Busskort
Damen intill föreslog precis att busskortsplastgrejen faktiskt har ett namn - den kan nämligen kallas... *glömmer bort det och frågar igen*

Hon: ... ett plastfodral... kanske...? *fortsätter ha ont i nyckelbenet*
(hon har tjatat om det där benet hela kvällen)

Nyckelben
Hon hakar upp sig på att jag skrev om nyckelbenet.

Hon: Haha jag bara tänker på nyckel... ben... öppnar dörren... haha... *fnittrar vidare*


Felefon
Min fantasi kring rubriker börjar tryta, så Damen bredvid föreslår att jag skriver Felefon för det tycker hon är jätteroligt. Nu ska vi visst kika på tjuvlyssnat, men egentligen borde hon ju ringa det där samtalet. Varför gör hon inte det?

Hon: Jag vågar inte ringa nu för då hade jag fling flam fluppat ut. (hon försökte säga flippat... tror jag...)

Hehe
Hon: Det var nånting jag tänkte på.
Jag: Vad tänkte du på?
Hon: Det har jag glömt.
*en halv minut senare*
Hon: Nu kom jag på det igen!

Tråkig kommentar
Nu ska vi se Achmed, the Dead Terrorist, för det har hon inte gjort. Underlig människa.

Hon: Men det var ju inte roligt... att du kommenterade alltså... inte att... asså inte att ja... inte säg nånting förräns jag har sett den! Det är ju bara så tråkigt att jag inte har sett den ännu. Och det var ju inget roligt att kommentera att jag inte hade sett den.

Nu blev det ju plötsligt roligt, haha.

Hon ringde minsann till slut
Medan Achmed laddar (videon, inte han) så ska hon gå och prata om han vill fråga... nej hon menar fråga om han vill prata. Telefonmänniskan alltså.

Hon kommer tillbaka efter ett slag: Aj fy *SVORDOM FYYY* vad jag har ont i mitt nyckelben!!

Ps. ikväll bad hon mig specifikt att fortsätta kalla henne Damen bredvid och inte ange hennes namn eftersom hennes namn inte vill fingera i pressen, som det så fint heter. Detta respekterar vi i redaktionen och erbjuder därför läsarna att skicka sina telefonnummer, så kan vi skicka tillbaka hennes.