När inget blir som man tänkt sig
Rubriken låter kanske lite negativ, men det är inte alls avsikten - nej, se den här dagen har nog varit en av de märkligaste Male upplevt på länge! När Ni läser nedan återgivelse kan Ni ha i bakhuvudet att Male, som Ni kanske redan vet, inte är ett jättestort fan av plötsliga förändringar i planerna. Redo? Då kör vi!
Male kliver upp ur sängen klockan halv åtta och beger sig en och en halv timme senare till bussen för att åka till Workshop hos Eductus. Väl där upptäcker hon att salen hon var i förra gången är upptagen av vad som ser ut som ett skriftligt prov för SFI-deltagarna. Efter att ha irrat omkring en liten stund hugger en SFI-lärare henne och berättar att hon ska upp till våning tre! Male tänker skeptiskt att hon redan är på våning tre, men bestämmer sig för att inte bråka om saken utan går upp till vad hon bestämt vill kalla för våning fyra. Detta eftersom Eductus "första våning" egentligen ligger en trappa upp i huset ifråga.
Väl uppe på fjärde våningen hittar Male ett rum fullt med folk och en startad PowerPointpresentation som inte ser ut att ha någonting alls att göra med CV-Workshopen Male kom dit för. Men det finns inget annat inrett rum på den här våningen så hon slår sig ner för att se vad som händer. Hon gör en snabb överläggning i huvudet och kommer fram till att av alla salens invånare har ungefär hälften inte tagit av sig ytterkläderna, inklusive eventuella huvudbonader. Male flinar lite över vad en av hennes gamla föreläsare troligtvis hade sagt om han sett detta:
Föreläsaren: Jaha, ni som inte tycker att ni behöver ta av er ytterkläderna kan lämna salen med en gång för har ni så bråttom att komma härifrån så fort jag slutat tala kommer ni inte heller att lyssna på vad jag har att säga!
Men Males föreläsare är inte här, och salen var kanske bara uppvärmd till 22-23 grader. Alla kan ju inte vara pingviner. Hur som haver hälsas snart alla välkomna och det visar sig att personen som skulle hålla i Workshopen är sjuk så vi får en annan lärare och dessutom ska vi först få en företagspresentation! Tack, tänker Male, för att någon äntligen har vänligheten att förklara vad den där PowerPointbilden har med oss att göra. Företagsrepresentanten rullar igång och berättar i tjugo minuter om eget företagande och hur de kan hjälpa till med att t.ex. ta patent på en idé. Efterhand hör Male röster bakom sig viska om hur tråkigt det är, ungdomarna framför skrapar med skorna i golvet och någon armbågar kompisen lite sådär som vänner gör. Male däremot skiner som en sol för det här är ju faktiskt riktigt roligt att lyssna på!
En frågestund senare tackar personen för sig och den ordinarie Workshopens sjuke ansvariges ersättare (haha, det var roligt att skriva!) gör ett bra jobb med att förmedla informationen så gott hon kunde. Nu har Male bara ett jobbcoachmöte klockan 11:30 kvar så hon sätter sig snällt att vänta i tjugo minuter.
Slutligen är det dags och Male får veta att hon också ska träffa en annan anställd än sin jobbcoach. Innan hon hinner fråga vad saken gäller sitter hon i en stol på ett annat kontor och pratar praktik. En kvart senare är mötet avklarat, Male får en ny tid och går till Apoteket för att köpa nässprej.
Male kliver upp ur sängen klockan halv åtta och beger sig en och en halv timme senare till bussen för att åka till Workshop hos Eductus. Väl där upptäcker hon att salen hon var i förra gången är upptagen av vad som ser ut som ett skriftligt prov för SFI-deltagarna. Efter att ha irrat omkring en liten stund hugger en SFI-lärare henne och berättar att hon ska upp till våning tre! Male tänker skeptiskt att hon redan är på våning tre, men bestämmer sig för att inte bråka om saken utan går upp till vad hon bestämt vill kalla för våning fyra. Detta eftersom Eductus "första våning" egentligen ligger en trappa upp i huset ifråga.
Väl uppe på fjärde våningen hittar Male ett rum fullt med folk och en startad PowerPointpresentation som inte ser ut att ha någonting alls att göra med CV-Workshopen Male kom dit för. Men det finns inget annat inrett rum på den här våningen så hon slår sig ner för att se vad som händer. Hon gör en snabb överläggning i huvudet och kommer fram till att av alla salens invånare har ungefär hälften inte tagit av sig ytterkläderna, inklusive eventuella huvudbonader. Male flinar lite över vad en av hennes gamla föreläsare troligtvis hade sagt om han sett detta:
Föreläsaren: Jaha, ni som inte tycker att ni behöver ta av er ytterkläderna kan lämna salen med en gång för har ni så bråttom att komma härifrån så fort jag slutat tala kommer ni inte heller att lyssna på vad jag har att säga!
Men Males föreläsare är inte här, och salen var kanske bara uppvärmd till 22-23 grader. Alla kan ju inte vara pingviner. Hur som haver hälsas snart alla välkomna och det visar sig att personen som skulle hålla i Workshopen är sjuk så vi får en annan lärare och dessutom ska vi först få en företagspresentation! Tack, tänker Male, för att någon äntligen har vänligheten att förklara vad den där PowerPointbilden har med oss att göra. Företagsrepresentanten rullar igång och berättar i tjugo minuter om eget företagande och hur de kan hjälpa till med att t.ex. ta patent på en idé. Efterhand hör Male röster bakom sig viska om hur tråkigt det är, ungdomarna framför skrapar med skorna i golvet och någon armbågar kompisen lite sådär som vänner gör. Male däremot skiner som en sol för det här är ju faktiskt riktigt roligt att lyssna på!
En frågestund senare tackar personen för sig och den ordinarie Workshopens sjuke ansvariges ersättare (haha, det var roligt att skriva!) gör ett bra jobb med att förmedla informationen så gott hon kunde. Nu har Male bara ett jobbcoachmöte klockan 11:30 kvar så hon sätter sig snällt att vänta i tjugo minuter.
Slutligen är det dags och Male får veta att hon också ska träffa en annan anställd än sin jobbcoach. Innan hon hinner fråga vad saken gäller sitter hon i en stol på ett annat kontor och pratar praktik. En kvart senare är mötet avklarat, Male får en ny tid och går till Apoteket för att köpa nässprej.
Nu återstår bara Willys innan Male äntligen får äta lunch!
2an som ska avgå tre minuter efter att Male anlänt till Resecentrum kommer naturligtvis inte så hon får snällt invänta nästa en kvart senare. Just som hon funderar på att trotsa regnet och promenera hem istället hör hon någon på bruten svenska fråga någon annan om vägen någonstans. Plötsligt urskiljer Male orden "Willys" och "Lidl" och skuttar, till den ordinarie tillfrågades stora lättnad, snabbt in i samtalet. Kvinnans dotter, ca 7 år, som talar väl godkänd svenska blir märkbart förtjust i att få en orsak att prata med Male och snart erfar Male att nämnda dotter tycker väldigt mycket om att just prata. Hon måste också, såhär i efterhand, erkänna att hon nu har mycket större förståelse för när föräldrarna med en kärleksfull suck berättar om Males egen mundiarré som barn. Nog för att hon kan prata på rätt så friskt nu också, men när man är lite äldre kan man åtminstone förstå en hint om när nog är nog. Det gör inte ett barn.
De närmaste femton minuterna, inklusive bussresan, hinner Male bland annat prata bebisar, bostadsorter, siffror, bokstäver, släkt, familj, pojkvänner och McDonaldsballonger. Hon hann se en av ballongerna smälla mitt under pågående bussfärd samt fundera på vad det var för djur flickans ryggsäck var tänkt att efterlikna.
Slutligen visar Male dem till Lidl, berättar att Willys ligger rakt över gatan och går för att handla sitt. Willys har naturligtvis flyttat runt på alla hyllorna igen så det tar en stund att hitta det lilla hon behöver. Väl vid kassorna glömmer hon mobiltelefonen på disken medan hon går för att packa. Tack och lov är personalen mer uppmärksam och snart beger sig Male hemåt med mat och mobiltelefon i tryggt förvar.
Nu har hon ätit lunch och ska göra Platsbanken innan Damen kommer hem från stan!
2an som ska avgå tre minuter efter att Male anlänt till Resecentrum kommer naturligtvis inte så hon får snällt invänta nästa en kvart senare. Just som hon funderar på att trotsa regnet och promenera hem istället hör hon någon på bruten svenska fråga någon annan om vägen någonstans. Plötsligt urskiljer Male orden "Willys" och "Lidl" och skuttar, till den ordinarie tillfrågades stora lättnad, snabbt in i samtalet. Kvinnans dotter, ca 7 år, som talar väl godkänd svenska blir märkbart förtjust i att få en orsak att prata med Male och snart erfar Male att nämnda dotter tycker väldigt mycket om att just prata. Hon måste också, såhär i efterhand, erkänna att hon nu har mycket större förståelse för när föräldrarna med en kärleksfull suck berättar om Males egen mundiarré som barn. Nog för att hon kan prata på rätt så friskt nu också, men när man är lite äldre kan man åtminstone förstå en hint om när nog är nog. Det gör inte ett barn.
De närmaste femton minuterna, inklusive bussresan, hinner Male bland annat prata bebisar, bostadsorter, siffror, bokstäver, släkt, familj, pojkvänner och McDonaldsballonger. Hon hann se en av ballongerna smälla mitt under pågående bussfärd samt fundera på vad det var för djur flickans ryggsäck var tänkt att efterlikna.
Slutligen visar Male dem till Lidl, berättar att Willys ligger rakt över gatan och går för att handla sitt. Willys har naturligtvis flyttat runt på alla hyllorna igen så det tar en stund att hitta det lilla hon behöver. Väl vid kassorna glömmer hon mobiltelefonen på disken medan hon går för att packa. Tack och lov är personalen mer uppmärksam och snart beger sig Male hemåt med mat och mobiltelefon i tryggt förvar.
Nu har hon ätit lunch och ska göra Platsbanken innan Damen kommer hem från stan!
Kommentarer
Postat av: Syrran med sovande bebbe i famnen
Haha :D Gullunge sitta och prata med flicka på bussen!
Postat av: mamsen
Haha - vilken rörig men rolig dag du hade. Och jag kan ju verkligen bekräfta att du hade mundiarré som barn och att den sjukan nog har tenderat att bli kronisk! Puss
Trackback
