Platt som en...
Nej, jag talar inte om Lasse, han är tyvärr fortfarande där för att störa min vardag. Nä ser du, idag har jag varit riktigt kulinarisk. Har nämligen precis satt i mig pannkakor, vilket den intelligent lagde troligtvis redan räknat ut.
Jag kan också stolt konstatera att jag endast hade sönder alla utom två, vilket inte är så dåligt med tanke på att jag inte producerat sagda ätbarhet på... jaa, måste nog röra sig om ett år. Annars är jag en hejare i köket, det vet ju alla. Gott var det i alla fall, vilket bekräftas av den inte alltför fyllda burken med de två och en halv pannkaka - mängden uppskattad efter rörans storlek - som kommer att tjäna som lunch imorgon.
Blev lite rädd när jag inte lyckades öppna burken med drottningsylt som jag hittade på Willys igår, men någonstans i en vrå i hjärnkontoret satt en liten grön tomtenisse och föreslog försiktigt att jag kanske skulle prova att värma locket under kranen några sekunder. Han borde ha påökt.
Men det är inte allt. Nej nej, jag har bara börjat i fel ände. Frukost idag bestod av lite knäcketunnbröd och messmör, något jag har renen på Domus att tacka för, och därefter hände inte mycket fram till lunch. Då utnyttjade jag lite olika tips jag hittat över nätet för att göra nudellunchen lite roligare, och hade på tjugo minuter åstadkommit en röra av nudlar, wokgrönsaker, omelett och lite soja. Således kunde jag med mordisk blick kasta kryddpåsen åt sitt öde.
Efter lunch blev det övningsuppgifter, vilket tog upp min tid i omkring två tummar. Timmar. Jag skriver som en kråka idag. I alla fall har jag betat av de tre första kapitlen i övningsboken och får känna mig nöjd, inte minst med tanke på alla gånger jag tappade koncentrationen av dunka-dunka-musiken någonstans i närheten och de underbara ungarna som solidariskt hjälptes åt att skrika med ungefär en halv minuts mellanrum. Jag tog tiden.
Förresten måste jag komma ihåg att genomsöka Moders rum efter en ny bok att läsa, då jag äntligen blivit klar med den jag påbörjade i höstas. Jaja, nog tjatat, hej hopp!
Jag kan också stolt konstatera att jag endast hade sönder alla utom två, vilket inte är så dåligt med tanke på att jag inte producerat sagda ätbarhet på... jaa, måste nog röra sig om ett år. Annars är jag en hejare i köket, det vet ju alla. Gott var det i alla fall, vilket bekräftas av den inte alltför fyllda burken med de två och en halv pannkaka - mängden uppskattad efter rörans storlek - som kommer att tjäna som lunch imorgon.
Blev lite rädd när jag inte lyckades öppna burken med drottningsylt som jag hittade på Willys igår, men någonstans i en vrå i hjärnkontoret satt en liten grön tomtenisse och föreslog försiktigt att jag kanske skulle prova att värma locket under kranen några sekunder. Han borde ha påökt.
Men det är inte allt. Nej nej, jag har bara börjat i fel ände. Frukost idag bestod av lite knäcketunnbröd och messmör, något jag har renen på Domus att tacka för, och därefter hände inte mycket fram till lunch. Då utnyttjade jag lite olika tips jag hittat över nätet för att göra nudellunchen lite roligare, och hade på tjugo minuter åstadkommit en röra av nudlar, wokgrönsaker, omelett och lite soja. Således kunde jag med mordisk blick kasta kryddpåsen åt sitt öde.
Efter lunch blev det övningsuppgifter, vilket tog upp min tid i omkring två tummar. Timmar. Jag skriver som en kråka idag. I alla fall har jag betat av de tre första kapitlen i övningsboken och får känna mig nöjd, inte minst med tanke på alla gånger jag tappade koncentrationen av dunka-dunka-musiken någonstans i närheten och de underbara ungarna som solidariskt hjälptes åt att skrika med ungefär en halv minuts mellanrum. Jag tog tiden.
Förresten måste jag komma ihåg att genomsöka Moders rum efter en ny bok att läsa, då jag äntligen blivit klar med den jag påbörjade i höstas. Jaja, nog tjatat, hej hopp!
Kommentarer
Trackback
