Med modifikation, men visst är jag hemma igen.

Min kirurg var ute på älgjakt (O_o) så en annan trevlig dam plockade bort grejorna ur näsan och tog bort de sista stygnen, så jag fick åka hem i tisdags. Nu är jag sjukskriven till och med återbesöket i slutet av månaden.

Gårdagen tillbringades därför mer eller mindre slött - under stark påverkan av att jag upptäckte att det gick att sitta och spela framför tvn trots att synen är lite skum pga fel glasögon. Nörd. Föräldrarna håller stenkoll på mig när de jobbar, igår ringde Moder och Gubben sammanlagt sex eller sju gånger inom loppet av sju timmar. Två minuter efter ett samtal ringde nästa, och jag planerade att säga något mycket ironiskt men det visade sig vara ett blombud som senare tittade in med en blomma från snälla mormor. I posten låg en liten nalle som släktingarna i Gränna skickat. Kändis eller stalking?

Idag är det inte mycket planerat, förutom en promenad till affären och en massa telefonsamtal förstås. Men det förändras garanterat under dagens lopp.


Nu till något som jag vet kommer roa även Damen Intill när hon läser detta.

Måndag till tisdag tillbringade jag ju på sjukhuset och i salen fanns också en glad gammal dam ~80 år, med vissa minnesproblem. Problemnivå: några minuter efter att hon nämnt sina barn så har hon aldrig haft några barn. En timme innan jag skulle åka hem:

Gamla Damen: Bor du här i stan?
Male: Näe, jag bor utanför Klippan.
Gamla Damen: Jaså, Klippan, där har jag varit en gång! Det är långt bort.
Male: Ja det tar ungefär en timme och en kvart att köra dit.
Gamla Damen: Jaså, jo det stämmer nog! Det är långt.

Femton minuter senare.

Gamla Damen: Bor du här i stan?
Male: (aktiverar pokerface) Näe, jag bor utanför Klippan.
Gamla Damen: Jaså, ja där har jag varit en gång, det är långt dit!
Male: Ja, det--
Gamla Damen: (avbryter) Jo för det vet jag att det är, för jag känner en som bor i Klippan. Det var hon som berättade det!