Ibland är det bra att man inget ser utan glasögon.

Idag var det nämligen tänkt att Male skulle få sig en härlig röntgen av tårkanalen!

En och en halv timmes buss och en kvart i väntrummet senare var det äntligen dags. Spänningen steg åt oanade höjder när läkarna avslöjade att de har lyckats att peta ner kontrastvätska i tårkanaler förr men att de inte har samma utrustning längre som då. Den lilla nålliknande prylen som ska in i tårkanalen var nämligen inte längre av plast utan metall. Stentuff som hon är var självklart detta ingen orsak till oro, så Male lade sig glatt på britsen och inväntade behandling!

Efter sisådär tio minuters väntan, medan personalen studerade teströntgenbilderna, var det äntligen Males tur! Efter några försök med tre-fyra verktyg petar Doktor Röntgen hål på sagda tårkanal men upptäcker att det lilla inloppet till själva tårkanalen är mer än bara litet. Den var mycket litet. För litet. Skam den som ger sig - det är bara att ta till några fler verktyg, här finns minsann att välja och vraka bland!

Många verktyg senare och en mycket skadeglad patient tvingas Doktor Röntgen erkänna sig besegrad. Det går inte att få in metallgrejen som de ska spruta in kontrastvätskan med utan att den trillar ur eller sätter sig fel.

En timme efter att besöket påbörjats tackar Male för sig, inväntar att bedövningen släpper så hon inte går in i en vägg, och vandrar iväg till busskuren. Doktor Röntgen lovar att ringa Doktor Ögondoktor för att se vad som ska ske härnäst.

Male?

Hon tar en citronlikör.

Kort-version

1. Trång tårkanal
2. Metallverktyg istället för plast -> svårare att böja rätt in i tårkanalen
3. Fiasko