Male: (fundersamt) Den blomman flyger... (tänker länge... länge... länge) aha, den hänger ifrån taket!

Ja, kära läsare, så var snart Males jobb till ända och hennes återtåg till Arbetsförmedlingen är planerat till tisdag förmiddag cirkus 15 minuter innan öppningstid, ty hos Arbetsförmedlingen bör man helst börja köa i förtid för att undvika en alltför katastrofal väntetid.

 

I torsdags satte sig Male och Damen i Damens bil för att trotsa väder och vind under det att de tog sig ut till Damens moders boning i en av småorterna kring Kristianstad för att ta in posten, mata blommorna och vattna katterna. Vädret var som sagt... ja ni kan ju se själva.

 

Fast först kände sig Damen nödgad att se till att Male införskaffade ett par nya, "formriktigare" mjukisbyxor åt sig själv. Därefter åt de lunch på korvmojen strax intill varpå Damen slängde bak allt det där som hon inte behövde för att köra bilen i baksätet. På väg till Damens moders hem lutade sig Male bak, upptäckte att Damens glasögonfodral låg lite märkligt placerat och frågade Damen:

 

Male: Dina glasögon ligger i potatismoset, ska de göra det?

 

Väl hemma åt de minitapas och tittade på ytterligare något avsnitt av Game of Thrones.

 

Idag hänger åskan i luften men trots det vattenplanade sig Damen hela vägen hit efter att ha hälsat på pappa Päran och varit på kalas. Under tiden har Male hunnit med att ha improviserad filmkväll/playdate med Hon till höger, och med playdate menar vi förstås precis det som ordet egentligen inte alls betyder, nämligen...

 

Helt oplanerat råkade Hon till höger nämligen ta upp en kontroll och plötsligt var klockan kvart i elva. Fullständigt övertrötta av att båda ha varit på jobbet under dagen lyckades de slutligen slita sig och kom överens om att detta kvällsnöje måste upprepas.

 

Nu har Male klämt i sig en mycket försenad lunch, som i sin tur försigåtts av en mycket försenad frukost så det var kanske inte helt oväntat. Damens frånvaro har orsakat att det sista avsnittet av Den Onda Gula Kristallen har kommit ytterligare en liten bit på vägen, men det behövs en hel del mer jobb innan det är helt färdigt.

 

Det var det hela. Hej hopp!

På allmän begäran får vi väl utveckla midsommarutläggningen en liten aning!

 

Fredag förmiddag rullade bilen till Klippan, där det vankades sillunch och några timmars lugn och ro innan det var dags att bege sig till Damens farbror med familj, släkt och vänner för midsommarfirande. Den tiden ägnade Damen åt att plocka jordgubbar och att städa sitt sovrum väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt noggrant. När hon ägnat 15 minuter åt att dammsuga sängen gav Male upp och tog sin surfplatta för att sätta sig att fördriva tiden med något spel som inte kräver Internetanslutning, ty något trådlöst nätverk fanns icke att finna.

 

Så småningom vandrade sällskapet hela tio minuter bort för att bjudas på god mat, mycket mat och ännu mera mat. Till detta serverades dryck och en katt som då och då fann det nödvändigt att placera sig själv på en stol och invänta servering. Vaniljsåsen uppskattades särskilt. Det blev en och annan halvt ostämd snapsvisa och till och med en liten groggolycka där Male tackade en högre makt för att hon tagit bruna byxor på sig kvällen till ära.

 

Till slut närmade sig klockan midnatt och sällskapet började lösas upp, så även Males urinblåsa. Hennes fyra toalettbesök hade hunnit bli närmare tio när morgonen äntligen kom. Övernattningen i Damens sovrum gick över förväntan, och Damen verkade inte alltför ledsen över att få sova i sin extra säng nere i källaren. Notera särskilt vattenflaskan på det kreativa nattduksbordet - Damens anti-bakfylle-medicin!

 

Morgonen därpå bjöds det på frukost och en promenad innan Male fick skjuts till byhålan, där hon ägnade resten av dagen åt att umgås med Rylleman och Ryllelina. De åt en improviserad sen lunch, struntade i kvällsmaten och tittade på Ice Age 1 och 2. Först efter midnatt var Male i säng, något hon ångrade djupt dagen därpå och så även de närmast påföljande dagarna. Energin har inte varit på topp nu i veckan men hon pinnar på i alla fall. Det är ju trots allt Males sista jobbevecka, sedan väntar Arbetsförmedlingen med piskan... vi menar förstås värdefull hjälp att hitta ett nytt jobb. Under det att Male sliter hårt för brödfödan ägnar sig Damen åt att njuta av några semesterdagar. De har hon bland annat tillbringat så här:

 

Dagarna har rullat på, så även tågen och idag lyckades Male med konststycket att nästan missa första tåget hem. Bäst som hon satt där på bänken och filosoferade över skillnader mellan ljudeffekter i två gamla Mario-spel till SNES blev hon plötsligt avbruten av följande uttalande:

 

Males kollega: Är inte det där vårt tåg?

 

Jodå, längre bort på perrongen hade deras tåg tyst smugit sig in utan så mycket som ett knyst i högtalarna, som normalt sett ska tala om att det är på ingång. En snabbare språngmarsch från bänk till tåg har nog aldrig tidigare skådats.

 

OBS - vi publicerade två inlägg idag, läs det första först!

 

I lördags i förra veckan, den 14 juni var det visst bestämt, satte sig Male och Damen i bilen och beslutade sig för att utmana Damens GPS riktigt, riktigt ordentligt. Av de tre tänkbara utflyktsmålen de sållat fram dagen innan föll valet nu på Ystads Djurpark och tack och lov för den där GPS:en, för annars hade de aldrig någonsin hittat dit.

 

Färden gick via diverse småvägar, större vägar, alléer och skogar. Då och då körde de till och med mitt ute på åkern eller rakt igenom husväggar, i varje fall om man ska tro deras position enligt GPS:en. I Sövestad stannade de för att titta på kyrkan, en liten hobby Damen har, och äta en slät bulle. Därefter fortsatte ekipaget vidare söderut genom ännu en skog och förbi en liten insjö. Snart kom de ut bland de riktigt elaka kullarna. Med noll sikt avseende mötande bilister (vem behöver sånt?) trotsade Damen backe efter backe, tog av åt höger, tvivlade tyst för sig själv när Male sa att de snart skulle parkera och plötsligt... som en skänk från ovan...

 

 

Efter att ha tackat valfri högre makt, kysst grusplanen och betalat inträdet fann de sig snart innanför gränserna för djurparken vars ständiga annonser i HD gäckat Damen i flera års tid. De konstaterade snabbt att de borde ha tagit med sig grillkorv, ty så många utegrillar som det fanns där har de nog aldrig tidigare sett på en och samma plats. Barnen frodades i lekparkerna och här och där i träden satt frigående apor. Som ni säkert förstår var det svårt att få Damen att röra sig ur fläcken när hon upptäckt det sistnämnda, men något dussin fotografier senare var hon äntligen redo att börja utforska stället på riktigt!

 

Nedan följer ett axplock av alla bilder de tog.

 

 

När ovan nämnda helg väl var över fortlöpte veckan som följde, alltså föregående vecka, som sig bör. På måndagen shoppade de lite i centrum och på fredagen begav de sig till Damens släkt och vänner för att fira midsommar. Lördagen spenderade Male med sin bror Rylleman och dennes flickvän Ryllelina och igår, söndag, blev det inte mycket vettigt gjort alls.

 

 

Det var det hela! Låt oss avsluta rapporten med ett högst fascinerande citat som Damen förskansade sig i en klädbutik i förra veckan:

 

Tant 1: Ja, jag har funderat... vad tror du? Kan han vara psykiskt sjuk?

Tant 2: Ja, han har ju alltid varit lite speciell... men du känner ju din son bäst själv!

 

 

Först och främst ber vi om ursäkt för dröjsmålet, som för övrigt berott på några mikroskopiskt små fripassagerare som Male fick med sig hem från sitt besök i byhålan och som i sin tur orsakade att hon t.o.m. tvingades ringa sig sjuk i måndags. Nog om detta!

 

I torsdags i förra veckan tog Males inte längre särskilt lilla lillebror Rylleman studenten och detta fann han passande att fira dels på ett flak och dels på diverse uteställen i Helsingborg. Males Moder, vars högerarm sett bättre dagar och som troligtvis kommer att drömma mardrömmar om rosa små barnpallar i resten av sitt liv, hade bakat en tårta och det bjöds även på grillat kvällen till ära. Males systerdotter Blöjmonstret, snart tre, var dock mest intresserad av Males säng. Male förstod inte riktigt varför, men spelade med. Male fick även träffa Snufsans nyfunna intresseobjekt (arbetsnamn för denna individ är under utveckling) och passade på att ta en smygbild på dem båda från sitt sovrumsfönster.

 

På lördagen bar det av tillbaka till Kristianstad med bil, ty den pågående tågstrejken omöjliggjorde alla planer på att ta sig den en timme långa resan hem på mindre än tre timmar. Med sig på färden hade Male inte bara en utan två föräldrar, samt ett Blöjmonster. Halvvägs till Kristianstad gjorde Blöjmonstret Male uppmärksam på att hon numera har ett fullt fungerande minne, även om det hon minns är något Male bara råkade nämna i förbifarten kvällen innan strax innan läggdags. Därför hade Male äran att den återstående halvtimmen av färden åtnjuta sisådär ett dussin påminnelser om det där dricksglaset hon slog sönder i köket för några veckor sedan. Väl framme förevisade Male både platsen där glaset gick sönder, monstren i köket och slutligen visitens höjdpunkt - Males säng. Efter att ha tjatat i nästan tre dagar fick Blöjmonstret äntligen se den efterlängtade, mystiska andra sängen Male har i sin ägo. Självklart satte hon genast igång att göra vissa smärre korrigeringar.

 

Därefter bar det av till Naturum, lunch i stan och slutligen stadsparken innan de olika familjemedlemmarna slutligen packade in sig i bilen igen för att rulla hemåt. Male å sin sida satte sig i kast med att bygga ihop sin Tetrislampa igen, ty den hade på något mystiskt sätt blivit noggrant demonterad samma morgon. Till aftonen återvände Damen från dagens arbetspass och satte genast igång med att inspektera lägenheten medan Male besökte faciliteterna. Då utspelade sig ännu ett mycket bra exempel på när två personer känner varandra alldeles för väl.

 

Damen Intill: Åh nej... fy s*tan... kom får du titta...

Male: Vad är det? (tänker efter i någon sekund) Är det en fågel som skitit på rutan?

 

 

Sedan gick dagarna och till slut tyckte Male att fåglarna inte skulle få vara alldeles ensamma om allt det roliga, så hon gick och skapade lite kaos hon med genom att helt enkelt lyckas med konststycket att tappa sitt eget mjölkglas.

 

Fråga inte, för det finns inget svar.

 

Igår kväll tittade Hon till höger in för filmkväll och när det väl var avklarat hade Male även blivit av med den stackars övergivna påsen med Osthjärtan som hon och Damen plötsligt och helt utan förvarning blivit avigt inställda till. Påsen befinner sig nu i goda händer i Hon till högers gemak, och det verkade som att den mycket sannolikt kommer att få uppfylla sitt syfte. Slutet gott, allting gott!

 

Låt oss avsluta med ytterligare ett citat från allas våran favoritdam:

 

Damen Intill: Havrefras från 2012 var inte bra. Havrefras från 2012 ligger där.

 

Damen Intill: Nu ska vi inte hälla ProViva-dryck i Sangrian!

 

Med det visdomsordet tackar vi för oss, för vi är båda helt väck och ber därför att få återkomma i morgon. Tills dess får ni istället njuta av detta vackra exempel på humor a la Males fader: