Ibland är Male bra att ha.

Som när Ludde rymmer hemifrån och hittas rivande i pappret utanför Rubys bur.

Aaa.

Eller som när hon lockar in den lilla idio-- raringen i hamsterbollen.

Som när hon, när hon inte kan hitta något fel på buren, sätter tillbaka honom i den för att få honom att avslöja hur det gick till.

Som när hon, precis som när kaninen i byhålan inte vill gå in i buren för natten, låtsas gå iväg och kommer tillbaka när det blir så tyst, så tyst.

Som när hon hittar Ludde halvvägs genom den lilla, lilla springan i gallret där saltstenen sitter.

Som när hon lurar Ludde att trilla ner i spånen en våning ner, tar bort saltstenen och säger åt honom att nu får det faktiskt vara nog med hans anorexifasoner.

Som när hon fantiserar om hur det gått om Damen, sent ikväll, upptäckt att Ludde var spårlöst försvunnen och förgäves letar efter den lilla rymlingen i hela lägenheten.

Aaa.

Då är hon rätt bra ändå.