Vill först be om ursäkt till Moder för att texten om hennes och Gubbens besök i söndags inte kom med i föregående inlägg. Det skulle ha funnits med i redogörelsen men tyvärr blev Male lite stressad mot slutet så det försvann liksom i all oreda!

 

Tackar också Damen för de fina kommentarerna.

 

I måndags var Male både överallt och lite till. I nästan åtta timmar var hon borta från lägenhetens trygga vrå och ägnade sig istället åt att göra diverse ärenden med syster Snufsan och sedan blev det en sväng hem till nämnda syster för att leta efter Males USB-minne och Damens DVD-box med Private Practice.

 

Snufsan, stressad och orolig över mycket, hade trots noggranna försök att hålla ordning och reda nämligen lyckats förlägga dessa två tingestar och det var alltså nu upp till Male att hitta dem. Hon gav snabbt upp idén att hitta sitt pyttelilla USB-minne och fokuserade sig istället på att hitta Damens box. Hon börjar i tv-rummet, lyfter på möbler, flyttar på böcker och drar ut lådor. Nähäpp, var kan den då finnas... hon ser sig om. Hmmm, den där mörka gardinen därborta kanske döljer en hemlighet? Hon går fram till den och lyfter den åt sidan. Bakom gardinen, uppe på fönsterkarmen, står Snufsans Nintendo Wii-kartong. Tom? Male sticker ner handen och lyfter upp en näve tv-spel. Zelda, Paper Mario... nämen, vad är det här?

 

Snufsan: (mäkta förvånad) Åh, där är den ju! Jag glömde titta bakom gardinen!

 

Glädje, åh glädje! Damens box var återfunnen och en lycklig Snufsan kunde via Male nu fråga om hon kunde få låna den lite till eftersom hon nu faktiskt tänker börja titta på den. Det är helt okej, säger Damen, så länge hon bara vet var den finns den här gången.

 

 

Bilden har ingenting med inlägget att göra, den var bara rolig.

 

Male letade vidare efter sitt USB-minne en stund men fick till slut erkänna sig besegrad. Om det finns där någonstans kommer antagligen arkeologer om 200 år att hitta det, datera det och förundras över att någon fortfarande använde ett USB-minne på endast 1 GB år 2012.

 

När Male kom hem var hon ganska trött, men hon fick ändå ihop en ganska trevlig måltid bestående av stekt kycklingfilé med potatis och bearnaisesås. Såg ni det där? Det där ordet? "Potatis"? Det är sant! Male har själv skrubbat potatis, lagt dem i en kastrull, hällt på vatten och kokat dem!

 

Okej, det där lät nog lite konstigt, så här kommer en förklaring.

 

Male blev avskräckt från kokt potatis redan under grundskoleåren, när hon inte själv fick bestämma över vad som skulle ligga på tallriken. Ända sedan den där gången hon faktiskt nästan spydde upp eländet och tvingades smuggla resterna till sopburken utan att matvakterna såg, har hon haft ett ont öga till de små gula monstren. Nu fick det dock vara nog, bestämde hon sig för - inte alls påverkad av faktumet att hon inte kunde hitta någon rösti i frysen och att hon var sjukt sugen på kyckling med bea och något potatisigt till. Således har hon nu äntligen tagit steget ut i potatisens knöliga värld och tog till och med en bild för att bevisa det. Med på bilden, för att ytterligare intyga dess äkthet, finns även en trasig förpackning Kiviksdryck vars plastlock helt sonika lossnade när Male skulle hälla upp dryck till maten:

 

 

Det var måndagen, så då tar vi tisdagen nu. Oroa er inte, det här lär gå fort för under tisdagen hände nämligen nästan ingenting alls!

 

Male tog sig en latdag som till största delen bestod av att sitta framför tv-spelet. Fast hon hann med lite annat också, såsom en matning av gnagarmonstren, lite jobbsök och bakning av kokostoppar. Idag har hon tagit itu med måstena hon inte gjorde igår, så nu är både blommor och monster vattnade, golven dammsugna, disken diskad och dammet borttorkat från de viktigaste ytorna. Nu ska hon ta itu med Spetteby!