Jaha så har man påbörjat höstens första spännande kurs på högskolan. Pendlarna är svinigt trötta, jag är inte speciellt mycket piggare, och föreläsaren - ja han är pigg han. Så pigg att han tar fyrtio minuter på sig vid uppropet. Jodå, ett namn i taget ska det ropas upp och då ska nämnda individ gå fram och fylla i att denne är fysiskt närvarande ("ja" har ju dokumenterats yttras ur tomma luften vid ett fåtal tillfällen). Sen kommer första bomben:

Tenta om tre veckor. Därefter tenta IGEN tre veckor senare.

Jodå, han vill ju inte få skäll för att "släppa igenom" undermåliga människor som inte följer med på kursen. Fyrtiominutersuppropet grundade sig också i denne människas skräck för sina överordnade. Så fria är vi i vår svenska hierarkiska skola. Nej vänta vi har inte hierarki. Eller?

Det faktum att en del studenter kanske inte hunnit få fatt i lånad eller köpt litteratur till dess - posten har ju ännu inte hoppat på strejktrenden, så vitt jag vet - det bryr vi oss inte om. Ty om du vill studera, då ska du sannerligen klara tentan om tre veckor annars är du inte lämpad för att arbeta med ekonomi! Du kommer nämligen i ditt fortsatta liv ständigt att utsättas för tentor du kanske inte hinner plugga till pga frånvaro av böcker i ditt arbetsliv som revisor eller controller!

Trodde ni att det var slut där? Haha nejdå fem minuter senare kom ännu en bomb. Nu vet jag att han är amerikan. Ni vet. Bomber. Jag avskyr politik.

Jo nu är det ju så att finurlig som människan är (sa jag att han var människa?) har han kommit på att ett bra sätt att lära sig det han föreläser om är att göra grupparbeten inom ämnet. Så varför göra ett eller två under hela kursen? Nej låt oss sätta oss ner och genomföra ett arbete per vecka! Det första fick vi idag. Vi har två dagar på oss att räkna ut, analysera och jämföra nyckeltal för två storföretag. Gjort på ett kick. Egentligen har vi till slutet av veckan på oss men hur mycket är det värt när det kommer oförberett och folk är inbokade på det ena eller det andra så våra få tillfällen blir ännu färre. Åh, och nämnde jag frånvaron av litteratur?

Som grädde på moset har även knäet börjat bråka igen. Sådär trevligt som det gjorde förra året när det hux flux svullnar upp så man inte kan böja det mer än precis vad som krävs för att man ska kunna förflytta sig till fots. Några meter. Några hundra meter det tycker han inte om.

Tur att vi ska sitta i biblioteket imorgon fm. Förhoppningsvis slipper man gå upp och ner 3 våningar x antal gånger. Så om du inte har något för dig - håll tummarna att jag får mina böcker i tid för att hinna plugga in rubbet. Eller vänta, ge mig hela handen. Armen. Så hämtar jag en sax. Okej det där var på gränsen. Har en gnagande känsla av att jag borde sluta skriva och lägga mig och vila. Sova.

Låt oss avsluta med ett citat som en gång för alla bevisar att jag inte är det minsta schitzofren:
Jag A: Okej du har 20 minuter på dig att handla, var nu lite snabbtänkt idiot.
Jag B: Lycka till.
Jag C (förnärmad): Tack!