Det är inte så illa som det låter.

Det råkar bara vara så att Male, i brist på en normalt funtad hjärna, glömde bort att dricka vatten på hela förmiddagen. Först när halva slutseminariet för våra kandidatuppsatser var över och vi begav oss iväg för att inta en buffélunch på skolans bekostnad, upptäckte Male att det började snurra.

Efter sådär en och en halv liter vatten utspritt på en timmes tid trodde hon att saker och ting skulle reda ut sig. Men hon hade glömt en annan sak - nämligen att hon endast fick i sig ett par brödbullar, lite potatisgratäng och någon skiva rostbiff till lunch. Skolan hade nämligen inte haft en tanke på att det finns allergiker, så Male åt vad Male trodde sig kunna äta, fast försiktigt - hellre för lite än för mycket, utifall det är något man inte tål även i det mest anspråkslösa.

Effekten?

Stackarna som opponerade på Males grupp hade ett elände med att få Male att förstå vad de sa, och Male å sin sida hade ett elände med att få bort det där tunnelseendet som orsakade att hon bokstavligt talat såg världen med nya ögon... förvirringen var total.


Klockan fyra vinglade Male in genom dörren och erhöll diagnos av sin allvetande sambo: vätskebrist och sockerbrist.

Efter spaghetti och köttfärssås, fyrtio russin och några glas juice bestämmer Damen Intill att Male behöver något starkare.

Därför tuggar vi nu skumtomtar så det skummar om det!