Enligt Damen tog de ytterligare en helt ny väg dit, vilket brukar vara lite tradition när de väl nått fram till avfart 12. Male däremot tror att det kan ha varit samma rutt som de tog den allra första gången de åkte till Emporia, men oavsett vilket kan vi konstatera att det där med att köra exakt samma väg varje gång verkligen inte är deras grej. Kanske borde de ha anat oråd här. Varför det, undrar ni? Läs vidare och ni får se!

 

Väl framme skyndade de sig att kissa Hon till höger, som inte riktigt uppskattat de sista guppen på väg in till parkeringen. Därefter började de beta av butik...efter butik... efter butik. Någonstans längs vägen glömde Male sin vattenflaska i en provhytt. Så värst mycket mer än så hann de inte med innan det var dags för lunch även om deras totala mängd kassar förtäljer en annan historia. Med mer än halva köpcentret kvar satte de sig dock ner för att inmundiga varsin måltid. Var? Det är väl självklart vid det här laget.

 

Nytt för i år var i alla fall att de förhandsbokade sitt bord, vilket nog hade varit väldigt klokt om de kommit några minuter senare för precis som vanligt var stället hopplöst fullt innan deras lunch ens var serverad. Efteråt fortsatte de att beta av alltfler butiker alltmedan Male blev alltmer nanig. Det var väl en skicklig kombination av allt-ord i den där meningen? Det tycker vi också. Male hade börjat känna sig alltmer konstig i kroppen och nu började hon misstänka att hon inte kunde skylla allt på pollineringen. Men hon hade bestämt sig för att göra en gedigen insats och fortsatte därför envist att följa med in i varenda butik hennes två shoppingtokiga kamrater hittade.

 

Vissa butiker bjöd på mer än bara grejor som de tycker att man ska köpa. En del stod för jättefin underhållning! En liten stavningskurs för personalen kanske vore på sin plats?

 

Butiken med de svindyra men ack så fina nördtröjorna för allsköns film-, serie- och spelfantaster var som vanligt fylld till brädden med godsaker. Här skulle man kunna leka Finn fem fel fast i formen Finn tre Male, men egentligen är det ju bara en Male som man ser så det funkar nog inte riktigt. Vi går vidare.

 

Strax efter fyra bestämde våra tre tokar sig för att röra sig hemåt, men dessförinnan var de tvungna att skaffa sig lite förnödenheter vilket i stora drag bestod av dricka, nässprej och jordgubbar. Male borde kanske ha anat oråd när hon fick upplysa Hon till höger om att orsaken till att hon flera gånger misslyckats med att betala i Willys självscanning var att hon tre gånger tryckt på "Kupong" istället för "Kortbetalning". Efter sju timmars shopping var det kanske inte så konstigt, tänkte Male nog och därför kändes det helt okej att sätta sig i baksätet på vägen hem och lämna över rodret till Damen och Hon till höger. Males glasögon åkte av och hon tog tillfället i akt att slumra lite. Tiden gick och Damen och Hon till höger pratade och lyssnade på musik omvartannat. De hade helt enkelt väldigt trevligt där framme i kupén... tills Damen plötsligt med undertryckt panik rycker till vid en vägskylt och utbrister:

 

Damen: Landskrona? EN MIL!?

 

Male tar på sig glasögonen igen, makar sig upp och tittar ut genom fönstret. Kust... linje... okej, vi kanske har ett problem här. Under ganska så omfattande skrattattacker styrde de omgående om kosan mot Eslöv och lyckades som genom ett under låta bli att landa i vare sig Simrishamn eller Jönköping under resten av resan hem. Male lovade dock dyrt och heligt att aldrig lämna över navigeringen så vårdslöst igen, och hur som helst finns det ju en mycket trevlig slutsats som de alla tre kunde dra med anledning av denna händelse: De har i alla fall aldrig tråkigt tillsammans!

 

 

 

Vi kan också förtälja att Males LIA fortskrider som sig bör och att hon i detta nu ägnar sina veckor åt att studsa runt bland diverse olika skrivbord och kontorsstolar. Ergonomin är inte alltid den bästa och när den brister alltför mycket får man bli lite kreativ. Så här kan man också ägna en dag! Tur att Male kan sina kortkommandon.

 

 

För övrigt kan vi ju också förtälja att Damen har varit iväg och roat sig i Lund igen, den här gången för WPW-ablation nummer 2. Naturligtvis ville inte ödet att hon skulle få en medelmåttig vistelse, varför det såg till att förse Damen med en rumskamrat som var en nästintill perfekt kopia av Britt-Marie ur boken Britt-Marie var här. Många långa, djupa samtal förlöpte dem emellan och Damen hann inte sysselsätta sig med så mycket annat efter att ett samtal avslutats innan hon kände den sökande blicken från bädden intill. Underhållningsfaktorn var total!

 

De fick dock åka hem samma kväll efter lite trugande från Damens sida. Hon hade ju faktiskt bara 175 slag i minuten, så det räknas ju knappt. Hon lovade ju till och med komma in om det skulle återupprepas. Nu har det dock varit lugna puckar i en veckas tid, så vi håller hjärtklaffarna för att det bara var en helt normal reaktion på alla sjukdomar!

 

 

På tal om fina citat så har Male efter många misslyckade försök att minnas en av sina lärares fascinerande utläggningar äntligen lyckats pränta ner ett par av dem. Läraren ifråga är (ö)känd för sina upprepningar och onödigt långa förklaringar. Här kommer ett par exempel för den oinvigde!

 

Läraren: (angående diarieföring) Det brukar vara chefssekreteraren, hon som är sekreterare åt chefen, som gör detta, men det kan också vara någon annan, men det brukar vara en sekreterare som jobbar med chefsstöd, som gör detta...

 

Oh tack för det förtydligandet!

 

Läraren: (efter att i flera minuter ha pratat om att våra examensbevis kommer per post) Så vi kan inte rapportera in förrän utbildningen är avslutad, så vi kan inte rapportera in innan.

 

Puh... efter den pärsen får vi väl ta och visa er lite bildbevis på att våra två favoritlåtsassambos har kommit en god bit på väg i Tales of Zestiria. Så sent som i förmiddags blev de påminda om en av anledningarna till varför just denna spelserie är så fantastiskt underhållande. De uppmuntar ju precis de rätta sakerna!

 

 

Damen bestämde sig ganska snart för att det inte var läge att försöka förklara att det inte är dörren utan golvytan som är problemet, och fortsätta leta efter sitt bord...

 

 

 

 

Sedan kan vi avslöja för er att vi har hittat den verkliga orsaken bakom det chockerade ansiktsuttrycket i den här scenen. Vi förstår dig, Mikael. Du är inte ensam. Vi är också språkpoliser.

 

 

 

Males misslyckade försök att inviga en lampa från IKEA i sitt liv tog sin ände när julen städades bort och rubbet skickades tillbaka till nämnda företag eftersom det var något fel med måtten. Hennes sovrum har därefter varit ödsligt tomt på takbelysning vilket har gett mycket kraftiga och oanade konsekvenser – bland annat att Damens ambitioner att laga en del av de kläder Male haft sönder på helt oförklarligt komiska sätt fått ligga lite i träda. Som tur är påminde Damens fader dem i julas om den där lampaffären som ligger mindre än fem minuters promenad hemifrån. Vilken lampaffär? Vänta... det ligger en lampaffär här. Det hade vi visst glömt! Det tog några veckor att komma till stånd med den idén, men när de väl äntrade butiken visade det sig vara en mycket ljus idé. Drygt en timme senare hade Damen blivit en kökslampa rikare och vad Male beträffar... det kan ni ju bedöma själva nedan:

 

Ny taklampa som gick att montera. Tänt var det här!

  Sedan kom Damen med en mycket dum, men också mycket fin idé.

 

Det ser väl rätt trevligt ut jämfört med tidigare? Det tycker i alla fall Male, även om hennes plånbok kanske är lite missnöjd men den vänjer sig. Det finns nämligen en liten risk att hennes långtida frånvaro av sänglampa håller på att ta en oväntad vändning, och så var det ju det där lilla kryptiska uttalandet från Damen om att butiken ifråga också säljer skrivbordslampor...

 

Hujedamej.

 

I dag är Damen hemma i en riktigt elak förkylning, och vad gör man då inte som ansvarstagande låtsassambo? Jo, såklart att man VASar. Fast egentligen är ju även Male förkyld, så därför var det inget svårt beslut att stanna hemma från ännu en lektion endast bestående av repetition av sådant hon redan vet. Dagens planering: Spela tv-spel, nana sambon och gå till macken. Strålande!

 

 

Något annat som inträffat är mellandagsrean. Än värre blir det när leveranserna anländer samma dag. Det blir inte mycket plats över för kvällsmaten inte! Tur att Male och Damen föredrar att äta sin mat framför nyheter och annat tjafs på Males dator.

 

Sist men inte minst måste vi passa på att låta er avnjuta Males senaste alster. Vilken sorts alster vi talar om behöver vi nog inte gå närmare in på.

 

 

 

Tre dagar efter nyår. Fortfarande sönder.

 

Dagarna efter nyår ägnade våra två favoritlåtsassambos åt att bland annat göra något de aldrig gjort tidigare, nämligen att skämma bort sig något riktigt kopiöst i biografväg. Inom loppet av tre dagar hade de nämligen avverkat både En man som heter Ove och Star Wars VII: The Force Awakens. De är inte kloka någonstans de där två! Male har dessutom fått lära sig att man måste äta upp sina popcorn innan filmen startar. Det är visst en Damsk regel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Turen i butikens två våningar tog över en timme och när de var färdiga hade de båda hittat en hel del trevliga klenoder att ta med sig hem. Tyvärr hade andra också gjort detsamma, varför kön som ringlade sig runt hela ovanvåningen tog cirka 15 minuter att köa sig igenom – men det var det värt. Nu började det kurra i tarmluddet och de bestämde sig för att börja leta efter ett lunchställe på väg tillbaka mot hotellet, då de var ganska så fullpackade av shoppingkassar + en dold julklapp till Male som Damen lyckats både köpa och smuggla ner i sina kassar utan att Male märkte någonting.

 

Damen Intill: Men jag hade hela tre minuter på mig typ!

 

Restaurang efter restaurang bytte av varandra utan att någon verkade intressant. Istället hamnade de i en second hand-butik för vintagemode där jultröjorna var högst fascinerande med sina påsydda gosedjur.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sist men inte minst tog sig Male, med hjälp av sin tappra moder, an det stora projektet att förvandla tio flyttkartonger med grejor från Males barndom till två. Men det har ni ju redan läst om i föregående inlägg, så låt oss gå rakt på refrängen och konstatera att det så småningom blev dags att åka hem igen. Turen gick via Väla och otroligt nog överlevde Male och Damen både resan dit och shoppingturen inne på varuhuset. Det var i alla fall mycket roligt att vara på plats innan de öppnat, för så här tomma har de aldrig tidigare sett parkeringarna vara.

 

Male har dock fortfarande inte riktigt kunnat smälta att hon köpte hela fyra olika klädesplagg där. Vad är det som händer med henne!? Den som det visste. Låt oss lämna den frågan obesvarad och istället avsluta det hela med en riktigt... fascinerande bild på Males broder som han tyckte att hon absolut skulle publicera – och det kan hon ju inte neka honom!

 

Gott nytt år på er!

 

Under julhelgen ägnade Male två eftermiddagar åt att med hjälp av sin Moder ta sig an tio flyttkartonger med grejor från hennes första år och en bit upp i tonåren. Det riktigt roliga tillika skrämmande var allt det hon hittade i röran av grejor som hon en gång bara tippat ner i lådorna. Nedan kommer några exempel på detta som kanske kan roa en och annan!

 

 

Men vad hände med julinlägget då, tänker ni? Brukar de inte göra ett sånt? Jodå, men vi behöver ytterligare någon dag på oss för att förfina det. Håll utkik här i bloggen under söndagen!

 

 

Tadaaa! Och så fick de svindyra kopparna och skålen med juligt Angry Birds-motiv som Male köpte för 29 kr styck på Iittala Outlet för ett år sedan också komma fram ur gömmorna. Skålen fylldes med skumtomtar från förra året och som gått ut i tiden och blivit alldeles hårda och skrumpna. Perfekt dekoration med andra ord! Male är riktigt stolt över sin kreativitet, så tala inte om för henne hur det egentligen är ställt med hennes huvud är ni snälla.

 

 

Allra sist får vi bjuda på ett litet citat från våra två favoritlåtsassambos. De har just avslutat tre timmars julklappsinslagning och medan Damen slår in det sista paketet till Päran har Male satt sig och börjat författa det här inlägget. Plötsligt kommer Damen på att hon glömt ett paket, slår in det och kommer in till Male med en massa paketsnöre.

 

Damen Intill: Jag behöver ett finger!

Male: (lånar ut sitt finger) Vad är det i det?

 

 

 

 

Vi kan börja med att konstatera att Male gått och smugit med en alldeles ofattbar förändring hon genomförde i slutet av föregående år. Skäms hon? Har hon inte tagit in vad som skett? Eller är hon bara lite småkorkad? Hur det än ligger till med den saken så tog det henne nästan tre månader att få sin nya säng förevigad. Obegripligt. Men faktum är alltså att Male efter att ha betat av både sin gamla bäddsoffa och sin låtsassambos knarriga, avlagda säng bestämde sig för att det fick vara nog. Efter två felleveranser från Sova, där hon bland annat tvingades tillbringa flera veckor i en alldeles för hård säng utan någon tillstymmelse till kompensation, var den äntligen där. Males första egna säng! Ja. Vi är lika förvånade som ni är.