Den 18 december 2015 var ett speciellt datum för våra två favoritlåtsassambos, ty det var dagen då de i all hemlighet hade bokat en weekend i Göteborg. Endast Hon till höger med bihang kände till tilltaget och Males familj frågade henne ju aldrig om exakt var hon befann sig när hon shoppade loss helgen innan jul. Således har både jul och nyår passerat utan att ett ord avslöjats, och det betyder förstås att vi har ett perfekt läge för ett blogginlägg!

 

Kvällen innan var det full rulle. Damen utmanade sig själv stort genom att endast packa en handväska och en bag. Kanske var det därför hon blev lite extra förfärad när hon mitt under packningen insåg att Male tänkte använda resväskan hon nyligen införskaffat – hennes första någonsin för övrigt! – och det var väl okej, om det inte vore för att den är enorm. Efter lite velande a la Male-style bestämde sig Male dock för att det kändes rätt så trevligt att resa med en halvpackad väska, för då kan man ju klämma ner allt man handlar i den när det är dags att åka hem! Damen flinade gott och när det så var dags för avfärd morgonen därpå deklarerade hon att då påbörjar vi väl färden mot Kambodja då!

 

I år valde DaMale att ta tågen både tur och retur, vilket faktiskt gick tämligen smärtfritt. Efter att ha lugnat både sig och medresenärerna på stationen om att människan som såg ut att vara på väg att hoppa från hustaket mittemot egentligen var en osedvanligt dumt utformad fågelskrämma påbörjade de turen.

 

 

I Lund blev det vätskekontroll och frukost på Espresso House och därefter satte sig våra två favoritlåtsassambos slutligen på byteståget upp till Göteborg.

 

 

Spänningen var olidlig och resan blev oväntat angenäm. Så småningom kom tågvärden spatserande och kontrollerade deras duo/familjebiljett.

 

Tågvärden: (storler) Hela famijen till Göteborg!

 

Antingen kände tågvärden till mer än han borde om Males alternativa personligheter, eller också ansåg även han att deras bagage var ytterst väl tilltaget.

 

 

Samma tågvärd tyckte något senare att det var en god idé att assistera ett par förvirrade tjejer när tåget närmade sig Kungsbacka station.

 

Tonårstjej: (till sin kompis) När ska vi av? När den stannar?

Tågvärden: Hoppa av i farten! (ler och gör tummen upp)

 

Efter ett tag blev Damen lite trött och vilade ögonen. Vad skönt det var. Så bra att hon har så fin självkontroll och aldrig skulle somna på tåget. För då skulle ju Male kunna göra roliga små arrangemang, som att placera några av sina Ahlgrens bilar på hennes väska utan att hon märker något. Höhöhö.

 

De tre modiga bilarnas resa höll dock på att ta en vändning åt det sorgligare hållet när Damen, absolut inte nyvaken, ryckte till och nästan hade ner dem allihop på golvet. Puh! Tur att Male hann fram och rädda dagen. Nu var det i alla fall inte många minuter kvar av resan och snart kunde de kliva ut på Göteborgs centralstation och styra stegen mot hotellet. Efter en kort omorganisering och dumpning av diverse packning på nämnda hotell begav de sig raka vägen mot närmaste köpcentrum.

 

Hoppsan, har de varit här förr? Ähum, öh, nej, absolut inte! Nu går vi in, sluta ställa dumma frågor! Ett oräkneligt antal minuter senare hade de betat av flera av butikerna och begav sig till sitt bokade bord på Jensens Bøfhus för lite stadig middag. När de väl satt där var de glada att de bokat, för det var inte lite människor i den där lokalen inte. Självklart var våra två favoritlåtsassambos lite sådär extra snälla och tog en bild tillägnad endast Hon till höger. Håll tillgodo!

 

 

Efter maten kände de båda att inträde i paltkoma var nära förestående, så det fick bli till att pallra sig tillbaka till hotellet. Den här gången låg hotellets entré längs en gata alldeles intill centralstationen och eftersom det blåste ganska så ordentligt blev Male plötsligt överfallen av något läskigt förbiflygande som hon snabbt skyggade undan för. Damen däremot var snabb på foten och fångade det flyende föremålet under en skosula. Kära läsare, låt oss presentera det mest otippade fyndet under hela Göteborgshelgen:

 

En natts oväntat god sömn senare, för Males kontakt med kiropraktorn Damen och Hon till höger tipsat henne om har tydligen gjort hennes rygg aningens aning mer accepterande inför främmande sängbottnar, var det lördag morgon. Morgon på hotell betyder inkluderad hotellfrukost så varför hålla igen?

 

 

Frukosten blev nog aningen mer gedigen än de räknat med, något de insåg först på eftermiddagen när de efter ganska många timmars shopping började bli sugna på lunch... klockan tre. Men nu ska vi hålla oss till en kronologisk återgivelse, så nu skuttar vi tillbaka till stunden efter frukost och ger oss av ut på stan! Nästan omedelbart hittade de en butik som osökt fick dem båda att tänka på Males Moders smeknamn. Men det är kanske bara inbillning?

 

Timmarna gick och när klockan närmade sig ett gav Male ifrån sig ett mycket uppskattande, gutturalt läte. Damen däremot förstod inte varför Male blev så uppjagad över en bokhandel, och tyckte att det var bättre att dra vidare mot TGR. Men Male var envis och så småningom äntrade de äntligen dörrarna till butiken vars innehåll Damen ganska snart fick tillstå var av betydligt mer intressant art än hon hade anat. Damen hade nämligen blivit inlurad i SF-Bokhandeln, även kallad Science Fiction-Bokhandeln: ett litet kompakt paradis av något överprissatta men sällsynta objekt. Male fick dock tyvärr med sorg i rösten erkänna att hon inte behövde en 12 000 kronors Gollum i naturlig storlek i sitt framtida tv-rum.

 

Male: Har Gollum fått en light sabre genom sig på alldeles fel ställe, eller är det hans...?

Damen Intill: (med sitt syndiga tonfall) Ooooooh!

 

Sedan gömde sig Damen i en provhytt i tio minuter.

 

Damen Intill: Men det är bra att prova ut julkläder när man precis har ätit, för då vet man att de passar när man ätit all julmat!

 

När klockan slog fem var de tillbaka på hotellet, nöjda och belåtna efter dagen som gått och ganska slutkörda. Därför tillverkades detta härliga citat på hotellrummet:

 

Damen Intill: (skrattar) Vänta, du har en sådan där rynka i nacken, som en pitbull eller en mops!

Male: (ser väldigt förnärmad ut)

Damen Intill: En mops då?

 

Hur den där avslutningen skulle rädda samtalet är det ingen av dem som vet, men just den här kvällen kändes det väldigt logiskt.

 

Morgonen därpå bjöd på ytterligare en överdådig hotellfrukost och sedan checkade våra två favoritlåtsassambos slutligen ut. Innan de begav sig till tågstationen kände de dock att de var tvungna att ta en bild på det mycket speciella stället de hittat kvällen innan när de promenerat omkring lite i området. Med tanke på den märkligt folktomma och i blåa kulörer upplysta lokalen kvällstid samt det faktum att listan på vad man erbjuder sina kunder innehåller "good people"... kan man bli lite skeptisk. Men nää. Det är säkert bara vi som börjar bli gamla!

 

Resan hem gick nästan lika smärtfritt som resan dit, även om de den här gången tvingades dela sitt fyrapersonssäte med några individer som kom och gick. Vid ett tillfälle klev det på en äldre dam som förvirrat såg sig omkring i den för ögonblicket mycket tysta kupén.

 

Tanten: Det här är väl ingen tyst kupé?

Medpassagerare: Näe.

 

Kort därefter hör man tanten ändå viskande föra ett samtal i sin mobiltelefon.

 

För övrigt finns inte mycket att förtälja från hemresan, annat än att Male konstaterade att hennes resväska hade visat sig vara alldeles lagom stor – hon fick plats med allt hon shoppat och lite till. Slutet gott, allting gott! Då tar vi Kambodja nästa år?