Istället för att låta Damen uppfylla sitt hot om att limma fast knappen på Males skrivbordslampa så att hon inte kan tända den igen och förstöra Damens fotograferande, så börjar Male skriva istället!

 

I helgen var Male i byhålan på ett ytterst oväntat besök. Det var så oväntat att bara hon och Damen visste om det, och inte gjorde det saken bättre att familjen ingenting anade förrän hon stod där i dörröppningen och undrade när kvällsmaten var färdig. Det hela grundar sig i en idé Damen fick i tisdags kväll, när Male berättade att hon samma morgon upplevt en konstig önskan om att åka till familjen i helgen fast hon sagt att hon inte skulle. Damen kom då på den finurliga idén att ta Male med sig i bilen på fredag och dumpa henne i byn utan att Males familj får veta något!

 

Förslaget var alltför lockande för att motstå, så snart hade de tagit i hand på saken och Damen kunde glädja sig åt att få lite resesällskap.

 

Vi ber om ursäkt för det ofrivilliga blogguppehållet, men vi ska bättra oss! Imorgon kommer det förhoppningsvis ett inlägg om helgens eskapader och diverse andra roligheter. Det är lite mycket som händer just nu och imorgon kväll är det Halloween i Spetteby, så om ingenting skulle dyka upp här förrän torsdag så beror det på att vi har jagat livet ur Jack!

 

 

Tills dess får ni hålla tillgodo med ett citat:

 

I fredags eftermiddag satte sig Male och Damen i bilen för att rulla mot byhålan. Damen startar lite musik. Det är en gubbe som pratar i radion, och han säger att det är torsdag kväll.

 

Male: Torsdag kväll?

Damen Intill: (ingen reaktion)

Male: Han sa-- aha. Det är inspelat...

Damen Intill: Du har något... oj! Nu petade jag mig själv i ögat! (gnuggar)

Male: *fnissar*

Damen Intill: Aj... på ditt högra ögonglas.

 

 

När man loggar in för att författa något här i bloggen kan man också se statistik över antalet besökare och klick under den senaste veckan. Men en dag möttes Male och Damen av den här synen istället:

Till Snufsan: tyvärr tror vi inte att Foppatofflorna finns kvar på Rusta, men vid köpet kostade de 20 spänn. Vi ska hålla utkik nästa gång vi är där!

 

Igår kväll var Male lite lagom febrig och när hon klev in genom ytterdörren knorrade det i tarmtrakterna. Hon gick därför ut i köket och startade lampan över spisen. Det sa PANG. När Males hjärta förflyttat sig tillbaka till sin ursprungliga position tog hon snart reda på att så gott som alla lampor i köket var ur funktion. Även badrumslampan lös med sin frånvaro. Trots sina pinsamt bristande kunskaper om elektricitet räknade hon faktiskt ut att en propp hade gått, men eftersom hon inte ville ta livet av sig själv beslöt hon sig för att vänta tills Damen kommer hem från praktiken och låta henne lösa problemet. Istället gav sig Male i kast med disken och hann precis färdigt innan mörkret trängde sig på, tog en varm dusch och kröp ner under täcket innan klockan ens slagit halv åtta. Klockan 21:43 stod Damen, höjdrädd och trött efter en lång dag, uppflugen på en pall i hallen och gjorde sitt bästa för att lyckas hitta rätt propp. Under tiden sussade Male så sött.

 

Idag mådde Male oförskämt bra och gick därför till jobbet. Klockan två dök Taxi DaMale upp och våra två favoritlåtsassambos rullade iväg till IKEA i Älmhult. Detta var nämligen sista chansen att åka dit innan de gör om stället till ett museum och öppnar ett nytt varuhus i närheten. Väl där möttes de av en mycket trött och desorienterad geting som ville ägna sina sista minuter i livet åt en långsam död i bilens bagageutrymme... och den här festliga garderoben:

 

Klockan är 18:50. Damen kommer tillbaka efter ett telefonsamtal med sin fader.

 

Male: (rullar stolen närmare datorn) Nu ska du få se vad jag satt ihop medan du pratat i telefon!

Damen Intill: (stönar)

Male: Va?

Damen Intill: (plågat) Åååååh...

Male: (tittar ner) Oj, körde jag över din fot nu?

Damen Intill: ... du plattade halvt till min tå...

 

Med den inledningen drar vi igång dagens inlägg! Det här är ett långt inlägg. Du har blivit varnad.

 

Male och Damen fick inte handlat i söndags som de hade tänkt, ty det fanns ingen Male att hämta upp på tågstationen i söndags och således ingen anledning att tvinga sig ut i det trista vädret bara för att handla mat. Male fick nämligen skjuts av föräldrarna. Därför plockade Damen upp Male på måndagen istället och rullade mot Lidl. Tyvärr gick även dessa planer i sank då våra två favoritlåtsassambos upptäckte blinkande blåljus på andra sidan om korsningen inne i centrum.

 

 

Efter en kort stunds övervägande om för- och nackdelarna kring att riskera bli stillastående bakom en bunt utryckningsfordon, beslutade sig Damen hastigt och lustigt för att köra en liten omväg. Det var ju i sig kanske inget dumt beslut, men då ska du veta att omvägen ifråga går via Härlövsängaleden, och Härlövsängaleden är inte att leka med klockan halv fyra på eftermiddagen. Som tur var var denna dag undantaget som bekräftade regeln, för de behövde otroligt nog inte köa en gång. Innan de hann fram dit stötte de dock på en märklig syn. Bilarna i den högra filen försökte av någon märklig anledning tränga sig in i den vänstra filen. Damen blev märkbart irriterad tills hon upptäckte den stillastående regionbussen längre fram. Den blockerade lämpligtvis just det högra körfältet, och bilarna som skulle svänga höger fick således förflytta sig till fel fil och sedan prova lyckan med ganska så begränsad sikt.

 

Damen fixade till källförteckningen i sitt arbete och när Male så småningom kom hem från jobbet snyggade hon till det hela litegrann och rättade ett par stavfel. Under dagen hade även Björna Ranelid slagit till igen, denna gång genom att glädja sina elever med inte mindre än tre nya inlämningsuppgifter och ett studiebesök. Strax innan nio på kvällen återvände Damen från sin praktikplats och rapporterade kort om dagen som gått för sin onormalt trötta sambo. Vad är det med hennes sambo nuförtiden, egentligen?

 

Nåväl. Praktiken hade i alla fall gått bra och för att bevisa det kommer här ett litet citat:

 

Damen frågar en herre i personalen om det är dags att brygga kaffe till de boende.

 

Herrn: Nä, det är inte dags att brygga kaffe till de boende ännu. Men... (tänker efter) du kan ju sätta igång en kanna och se det som en personalvårdande insats istället!

 

 

Förklaringen till Males tidiga sänggående de senaste dagarna har idag uppenbarat sig:

 

Hon är förkyld.

 

Men än så länge går det bra att jobba, och medan Male är på jobbet roar sig Damen med att krympa en av hennes strumpor genom att "av misstag" råka tvätta den i 95 grader. Eftersom Male fick veta detta för sent finns tyvärr ingen bild på det hela, men vi tror nog att ni kan föreställa er resultatet. Till kvällsmat intogs tapas, eller rättare sagt resterna från tapaskvällen i byhålan i fredags förra veckan.

 

Det var mycket angenämt, och efter maten passade Damen på att springa ner till vicevärden och tigga till sig en parkeringsplats så hon slipper slåss om de få platserna längs gatan som inte garanterar en kostnadsfri biltvätt av Kvidevitt AB.

 

Förresten hittade Male en kundvagn utanför tvättstugan imorse. Undrar var den kom ifrån?

 

Nu känner vi att det här inlägget börjar spåra ur, så det är nog dags att avrunda det hela litegrann. Det gör vi med ett gammalt citat! Det lyder så här:

 

Male och Damen spelar Spetteby. De går in till Yuka, och Damen går rakt fram till datorn i Yukas rum och startar den.

 

Male: (övertrött) Haha, du slog på hennes dator! Nu kommer den kosta el och hon har inga pengar! Hon kommer bli bostadslös! Hon kommer få bo i en träkartong! (tänker efter) ...hur ser det ut?

Damen Intill: (skeptiskt) Male, vad är en träkartong?

Male: Det undrar jag också.

I åratal har Damen föraktat Foppatofflor. De är fula, ofunktionabla, otympliga, stora och säkert obekväma också. De är rentav så vidriga att hon definitivt inte ville ha några i sitt hem. Allra minst i sin egen ägo, fast helst inte i Males heller. Men hon kunde sträcka sig till att låta Male förvara sina fula, vita Foppatofflor i lägenheten om somrarna om hon gick med på att sätta dem allra längst ner i skohyllan, helst under den, och knuffa in dem så långt in mot väggen det bara gick. Helst skulle hon sätta något framför dem också, eller hänga ett skynke för.

 

Så gick åren och det blev sommar år 2012.

 

En dag gick Male och Damen till Rusta för att leta joggingbyxor till Male. I klädavdelningen såg Damen något så oerhört bedårande. De var lila, de var prydda med små paljettblommor och de kostade bara 20 kronor! Att det var Foppatofflor kunde inte hjälpas, det var bara för bra för att motstå.

 

Numera tjänar Damens nya, fina tofflor henne under praktiken genom att agera avlastning för fossingarna och skydda henne från diverse vätskor på golven. Återstår bara att lära sig att ta dem av sig i duschrummen, för annars lär hon stifta bekantskap med golvet fler gånger än vad som är hälsosamt.

Bildbevis utlovas i nästa vecka, eftersom de just nu sussar så sött på en skohylla långt härifrån. Och inte undertill, noga intryckta mot väggen... utan väl synliga för allmän beskådan!

 

Uppdatering: bildbeviset är fixat!

 

Idag har Male jobbat på som vanligt medan Damen skrivit på ett skolarbete i tre timmar och därefter lagt sig att sova förkylningen av sig. När Male kommit innanför dörren vid fyratiden på eftermiddagen hojtar hon på sin sambo. Inget svar. Perfekt! Äntligen en chans att skrämma skiten ur henne genom att skutta fram och väcka henne ur drömvärld-- RING RING. Vad nu då? RING RING. Jaha, så mycket för det överraskningsmomentet. Male svarar och räcker sedan över luren till en sisådär lagom nyvaken sambo.

 

Damen språkar lite med sin fader och berättar att hon känt sig kass, så hon proppade i sig en massa tabletter och gick och lade sig. Nu skulle nog allt ordna sig. Male tänkte i sitt stilla sinne att Damen nog bör förtydliga det där om hon någonsin pratar med en psykolog, för det är inte alla som förstår att det Damen beskriver är sitt antiförkylningsrecept bestående av två-tre värktabletter och massvis med sömn...

 

Nåväl.

 

Damen lagar kylskåpsrensning med spaghetti och kryddar ur minnet, eftersom hon inte känner någon smak. Resultatet blev en något kryddigare köttfärssåshybrid än vanligt, men gott i alla fall tyckte Male som åt med god aptit.

 

 

Male måste förresten med sorg i tangentbordstryckningarna avslöja något alldeles fruktansvärt... hon har lyssnat färdigt på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Sorgearbetet är fortfarande i full gång, men Male tröstar sig med att hon ska lyssna om den så småningom och att hon ju trots allt får glädja sig åt att hon alls fick äran att åtnjuta denna underbara skildring. Rekommenderas mycket varmt, både i skriftlig och uppläst form!

 

Imorgon drar Male till byhålan med Snufsan och Lolita för att inta spansk tapas i sällskap av föräldrarna, Rylleman och kanske till och med Ryllelina. Sedan blir hon antagligen barnvakt under lördagen, i alla fall den tid som blir över när hon vänt upp och ner på huset i jakt på sina gamla serier och färgpennor. Under tiden planerar Damen åtnjuta allt vad helgen har att erbjuda, nu när hon för ovanlighetens skull har SF (SamboFritt). Kanske hon skulle bjuda in någon individ av manligt kön, eller rentav besöka sin "kära" moder?

 

Vad har mer hänt då?

 

Här kommer väl några lösryckta informationsbitar då.

 

Male och Damen har sett Corpse Bride och har snart även packat den, och en viss tv-serie, för utlåning till Snufsan.

 

 

Damen kom på den briljanta idén att ha ett par mjuka Foppatofflor på praktiken. Vad hon sedermera kom på var att idén kanske inte var lika briljant i duschen, varför hon nu åtnjuter en potentiellt stukad fot.

 

Male måste ju kontra detta på något vis, och naturligtvis ställde naturen upp på förslaget och levererade en rykande färsk fågelskit rakt ner på hennes nytvättade hår, under det att hon igår morse företog sig en promenad till jobbet.

 

Något annat exceptionellt kan vi inte komma på för stunden, så vi nöjer oss med att önska en god kväll!

Eftersom den ena sambon inte behöver dricka något alkoholhaltigt för att åstadkomma samma saker som den andra sambon behöver några ölburkar för att göra, så kände vi oss nödgade att stoppa in de där 50 %-en i rubriken.

 

Vad har vi då att förtälja?

 

Jo, först och främst att vi har bildbevis på att Male inte inbillade sig att det var fullt party party i någon intilliggande lägenhet halv tre natten till lördag. Musik, glädjetjut och diverse vrål bytte av varandra. Male insåg att hon fortfarande inte hade numret till störningsjouren, så hon skickade ett uppgivet sms till Damen om saken. Damen å sin sida var fullt upptagen av ett helt annat party party, nämligen det hon själv var högst delaktig i hemma hos pappa. Male proppade igen öronen och somnade om. Snart hade hon glömt hela händelsen, även när hon författade gårdagens inlägg. Men icke sa Nicke - idag kom Damen med beviset, ett färskt fotografi taget ute bland sopbehållarna:

 

 

Lördagen i övrigt bjöd inte på särskilt mycket nytt. Snufsans barnvakt uteblev och träffen sköts upp till idag, söndag.

 

Imorse vaknade Damen, lite halvrisig i magen, och satte sig sedan i bilen till Kristianstad. Väl där åt hon och Male lunch. Efteråt öppnade Damen städskåpet, vände sig mot Male och berättade stolt:

 

Damen Intill: Jag hitta´ förstafyra fryslisapåsar! (tänker efter) Det här kommer bli en bra dag...

 

Egentligen hade hon nog tänkt säga "Jag hittade 40 stycken fyra-liters fryspåsar", men tänk så mycket roligare allting blev!

 

Damen gav sig i kast med tvättberget och konstaterade snart att de ursprungliga planerna på att tvätta upp all mörktvätt i tvättkorgen nog fick revideras en aning. En tredjedel lämnades därför åt sitt öde. Mellan tvättmaskinerna roade hon sig med att laga kläder och sy sig i tummen. Några timmar senare var tvätten klar och Male och Damen bestämde sig för att rulla till Snufsan för att lämna en viss eftertraktad DVD-box. Fast först skulle Male rätta till klockan i köket, som tenderar hänga lite snett titt som tätt. Den här gången ville visst klockan lite mer än vad Male ville, för vips låg den där i hennes händer och hon tackade en högre makt för att hennes reaktionsförmåga för en gångs skull var pålitlig. Att förklara för Damen varför hennes fina arvegodsklocka ligger i bitar på köksgolvet är nämligen ingenting hon är särskilt sugen på.

 

 

Väl ute vid bilen slänger Damen in kassen med pysselgrejor som de ska dumpa hos Snufsan i bilen...

 

Damen Intill: Hahahahmhmhahahm!

Male: Va?

Damen Intill: Hahahahahahmhahaha!

Male: VA!?

Damen Intill: Hahahaha jag bara tänker *fniss* hahaha på vad du kommer *fniss* skriiiva hihihihohohohmhm!

 

Suck.

 

Male öppnade alltså bildörren och satte sig. Rättare sagt, hon skulle sätta sig. Men hon hade glömt att man, för att alls kunna sätta sig i en bil, måste böja på ryggen. Därför blev hon istället stående med vänstersidan mot biltaket. Ur Damens synvinkel såg det ut som om Male höll på att sätta sig rakt ner på trottoaren, men det var alltså "bara" frågan om en liten missbedömning om hur det där med att sätta sig ner går till. Sånt kan ju hända vem som helst när man börjar bli till åren.

 

De rullar till Snufsan, lämnar grejorna och pratar en liten stund innan de kör till Willys. Där får Male bildörren i ryggen när hon ska kliva ut, ty hon glömde att hon måste sätta dörren i ett sådant där "läge" där den står stilla även när man släppt taget om den.

 

Efter även denna lilla eskapad lyckades våra två favoritlåtsassambos med konststycket att oskadda, och utan att någonting mer extraordinärt hände, handla på nämnda butik. Väl hemma åt de kvällsmat och nu under inläggets författande har Damen tuggat Mini Babybel-ost så det sprutat ur öronen. Male är inte så jätteförtjust i sådan ost, men hon gick ändå med på att smaka. Hon öppnade långsamt och med mycket möda en liten ost.

 

Male: Är det här Kinderägg för vuxna?

 

 

Male drog inte upp persiennerna av en anledning. Hon vinklade dem inte ens, av samma anledning. Hon ville helt enkelt inte att vare sig hon eller någon annan skulle behöva se hur trist vädret är därute!

 

Åter till inlägget. Ähum!

 

 

Igår jobbade Male på som vanligt och strax efter tre tog hon bussarna hemåt, ty det diskutabelt angenäma vädret inbjöd inte till någon längre promenad. Hennes vänsterknä har också gjort henne den stora äran att värka svagt lite titt som tätt, ett potentiellt tecken på att ännu en omgång av tre-fyra veckors svullnad och nattlig plåga kan vara på ingång om hon inte passar sig. Visserligen borde kanske personalen på Males grundskola ha låtit röntga hennes knä när hon slagit sönder det på skolgården, men man glömmer ju så lätt, eller hur?

 

Male ägnade kvällen åt att animera och hänga i soffan. Idag sov hon ända till kvart i åtta och kände sig ganska så utvilad, så hon steg upp och började städa. Badrum, kök, hall och sovrum senare stoppade hon tillbaka soffkuddarna på plats och snyggade till efter Damens framfart häromdagen. Därefter tog hon disken och kände sig så duktig att hon unnade sig en snabb frukost innan Spetteby påkallade hennes uppmärksamhet.

 

Nu har hon lyckats sätta i sig en hel halv skål med nudlar, ingen dålig bedrift med tanke på att hon föråt sig på dem för sisådär tio år sedan och numera egentligen inte äter dem utan en massa wokgrönsaker och soya till. Men hon fick ett ryck och ville testa om det var lika illa än... och det var det.

 

 

Nä, det får allt bli till att tvinga i sig lite till och sen får det vara nog. I eftermiddag kommer Snufsan över någon timme för att låna säsong 3 av Private Practice av Damen, som förvisso inte är här just nu, men efter fem år i samma lägenhet kan nog Male med lätthet åstadkomma en relativt trovärdig imitation.

 

Ja, det var det för den här gången, så på återseende!

Igår invigde Males föräldrar resan från Spanien hem till Sverige igen med att checka in på ett franskt hotell och äta något så lyxigt som en andoilette - en korv fylld med fläskfärs och komage. Den smakade så vidrigt att Gubben funderade på att ringa polisen och anmäla kocken, men efter en öl på en intilliggande bar bestämde han sig istället för att ta en öl till.

 

Idag gick Male till jobbet som vanligt och tog sedan bussen till Centralen för att ladda sitt månadskort. Ungefär halvvägs stannar bussen vid en hållplats. En stor kvinna med en nästan lika stor, fullpackad tygkasse kliver på och sätter sig på sätet framför Male. Tygkassen lägger hon på sätet bredvid sig. Efter henne kommer en äldre dam, som vi kan kalla tanten eftersom "Damen" är upptaget. Tanten går förbi rader av tomma säten tills hon når kvinnan med tygkassen. Där stannar hon och stirrar på tygkassen. Kvinnan tittar undrande mot tanten som bestämt och kommenderande utbrister:

 

 

Kvinnan flyttar överraskad på kassen och tanten sätter sig mycket riktigt på platsen hon valt ut och verkar nöjd. Resten av färden sneglar kvinnan irriterat mot tanten och svär lågt.

 

 

Male laddar sitt kort och tar sig till Willys, där hon spräcker 200-kronorsgränsen med hela 30 kronor. Otroligt, men sant! Fast det kan ju också bero på att hon bunkrat ingredienser till en skink- och ostsallad hon ska göra i helgen och ha med som luncher till jobbet i nästa vecka.

 

 

Mycket riktigt, Damen har inlett operation Rädda soffan. De är ju av skinn och har börjat spricka här och där, men nu är de alltså förhoppningsvis på bättringsvägen. Male tänker inte mer på det utan hoppar in i duschen för att unna sig en stunds värme efter att ha varit ute i det "vackra" vädret.

 

Så här ser det ut ute

 

På praktiken idag samtalade Damen med en i personalen. Han berättar om en händelse från hemlandet.

 

Personalen: Jaa, folk dog som fåglar. Ehh... kaniner. Ehh... (sneglar mot Damen)

Damen Intill: Flugor?

Personalen: Ja, just det!

Innan Male slänger sig i soffan måste hon förevisa den vackra installationen hon idag åstadkommit. Efter över en veckas planeringsarbete lyckades hon äntligen komma ihåg att genomföra sitt tilltag när Damen inte är hemma. Tadaaa:

 

Damen hade tänkt vänta med att tvätta köksduken, men ödet ville annorlunda. Male var nämligen sugen på rostat bröd med marmelad till frukost.