12 km från Borrby
Välkomna till detta aningen bildfokuserade inlägg!
I fredags föregående vecka var det midsommarafton, och då kan man ju inte sitta hemma och uggla även om Damen tycker väldigt mycket om ugglor. Därför packade de båda in sig och alldeles för mycket packning i en bil och påbörjade den en och en halv timme långa färden söderut genom det skånska landskapet. Det första målet för dagen var Ale Stenar längst nere på Österlen, ett modigt val av resmål med tanke på de rådande väderförhållandena.
Male, som dagen till ära inte körde, fick agera fotograf längs vägen. Damen var nämligen fullt fokuserad på att ta sig till målet vilket inkluderade både omsöm noggrann efterlydnad av Males från GPS:en hämtade muntliga instruktioner ömsom girande runt diverse rattfyllerister. Till slut nådde de äntligen det efterlängtade målet och var på plats i så pass god tid att de hann strosa omkring i hamnen en stund innan resten av sällskapet, bestående av Damens pappa Päran och den importerade skåningen med fågelskådande sambo. Damen hann till och med vinna två böcklingar!
Från denna plats uppe på en liten kulle intill hamnen, omgivna av några dussin småfåglar och hotfulla mörka moln, inmundigade sällskapet årets dos av rökta räkor, makrill, smörfisk, ål... ja ni förstår nog. Som genom ett under hann de rentav avsluta måltiden innan regnet började bli så pass påtagligt att det blev dags att resa på sig och rulla någon ynka kilometer norrut till deras förbokade rum på ett B&B i Peppinge.
Male och Damen fick som önskat ett rum med inte bara allergifria sängkläder utan även delade sängar. Puh!
I detta lilla inglasade växthus tyckte sällskapet sedan att det var läge att utföra själva midsommarfirandet, ty vädergudarna var kanske inte riktigt med på noterna och molnen lämnade således en del att önska.
Maten serverades både i och utanför växthuset, varför endast en liten del syns här. En eloge till den importerade skåningen med sambo, som stod för huvuddelen av knytkalaset! De blev alla mycket mätta och belåtna, och till allas stora förundran fick Male i sig kanske uppemot en halv snaps. Ska det bli människa av henne också!? Det förtäljer tyvärr inte historien, eftersom Male med viss möda till slut lyckades få Damen att ta hand om resterna.
Dag två på Österlen bjöd på en liten morgonvisit av en av Damens absoluta favoritinsekter, myror, som hittat in genom någon liten springa i karmen till ytterdörren och kalasade som bäst på en sträng utspilld läsk Male lyckats placera på en plastpåse när de upptäcktes. När de var omhändertagna inmundigades frukost och sedan bar det av till ovan förevigade klassiska mål för alla Skånes grundskolor: Glimmingehus. Med sig fick de även Damens pappa Päran, som glatt placerade sig själv i stupstocken.
Male och Damen kunde snart konstatera att det inte var en fullt lika fascinerande visit som den gången de båda varit där under Skåneresan, men å andra sidan hittade de världens första enhörningsget, av Male artbestämd som en unigoat. Det var ju verkligen värt besöket!
Efter Glimmingehus återvände de en kort bit längs vägen eftersom Damen spanat in en liten ort hon hemskt gärna ville besöka. Lilla Borrby visade sig då husera inte mindre än tre antikvariat på en och samma väg! Här kunde Damen ha stannat länge, vilket i och för sig inte var helt fel eftersom det kort efter det att de äntrat antikvariat nummer ett började spöregna och hagla. Några andra sevärdheter är den lokala ICA-butiken, den ytterst väl tilltagna kyrkogården och den pyttelilla gulliga biografbyggnaden som otroligt nog fortfarande är i drift.
Middagen inmundigades på restaurang Maritim i Simrishamn, som dagen till ära hade slut på just det menyval som Male och Damen hade bestämt sig för. Sedan hade de slut på bröd också. Personalen verkade också ganska slut. Sällskapet funderade i sitt stilla sinne lite kring om de möjligtvis hade slut på vatten också, men så illa var det tydligt inte. Efter den fascinerande episoden besökte de Brantevik som Damen hört mycket gott om. Det visade sig vara ett litet charmerande fiskesamhälle med inte mindre än tre hamnar, och här hann Damen ta många fina bilder medan Päran språkade lite ortshistoria med lokalbefolkningen.
Till kvällen samlades sällskapet åter i växthuset och hade det allmänt trevligt medan Male kastade samvetsgranna blickar på sin gamla mobiltelefon, som inte förvarnat henne om Damens namnsdag som de kommit överens om.
Damen Intill: Vill du hämta min öl och din cider?
Male: Jaså, nu ska man servera också!
Damen Intill: Du glömde min namnsdag i dag.
Male: Jag hämtar ölen.
Söndagen kom och med den ett plötsligt infall att återuppleva deras roliga bilfärd hem från Österlen för två år sedan, då de körde helt efter eget bevåg utan hänsyn till vare sig skyltar, kartor eller GPS. Första anhalten blev Sandhammar, där Damen hittade en humla. De promenerade sedan ner till vattnet och bestämde sig snabbt för att inte doppa fötterna.
Det visade sig att den lilla orten ifråga enligt information på plats var Sveriges första att få en riktig sjöräddningsverksamhet. Efter den dosen lokalortshistoria fortsatte turen i nortöstlig riktning längs med den skånska kusten.
Snart fann de sig rulla in i inget mindre än Skillinge – ytterligare en ort de knappt visste existerade! Här hade så gott som alla gått man ur huse ty det var loppmarknad längs med vattnet, och vem kunde väl riskera missa det!? Det kunde ju mycket väl vara årets händelse. Således har Male och Damen aldrig sett så många människor ute samtidigt trots de mycket hotfulla regnmolnen.
I Simrishamn bjöds det på något utöver de ordinarie båtarna, ty på denna ort finns det minsann inget hinder att ge sig ut till havs oavsett färdmedel! Här åt de lunch och besökte en liten kuriosabutik där Damen hittade fyra koppar med ugglemotiv som inte gick att lämna kvar där. I butiken fanns även en kakadua, som snappat upp några mycket passande fraser såsom "Kostar det inte mer?". Fågelns väluppfostrade manér och den manliga butiksägarens mycket stora engagemang i butikens aningen feminina utbud av varor gjorde våra två favoritlåtsassambos ganska så säkra på att han var vänstertrafikant.
Efter att ha skumpat fram över uppskattningsvis två miljoner kullerstenar upptäckte Male och Damen att de råkat snubbla in på väg 9 mot Kristianstad. Således passerade de både Brösarps backar och Kivik, där Damen köpte must och marmelad. Turen hem bjöd också på mer än en gratis biltvätt av det högst aggressiva slaget, varför de kom hem med en skinande ren bil och andan i halsgropen. Men de hade överlevt ytterligare en svensk midsommarhelg!
Ett oriktigt inlägg
I väntans tider, medan vi planerar författandet av årets skandalöst underhållande midsommarinlägg, får vi ju bjuda på något annat. Så varför inte en bild på en kundvagn? Nähä, inte det?
Då tar vi väl något på två hjul istället, och vår retoriska fråga avseende nedan bild lyder som följer:
Exakt vad är egentligen arbetsbeskrivningen för assistanshundar i Simrishamn!?
[insert naughty thoughts here]
Two weeks notice
Male och Damen blev förfärade när det uppdagades att Hon till höger och hennes Mr. Right aldrig hade gått stenbrottsrundan, officiellt kallad Stenrundan, och inte ens varit i självaste Immeln! Att Damen upptäckte exakt samma sak för Males del för några år sedan var inte fullt lika illa, men Hon till höger är ju i alla fall uppvuxen i nordöstra Skåne. En skandal av stora mått, med andra ord, och något som omedelbart måste åtgärdas.
Således befann sig våra två favoritlåtsassambos plus två favoritriktigasambos på just denna plats för nästan exakt två helger sedan!
Male: Och så ska vi inte lägga upp varenda bild som du har tagit.
Damen Intill: Fast det där trädet var rätt läckert.
Male: Ja, och så börjas det...
Efter den drygt en och en halv timme långa promenaden i alldeles lagom väder som vare sig var för kallt eller för varmt, belönade sig sällskapet med lite mat på campingrestaurangen alldeles i närheten av bilen. Veckodagarna förlöpte därefter som vanligt och när nästa helg gjorde sig känd så anlände även en favorit i repris, närmare bestämt Males broder Rylleman som inte har övernattat här i stan på flera år. Det bjöds på många samtal om precis allt mellan himmel och jord och en och annan öl. Och ytterligare några fler öl.
På lördagen hann de både med en tripp till Åhus, där Male skaffade sig en högst ofrivillig fläckvis solbränna på övre delen av ryggen, och ett biobesök. Jurassic World kan därmed bockas av att-göra-listan. Kul hade de i alla fall tills han sedermera återvände till Byhålan på söndagen, och vi håller tummarna för att denna visit ska komma att upprepas!
Tre mil från Eslöv
Det där lät ju nästan som en filmtitel.
I lördags föregående helg tyckte Male, Damen och Hon till höger att det var en toppenidé att åka till Eslövs vårmarknad. Male kanske inte var så haj på det, eftersom hon dagen till ära var ganska så ordentligt förkyld, men bestämde sig ändå med hela tio minuters marginal för att följa med.
Male: (gör konstiga tuggliknande rörelser medan hon skriver)
Damen Intill: Ursäkta men VAD gör du?
Male: Jag... försöker... få bort ärtan som fastnat... längst upp och längst in bakom tänderna! Det brukar funka!
Ja, då bör vi väl tillägga att vi just har ätit ärtsoppa. Hur det gick med ärtan förtäljer dock inte historien. Med den saken avklarad återgår vi till berättelsen.
Bilen rullade och vädret såg högst hotfullt ut, men efterhand de närmade sig målet började det klarna upp en aning. Ungefär då körde de om en cyklist. Två. Tre. Fyra. Tio. Ganska snart hade de tappat räkningen och när de till slut hittade en hel flock av dem kunde Hon till höger inte hålla fingret ifrån kameran:
Tack och lov för att de tog av till vänster här...
Så småningom var de framme och mötte där Damens fader Päran med importerad skåning i sitt sällskap. De tillbringade någon timme på marknaden och Male köpte de första godisremmarna på åratal. Vädret var kanske inte det bästa, men de blev i alla fall inte blöta.
Inte lika mycket folk som det brukar vara, men å andra sidan lättnavigerat.
När marknadsdelen av dagen väl var över promenerade sällskapet till torget, där det bjöds på allsång vilket en liten grupp pensionärer inte var sena att haka på. På vägen dit hade de börjat att tänka i lunchbanor, men ganska snart hade tankarna snurrat in på ett farligt område – Lund ligger bara tre mil därifrån. Hmmm. I Lund finns ett shoppingcenter. Hmmmmm. Där kan man bränna pengar. Hmmmmmmmmmmmmmmmm.
Någon vidare motivering behövs väl inte, utan medan karlarna valde att stanna i Eslöv för att till sin lycka hitta ännu fler loppisstånd anlände fruntimren strax efter klockan tolv på Nova Lunds parkering.
Nu började långkallingarna de drog på sig i morse kännas aningen överflödiga.
Efter att ha skickat Damen till toaletterna, för det var ju ingen sport att låna bibliotekets toaletter i Eslöv, hittade våra två favoritlåtsassambos med lånesambo alla något att äta på restaurangtorget.
Inte alldeles fel, men Male fick minsann ingen bearnaisesås!
Vi misstänker att servitören flörtade med Damen. Eller också såg hon förfärligt utsvulten ut. Hur som helst landade maten bra i respektive mage, och eftersom denna del av dagen var ganska spontant påtänkt hade vare sig Damen eller Hon till höger hunnit göra någon längre inköpslista. Därför blev vistelsen ganska så behaglig för den tredje parten, som lätt skulle kunna leva med om tre av fyra klädkedjor gick i konkurs.
Gissa vem de två paparazziparterna i gruppen hittade?
Efter någon timme hade de avverkat även dessa butiker och när de satte sig i bilen konstaterade Male att klockan precis slagit tre. De hade alltså avverkat både marknad och shoppingcenter på knappt fem timmar. Inte illa pinkat! Just som de lämnade staden lyckades Male få en bild på vad hon tror är ett hotell med riktigt läcker arkitektur:
Nu blev Male sugen på att spela Tetris igen.
Vad säger Hon till höger? Väla nästa?
Ut med det gamla, in med det nya!
Alternativ titel: Vem behöver pengar?
Låt oss börja med att förtälja att det i tisdags föregående vecka förhöll sig så, att Male i ett ögonblick av hybris inbillade sig att det var ofarligt att släppa surfplattan i fodralet en halv decimeter ner på mattan vid sängen. Resultatet? Tja, låt oss säga som så att tack och lov att hon får tillbaka på skatten! Tre års användning och dussintalet mindre stötar hade nämligen till slut gjort sitt.
Tittar du noga kan du se den diagonala orsaken till pensioneringen.
Men Plattbert II anlände plikttroget inom 48 timmar och blev snart god vän med Male.
Det gör inte saken bättre att Males mobiltelefon har bestämt sig för att ge ifrån sig dödsrosslingar via högtalarna närhelst hon försöker tala i telefonen. Male kanske är kräsen, men hon tycker faktiskt inte att ett oavbrutet "bipbidebipbideBIPBIDEBIPBIIIIIDEBIPbipbidebip"... är ett trevligt inslag i varje telefonsamtal. Fast å andra sidan är väl sex år ingen ålder för en mobiltelefon?
Fler olyckor har förstås följt i Plattberts spår, ty Male må vara lyckobringande när det gäller att skrapa lotter men i övrigt är hon verkligen inte bra att ha i närheten av ömtåliga tingestar. Se till exempel vad som hände med den här stackars kniven:
Och den var inte ens ömtålig!
Några aspekter av Damens nya förälskelse har å andra sidan haft en positiv inverkan på Males skadeglada sida, såsom det faktum att en del av teet praktiskt taget smakar hö och därför bör blandas väl med de andra sorterna. Sist men inte minst, och nästan det allra roligaste – serveringen.
Inmundigas med fördel via sugrör av bambu :D
Våra två favoritlåtsassambos har också hunnit med att byta bredband och ska nu testa på något så nytt och läskigt som det fibernät som installerades i huset för flera år sedan. Upplysningsvis kan vi därför också meddela att vi åter kommer att ha en fungerande hemtelefon den 8 juni. Hurra!
Males terminsavslutning har kommit och gått, och på måndag börjar hon sommarjobba i ett par månader. Damen ska arbeta någon vecka till och sedan får hon sommarlov eftersom hon arbetar inom skolväsendet. Slutet gott, allting gott, nästa inlägg publiceras i morgon och då tar vi oss an den gångna helgens utflykt i sydvästlig riktning. Tills dess får ni avnjuta ännu ett av Males aldrig sinande alster:
Kärlek över gränserna, 2015-05-27.
