Fredagen började som vilken fredag som helst. Male gjorde en liten detour under skoltiden för att få sina tänder väl godkända av tannedoktorn, Damen jobbade på som vanligt och Hon till höger tog tillfället i akt när skollunchen blev förlängd och gick hem för att äta lunch. Mitt under nämnda tillställning erhöll hon helt utan förvarning följande sms av Male:

 

 

DaMale har gjort det igen. Vis av erfarenhet blev inte Hon till högers första tanke att ringa till den gula byggnaden vid Centralsjukhuset utan hon svarade istället, som om detta var den naturligaste saken i världen, att hon omedelbart avser undersöka möjligheten att hänga på. Klockan 15.15 satt därför våra tre tappra hjältinnor och trotsade allt vad rutiner heter i en bil på väg mot Älmhult med ett rykande färskt kassettband i spelaren. Kvällsmat kan man ju faktiskt äta på plats, tänkte de. Male hade ju dessutom fixat färdkost på lunchrasten.

 

Väl framme konstaterades det som de alla hade misstänkt, nämligen att IKEA klockan 16.00 en fredag eftermiddag mitt i månaden inte är ett IKEA som man behöver trängas i. Medan de skuttade fram i gångarna trillade det ner lite av varje i de gula plastkassarna, och det blev kanske aningens aning mer än vad de hade räknat med. På barnavdelningen hade Hon till höger lite extra roligt med en högst suspekt designad speldosa.

 

Efter att ha laddat upp med nytt bränsle i restaurangen kände de sig nödgade att uppsöka faciliteterna – ja, till och med Damen! Under det att de satt i varsitt bås och kände dagens övertrötthet smyga sig på kom en mamma in med ett litet barn vars första reaktion var: Var är pottan!? Mamman hade då inget annat val än att introducera den lilla för den grymma verkligheten, där man ibland måste tillbe den stora porslinsguden vare sig man vill eller ej – i detta fall i leviterande tillstånd. Turen gick så småningom vidare till de än mer farliga avdelningarna, där Male bland annat blev med örngott, sängöverkast och ett förkläde med en hjärna på. Vänta, vad var det där?