Var nyligen ute på byvändan och vädrade tankar med mumsi (a.k.a. moder Tinna).
Blev då påmind om en bussresa påväg hem efter en veckas studier på Högskolan Kristianstad i vintras. Efter tågresan hem tog jag bussen som sedan svängde inom gymnasiet och plockade upp ett antal tredjeårselever. Sätena framför mig fick den stora äran att låna ut sig till två representanter ur denna intressanta samhällsgrupp. Jag kom snart till insikt med att dessa två såg mycket fram emot studenten. Så mycket att de aldrig bytte samtalsämne under de tio minuter jag hade äran att vara tyst lyssnare. Plötsligt frågade den ena unga damen hur det har gått med väninnans studieplaner. Skulle hon studera vidare på högskolan som hon tänkt?

Nej, detta var en idé ovan nämnda väninna kasserat för längesedan. Liksom, hur lönt är det att studera när man måste låna typ 300 000 kr?!?!! Dessutom måste man ju leva på nudlar!! (sistnämnda två meningar är en ungefärlig återgivelse av svaret, därigenom också drabbade av talspråksgrammatik. För att förstärka intrycket av det mått av intelligens detta uttalande ingav mig, unnade jag mig också ett uns chattsvenska)  Restrerande minuter av resan tills jag klev av bussen bestod i att ungdom nr 1 stöttade sin väninna som ju drabbats av ett sådant dilemma.


Vadan denna berättelse, månntro? Jo, nu hör till saken att jag budgeterat ett totalt spenderande av som högst 100 000 kr i studielån under de fyra år min utbildning sker. För detta har jag en delad trea, 15 minuters bussfärd till Högskolan (inkl ett byte) och lever absolut inte endast på nudlar. Ibland unnar jag mig spaghetti. (ironi)

Men det är inte detta jag vill poängtera utan istället hur våra svenska företagare drabbas av vårt enorma utsvävande! För 300 000 kr kan jag spendera 5000 kr mer i månaden under mina fyra år. Med andra ord har jag cirka 80 kr att spendera på varje paket nudlar. Frågan är var dessa nudlar kommer ifrån - sådana ser vi ju inte i butikerna. Se, om detta ska vara möjligt måste detta specialimporteras vilket ju skulle drabba staten hårt då de flesta nudelätare nöjer sig med 3-4 kr nudlar och man därför riskerar stora osålda partier! Därutöver alla kostnader som ingår i allt jobb att överhuvudtaget importera de krispiga (om man äter utan att koka) godsakerna!

Med detta till grund måste jag ändå avsluta med att jag förstår ungdomarna i bussen. Givetvis kan man rimligtvis inte avkräva staten att importera 80 kronors nudlar. Det förstår varenda människa att vi inte kan avkräva detta av staten.

Jag vill därför rikta ett stort



till våra fina ungdomar som så väl förstår att inte sätta press på vår stat!




Ps. Inga nudlar skadades när detta inlägg skrevs.