En visit i Males barndom
Gott nytt år på er!
Under julhelgen ägnade Male två eftermiddagar åt att med hjälp av sin Moder ta sig an tio flyttkartonger med grejor från hennes första år och en bit upp i tonåren. Det riktigt roliga tillika skrämmande var allt det hon hittade i röran av grejor som hon en gång bara tippat ner i lådorna. Nedan kommer några exempel på detta som kanske kan roa en och annan!
Först ut har vi själva anledningen till att Male fortfarande har en mycket svag sida för kaktusar. Den här gamla kamraten, gjord i ett något mer barnvänligt material än riktiga kacketussar, har dock fastnat i en danspose och kommer förmodligen aldrig att lämna den igen. Men visst är den läcker?
Nästa punkt på agendan är denna otroligt vällekta, enörade kanin. Örat gick inte att finna i någon av lådorna, varför vi kan anta att Mini-Male slängt ner henne i en låda trots detta aningen handikappande status och de fascinerande fläckarna på ryggen. Vad har den varit med om egentligen?
I en annan låda hittade Male en egentillverkad fallosymb--vi menar förstås mjukisorm! Gjord av ett före detta strumpbyxeben och en massa bomullstussar. Såklart. Att deras föräldrar lyckades hålla masken när Mini-Male och Mini-Snufsan förevisade sina "ormar" för dem är dock beundransvärt.
Males humor var lika dålig då som i dag.
Av allt att döma hade nog Mini-Male en ganska så aktiv dromedarperiod när den här övningsboken i tyska blev aktuell på grundskolan. Hur vi vet det? En ren gissning bara.
En av Mini-Males fabulösa kreationer från syslöjden. Vad det ska föreställa? Inte det blekaste. Med tanke på att hennes handleder är aningen större i dag men hon ändå får plats med dem båda i rullen kan vi nog utesluta extremt tunn handledsvärmare. Ja, det kan vi nog göra. Vad sägs om att tyst smyga iväg den här saken till återvinning? Ett ypperligt förslag!
När Mini-Males inte hade dromedarperioder var det någon annan av sina kreationer som hon övade sig på att teckna. Det här blocket var nog det absolut värsta exemplet hon hittade i röran och hon anar grunderna till minst fyra eller fem framtida seriefigurer. Att lärarna lät henne hålla på så här är dock helt oförklarligt.
Vi kan ju inte låta bli att publicera den vackra gamla söndertuggade plastdocksängen som förorsakade Male så mycket smärta och lidande när hennes lillasyster, fullständigt övertygad om att Male stulit hennes exakt likadana docksäng, i blint raseri satte tänderna i hennes rygg. Frukta dock ej, kära läsare, ty det är bara ett exempel på Mini-Males och Mini-Snufsans mycket kreativa val av konfliktämnen. Male kunde vara minst lika påhittig i sina val av lösningar på sådana här situationer, så tyck inte alltför synd om henne. Ni skulle bara se semesterfilmerna!
Att Mini-Male inte var någon hejare på träslöjd utan mest ägnade tiden åt att hålla sig undan och göra exakt samma sak om och om igen för att smita undan från lärarens krav om att alla måste ha använt den mordiska svarven för att få godkänt, är kanske ingen överraskning för någon. Att hon fick VG i kursen är dock ett fullkomligt mysterium!
Ovan förevisas två av Mini-Males lerfigurer som för ovanlighetens skull inte föreställde olika sorters mat. Lermat var nämligen mycket praktiskt eftersom den kunde användas i massor av olika sammanhang. De kunde till exempel tryckas in i en legobit och således bli till soppa. Det knepiga var att sedan få ut soppingredienserna ur legobitarna, men det löste sig snabbt – det var ju bara att göra fler ingredienser och gömma legot!
Male: Vad sjutton har jag ritat här!?
Moder: (iakttar tyst bilden en stund) Du var ett argt barn.
Men Moder, hur var det nu med den där dagboksanteckningen om ett moderligt raseriutbrott som Mini-Male så målande beskrivit? Nä, vi ska nog lämna alla arvsrelaterade spekulationer därhän. Male väljer i alla fall, trots sin Moders fina analys av situationen, att istället fokusera på de trevliga aspekterna av bilden ovan, såsom hennes fallenhet för fina positioneringar av streckgubbarna och att hänganordningen består av relativt raka linjer. Att utifrån detta dra slutsatsen att hon skulle ha dragits med vissa tendenser mot att emellanåt rita något våldsamma eller skrämmande saker är ju absolut inte--
Vi hoppar nog över det där ämnet helt och hållet. Vi kan ju dock filosofera lite kring vad den där varelsen gjorde på en hemmagjord kalender, där den här bilden utgjorde en del av decembers motiv. Hur tänkte hon här? En barnpsykolog hade nog haft väldigt roligt med Mini-Males teckningar, den saken är i alla fall säker.
Får vi ett bud? Mus säger de flesta, men Male blev dock skeptisk när hennes Moder höll upp den. Hon trodde att det nog snarare är ett ben än en grovt malplacerad svans. Mycket riktigt hittade hon det andra benet längst ner i flyttkartongen. Det löser ju problemet! Det måste vara en... en... tvåbent... öööh... släng den.
Ännu en skapelse från Mini-Males tid i träslöjdssalen. Hur kom hon undan med det här!?
Mini-Males grodsamling på över 500 exemplar av olika figurer, bilder och gosedjur fick tyvärr ligga kvar i den gröna kartongen ett tag till. Den är ju trots allt redan sorterad. Hon skämde dock bort sig med ett fotografi av de över 50 stycken exakt likadana grodfigurerna i två storlekar som låg längst upp. Fascinerande eller skrämmande?
Sist men inte minst kan vi inte göra ett sådant här inlägg utan att presentera Mimmi, Mini-Males alldeles egna snuttefilt i tusen delar! Om Male inte missminner sig var det nämligen så att hennes snuttefilt var rätt stor, varför hennes föräldrar efter ett otal vändor i tvättmaskinen pga. diverse spyor valde att dela den i mindre delar och ge dem till den lättlurade ungen en i taget. Fast vi kan ju inte avsluta inlägget utan det möjligtvis mest förfärligt misstolkningsbara fyndet av dem alla, nämligen det här... fåret... som Mini-Snufsan gett upphov till. Tänker ni på samma sak som vi? Vi vet att ni gör det. Försök inte.
Men vad hände med julinlägget då, tänker ni? Brukar de inte göra ett sånt? Jodå, men vi behöver ytterligare någon dag på oss för att förfina det. Håll utkik här i bloggen under söndagen!
Kommentarer
Postat av: Mamsen
Prova att sätta nytt batteri i kaktusen.
Slutligen: Jag hoppas verkligen att lärarna hade varma trosor/kalsonger och mamelucker till skolan. Det ser uppenbarligen ut som om de offrat sitt könshår för att ge barnen något att pyssla med trots skolans dåliga ekonomi... ;)
Postat av: Nuffie
Tro mig - det kändes dessutom som könshår det där fåret *ryser*
Trackback
