och zombieaktig, men hon fick ändå en hel del gjort. Gemensamt tog sambosarna hand om både disk och städning och sopor och ljudböcker och Rulles hamsterbur. På kvällen tittade Damen på ytterligare ett par avsnitt av serien som vi tror att ni alla redan vet namnet på vid det här laget, och sedan blev det nagelbitning framför andra och sista delen av Kidnappningen. Föräldrarna och Snufsan, om ni inte sett denna miniserie - gör det!

 

Måndagen kom och Damen gick till skolan. Male handlade mat och insåg när hon höll på att gå till utcheckningen att hon glömt köpa pellets till Rulle igen. Hon skyndade tillbaka och hämtade en påse. På vägen hem tog hon en liten omväg för att slippa vara artig mot grannarna, som hon skymtat både här och där i butiken. De pratar nämligen mer än de knatar, och Male ville hem! På vägen hem hittade hon följande lilla krabat mitt på gångvägen:

 

 

 

Med ett tyst hopp om att den inte skadat sig utan bara gått fel fortsatte hon hem, packade upp maten, öppnade påsen med pellets och klev in i tv-rummet. Hon börjar rafsa med naglarna på gallret och ropar:

 

Male: (överdrivet muntert) Rulle Rulle Rulle sover du sover du Rulle Rulle vakna Ru--

 

Male hade äntligen höjt blicken och avslöjat anledningen till att hon inte fick någon reaktion. Idag, våra damer och herrar, rullade nämligen Rulle i himlen in. Med fyllda kindpåsar hade han gjort sig en lega i burspånet och så småningom vandrat vidare till hamsterhimlen. Följande bild kan anses vara lite för morbid för somliga, men vi tycker faktiskt att han gick ur tiden med stil och att han förtjänar att få sin kreativitet förevigad!

 

 

Damen kom hem och bekräftade Males misstankar. Rulle huserar numera i frysen, i väntan på jordfästning. Ja, förvisso hade de ju kunnat gräva ner honom i grannarnas rabatt, men grannarna ifråga hade nog inte uppskattat detta tilltag. Till kvällsmat bjöds det på skink- och ostomelett medan Damen redogjorde för dagen som gått. I skolan har de bl.a. pratat om Down's Syndrom och om att dessa personers hud åldras snabbare.

 

Lärarinnan Björna Ranelid: Ja, den blir torr, och skör, och... hmmm... (tankepaus, sedan överlycklig över att ha kommit på den tredje benämningen) torr!

När Male och Damen stod i köket igår morse så ledde samtalet in på skräckfilmer och Damen skulle berätta för Male att de gamla Screamfilmerna är riktigt roliga att se idag för man kan verkligen se att specialeffekterna inte är något vidare.

 

Damen Intill: Man kan liksom se att det är fejk, till exempel en ugghaven... havuggen... eh...

Male: Avhuggen?

Damen Intill: Ja, en avhuggen arm!

 

Detta, våra damer och herrar, var början på en mycket intressant dag.

 

Damens begynnande förkylning, som nu gäckat henne i över en veckas tid, tvingade henne till slut att ge upp alla försök att hålla sig vaken. När hon så småningom vaknade till liv igen var hon inte riktigt sig själv. Hon vände orden bak och fram, glömde saker och - ve och fasa! - hon gjorde inte en enda vettig sak på hela dagen. Male däremot ägnade cirkus två timmar åt att tillverka ytterligare elva sekunders tecknad video i ett projekt hon håller på med. Halv fyra ringde telefonen, och Damens profetia gick i uppfyllelse: Male har fått ett jobb!

 

Hon kommer därför att vara uppbokad i hela fyra månader framöver, med start den tredje september.

 

 

Till kvällen bjöds det för andra kvällen i rad på kycklingspett med potatissallad. Namnam. Därefter hamnade våra två favoritlåtsassambos i soffan framför Damens tv-serie och Males Nintendo DS. Damen var fortfarande inte riktigt tillbaka i sitt vanliga jag, utan redan omkring klockan sex på kvällen bestämde hon att nu ska det ätas bearnaisechips! Hon hämtar varsin skål till sig och Male, häller upp godsakerna och slår sig ner med en välfylld mugg vatten i soffans sköna stoppning. Avsnitt efter avsnitt av McLeod's Daughters rullar förbi på tv:n. Plötsligt hör Male ett tjut. Hon vänder huvudet åt höger och ser sin förstörda sambo i full färd att chockerad rädda de drunknande fjärrkontrollerna. Hon har spillt ut nästintill allt vatten i soffan och de närmaste fem minuterna ägnades därför åt att hänga både Damen, filten och de två soffkuddarna på tork i badrummet. Väl tillbaka i soffan gjorde hon ett nytt försök att ha en lugn och skön kväll utan flera missöden. Det tog inte en timme innan nästa fadäs inträffade - och ni kan väl aldrig gissa vad som hände den här gången?

 

 

 

När bilden togs hade Damen redan i panik skyfflat tillbaka det mesta av chipsen i påsen, men vi tror att ni kan förstå omfattningen i alla fall. Under det som återstod av kvällen fick Male agera både förste chipsupphällare och vattenpåfyllare. Hon föreslog även i sin välvillighet att hon kunde gå upp till vinden och hämta en pipmugg och haklapp från Damens "framtidslåda", men det behövdes aldrig.

 

Det var gårdagen. Nu kommer det några saker som inte riktigt passat in någon annanstans!

 

Male och Damen beställde ju som bekant en massa saker från Roliga Prylar häromdagen, och när man beställer något från dem får man inte bara ett paket med prylar och följesedel - man får också ett tecken på att det fortfarande finns sådant som inte är automatiserat:

 

 

I paketet från Roliga Prylar fanns också något alldeles fantastiskt. Något som tar Males uppmärksamhet från naglar och dylika tingestar som hon tenderar misshandla med regelbundna mellanrum. Något som fick både Male och Damen att tjuta av glädje. Något som heter... Boinks!

 

De ser inte mycket ut för världen, men ack så underhållande de är.

 

Ja, då var vi här igen!

 

Damen har börjat plugga, så det går mycket tid åt till att vara i skolan, berätta om fröken Björna Ranelids eskapader och varva ner innan det är dags att ladda batterierna inför nästa dag. Male har mest ägnat tiden åt att ha det lugnt och skönt, men hon har inte suttit helt stilla. Hon har ägnat inte mindre än två timmar åt att arrangera blommorna på höger sida av Spetteby, ett omfattande och ganska tråkigt arbete men det betalar sig, för nu ser allting mycket bättre ut. Som om inte det var nog har hon dessutom varit på en första "intervju" till Kompetensarprogrammet och har en garanterad plats där förutsatt att de kan skramla fram en praktikplats åt henne. Något besked om jobbintervjun hon varit på har hon ännu inte fått, men hon håller tummarna inför morgondagen!

 

Igår kväll dök Hon till Höger upp för en liten filmkväll. Medan våra två favoritlåtsassambos väntade på sin ärade gästs ankomst roade de sig en stund i Spetteby. Plötsligt spänner Damen blicken i Males födelsemärke på höger arm, eller rättare sagt på de snart två centimeter långa hårstråna som sticker ut ur det:

 

Damen Intill: De där... (pekar på Males hårstrån) borde du göra något åt.

Male: Alltså, jag tänkte mera att jag kunde vänta ett halvår till och sen kunde jag fläta dem och...

Damen Intill: Säg inget mer för då får jag nog inte ner någon plommonpaj ikväll!

 

Tack och lov ringde det snart på porttelefonen och Damen fick annat i tankarna. Snart bänkade de sig alla i soffgruppen och det bjöds på både plommonpaj med vaniljglass, hallon- och rabarbercider, vindruvor och bearnaisechips. Nej, Male och Damen är oförmögna att plocka ihop en normal filmkvällsmeny. Apropå film så kanske det finns någon där ute som vill veta vad de tittade på? Tro det eller ej, här kommer...

 

 

Behöver vi ens säga att romantikerna i sällskapet fullkomligt älskade den?

 

Efteråt ägnade de en dryg timme åt att sitta och småprata om allt möjligt. Male fick nöjet att beundra Hon till Högers fina samling av Yoshigosedjur, det utbyttes bilder på blöjbärande släktingar och pratades husdjur och... ja, Male kommer inte ens ihåg alltsamman, så mycket pratades det. Men det var mycket trevligt, fast till slut var Hon till Höger tvungen att åka hem så inte hunden börjar äta upp DVD-samlingen eller något annat hemskt.

 

Idag klev Male upp strax efter åtta, duschade och ställde sig med disken. Just som hon skulle börja skölja tallrikarna dök Snufsan och Moder upp med Males kanske något försenade men ack så eftertraktade födelsedagspresent: ett litet nätt högtalarsystem till tv:n. Male tvingades nämligen inse att hennes tv-högtalare inte riktigt höll måttet när hennes 199 kronors datorhögtalare kunde tillverka bättre ljud än tv:ns inbyggda - och från en YouTube-video...

 

 

Sagt och gjort, grejorna lastades av och ska installeras under helgen. Vid elvatiden återvände Moder och Syster från ännu ett ärende och kidnappade med sig Male in till stan för att äta varsin bakpotatis på Graffiti Café. När Male så småningom kom hem igen hände det inte så mycket innan Damen återvände från tortyrkam-- vi menar förstås skolan, utrustad med potatissallad och kycklingspett från charken på Domus. Efter att det mumsats som om de inte sett mat på hela dagen packade de upp paketet med grejor från Roliga Prylar som otroligt nog låg i brevlådan nu på morgonen fast de beställde sent igår eftermiddag. Där fanns bland annat ett halsband till Damen och massor av konstigt nostalgigodis. Efter detta hamnade Damen i Spetteby och har suttit där sedan dess.

 

Det var den rapporten, och precis som vanligt blev den mycket längre än väntat.

 

Låt oss avsluta med en liten hyllning till Males minne:

 

Det har nämligen sina fördelar att vara lite glömsk, för Male blev idag glatt överraskad när hon fick veta att hon ska få semesterersättningen från sin korttidsanställning i början av sommaren insatt på sitt konto under morgondagen.

Idag har Damen avnjutit den första dagen på sin tredje och sista termin i jakten på sin undersköterskeexamen. Den var precis lika rörig som det brukar vara i hennes utbildning, och började därför med 20 minuters information klockan nio på morgonen varpå hon fick veta att de ska ses igen halv ett för att få ännu mer förvirrande information. I andra änden av stan.

 

Medan Damen levde rövare i stan med kompisarna från skolan gjorde sig Male i ordning för att så småningom vandra in till stan hon också. Eftersom hon inte fått besked om något jobb ännu så skulle hon lydigt delta i ett informationsmöte om Kompetensare. Det är ett projekt som kommunen anordnar för att få ut stans ungdomar i arbetslivet, vilket innebär att de startar mötet fem minuter efter avtalad tid eftersom de vet att någon kommer att komma för sent. Men det kan ge en praktikplats och lite mer matnyttigt innehåll till CV:t, så Male hakar på.

 

Nu är båda sambosarna hemma och Damen skuttade omedelbart in i duschen för att sedan jaga insekter i Spetteby medan Male stekte upp lite paella till kvällsmat. Kvällsplaneringen är inte särskilt avancerad den heller - det blir till att hänga en stund i soffan framför en tv-serie eller två.

 

Det var dagsrapporten, så låt oss dela med oss av en liten musikskatt från en parodimusikal som Galenskaparna satte ihop för några år sedan... okej, ganska många. Den dumme fabrikören har stängt sillsalteriet på ön Åstol och därför måste Åke leta sysselsättning på annat håll. Nu ska han berätta detta för sin äldsta son, och det blir förstås mycket känslosamt.

 

 

Idag var det dags igen - kräftorna togs upp ur frysen och lades i vatten för att sedan förtäras av två hungriga låtsassambos som snart ska fira fem år tillsammans utan att en enda gång ha varit tillsammans.

 

 

Medan Male dukar fram arrangerar Damen godsakerna fint på ett fat. De pratar om allt mellan himmel och jord, och roar sig gott åt att kräftorna i år verkligen finns i alla tänkbara storlekar.

 

 

Snart är förberedelserna klara, Male och Damen unnar sig varsin skräpskål och så är festen igång. Som dryck får ingen mindre än Willys egen rabarber/hallondryck med ciderkaraktär ställa upp, och en och annan skiva vitlöksbaguette slank också ner.

 

 

En efter en utsätts kräftorna på fatet för en skoningslös obduktion och resultatet är överlag mycket positivt. Endast någon enstaka slipper undan Damens smörsugna läppar, och hon konstaterar snabbt att den här omgången kräftor var bättre än den hon häromveckan intagit tillsammans med sin fader. Male har dock en något besynnerlig teknik när hon ska få ut kräftstjärtarna ur skalet, så till slut känner sig Damen tvungen att hjälpa sin stackars sambo att upptäcka kräftstjärtsinbrottets konst.

 

Damen Intill: Alltså, du vet att det inte är sådär man gör med stjärtarna va?

Male: (nyfiken) Nähä? Gör inte vi likadant?

Damen Intill: Nej, du krånglar bara till det för dig. Titta här! Först vickar man av stjärten, såhär...

Male: Aaa?

Damen Intill: Sen tar man tumnageln och för in den här och --

Male: Men någon sådan har jag ju inte!

 

Nej, Male har ju inte mycket till naglar - men hon har något annat, nämligen... kräftverktyg! Den lilla smala saken som hon har lånat av föräldrarna sina kompletterades nämligen i veckan av en alldeles egen kloknäckare från Lagerhaus. Visst är den fin?

 

 

Nu kan det ju vara så att någon av er nya läsare blir lite förbryllade. Varför får bara Male kräftverktyg? Är hon så snål, så småsint, att hon behåller allt för sig själv och låter sin stackars sambo sitta där och kraftsa på skalet med naglarna? Oroa er inte, kära nykomlingar i Males och Damens högst normalfuntade värld - här kommer förklaringen i form av en favorit i repris från kräftkalaset förra året... i moderniserad form!

 

 

Först vill vi tacka Snufsan och Moder för att de kunde undvara en timme av sin högst dyrbara tid åt att inta lite lätt lunch bestående av en bit plommonpaj med vaniljglass i vårt enkla gemak. Till dig som tyvärr inte hade samma tur kan vi i alla fall bjuda på en bild istället:

 

 

Idag har här inte hänt särskilt mycket mer än vanligt. Damen laddar inför skolstarten och Male har varit en duktig arbetslös som rapporterat sina jobb per telefon och fick beskedet att hon verkar vara "mycket aktiv" i sitt arbetssökande. Tur det, tänker Male, för hur får man annars ett jobb?

 

Det mest överhängande måstet de har idag är att de ska bära ut och banka skiten ur Males stora vita fluffiga golvmatta. Nej, Snufsan, tyvärr kan den inte flyga - annars hade mannen självklart kunnat få låna den!

 

Till Snufsan: du har vid tidigare tillfälle kommenterat in att du tycker våra inlägg blir alldeles för långa ibland och därför svåra att läsa, så just därför blev föregående inlägg inte bara onödigt långt utan även sprängfyllt av onödiga bilder!

 

Och tarmfickor är något som vi alla dras med - fast du vill definitivt inte få dem inflammerade.

 

Nu över till gårdagens rapport och sedan dagens! Kronologiskt och bra, va?

 

 

Igår rymde Male och Damen hemifrån hela två mil norrut. Avsikten var att ta reda på om en antikbutik i Arkelstorp var öppen, för i så fall hade Damen kunnat leta där efter några fat som hennes far var intresserad av. Tyvärr var de lite för tidigt ute, för stället öppnar inte förrän klockan ett, så det får bli en tur till en annan gång. Som plåster på såren köpte de lite fika på den intilliggande ICA-butiken och fixade en liten Boo-figur till Male i maskinerna vid ingången. Ni vet, sådana där man lägger i en 10-krona i och snurrar på ett litet vred och poff ploppar där ner något som egentligen inte alls är värt tio kronor? En sån maskin var det. Male blev förstås jätteglad och Boo pryder numera hennes handväska!

 

 

Fikat intogs på en liten rastplats söder om Österslöv. Marken pryddes av diverse skräp som inte nått hela vägen fram till soptunnorna, men det gjorde ingenting för utsikten var riktigt läcker:

 

 

 

Efter detta lilla stopp rullade bilen tillbaka mot stan. De stannade till vid ICA Kvantum-området för att inhandla diverse förnödenheter, och här stötte de också på en alldeles bedårande syn som de hade glädjen att hinna smygfotografera medan dess ägare gick in för att handla.

 

 

Det var gårdagen det!

 

Idag har Male och Damen tagit det ganska lugnt på förmiddagen men på eftermiddagen blev det minsann lite jobb gjort - närmare bestämt två plommonpajer till. De här är dock av annan art än den de tidigare visade här i bloggen, för den här är det lite mera fika över med sitt knäcktäcke och något som kan liknas vid kokosmarängbotten och... mmmmmmm!

 

För ögonblicket står godsakerna i ugnen, men det blir kanske en bild till kvällen. Tills dess får ni hålla tillgodo med denna bild som Damen så kreativt döpt till "Bunkinfernot":

 

Frukost - check. Dusch - check. Packning - check. Nya rena kläder - check. Alla klara? Perfekt, då beger vi oss iväg--

 

Damen Intill: (pekar förskräckt på en fläck på Males linne) VAD är det där!?

Male: (kolugn) Hmm, jag vet inte... *sniff sniff* det luktar deoderant!

Damen Intill: (uppgiven) Alltså du är helt j*vla sanslös!

 

Vid halv elva-tiden rullade tåget iväg med två glada sambos i bagaget. Mot all förmodan gick allt fullkomligt smärtfritt, och de kunde snart vandra ut på de välkända gatorna kring Malmös centralstation. Vädret var toppen och humöret var det inget fel på det heller. Döm av deras förvåning när den första butiken de ser dessutom är en av deras favoriter när de slösurfar på nätet!

 

 

 

Trots sin stora fascination över denna butiks utbud lyckades de lämna affären utan att ha inhandlat ett enda dugg. Promenaden fortsatte till en liten turistbutik där man, till Males stora besvikelse, inte kunde köpa just turister utan bara diverse Sverigetröjor, dalahästar och andra grejor som folk verkar vilja ha. Damen skulle dock inte köpa sådant tjafs utan det hon var ute efter var ett vykort att skicka till sin käre fader. Därefter fortsatte färden mot torget, där de möttes av denna syn:

 

 

Är det månne Malmös syjunta som varit i farten? Notera att hästen till och med berikats med två par fräsiga benvärmare. Hur som helst ledde deras fossingar dem vidare in på Lagerhaus där de hittade en hel massa saker. Bland dessa kan nämnas ett set med turkosfärgade bunkar till Damen, en kloknäckare till Male - som till skillnad från Damen inte äter sina kräftor "au naturel" - samt lite småpresenter. Och godis. Vid det här laget började det knorra lite i tarmfickorna, så efter en kort sväng inom några klädbutiker skyndade de tillbaka till restaurangen de absolut inte planerat besöka sedan flera dagar tillbaka.

 

 

Knappt fem minuter senare stod maten på bordet. Det kallar vi service!

 

 

Nej, inte den bilden! Det där var bara matsällskapet, som mest var intresserad av Damens utspillda dricksvatten. Här kommer maten:

 

 

Detta vara pasta med lax, pesto och en väldigt god sås till det. Mamma Mia! Male kan skryta med att hon faktiskt fick i sig alltsamman, fast sen fick Damen rulla henne en bit på vägen mot klädbutikerna som stod på tur. Ingen vet riktigt vad som hände, men på något vis lyckades Damen få Male att öppna plånboken och inhandla inte mindre än ett linne och en kortärmad tröja. Succé, tänkte Damen! Nödvändigt ont, tänkte Male. Turen fortsatte mot Triangeln och på vägen tog Damen två bilder utan att riktigt veta varför, men det bjuder vi på!

 

 

 

Så småningom skymtade de något bekant på vänsterflanken. Är det...? Ja, det är det! Triangeln, här kommer vi!

 

 

Här tog Male över och lotsade Damen omkring bland butikerna, för här har hon varit ett flertal gånger i samband med både jobbintervjuer och sjukhusbesök det senaste året. Efter ett tag blev Damen så kaffesugen att de fick stanna till och köpa sig lite dryck på McDonalds. Där passade Damen på att skriva vykortet, som Male sedan så vackert hjälpte henne att föreviga på bild:

 

 

Kaffe och läsk ska ju ut någonstans, så även i samboland. Male hade förstås pejl på några fräscha toaletter på andra våningen, så hon släpade med sig Damen uppför rulltrapporna och över en mycket läskig provisorisk gångbro innan de nådde målet.

 

Damen Intill: Som sig bör var Damen snabbt inne och ute... (kompletterar sig själv) från faciliteterna!

 

Döm av hennes förvåning när det därför dök upp ett sms om att Male misstänker sig ha en liten miniatyrdassning på g. Så medan det att Male gjorde det hon gör bäst satte sig Damen att beundra utsikten.

 

 

Nu började de fundera på att styra kosan mot Triangelns tågstation. Eftersom Damen fortfarande var novis tog Male ledningen även denna gång och ledde dem nedför trapporna, genom hela varuhuset och längst bort. Damen tittar skeptiskt framför sig. Är det här verkligen rätt väg? Jajjemän, säger Male. Damen är fortfarande inte helt övertygad. Kan ni gissa varför?

 

 

Jodå, våra damer och herrar, det är här man går för att snabbast komma till tågstationen. Väl ute ser sig Damen omkring med en ännu mer förbryllad min. Male säger att de ska gå runt den där intilliggande byggarbetsplatsen. Damen tittar mycket, mycket skeptiskt på sin sambo. Hur är det nu det brukar vara med sambons minne? Damen börjar kallsvettas men ser ingen annan utväg än att snällt följa efter sin hurtiga sambo. När hon väl kommer runt byggarbetsplatsen är det som om en tyngd faller från hennes axlar. Hon har fått äran att beskåda den konstigaste ingången till en tågstation - någonsin!

 

 

Male visste förstås vart de var på väg hela tiden, och var mäkta stolt över detta. De hade dock några minuter över innan tåget skulle gå, så de tog en sväng runt glasbubblan. Vid glasbubblans vägg hittade Damen en stackars övergiven boll, som bara krävde att få bli uppmärksammad i bloggen.

 

 

Framför kyrkan hittade Damen en massa blommor, och blommor, ja det är någonting Damen tycker om att fotografera! Medan Damen knäppte och knäppte studerade Male en humla som satt i en annan blomma. När Damen också såg den försökte hon ta ett kort, men då tröttnade humlan på att vänta och flög in i linsen istället.

 

 

Nu började det dra ihop sig, så de skyndade in i glaskupolen för att fotografera något så kolossalt intressant som de fyra biljettautomaterna. Den bilden kan vi skona er från. Vägen ner till tågen var dock intressantare. Tänk, så mycket blinkande ljus det finns i rulltrappornas värld!

 

 

Därnere såg de ljuset i tunneln:

 

 

Tio minuter senare rullade tåget in och våra två favoritlåtsassambos kunde roa sig med att lyssna på två diskutabelt begåvade ungdomlingar som sedan byttes ut mot två högst intressanta vuxna individer som undrade vad det var de egentligen fick lön för. Men allra bäst var ändå tågkonduktören, som strax efter att de rullat ut från Malmö C berättade följande i högtalaren:

 

Konduktören: Jaa, vi kör lite långsammare på grund av ett pågatåg framför oss. Vi blir väl förhoppningsvis av med honom i Lund... så vi kan köra fortare!

 

Det var den dagsrapporten!

 

I fredags dök Damen upp med buller och bång och kidnappade Male med sig till Netto. Där införskaffade de bara precis det som de åkt dit för att handla och absolut ingenting extr-- nej vänta, det där var nog någon annan. Hur som helst återvände de hem för att laga mat alltmedan de funderade över varför de alltid kommer hem från Netto med minst lika många produkter i antal räknat som de hade tänkt köpa, fast hälften av det de planerat köpa aldrig finns där. Det blev nudlar med wokgrönsaker och fläskfilé, fast Damen stekte upp så mycket grönsaker och kött att nudlarna inte fick plats i pannan så därför fick nudlarna hoppa i alldeles ensamma mot slutet. Det såg så roligt ut att Male tog en bild:

 

 

Under lördagen, medan Male högst motvilligt tvingades erkänna sig besegrad och således låg däckad i sängen av sin förkylning, tog Damen fram påsen med de inte mindre än 2,2 kilo plommonen hon plockat hemma hos pappa och bestämde sig för att här ska det bakas plommonpaj!

 

 

Under det att Damen jobbar och står i sjunker hennes sambo allt djupare in i förkylningsdvala. I detta hänseende är nog Male tvivelsutan "mannen" i deras låtsassamboskap, ty aldrig tidigare har någon skådat en så ynklig individ. Till Males försvar kan kanske nämnas att det är minst fem år sedan hon senast blev så här förkyld, om inte mer, så man kan nog lugnt säga att hon är ovan.

 

 

Damen vann! Pajen blev, trots vissa diskutabelt korrekta tidsangivelser för hur länge den skulle vara i ugnen, färdig lagom till när Male vaggade ut ur sovrummet för att leta efter något att äta. Ihop med lite vaniljvisp blev det en jättegod matupplevelse, fast i jämförelse med deras andra plommonpajsrecept är den här varianten mera matig och därtill lite nyttigare. Males mage tackade för påfyllningen och gick och lade sig igen. Damen satte sig framför ratten och rullade iväg till mamma för en grillkväll. När hon kom hem hade Male vilat upp sig och de kunde ägna kvällen åt att massakrera diverse monster.

 

När söndagen kom fick Male ett litet ryck och gjorde äntligen klart de där sconesen hon påbörjade i fredags. Vadå påbörjade i fredags, tänker du bestört? Det är inte så illa som det låter! Male hade blandat ihop mjölet, bakpulvret och saltet när hon tittade i receptet och läste att hon ska ha mjölk i. Vilken mjölk? Male tittade i kylskåpet. Nähäpp, det var det.

 

Så Male fick snällt vänta tills Damen handlat hem mjölk och Male hade energi nog att blanda ihop kladdet. Nu var det som sagt söndag och Male mådde lite bättre, så nu kunde hon bjuda på lite diskutabelt nyttig men god lunch. Damen tackade och tog emot, eftersom hon var full sysselsatt med de åtta maskinerna tvätt som tvättades under dagen. Hur många av dem som var Males? Tja, det behöver vi ju inte gå närmare in på, men det är någon här som bestämt upprepar siffran "fem" väldigt många gånger...

 

 

Det var den rapporten!

 

Nu ska Male och Damen förhoppningsvis ta sig till Malmö via Skånetrafiken - endast detta är ett äventyr i sig - för att där shoppa loss och äta något gott till lunch. Självklart använder de varsitt frikort. Gratis är gott!

Male är förkyld.

 

God natt!

 

Vill först be om ursäkt till Moder för att texten om hennes och Gubbens besök i söndags inte kom med i föregående inlägg. Det skulle ha funnits med i redogörelsen men tyvärr blev Male lite stressad mot slutet så det försvann liksom i all oreda!

 

Tackar också Damen för de fina kommentarerna.

 

I måndags var Male både överallt och lite till. I nästan åtta timmar var hon borta från lägenhetens trygga vrå och ägnade sig istället åt att göra diverse ärenden med syster Snufsan och sedan blev det en sväng hem till nämnda syster för att leta efter Males USB-minne och Damens DVD-box med Private Practice.

 

Snufsan, stressad och orolig över mycket, hade trots noggranna försök att hålla ordning och reda nämligen lyckats förlägga dessa två tingestar och det var alltså nu upp till Male att hitta dem. Hon gav snabbt upp idén att hitta sitt pyttelilla USB-minne och fokuserade sig istället på att hitta Damens box. Hon börjar i tv-rummet, lyfter på möbler, flyttar på böcker och drar ut lådor. Nähäpp, var kan den då finnas... hon ser sig om. Hmmm, den där mörka gardinen därborta kanske döljer en hemlighet? Hon går fram till den och lyfter den åt sidan. Bakom gardinen, uppe på fönsterkarmen, står Snufsans Nintendo Wii-kartong. Tom? Male sticker ner handen och lyfter upp en näve tv-spel. Zelda, Paper Mario... nämen, vad är det här?

 

Snufsan: (mäkta förvånad) Åh, där är den ju! Jag glömde titta bakom gardinen!

 

Glädje, åh glädje! Damens box var återfunnen och en lycklig Snufsan kunde via Male nu fråga om hon kunde få låna den lite till eftersom hon nu faktiskt tänker börja titta på den. Det är helt okej, säger Damen, så länge hon bara vet var den finns den här gången.

 

 

Bilden har ingenting med inlägget att göra, den var bara rolig.

 

Male letade vidare efter sitt USB-minne en stund men fick till slut erkänna sig besegrad. Om det finns där någonstans kommer antagligen arkeologer om 200 år att hitta det, datera det och förundras över att någon fortfarande använde ett USB-minne på endast 1 GB år 2012.

 

När Male kom hem var hon ganska trött, men hon fick ändå ihop en ganska trevlig måltid bestående av stekt kycklingfilé med potatis och bearnaisesås. Såg ni det där? Det där ordet? "Potatis"? Det är sant! Male har själv skrubbat potatis, lagt dem i en kastrull, hällt på vatten och kokat dem!

 

Okej, det där lät nog lite konstigt, så här kommer en förklaring.

 

Male blev avskräckt från kokt potatis redan under grundskoleåren, när hon inte själv fick bestämma över vad som skulle ligga på tallriken. Ända sedan den där gången hon faktiskt nästan spydde upp eländet och tvingades smuggla resterna till sopburken utan att matvakterna såg, har hon haft ett ont öga till de små gula monstren. Nu fick det dock vara nog, bestämde hon sig för - inte alls påverkad av faktumet att hon inte kunde hitta någon rösti i frysen och att hon var sjukt sugen på kyckling med bea och något potatisigt till. Således har hon nu äntligen tagit steget ut i potatisens knöliga värld och tog till och med en bild för att bevisa det. Med på bilden, för att ytterligare intyga dess äkthet, finns även en trasig förpackning Kiviksdryck vars plastlock helt sonika lossnade när Male skulle hälla upp dryck till maten:

 

 

Det var måndagen, så då tar vi tisdagen nu. Oroa er inte, det här lär gå fort för under tisdagen hände nämligen nästan ingenting alls!

 

Male tog sig en latdag som till största delen bestod av att sitta framför tv-spelet. Fast hon hann med lite annat också, såsom en matning av gnagarmonstren, lite jobbsök och bakning av kokostoppar. Idag har hon tagit itu med måstena hon inte gjorde igår, så nu är både blommor och monster vattnade, golven dammsugna, disken diskad och dammet borttorkat från de viktigaste ytorna. Nu ska hon ta itu med Spetteby!

Imorse vaknade Male omkring fem av att någon idiotgranne börjar borra upp tavlor på väggarna. Vem gör det så här tidigt!? Irriterad vänder hon sig om i sängen och somnar om. Omkring sjutiden kliver hon upp ur sängen och gör sig i ordning. Hon tar en titt på sms:en hon fått under natten och ser att både Damen och Moder har skickat varsitt sms med samma innehåll - det har varit jordskalv inatt! Oj, vilken tur att jag slapp undan, tänker Male och duschar håret. Hon gör Spetteby, hon diskar och hon sätter sig framför datorn och kollar nyheterna. Nämen, skalvet kändes visst hela vägen till nordöstra Skåne, fast mycket svagt. Moder och Damen är ju längre västerut så de märkte det mycket tydligare.

 

Det är ungefär nu som det går upp ett litet ljus för Male.

 

Det var nog ingen som satte upp tavlor inatt...

 

 

Igår morse åkte Damen iväg med sin fader och lämnade Male ensam att planera sin vardag. Detta resulterade i att hon diskade och gick ut med soporna och sedan bestod dagen mest av att hänga framför datorn, tv-spelet eller i soffan. Men det var mycket behagligt, så inte klagar hon inte!

 

Idag ska Male snart vandra in till stan för att fylla på sitt busskort, lämna tillbaka en lånebok till biblioteket åt Damen samt posta ett brev. Fast den riktiga anledningen är egentligen att hon ska träffa syster Snufsan, göra några ärenden, äta medtagen matsäck i stadsparken och sedan åka med hem till Snufsan för att hjälpa henne leta efter Males borttappade USB och DVD-boxen hon lånat av Damen.

 

Från det ena till det andra - här kommer några bilder från i fredags. Jepp, här rör vi till det alldeles fullkomligt för er läsare, så hängde ni inte riktigt med så lyder alltså följdordningen i detta inlägg som så här:

1. Morgonen idag
2. Gårdagen
3. Planerna för idag
4. Fredagen

 

 

 

 

Det var det! Nu måste Male börja göra sig i ordning, så på återseende!

 

Male skäms lite, men faktum är att det här avsnittet har varit så gott som klart sedan april månad. Därför slängde hon in alla dialoger förra helgen och nu äntligen kan hon våga publicera alltsamman. Det blir en del prat vi måste klara av, men njut så länge det varar - detta är nämligen det sista avsnittet på Nordboön!

 

Med en hel armé västlänningar i ryggen och en stulen relik i maneten är det skönt att veta att man äntligen ska få chansen att träffa hövding Sven och reda ut en hel massa frågetecken!

 

... låter nästan som namnet på en dålig kioskdeckare, eller hur?

 

Riktigt så illa var det inte, nä det var faktiskt riktigt trevligt. Vadå för något, undrar du? Jo, Males lilla tripp till släkten i Småland förstås!

 

Igår morse klockan kvart i åtta påbörjade Male färden åt nordöst, in i mitten av de småländska skogarna. Med sig i släptåg hade hon pappa Gubben, som dagen till ära hade ett släp på släp. Han skulle åka till familjen i Småland, närmare bestämt Males farmor och farfar, för att hämta en åkgräsklippare och umgås lite grann. Male följde med som sällskap, och för att det var ett bra tag sedan hon sist hälsade på däruppe i skogarna. Solen sken, fåglarna kvittrade och allt tydde på att det skulle bli en toppendag!

 

 

Trots en liten oplanerad omväg på skakiga vägar fulla av sådana där kurvor och gupp som hade fått Damen att spy ner hela baksätet, lyckades Gubben med sin vishet och erfarenhet leda dem rätt. Efter totalt ungefär en och en halv timmes bilfärd, och ganska mycket skog, sjönk täckningen på Males mobiltelefon från max till noll på bara ett ögonblick - ett säkert tecken på att de närmar sig målet med stormsteg! Mycket riktigt, alldeles strax rullade de in på samma välkända vägar som lilla Male för många år sedan blickat ut över från baksätets trygga vrå, och ropat "Färgerna, pappa, vi vill lyssna på färgerna!" så fort hennes stackars föräldrar börjat utveckla ett litet gryende hopp om att slippa lyssna på den där barnsången. En. Gång. Till.

 

 

Färden fortsatte förbi den gamla butiken, över den där tågrälsen och genom ännu en korsning. Alltsamman var märkligt välbekant och praktiskt taget oförändrat, trots en och annan ny busshållplats här och där. Plötsligt var de framme! Male och Gubben klev ur bilen och hittade farföräldrarna bakom huset, framför ett uppdukat bord fullt med frukostsaker. Att Male tidigare på morgonen intagit två Kryddeboller med mjölk och sedan även en glass på en bensinmack gjorde ingenting, för efter ett par timmar i bilen måste hon ju ändå ha lite plats kvar i maggen! Så Male intog en tredje frukost och kände sig som en riktig liten hobbit där i solen. Då och då fick de påhälsning av en envis geting som fått smak för rökt skinka och insidan av Males bh - om det finns ett samband där lämnar vi åt er att spekulera kring.

 

Här kommer en psykedelisk bild av huset för att variera oss lite!

 

 

Medan Gubben och Males farfar pratade bilar och Spanien småpratade Male och farmor om både det ena och det andra. Mest det andra. Efter en stund kom Gubbens syster, Males faster alltså, över och ytterligare en stund senare var det dags för lunch. Farmor bjöd på rabarberkräm...

 

Damen Intill: I bersån!

Male: Va?

Damen Intill: Bersån!

Male: (fullkomligt förvirrad) Vad pratar du om!?

Damen Intill: Bersån, uteplatsen, bersån!

Male: Har aldrig hört talas om det!

Damen Intill: (chockad) Har du inte!? Googla det!

Male: (googlar och läser informationen hon fått fram) "Bersåer, som var mycket vanliga omkring 1900..." och du är förvånad att jag inte hört det ordet innan?

Damen Intill: Jag trodde du var mer kultiverad än så!

 

... på uteplatsen och efteråt tittade Gubben på klockan. Hoppsan. Halv ett skulle de ha åkt hem, men detta reviderade han imorse till allra senast halv två så att han skulle hinna träffa lillsyrran... så hur kommer det sig nu att klockan var nästan två? Besynnerligt, tyckte allesamman, men det var inte mycket annat att göra än att tacka för sig och bege sig hemåt. Fast först ville Males faster visa upp nytillskottet i familjen, nämligen en liten lurvig sak som tyckte väldigt mycket om Males fötter:

 

 

När Male och Gubben sagt hejdå och satt sig i bastun - vi menar förstås bilen - påbörjades färden hemåt. Efter 20 minuter nådde de den fruktade "långsamma ängen" som lilla Male kanske hade namngett den till om hon inte hade varit för upptagen av att samla på grodor och läsa Kalle Ankas Pocket (Kalle Anka & Co. är för mesar). Ängen på bilden nedan kändes nämligen alltid alldeles för lång och tråkig, men nu när Male är lite större och koncentrerade sig på att prata öronen av sin far så att han inte somnar vid ratten var det inte alls lika illa.

 

 

Knappt två timmars bilfärd senare hade Male och Gubben avhandlat alla tänkbara samtalsämnen mellan himmel och jord. De var tillbaka i Kristianstad, Male hoppade av på parkeringen utanför lägenheten och tackade Gubben för en mycket trevlig dag. Hon tog sin kasse med en flaska Passoua, försenade födelsedagspengar, monetär ersättning för några grejor hon köpt åt diverse familjemedlemmar, en bit jättestor opoppad bubbelplast och två kylskåpsmagneter och vandrade hemåt. Medan hennes tankar gick i "home sweet home"-manér var nog Gubben mera inne på "en och en halv timme kvar...". Han hade nämligen nästan lika långt kvar att köra hem till byhålan, fast först skulle han till norra Kristianstad för att knycka med sig Snufsan med blöjmonster hem över helgen.

 

Det var det för den här gången! Male packade upp sina grejor och rapporterade om dagen för sin sambo innan de gjorde Spetteby och lagade mat. Det blev kyckling, bambuskott och ananas i sötsur sås och ris till det. Ett litet nytt påfund orsakat av ett infall Damen fick när Lidl hade asiatiska veckor för någon månad sedan:

 

 

Medan de smälte maten passade de på att döda några monster innan de slutligen placerade sig själva i sofforna med varsin skål glass med konserverad ananas, Males Nintendo DS och Damens lånade NCIS på dvd.

 

Damen Intill: (ältar det fortfarande) Då har Male aldrig hört "bersån"... var har du varit det senaste århundradet!?