Hej igen! Helgen är över men det är sannerligen inte Damens sjukdomssymptom. Idag är hon förkyld upphöjt till två - inklusive lite andra småsaker såsom taggtråd i halsen. Precis som vanligt med andra ord!

I fredags fick Male vårstädningsnoja igen och städade av sitt rum hemma i byn så noggrannt att till och med dörrkarmen fick sig en omgång - något den av smutsen att döma inte kan ha utsatts för många gånger i sitt liv. Mitt under städningen kommer Gubben hem.

Gubben: Hallå!
Male: Hejhej!
Gubben: Jaså är du hemma redan?
Male: Aaa jag städar så du kan få komma upp och flytta på klädskåpet så jag kan damma bakom det!
Gubben: (dröjer någon minut, går sedan uppför trappan) Jaha, ville du ha ett skåp flyttat sa du?
Male: Ja, jag ska damma listen bakom det där klädskåpet!
Gubben: Varför det?
Male: Öh... för att jag... städar? Då vill jag damma alla ytor, även listerna?
Gubben: Men varför det?
Male: För att jag vill göra en noggrann städning för ovanlighetens skull!
Gubben: Äh, onödigt! (flyttar ändå på skåpet så Male når listerna)
Male: (dammar listerna) Tack Gubben! Nu kan du gå igen!
Gubben: Okej, men jag förstår ändå inte varför du måste damma listerna! (knuffar tillbaka skåpet och går nerför trappan)


På lördagen bar det av till Elgiganten för att köpa en ny kaffebryggare men föräldrarna inte kunde enas och därför lämnade vi affären tomhänta. Moder ville nämligen ha en i rostfritt material - den såg ut som en soptunna med hål för kaffekannan tyckte Male - medan Gubben föredrog en modernare variant i svart. Rylleman fick ett återfall till trotsåldern och vägrade besöka fler affärer så därför bar det direkt av till en pizzeria i Åstorp.

På eftermiddagen pluggade Rylleman matte och tog storasyster Male till hjälp, något Male inte alls hade något emot eftersom Ryllemans trotsåldersanfall försvann mycket raskt när han väl fått mat i sin lilla svältande mage. Det gick så bra att det blev en omgång pluggeri till på söndagen.

Efter söndagspluggeriet skulle Male åka hem till Kristianstad men först måste hon ju säga hejdå till Rulle som satt och tiggde i sin bur på ovanvåningen.

Male: (långsamt och pedagogiskt) Hejdå ditt lilla fetto! (går nerför trappan)
Moder: (från badrummet på bottenvåningen) Vad säger du?
Male: (muntert) Jag sa fetto så han får orsak att börja gå ner i vikt!
Moder: Men så kan du ju inte säga!
Male: Såklart jag kan, han bryr sig inte!
Moder: (förfärat) Men... men... du kan inte säga så till din stackars lillebror!
Male: Va? Nej! Jag pratade med Rulle, inte Rylle!