Minnen (sicken pensionärsrubrik O_o)
En liten sammanställning av mina datorerfarenheter på den tiden man hann ta en kopp kaffe med släkten medan maskinen startade upp.
Paint
Höjden av lycka var när pappsen hade fått fatt i en diskett med ofärgade, tecknade bilder som man kunde fylla i med glada färger. Lika glatt blev det inte när man råkade välja färgen orange. Ty då fylldes fältet man målat i med varannan gul, varannan röd pixel. Och då gick det ju inte att måla över med en ny färg. Jag tyckte detta var väldigt obehagligt och sorgligt på samma gång, eftersom den enda utvägen var att stänga filen och börja om från början.
När jag blev lite äldre fick jag smak för strategiska spel. Farao blev en riktig höjdare, så pass att jag när jag bröt högerarmen - har jag sagt att jag avskyr skridskor? - fick sådan abstinens att pappsen ställde in muspekaren till att vara väldigt, väldigt känslig så jag kunde spela fast armen var elak mot mig. Att bygga en enda pyramid tog ungefär 4-5 timmar. Under tiden kunde man titta på när byggarbetarna kom med tegelstenar eller slå ner några fiender som kom med jämna mellanrum. Hans Villius stod för berättarrösten.
Zelda
Detta spel invaderade egentligen vårt hus tidigare, men inte förrän jag närmade mig 12-13 år vågade jag spela det. Det hette egentligen TLOZ:ALTTP men det var för jobbigt att säga. Det var i varje fall mycket obehagligt när allt som rörde sig var ute efter att döda mig, och dessutom var bossarna väldigt läskiga. Jag brukade gömma mig bakom soffan när pappa tappert slogs för att rädda världen, vilket tyvärr ledde till att jag missade slutstriden med vår kära blå gris och därmed också hela slutsekvenserna. Jag lyssnar inte på dig som hävdar att fulingen är människa och har tillägget -dorf i namnet. Ganon är, och har alltid varit, en stor blå gris.
Inget kan någonsin slå belöningskänslan här
The Sims
Dockhuset för stora flickor. Blev ännu bättre när man fick husdjur. Ännu roligare blev det när man upptäckte att det fanns fusk också. Efter några veckors spelande kom jag på att det faktiskt inte var engelska de pratade.
Nej nu hinner jag inte störa omvärlden mer, måste nämligen sy tillbaka den där knappen jag hade av från byxorna för ett par veckor sedan.
Paint
Höjden av lycka var när pappsen hade fått fatt i en diskett med ofärgade, tecknade bilder som man kunde fylla i med glada färger. Lika glatt blev det inte när man råkade välja färgen orange. Ty då fylldes fältet man målat i med varannan gul, varannan röd pixel. Och då gick det ju inte att måla över med en ny färg. Jag tyckte detta var väldigt obehagligt och sorgligt på samma gång, eftersom den enda utvägen var att stänga filen och börja om från början.
Idag kan man använda alla färger utan problem
FaraoNär jag blev lite äldre fick jag smak för strategiska spel. Farao blev en riktig höjdare, så pass att jag när jag bröt högerarmen - har jag sagt att jag avskyr skridskor? - fick sådan abstinens att pappsen ställde in muspekaren till att vara väldigt, väldigt känslig så jag kunde spela fast armen var elak mot mig. Att bygga en enda pyramid tog ungefär 4-5 timmar. Under tiden kunde man titta på när byggarbetarna kom med tegelstenar eller slå ner några fiender som kom med jämna mellanrum. Hans Villius stod för berättarrösten.
Mina varor gick åt som smör i solsken! Jag ska gå tillbaka till basaren *teaterpaus* efter mer
Zelda
Detta spel invaderade egentligen vårt hus tidigare, men inte förrän jag närmade mig 12-13 år vågade jag spela det. Det hette egentligen TLOZ:ALTTP men det var för jobbigt att säga. Det var i varje fall mycket obehagligt när allt som rörde sig var ute efter att döda mig, och dessutom var bossarna väldigt läskiga. Jag brukade gömma mig bakom soffan när pappa tappert slogs för att rädda världen, vilket tyvärr ledde till att jag missade slutstriden med vår kära blå gris och därmed också hela slutsekvenserna. Jag lyssnar inte på dig som hävdar att fulingen är människa och har tillägget -dorf i namnet. Ganon är, och har alltid varit, en stor blå gris.
Inget kan någonsin slå belöningskänslan här
The Sims
Dockhuset för stora flickor. Blev ännu bättre när man fick husdjur. Ännu roligare blev det när man upptäckte att det fanns fusk också. Efter några veckors spelande kom jag på att det faktiskt inte var engelska de pratade.
Menyn som såg så snygg ut... tills uppföljaren kom
Nej nu hinner jag inte störa omvärlden mer, måste nämligen sy tillbaka den där knappen jag hade av från byxorna för ett par veckor sedan.
Kommentarer
Postat av: Jessica
Det där med paint har jag inga minnen som helst av ;) däremot Zelda .. haha .. tog ju tid innan jag kunde varva det så du fick se sluttexterna XD och Farao är verkligen minnen det :) the sims däremot..det är katten inga minnen! spelar ju det fortfarande fast 2an med alla uppgraderingarXD
Trackback
