Ja, då rullar vi igång det här inlägget - missa inte helgrapporten som ligger före detta inlägg! Male bara valde att dela upp dem eftersom det hade blivit lite för mycket text annars.

 

Idag klev Male upp halv åtta och duschade, åt frukost, gjorde Spetteby och packade - samtidigt som hon agerade levande leksak och lära-gå-vagn åt Eya, förstås. Innan det var dags att kila iväg till bussen hann hon till och med klämma in en snabb inkoppling av Snufsans Wii.

 

Eftersom alla bilar var upptagna på annat håll tog Male sin ryggsäck och sina tre omänskligt tunga tygkassar, som lastats fulla av Spanienmat, Males Wii och en massa annat, och knatade ner mot busstationen. Just som hon kommit innanför busskurens skyddande väggar börjar det inom loppet av ett par minuter att ösregna. Male anar att vädret denna dag kommer att vara allt annat än samarbetsvilligt.

 

 

Väl i Klippan väntar Damen, som låter Male kasta in de grejor hon kan undvara i hennes bil. Damen är lite rådvill kring om hon ska köra till stan idag eller imorgon, så Male plågar henne med mängder av argument kring varför idag hade varit en ypperlig idé. Vadå invänta en tvättmaskin, hänga upp tvätten, packa och be om ursäkt till dels pappa för att hon inte kan delta i kvällens grillparty, och dels den där rabatten som ville bli rensad? Bortförklaringar, alltihop! Male hade lätt kunnat vänta de två-tre timmarna det hade tagit i Damens gamla flickrum, upptagen av att undersöka vad som gömmer sig längst in i lådorna...

 

Efter en portion namnam på Damens favoritrestaurang blev det en kort tur inom Netto innan Damen rullade Male till stationen för att stå där och vänta med henne i en halvtimme.

 

 

Mulet? Check. Blåsigt? Check. Ogräs överallt? Check. Dålig respons från biljettautomaterna? Check. Jepp, de är definitivt på rätt plats. Med sorg i blicken trycker Male fram sin biljett och Damen tröstar hennes brustna hjärta med att hon kanske kan titta in ikväll och så kan de spela Xenoblade hela natten, eller också kan hon dyka upp halv åtta imorgon bitti för att ta med sig Male till Willys. Male tvingas se sig slagen och ger upp sina något överdrivna och ganska genomskinliga försök att få Damen att ändra sig, och börjar undersöka varifrån ersättningsbussen ska avgå.

 

 

Efter något dussintal minuters babbel dyker bussen upp och Male tar farväl av sin låtsassambo, som går iväg för att sätta sig i bilen, rulla hem och fortsätta plantera om guldrosor. Det där sista var ett internt skämt. Male å sin sida sätter sig att njuta av utsikten hon kommer att ha framför sig den närmaste timmen.

 

 

Bussen avgick vid utsatt tid, 13:30. Men hur stor var chansen att den faktiskt skulle vara i Hässleholm vid 14:19, enligt tidtabellen? Ganska liten, tänkte Male. Så hur stor var chansen att hon skulle hinna med bytet till Kristianstad, som avgår från Hässleholm 14:30? I det närmaste obefintlig, tänkte hon och ställde in sig själv på att behöva invänta tåget som går 15:12 istället. Med dessa funderingar i tankarna börjar hon sakta att rullas med ut på landsvägarna. Efter en stund inser Male att de borde ha passerat Perstorp vid det här laget. Hade hon nickat till? Nä, det var bara bussen som var långsam för när klockan slår 13:50 ser hon en välbekant syn:

 

 

Medan musiken från Rayman Origins håller hennes nervösa lilla ärthjärna vid gott mod fortsätter färden österut. 14:05 anländer de i Tyringe och Males sista lilla hopp dör. Det tar minst tio minuter mellan Tyringe och Hässleholm med bil, så med buss... hon vågar inte tänka längre än så, utan tar istället en jättetråkig bild:

 

 

Minuterna tickar på och Male ska just skicka iväg ett gnäll-sms till Damen när hon ser något otroligt. Är det... kan det verkligen vara... hon måste titta en gång extra innan hon är säker. Jomenvisst, det är en vägskylt med texten "Hässleholm V". Male tittar på klockan. 14:18. Otroligt! När hon ser nästa vägskylt är hon snabbt framme med kameran, men den skylten visar sig inte vara begåvad med fullt lika exhalterande textinnehåll. Bilden blev dock ett litet under i sig, för något så här psykedeliskt har nog Male aldrig åstadkommit förut.

 

 

Med en lagom stressande och underhållande melodi i öronen rusar Male ut ur bussen, in i stationsbyggnaden och uppför trapporna. Pust, puh... 14:22!

 

 

Hon kastar en snabb blick på informationstavlorna och skyndar nedför trapporna mot perrong nr 5. Väl ute ser hon något alldeles fantastiskt, nämligen... ingenting! Inget tåg. Men massor av resenärer, så det betyder att hon är i tid. Tjoho!

 

 

Male njuter i fulla drag av de sista 20 minuterna av sin resa och ankommer i Kristianstad omkring kvart i tre på eftermiddagen. Hon springer mellan regndropparna, skuttar ombord på första bästa buss hemåt och kliver strax efter tre över tröskeln och in i sitt enkla men ack så hemtrevliga gemak.

 

Nu har hon matat och vattnat hamstrarna, öppnat post och slängt in maten och resterna från den smaskiga marängtårtan i kylskåpet. Kvällsmaten är också avklarad, så nu är det dags att duka undan, tömma diskstället och lägga det sista av packningen på rätt plats. Därefter blir det nog inte särskilt mycket vettigt gjort ikväll. Kanske en stund framför tv:n med ett DS i händerna och sedan läggdags omkring tio-tiden.

 

Fast vem vet?

 

Ytterdörren kan ju öppnas när man minst anar det, så det är nog ändå bäst att slänga Damens filt och kudde på sängen för säkerhets skull...