Helgen som gick åkte Male och Damen till sina respektiva familjemedlemmar för att vara sociala och äta god mat. Eller åtminstone var det så i Males fall, vad som rör sig i Damens huvud tenderar alltsomoftast vara ett mysterium så hennes motiv vågar Male inte uttala sig om.

 

Väl hos sin kära familj fick Male nöjet att agera ställföreträdande storasyster åt sin systerdotter Blöjmonstret. Som vi alla vet är de släkt varför Male har tagit på sig det stora ansvaret att lära henne att tillverka fina ljudeffekter och att göra konstiga saker, som att dansa till julmusik i september eller varför inte trycka på pausknappen när Male spelar spel. Under lördagen for de till Ängelholm och där hade Male nöjet att testa på föräldralivet, eller åtminstone kändes det som att hon utsetts till just det i och med de blickar hon emottog när hon strosade runt med ett litet monster som tidvis endast uppskattade just hennes sällskap.

 

Bildbevis på Ängelholmsvisiten.

 

Efter att ha pratat av sig på varandra i två dagar for hon på söndagen tillbaka till Kristianstad. Med sig hade hon sina föräldrar, en bil och ett släp,. De hade dagen till ära ställt upp som Första Sängtransportörer. Males nya säng hade nämligen anlänt till butiken och byttes ut mot den gamla, som i sin tur fick åka tillbaka till Byhålan där den ska ersätta hennes nuvarande säng. Alla blir nöjda!

 

... förutom Damen, som ganska snart upptäckte ett smärre problem när de skulle montera benen. Det fanns ju inga förborrade hål!

 

Efter att tappert ha petat in en av skruvarna, något som förmodligen klockade på sisådär 10 minuter, insåg Damen att de återstående 15 skruvarna inte kändes sådär särdeles lockande. Tack vare hennes goda kontakter löstes dock detta och en skruvdragare senare vände de på sängen, bar in den i Males rum och bäddade den. Det var då Damen fattade det ödesdigra beslutet att sätta sig på den.

 

Damen Intill: (jätteglatt) Åhååå, den här skulle ju jag kunna sova i!

 

Detta, go' vänner, var inte ett bra tecken, ty när Damen kan sova i en säng betyder det att den är för hård för Males rygg. Damen tittade efter och upptäckte att det på klisterlappen i fotändan stod... "fast".

 

Male blev ungefär lika glad som den där gången då hon lagade råstekt potatis.

 

Så sängen hade blivit fel och under måndagen har Male haft kontakt med butiken som tagit reda på att felet ligger hos leverantören (på något märkligt vis är det alltid någon annans fel när något har blivit just fel) och att de ska komma över med den mediumsäng hon faktiskt beställde. När det blir är det ingen som vet, så tills dess får Male klara sig bäst hon kan. Ryggen överlevde bädden inatt men skulle det knipa har hon åtminstone lite olika alternativ:

• Bäddmadrassen på golvet
• Luftmadrassen
• Soffan
• Lägga Damen i soffan och knycka Medium-sidan i hennes dubbelsäng

Damen har även pratat något om att ta ut Medium-sidan ut sin dubbelsäng och lägga den i Males rum men Male hängde inte riktigt med. Hur som helst ska det väl ordna sig på något sätt. Så här ser det i alla fall ut när man sitter längst fram i bussen klockan sex på morgonen och bestämmer sig för att ta en bild ut genom vindrutan:

 

Nej nu får det vara nog med detta skrivande. Nu måste Male ägna sig åt viktigare saker! Som att slänga sig i soffan med en filt och sitt trogna Nintendo 3DS. Hur nattsömnen sedan blir får bli ett senare bekymmer.

När klockan slog 07:00 var Damen inte sådär särdeles stressad att komma igång med dagen. Hon hade legat och lyssnat på när när Male gjorde sig i ordning, åt frukost, packade kylväskan och så småningom lämnade lägenheten. Damen däremot kände sig inte särskilt sugen på att gå upp utan drog sig en halvtimme. Hon ska ju ändå inte vara hos Hon till höger förrän klockan nio. Hon tog några inkommande samtal på telefonerna innan hon så småningom skickade ett sms till Hon till höger om att hon kommer bli några minuter sen till hennes födelsedagsfrukost. Snällt ändå att bjuda på frukost när hon är så fullbokad, tänker Damen, synd bara att Male är upptagen nästan hela dagen. Hon satte sig i bilen och rullade till sin kompis. Det var inte svårt att hitta rätt dörr.


Väl där möttes Damen av en glad kamrat som bjöd in henne till sitt enkla gemak, som mer såg ut som en konfettibutik. Intet ont anande lät sig Damen vallas till frukostbordet, där det hade dukats upp en hel massa godsaker. Men var inte några av ballongerna lite dåligt uppblåsta? Nä, det var nog bara inbillning.


Plötsligt hajar Damen till - det spolar på toaletten! Kugghjulen börjar snurra. Det är bara hon och Hon till höger i lägenheten. Det spolar i badrummet. Vem är på toaletten!? Mycket brydd närmar hon sig toaletten, dörren far upp och ut kliver... Male! Sedan blev det full fart i lägenheten, ty plötsligt kom det till Damens vetskap att de tydligen hade en tid att passa. Om 40 minuter måste de sitta i bilen, dvs. prick 10:00 enligt Males beräkningar. En delikat frukost intogs och paket öppnades i rask takt. Eller... paket? Damen visste inte riktigt vad hon skulle kalla Males originella konstellation.


Kära vänner. Skåda en kartong från CDON. Vem behöver presentpapper? Damen berikades med allsköns ugglor, ponnyhästar och mjukisar, alltmedan hennes små grå frenetiskt arbetade på att processa all ny information. Hennes tidigare teori om att hon och Hon till höger skulle gå i stan eller åka till Brio Lekoseum och sedan hämta upp Male på trivseldagen med jobbet kunde hon i varje fall kassera, så mycket visste hon.


Några räkmackor, juice, skratt och - icke att förglömma - några skivor Brieost senare hejade Male på dem alla medan de i skytteltrafik avlöste varandra på Hon till högers facilitetsinrättning. Eftersom Damen hade beige byxor tvingade Male henne att packa ner ett improviserat sittunderlag bestående av en dagstidning i en plastpåse. Damens kontrollbehov visste inte var det skulle göra av sig och hennes skeptiska blick sade allt, men Male gav sig inte och snart hade de parkerat sig i Hon till högers bil. Kan ni gissa vad klockan var? Jojjemän, Males planering är legendarisk.


Bilen rullade till centralstationen. Damen fattade fortfarande ingenting, eftersom det enda hon fått höra är att de skulle till en gratisparkering. Det finns ju några att välja på, så att säga. En kort promenad senare övergavs hon vid en skylt på tågstationen, medan Male och Hon till höger... jo minsann, de köper visst tågbiljetter! Var i all världen ska detta sluta? Hon gör nog bäst i att ringa pappa och skjuta på deras kvällsmatsplaner.


Jepp, hon gör nog definitivt bäst i att inte göra några planer för den här dagen. I Hässleholm reser sig Male upp och börjar gå mot utgången, men när Damen rest sig upp ändrar Male sig och sätter sig ner igen. Male och Hon till höger upprepar samma sak i Lund, Malmö C och slutligen även Malmö Triangeln. Ungefär samtidigt som tåget saktar in för att stanna vid Malmö Hyllie börjar Damen undra om hennes kompisar tappat förståndet fullständigt och tänker dra med henne till Helsingör. Även vid denna station reser sig Male och Hon till höger upp och säger att nu ska vi av! Male går ut till dörrarna men springs ikapp av en lätt panikslagen sister in crime.

Hon till höger: Hon reser inte på sig!!

De går tillbaka, drar upp Damen från sätet och kliver av tåget. Damen ser sig chockat omkring. Var... i... hela... fridens... namn... har hon hamnat?


Snart visade det sig att hon inte var den enda som inte alls visste var de befann sig, ty de hade tagit fel väg upp från tågstationen varpå Male och Hon till höger blev fullständigt desorienterade. Eftersom målet som skulle synas så tydligt från stationsbyggnaden inte alls syntes uppstod ett aningen förvirrat tillstånd innan någon av dem till slut bestämde att de åtminstone fick gå och spana lite vid Malmö Arena. Plötsligt hajade Male till och pekade, men Damen kunde inte se på vad eftersom hon var för upptagen av att, precis som i vanlig ordning, fotografera sin nya uppehållsplats som en galning.


Male och Hon till höger påkallade snart hennes uppmärksamhet och bad henne ta en bild bort åt vänster istället.


Vad är det där, en... byggnad? Det står någonting på sidan... hm, jag får nog zooma.


Damen Intill: (chockerat) Euforia! Det har jag hört talas om någon gång. Vad är det för något?

Efter att ha blivit rättad uppskattningsvis ett par dussin gånger vet Damen nu att byggnade kallas Emporia. Hon vet också att det är ett sjukligt stort shoppingcenter med mycket bra butiker varav många hon aldrig tidigare satt sin fot i - och kanske aldrig heller skulle ha gjort, om det inte vore för Males och Hon till högers galna idé att dra iväg henne hit på hennes 25-årsdag. Här är ett litet smakprov på interiören:


Efter att Hon till höger shoppat inte mindre än 11 klädesplagg för cirkus 600 kr på H&M insåg Damen att hon skulle trivas mycket bra här. Hon insåg också att det där mystiska presentkortet som hon hittade i sitt 13:e virtuella paket på Males dator kvällen innan plötsligt fick en uppenbar förklaring. Här ska det shoppas!


I den lilla texten till höger på presentkortet står det att det måste lösas in 2013-09-13, men bara när Male är närvarande. Många klädbutiker senare, och då och då något teknik- eller inredningsrelaterat så att Male inte dog av tristess, insåg de alla tre att de nog hittat ett stående alternativ till deras shoppingturer till Malmö. Eftersom Male uppförde sig så bra fick hon till och med leka av sig lite i leksaksbutiken.

Tre våningars shopping senare var de alla lite lagom lulliga och började bege sig tillbaka hemåt. På tåget hem hade de den stora glädjen att få åtnjuta ett dussin holländska fotbollshuliganer som mycket högljutt proklamerade både sitt och sina musikspelares kärlek till den svartvita bollen. Väl hemma bjöds det på en komprimerad filmkväll hemma hos Hon till höger, ty eftersom de alla var så trötta efter dagen bröt de upp strax efter klockan åtta på kvällen. Male och Damen gjorde Spetteby och var sedan så väck att de inte minns vad de ägnade lördagen åt. Men en sak minns de alltför väl, och det är att fredagens utflykt minsann inte var en engångsföreteelse!

Den här veckan har börjat väldigt originellt med en arbetsdag och två sjukdagar för Males del. Det känns ganska ovant men antagligen väl behövligt eftersom hennes mage inte var hennes bästa vän i måndags. Men måndagen var inte bara dålig, det hände en del roliga saker också. På fikarasten på jobbet hör Male en för henne okänd manlig kollega titta på lappen som hänger på "hennes" mikrovågsugn.

 

Kollegan: (läser högt) Inga nötter i denna mikro?

 

... varpå en av Males kollegor förklarar att det beror på att vi har en del allergiker här. Den manliga kollegan nickar förstående och svarar glatt:

 

Kollegan: Jaha, jag tänkte mer att vi inte ska stoppa in Peter där.

 

Damen Intill: Nu har min vänstersida somnat, när jag ligger så här. Jag håller på med sura gubbar, då kan jag liksom inte sluta!

 

Det där citatet kanske vi borde förklara... eller vid närmare eftertanke blir det nog roligare om vi inte gör det! Nu har Male petat i sig sin kvällsmat medan Damen spelat spel på Males Nexus 7, så det är väl dags att stjäla hennes uppmärksamhet för någonting mycket, mycket bättre. Någonting så fenomenalt att det inte går att beskriva i ord. Något som... Rayman Legends. Kan man annat än njuta?

 

 

 

Imorgon ska Male till jobbet som vanligt igen och sedan laddar vi upp inför Drottning Damens Dag på fredag. Vi återkommer med rapporten under helgen!

Den här veckan har Male jobbat på som vanligt och Damen har roat sig på sitt håll med både förkylning och jobb. Hon ska alltid överdriva.

 

I tisdags gjorde Male äntligen, efter många månaders velande, slag i saken och gick till fröken doktorn med sitt onda knä. Ni vet, det där knäet som bara krånglat i sisådär 18 år och nu har utökat repertoaren genom att då och då låsa sig när hon sitter ner och emellanåt vika sig när hon ska gå i trappor. Efter två motstridiga uttalanden av ortopeder som inte låtit röntga hennes stackars knä har hon länge gått i självömkan... men sedan slog det henne att hon ju ändå måste fixa ny astmamedicin. Så varför inte slå två flugor i en smäll?

 

Resultatet:

• Utskriven astmamedicin
• Löfte om att besöka en astmasköterska
• Röntgentid för knäet