Males rum del 1 – Året var 2008
Hösten 2007 hände någonting livsomvälvande för två tösabidar från nordvästra Skåne. De hade nämligen bestämt sig för att flytta ihop med en "främling" de endast kände genom två års gymnasiestudier i samma klass, i syfte att komma lite billigare undan under studietiden. Kanske att de delar lägenheten i lite mer än de tre åren de planerar att plugga tillsammans, men... Nä, vi får se.
Den ena av dessa två personer kallades Male, och det har hänt en massa saker i hennes rum under åren som gått – för det blev ju som bekant något mer än tre år...
Här kommer den spännande första delen av följetongen kring evolutionen av interiören i Males rum! Vi börjar vår resa ett år efter inflytten i lägenheten, för innan dess fanns här tydligen ingenting värt att föreviga.
Låt oss börja med rummets hjärta – tekniken. Eftersom Male tyckte att det var en jättebra idé att försöka fokusera på sina studier (ung och dum heter det ju) lämnade hon sina tv-spel i byhålan. Lägg särskilt märke till de fantastiska besparingar man lätt kan åstadkomma när man lever på en studentbudget! Här kommer en steg-för-steg-lista för den nyfikne:
- Låna en tjockskärm från pappa Gubbens förråd
- Köp ett begagnat skrivbord av din grannes äldsta dotter
- Be pappa Gubben att snickra dit en skiva för tangentbordet
- Köp en billig skrivbordslampa i ett lågprisvaruhus
- Återanvänd pennstället från barndomen
Sist men inte minst vill vi även uppmärksamma er på Males mobiltelefon. Det var grejor det.
Vi höll ju nästan på att glömma de gamla stolarna som familjen ärvt från farmor och som hittat sin väg hit! Riktigt klassiska grejor det här. Och tåliga. En av dem används än av ingen mindre än Damen Intill. Den riktigt uppmärksamme lägger även märke till den obekväma bäddsoffan i övre högra hörnet som otroligt nog utgjorde Males säng i oförklarligt många månader. Att hennes rygg tålde detta är för henne i dag helt ofattbart. Fast hon hade ju faktiskt en extra bäddmadrass, så lite bortskämd var hon ändå!
Även Males nattduksbord åtnjöt relativt spartansk möblering. Med endast en låda och en lucka (vem sjutton köper ett nattduksbord med LUCKA???) fick Apoteksvarorna tills vidare husera på dess topp, tillsammans med en äcklig billig öronpropp. Varför använda två när det är billigare med en? Det är ju bara att ligga på sidan!
Här undrar Male vad som hände med hennes milda självdiagnosticerade OCD. Var den månne mindre framträdande på denna tid? Vi får väl säga "May the Force be with You" och låta bli att nämnda att samma vita tygkasse från pappa Gubbens jobb fortfarande hänger i ett undanskymt hörn av Males rum. Men vad är det ni skymtar i den högra delen av fotografiet?
Jo här ser ni den fantastiska konstellationen av billig stereoanläggning som praktiskt taget aldrig användes under tiden den stod här förutom när de spelade in den historiska videon Älgjakten i utbildningssyfte, och resultatet av Males kära moders överambitiösa förhoppning om att Male kan ta hand om växter. Under växternas kraftigt förkortade livstid hann de inte mindre än tre eller fyra gånger förpassas till badkaret medan Male tömde eländet på några liter vatten som av någon anledning hamnat där. Aldrig igen har Males golv varit så rentorkat som på den här tiden. Vi vill utfärda en retrovarning inför nästa bild.
Det blå på golvet är en filt, men det är väl inte det som är poängen med den här bilden? Nej. Tack och lov såg Damen snart till att Male bytte till något aningens aning mer modern. När vi skriver detta börjar Damen skratta hejdlöst.
Damen Intill: (mellan skrattvarven) Du har en lampa i fönstret!
Male: Ja?
Damen Intill: Du hade en lampa i fönstret, jag har inte sett det förrän nu!
Male: Ja...
Damen Intill: Den var av tyg... och hade fransar!! (fortsätter garva hejdlöst)
Åh titta! Fejkvärmeljus i fönsterkarmen! Men vad gömmer sig mellan dem?
Denna kruka med sedan länge avlidet innehåll återfinns på lite olika bilder med ett spann om inte mindre än cirka två månader, och vi ställer oss därför frågan om vad Male tänkte här. Att hennes inställning till dekoration var något knaper är väl ingen nyhet, men det här... Nej, det får Damen allt ta och göra något åt. Hon tar med stort mod på sig uppgiften att göra Male normal. Fast först får det nog gå lite mer tid.
Ja, det här var ju en välanvänd bokhylla! Males liv är verkligen innehållsrikt och fullt av... meningsfulla... Nej. En kokbok och ekonomiböcker. Allvarligt. Men hon sprider i alla fall ut sakerna, så att man kan tro att där är mer än vad där är! Notera även den fina mattan i nedre högra hörnet som kommer från Males föräldrahem, och kanten av den vita fårfäll hon tyckte att det var en utmärkt idé att hänga över ett ryggstöd.
Tur att Damen inom några år kommer att bestämma sig för att utbilda sig till undersköterska, för det här rummet kommer att behöva HLR väldigt, väldigt snart...
Nämen vad är det här nu då?
Vad kan det vara som orsakar en så här katastrofal mängd skräp?
Det får ni veta i det mycket ambitiösa framtida minnesinlägget våra två favoritlåtsassambos håller på att peta ihop. Efter åtta år i samma lägenhet har saker och ting förändrats ganska så mycket, och något som är särskilt roligt att följa är Males rum. Så se fram emot ett hysteriskt fascinerande inlägg om några dagar!
Out of control alt delete
Male hade lite idétorka lagom till att hon skulle skriva ihop en massa texter i ett skolarbete, men då kom Putte till undsättning!
Vi kan nu konstatera att hans andranamn är Grävskopa och att han sakta men säkert inviger de kulinariska konsterna. Damen kan nu även hålla med Males misstanke om att han har en alldeles egen pose han intar när han vill bli upplockad – socialare hamster får man leta efter!
Kvällsunderhållning
Badkar och väldigt hala mjukisbyxor sent på kvällen + kanske någon droppe alkohol i kroppen är ingen bra kombination. Eller som Damen så fint uttryckte det:
Damen Intill: Det var inte meningen...
Det lite tråkigare av det märkliga
Det började egentligen redan i måndags kväll, när Damen skulle städa en hamsterbur. Sten var lika pigg och glad som alltid, men det var inte lite mat han tryckt in i kindpåsen! Nåja, det har han väl tömt till i morgon, tänkte Damen och fortsatte med sitt. Kvällen efter var kindpåsen fortfarande lika stor och hon började då bekymrat undersöka den, till Stens ljudliga missnöje. Damen diskuterade med Male och de kom fram till att det nog kan vara ett sådant fall där något fastnat i nämnda kindpåse, något som inte är helt ovanligt med tamhamstrar som trycker in allt de hittar utan en tanke på konsekvenserna. De bestämde sig för att ringa veterinären dagen därpå.
Efter ett gediget antal samtal på onsdagsförmiddagen fick de äntligen napp hos en veterinär som tyckte sig kunna ha både kompetens och utrustning att få ut vad det nu var som fastnat i Stens lilla kindpåse. Således placerade Male Sten i en transportbur, lika lång som han själv, och slöt upp med Damen när hon slutade jobbet för att rulla till veterinären i Bromölla. Väl där genomgick Sten tålmodigt undersökningen men till sist tog frustrationen överhanden och för första gången i sitt liv bet han faktiskt tillbaka. Ja, inte Damen då, utan veterinären, så det var väl lite mer okej ändå. De beslutade i alla fall att ta risken att söva Sten och undersöka kindpåsen, för är det mat som fastnat kan det börja ruttna och då blir han ganska snart förgiftad.
De närmaste 45 minuterna bestod av ängslig väntan där veterinären så småningom lämnade besked om att det tyvärr inte var mat utan en solid massa, som senare visade sig vara en tumör stor som två vindruvor. Eftersom den uppstått så otroligt fort hade Sten sannolikt inte klarat mer än några få dagar till, och det fanns således inte mer än ett alternativ. Och så somnade han som älskade rosa äggkartonger och äggvita in.
Nu tänker väl kanske någon eller några av er: Jaha, var det inget värre än så! Då vill vi drifta oss till att dra slutsatsen att ni nog inte suttit de där 45 evighetslånga minuterna och väntat på ett nästan garanterat tråkigt besked för en fyrbent familjemedlem.
Det hela blev i alla fall något lättare när Male och Damen senare kom till insikt med att de räknat fel på Stens ålder. Deras jättepigga och glada kille var inte alls 18 månader gammal utan minst 24, vilket betyder att han levt längre än många andra tama guldhamstrar. Med andra ord är utvecklingen kanske inte så förvånande, men det var förstås lite chockartat att allt gick så fort. Nu vet ni i alla fall hur det ligger till, och vi avslutar det hela med en video av Sten när han faktiskt var 18 månader :)
Ett livstecken från regnigaste Skåne
Damens pappa Päran: Vad har hänt med Males hörna? Ni har inte bloggat sedan den fjärde i elfte.
Vilken korrekt observation! Kunde inte sagt det bättre själv! Så vi får väl skärpa oss.
Det har hänt lite saker i Males rum, men en bild på det får ni först när allt är helt färdigt och ser fint ut. Nu har våra två favoritlåtsassambos tröttnat på att vara friska i nästan en hel vecka och dragit på sig ytterligare en förkylning. Denna i sin tur orsakade att Male i morse, när hon skulle gå sin vanliga promenad till ett anatomiprov som väntade på henne i skolan, plötsligt fann sig själv stående i spöregn framför en buss. Hon har ingen aning om hur hon hamnade där istället för på övergångsstället 20 meter därifrån eller var regnet kom ifrån, men kände att det nog var bäst att betala för en biljett. Redan där fick hon en föraning om att den här dagen skulle bli lite märklig, och det blev den också.
Den tråkiga biten av det märkliga sparar vi till i morgon, men dagen har även bjudit på något positivt:
Males allergitest för ett par år sedan var nog inte helt missvisande ändå, för hon har i dag lyckats med konststycket att vistas i en lokal full med pälsdjursallergener i över en timme samt få en blöt puss av en hund på ena handen utan att få några som helst symtom av någondera slaget. Detta bådar ju mycket gott inför framtiden!
För er som eventuellt redan vet vad det tråkiga handlar om: Vi är tacksamma om ni inte kommenterar in något om detta. Vi vill själva skriva ett riktigt inlägg för just den händelsen först.
Här går vi på gatan
De borde ha förstått att något var i görningen redan på måndagskvällen, när de halv åtta återvänt hem från en högst spontan tur till Willys för att Male ville ha chips och Damen gräddfil. Ändå kom det som en total överraskning när Damens mobil ringde och personen i andra änden presenterade sig varpå han förbryllat frågade:
– Vad menar du med handtam?
Det gick då upp för våra två favoritlåtsassambos att hamstern i annonsen på Blocket som de mejlat om en timme tidigare var alldeles väldigt mycket inte tingad. Efter att ha definiterad begreppet handtam för den brydde familjefadern avtalades om besök under tisdagen. Således placerade sig Male och Damen framåt eftermiddagen i en bil i riktning mot något så exotiskt som Bjärnum. 40 minuter senare och en visit i ett litet rött hus var den lilla konstellationen således äntligen, efter flera veckor med endast en hamster i köket, fulltalig igen. Hamstern Puss fick dock ganska snabbt genomgå ett litet namnbyte till Putte, vilket onekligen möjliggör både ett och annat mer eller mindre lämpligt smeknamn. Puttefnask går ju liksom att plocka isär... hehehehehe.
Putte är cirka 6 månader gammal, älskar att leka grävmaskin och klättra i kläder och är tvivelsutan den mest väluppfostrade dvärghamster de någonsin har stött på – familjefaderns fråga till trots. Han föll omedelbart för sin äggkartong och har redan visat prov på fina förutsättningar för att bli en prima kökshamster. Nog pratat, här kommer bilderna!
Ett litet smakprov
Ja nämen då tar vi väl och förevigar vår nya kamra--
Öööh... mer info kommer i morgon!
Övertalningsförmåga
Damen Intill: Jag tyckler att vi ska kolla dina mobilbilder.
Male: Suck...
Damen Intill: För då ser man vad vi har gjort den senaste veckan.
Male: Suck...
Damen Intill: Och då kan vi skriva ett längre inlägg.
Male: Suck...
Damen Intill: Jag vet ju vad jag har gjort, men det behöver vi ju inte gå ut offentligt med!
Efter den utläggningen gick det inte riktigt att fortsätta vägra, varpå Male trumpet fick gå och hämta telefonen från laddningen i andra sidan av rummet. Att skriva ett oriktigt blogginlägg är ju trots allt inte riktigt hennes grej. Så här kommer det ett riktigt!
Tyvärr visade det sig rätt så snart att Male legat på latsidan med fotograferandet, varför hennes Moders besök föregående helg förblir odokumenterad. Males lilla väntestund på bänken vid Helge å nu i veckan tyckte hon dock tydligen var en bra idé att föreviga i några olika konstiga vinklar – ty vi har årstiden till trots haft några rätt så fina dagar här i Kristianstad.
Damen tyckte dock att inlägget tedde sig aningen snålt, och tyckte då att det var en himla bra idé att påminna Male om att hon inte har berättat om sin underbara helg för två veckor sedan! Denna helg var nämligen helgen med stort H, eller egentligen stort K, och det rimmar ju om man läser det högt så det är säkert en mening med det också. Varför K då, undrar du? Jo, för Male saknar ju all sans, vett och etikett och tänker därför nu berätta för hela världen att hon för två veckor sedan upplevde sin allra första koloskopi! Woho!
Male har nämligen efter några år med intermittenta, milda besvär och ett i december år 2014 skyhögt kalprotektinvärde gått med på att ta tjuren vid hornen och låta vården ha sin gång. Endast de mildaste besvären misstänks, men det är väl lika bra att få besked nu än om 10 år – förr än senare! Därför tänker hon nu dela med sig av några tips till allmänheten, i form av några fina attiraljer som man kan ha nytta av under de förberedande 24 timmarnas fasta före undersökningen:
Till att börja med har vi den grundläggande regeln: Inga bitar. Alls. Av något som helst slag. Vad återstår då, tänker du? Jo, först och främst vatten. Men vatten kan bli ganska tråkigt om man behöver trycka i sig över 3 liter under 12 timmar. Därför kan vi varmt rekommendera följande:
- Klar juice utan bitar
- Blandsaft
- Resorb vätskeersättning
För att inte frysa ihjäl av denna smaskiga diet kan det även vara klokt att blanda in lite te och kaffe, fast om man är som Male kommer man inte längre än till att provsmaka te, komma på att det fortfarande bara smakar varmt vatten och överge den idén. Av denna anledning kan Male å det varmaste rekommendera något så exklusivt som kalvfond! Men då kommer vi till den där lilla detaljen med bitar, varför vi osökt kommer in på en annan förbrukningsvara som inte är helt dum att ha hemma även för ickekaffedrickare, nämligen...
Kaffefiltret.
Nu tänker du säkert: En sil kanske inte hade varit fel? För stora hål, svarar kirurgen. Men kan jag inte använda kaffekokaren då? Nej, svarar favoritlåtsassambon som inte önskar att hennes närmaste tjugo kaffekoppar ska ha en bismak av kalv. Så med all denna information kan ni nu försöka er på att föreställa er hur köket såg ut detta dygn. Så har vi nu kommit fram till den spännande laxerande delen av tillvaron, ett val som av just Males kirurg föll på Picoprep – Vi sätter sprutt på tillvaron! Okej, det är kanske inte deras officiella slogan, men den är rätt så... träffsäker. Vad sägs om att vi skippar den delen?
Undersökningen dagen efter gick i alla fall alldeles utmärkt och allt såg generellt sett bra ut, men Male inväntar fullständigt besked om någon vecka.
Sist men inte minst: Det blir ganska fel om man inte läser det inledande, gigantiska D:et på baksidan av den här boken. Tro det eller ej, men i Males värld är det fullt möjligt att helt oavsiktligt missa detta:
