Har nu fått bekräftat att jag inte får radera i arkivet för då ryker bilden även på riktigt. Det är jätteroligt att få veta nu efter sådär en hundratjugo inlägg. Det lustiga är ändå att jag raderat i arkivet under en veckas tid och alla bilder jag raderat fanns kvar på sidan tills igår kväll, då försvann alla på stört. Alla älskar Internet!


Av någon anledning har jag suttit och funderat över när jag tröttnade på Disney, och varför. Vilket fick mig att tänka på när jag upptäckte att Lejonkungen - den film jag varit mest faschinerad av någonsin och kunde svurit på att de hade kommit på själva från grunden - inte var speciellt ny när den kom. Visst, Disney lånar mycket av många för att göra sina filmer, men just Lejonkungen var alltid lite speciell. Trodde jag.

Hade jag levt i 60-70-talets USA hade jag fått se Kimba the White Lion springa runt i tv-apparaterna. För att kunna leva med sina växtätande kamrater lärde han sig att äta småkryp. Jag hade också fått se en massa djur störta nedför en brant och trampa ner allt i sin väg och träffa två fånar som har en slående likhet med Timon och Pumbaas roll. Kimba träffar sina föräldrar uppe i himlen, bland annat i ett stort moln. Och så vidare.

Fast kanske det ändå bara är ett sammanträffande. Även det att Simba egentligen skulle varit vit.