Back to AF

Igår morse tog Male det lite lugnt, för det var ju trots allt första måndagen i arbetslöshetens tecken. Hon åt sin frukost och gjorde Spetteby med Damen innan hon så småningom packade en flaska vatten, drog på sig sandalerna och knatade in till stan. Hon startade ljudboken, Blodläge, som hon kommit så pass långt i att det bara var ca 45 spår á fem minuter kvar i listan.

 

Väl framme vid AF klev hon in i entrén och upptäckte att de möblerat om sedan hon var här sist, vilket i och för sig var för sisådär åtta månader sedan. Kön som hon väntade sig att finna var nu uppdelad i två och stod lite sådär vid sidan. Male gick raka vägen fram till Vänta-här-bordet och redogjorde för sitt ärende.

 

Male: Hej! Jag är med i jobbgarantin för ungdomar och har haft ett jobb i tre månader, men nu är jag tillbaka och ska fortsätta söka jobb igen!

AF-kvinna #1: Jaha, men då ska du ställa dig i den där kön!

 

Male ställer sig i anvisad kö. Klockan är nu 11:15 och det är tre personer före henne. Efter tio minuter är den första individen äntligen färdig och nästa person går fram. Male tänker att nu ska det väl börja gå lite fortare, men när hon hör AF-kvinnan bakom datorn upprepa orden "Leg... ID... Identification..." fyra-fem gånger inser hon att det här kommer att ta tid. När klockan närmar sig 11:45 är det Males tur. Hon sträcker fram sin legitimation och presenterar sitt ärende.

 

AF-kvinna #2: Jaså, ungdomsgarantin? Men då ska ju du ha en ny handlingsplan!

Male: Aaa.

AF-kvinna #2: Då måste du träffa en handläggare, så du får ta en nummerlapp därborta!

 

Male överväger i sitt stilla sinne att fråga varför AF-kvinna #1 inte sa detta med en gång, men som den dumma, arbetslösa ungdom hon är tar hon snällt sin nummerlapp, sätter sig på en stol och tänker att det kan ju i varje fall inte ta längre tid än kön till AF-kvinna #2.

 

Male tittar på sin nummerlapp. Nummer 36.

 

Male tittar på nummertavlan uppe på väggen. Luften går ur henne när hon ser nummer 21 i stora, röda siffror.

 

Under den nästkommande 1,5 timmen sitter Male snällt på sin stol och iakttar den långsamma kön till AF-kvinnan vid datorn. Under tiden roar hon sig med att lyssna på sin ljudbok och att spela Tetris i mobilen på högsta hastighet. Hon inser sin tacksamhet över att Damen envisats med att hon skulle ta med vatten - i väntsalen var det nämligen omkring 30 grader varmt, och det är ändå en mild uppskattning!

 

 

 

Till slut har hon tur - det är tydligen inte bara hon som har övervägt att slänga lappen och gå hem, för helt plötsligt fladdrar flera nummer förbi i en rasande fart och vips är det hennes tur!

 

AF-handläggaren vallar in henne på sitt kontor och blir inte alltför lycklig när han inser att han kommer behöva skriva en hel handlingsplan. Male tröstar honom med att hon i varje fall inte har någon brådska, för har hon väl väntat i två timmar på att träffa honom kan hon vänta i två timmar till. Efter det klagar han inte mer.

 

Tio minuter senare är Male färdig och inser sitt behov av att besöka faciliteterna. Hon öppnar dörren och där står en herre och tvättar händerna.

 

Male: Oj, förlåt!

Herrn: Det är ingen fara, jag är färdig nu. Dörren går förresten inte att låsa!

Male: Oookej... då provar jag nog handikapptoan.

 

Tack och lov för ficklampan i mobiltelefonen, för handikapptoaletten gick förvisso att låsa... men lampan var sönder.

 

Tidssummering

 

Total tid inne på Arbetsförmedlingen: 2 h 15 minuter

Varav kötid: 2 h 5 minuter

Schysst service och servicio! (servicio betyder toalett på spanska så jag försökte vara lite rolig)

Inget kul ställe det där...
Men det där med servicio - det står en skylt mot "Alicante Aeroporto via servicio". Sedan kommer en till skylt lite senare mot "Alicante Aeroporto".
Om servicio endast betyder toalett (= lavabos på spanska) så har flygplatsen verkligen god service.
Först toaletten - sedan flygplatsen! Eller för de som inte behöver, så kan de köra direkt!!