Misstolka oss inte - Damen Intill har många års erfarenhet av fjälliga husdjur. Så vad som gick snett här, det kan vi faktiskt inte räkna ut, men vi har en teori:

1. Kardinaltetra nr 1 blev sjuk och sjönk till botten som en sten
2. Kardinaltetra nr 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 samt 11 tuggade glatt i sig Kardinaltetra nr 1
3. Kardinaltetra nr 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 samt 11 kolade allesamman vippen inom ett dygn
4. Bryggmalen "Bryggan" och Utbölingen - de vinnande namnen - mår fortfarande utmärkt, varpå vi finner det nödvändigt att anta att de båda två är vegetarianer

Summa summarum: Vi har nu två små individer kvar i akvariet och tio i kompostpåsen. Den elfte, Kardinaltetra nr 1, är spårlöst försvunnen och befinner sig troligen i mikroskopiska bitar inuti Kardinaltetra nr 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 samt 11.

Trodde Ni att det var allt för idag?

Knappast!

Imorse arbetade Male nämligen med sin kandidatuppsats. Eftermiddagen tänkte Male använda till att läsa några vetenskapliga artiklar. Efter några minuters arbete får Male dock ont i halsen och känner sig småfebrig - ungefär som om det är en förkylning på gång - och precis innan uppsatskamraten ska bege sig hemåt kommer Male på en strålande idé och ställer frågan:

Male: Du, bara så jag vet om det är en blivande förkylning eller något annat... du har inte varit i kontakt med något pälsdjur idag va?
Uppsatskamraten: (hämtat ur minnet, alltså inte ordagrant) Näe... eller jo, hon som körde bilen hit idag har en hund som hon brukar ha i bilen [...]

Omkring en timme senare däckar Male i sängen och befinner sig i ett ömsom halvvaket ömsom sovande tillstånd i två och en halv timme. Så mycket blev det av den flitiga eftermiddagen!



Nä, nu hinner vi inte skriva mer här för vi ska iväg och ha likvaka - med kaffe, bullar och kakor!