Natten till måndag tyckte Damens interiör att det var läge att festa loss riktigt ordentligt. Efter ett antal timmar kände hon att hon sprungit tillräckligt många maratonlopp och bestämde sig för att göra slag i saken och uppsöka närmaste akuta inrättning. Väl där tog det inte fem minuter innan hon befann sig på en bår, var uppkopplad mot diverse maskiner och utrustad med en glad läkare som tyckte om att konstatera redan ganska så uppenbara fakta.

 

Läkaren: Här pickar det på bra!

 

Resultatet av detta blev ett hopkop av mer och mindre behagliga undersökningar och tre dagars inläggning – och då menar vi inte sill. Efter en elkonvertering började Damens något överentusiastiska organ att lugna ner sig några hekto och när Male någon timme senare anträdde sjukrummet såg det lite mer normalt ut.

 

 

En tid för magnetkameraundersökning av hjärtat bokades till klockan 12.30 i Lund på onsdagen. Under tisdagen utfördes ytterligare några undersökningar, Male och Hon till höger levererade förnödenheter och Damen förflyttades till ett rum på avdelningen där reglerna var så pass strikta att hon var tacksam över att hon tilläts andas. Nattsömnen var som brukligt är av diskutabel kvalitet, men den här natten skulle minsann bli bättre för nu hade hon i varje fall öronproppar! Men tji fick hon, för klockan 03.48 natten till onsdag väcktes hon av en flock skärrad personal. Det visade sig att en elektrod hade lossnat och hennes övervakare hade därför förfärat upptäckt att hon inte hade någon puls.

 

 

På onsdagen placerades Damen i den gula bilen med en alldeles egen sjuksköterska till hands. Väl på plats i Lund slussades hon raka vägen in i maskinen och har egentligen inte så fasligt många minnen av den, förutom följande ramsa som fortfarande spökar i hennes närminne:

 

Andas in... andas ut... håll andan...

Andas igen...

 

Ett trettiotal upprepningar av ovan återgivelse senare och en helt ny syn på hur länge det är mänskligt att tvingas hålla andan var undersökningen äntligen över. Väl tillbaka på CSK lyckades hon som genom ett trollslag övertyga läkarna om att hon visst kunde tillåtas åka hem, varför hon sent omsider och med hjälp av Hon till högers Sjukservice AB anlände till hemmet alldeles i lagom tid för en kebabrulle. Nu har hon fått en massa små fina vita piller att knapra på och en sjukskrivning om två veckor att åtnjuta. Hon har förstås även berikats med diverse krya-på-dig-presenter i alla former. Tur att det finns några fördelar med hela den här oplanerade time-outen!