Kristianstad idag igen. Börjar det bli en vana? Svar ja.

Har fört över en hundring till kusinen, tyckte det var ett mycket rimligt pris för en (ett?) Game Cube. Det där med en eller ett är knepigt när man lånar engelska ord. Det var mycket lättare med det gamla SNES:et för där låter en väldigt fel så det måste helt enkelt bli ett. Nu känner jag att jag nog var sådär jobbig igen.

Händer inte alls mycket just nu mer än en halvsakta väntan på tåget vid två och så passar man på att ladda Mp3spelaren. Om jag bara vetat hur oerhört praktiskt det är att kunna ladda den i en dator och sen ha en batteritid på sådär 30 timmar, så hade jag bytt från min gamla sak man måste byta småbatterier i varje vecka för länge sedan. Fast å andra sidan är det bra att jag inte visste det för då hade jag väl suttit med en sån där trist iPod.


Rubriken är inte helt ärlig eftersom det ibland är lite tröttsamt att resa med tåg när det blir förseningar här och var eller man sitter och funderar på om den där brandlukten kommer utifrån eller inifrån själva tåget. Däremot är det alltid lika spännande att se vilka människor man kan tjuvlyssna lite på. Här är några exempel:

Lutfisksmannen
Två eller tre gubbar 60+ pratar söndagsmiddag. Den ena älskar lutfisk och berättar allt om kryddningen, tillbehören samt hans uppväxt som kantats av lutfisk på högtidsdagarna, och försöker envist omvända mannen mittemot som inte var så glad i lutfisk. Lutfisksmannen själv brukar klämma ner två stycken, eller tre när han är riktigt hungrig. Mannen mittemot lät sig inte övertygas. Samtalet pågick cirka 15 minuter.

Svensken och skåningen
En till synes välutbildad svensk ber mig förklara för hans goda vän skåningen mittemot hur min Mp3spelare fungerar, för detta förstår sig inte skåningen på. Resten av tiden tills de båda klev av i Hässleholm fördrevs genom att diskutera svenska och danska kungar. Svensken utnyttjade sitt välutbildade yttre för att förmedla argument, medan skåningen spelade på hur mycket hans artfränder lidit under svenskt förtryck. Striden slutade oavgjort.

Hundägaren - kvinnan
Lätt överviktig kvinna i sina bästa år hade sällskap av sin mindre hund i storleksklass terrier. Det var synd om hunden som måste sitta på golvet när det varit så kallt och regnigt ute, så han fick hoppa upp och sitta i sätet bredvid matte. Den lilla flickan mittemot tyckte det var jättesnällt men övriga resenärer hade lite lagom skeptiska ansiktsuttryck. Kvinnan själv tycktes inte förstå varför, om någon får blöt, lerig hundpäls på byxorna efter att ha satt sig där när hon kliver av så är det ju inte hennes problem.

En annan hundägare
Denna listiga cirka 20-25åring kom på att det bästa sättet att störa resenärer i den hundfria avdelningen var att placera sig alldeles i det lilla utrymmet mellan den hundfria och den hundtillåtna avdelningen av tågvagnen. Djuret spelade sin roll väl och passade på att skrämma skiten ur en liten pojke som inte vågade gå förbi utan backade tillbaka ett par gånger tills han kom på att han kunde gömma sig bakom mamma.

Tonårstjejer
Finns i oändligt många upplagor, storlekar och dialekter. Men de har en sak gemensamt: skratt, skrik och dåliga skämt. Var särskilt vaksam om tonåringarna uppträder i grupper om fyra-fem och det är fredag eftermiddag, för då har de med stor sannolikhet förfestat och är påväg in till stan för att leva loppan. Om ljudnivån blir för hög kan du alltid byta till den tysta avdelningen, stoppa i ett par in-ear-snäckor i öronen och skruva upp musiken några hekto så kanske du bara hör de riktigt höga tjuten. Gå för allt i världen inte till andra änden av tåget, för där sitter det tveklöst åtta kloner av de första fyra och kommunicerar med dem via mobiltelefon.