Kort efter det att gårdagens inlägg producerats, kontrollerats och publicerats satte Male och Damen igång med eftermiddagens utmaning: att sätta ihop Males IKEA-hurts. Som tidigare nämnts skulle ju Gubben slänga av Males nya IKEA-skrivbord under dagen, och dagen efter (dvs. idag lördag) skulle han komma hit med ytterligare ett släp och per Males vetskap då ta med sig hennes gamla skrivbord hem. På så vis slipper de besväret att tömma skrivbordet på grejor och försöka få plats med att montera två möbler i samma rum på en och samma dag. Perfekt planering, tänkte de och satte med glatt humör igång med projektet! För att undvika blodvite skötte Damen monterandet medan Male tolkade steg-för-steg-guiden och fotograferade.

 

Det enda fotografiet Male kan hitta på hur skrivbordshörnan såg ut förr i världen är från 2010, så egentligen är den inte helt rättvisande. Nästan allt är utbytt till nyare grejor, men skrivbordet i sig är sig likt och står kvar på exakt samma plats!

 

 

Det går inte 15 minuter innan Males mobil ringer. Gubben, Rylleman och Snufsans make är på väg med släp och skrivbord och Male skyndar därför snabbt ut till parkeringen. Väl där småpratar hon lite med sin mycket trötta fader, som nog har fått sin dos av flyttkörningar för de närmaste tio åren. När hon nämner att skrivbordet däruppe i lägenheten måste åka med imorgon blir han ännu tröttare.

 

Gubben: Vi ska inte alls ha något släp med oss imorgon.

Male: Nähä? Men så hade ju jag uppfattat det.

Gubben: Det ska vi inte, vi ska åka utan släp, det blir för dyrt.

Male: När kan ni ta med mitt gamla skrivbord då? Det får ju absolut inte plats två skrivbord däruppe i vår lilla lägenhet, så hur länge måste det nya stå omonterat?

Gubben: Det vet jag inte. Det blir inte nästa vecka, och inte...

 

Male inser snabbt att Gubben befinner sig i ett tillstånd då logik ej existerar, så hon lyckas tjata till sig att skrivbordet ska få åka med dem hem redan idag. Upp i lägenheten igen far hon, med tre karlar på släptåg. Den äldsta är mycket trött och besvärad, den mellersta har inget bättre för sig än att följa med och den yngsta vet precis vart han först av allt ska styra fossingarna.

 

Rylleman: (kommer ut från tv-rummet och storler mellan tuggorna) Jag hittade godis!

 

Male tömmer lådorna i ultrarapid medan Rylleman tittar på, Snufsans man föreslår att det gamla skrivbordet skulle kunna stå på balkongen och Gubben vankar av och an längs hallgolvet. Hon frågar om han vill ha kaffe, men det vill han inte för han har kört 300 mil med släp. Intressant slutledningsförmåga, tänker hon men säger inget mer. Hon lyckas knuffa ihop alla grejorna i en rörig hög på den sista kvadratmetern utrymme i hennes rum som inte var upptagen av möbler eller hennes duktiga, hurtsbyggande sambo. Hon släpar ut skrivbordet i hallen och vinkar till sig hjälp av Rylleman.

 

Gubben: Oj vad jag är trött. Vad ska vi göra av den här saken då? Det får ju inte plats hos oss!

Male: Inte vet jag. Sälj det, släng det, hugg itu det...

Damen Intill: (tänker tyst för sig själv) Elda upp det...

 

När Male väl har fått iväg karlarna med skrivbordet mellan sig kunde hon pusta ut och återgå till sitt hopplöst röriga rum. Vips hade hon fått något att göra mellan steg-för-steg-guiden och fotograferandet - hon måste sätta ihop ett skrivbord. Idag!

 

Hon knuffar undan högen med skrivbordsinnehåll och gör plats för bordsskivan på golvet. Sådär, då börjar vi!

 

 

Medan Male skruvar 25 skruvar i en hastighet man endast borde behöva förvänta sig av en träslöjdselev med IG-varning, bekymrar sig Damen över hurtsen hon jobbar på. Det var värst vad det glappar överallt! Hon läser steg-för-steg-guiden utan och innan men kan inte förstå hur IKEA kan tro att den här vingliga saken inte kommer att trilla isär så fort man släpper taget om den. Lösningen kom naturligtvis lite senare, i form av några speciella skruvgrejor Male inte riktigt förstod sig på. Men dessa små tingestar stabiliserade snabbt alltsamman och Damen kunde lycklig presentera en alldeles egenmonterad hurts!

 

Hon hjälpte Male att spänna skruvarna till skrivbordet och så var det klart. Male ställde i ordning allt som hon ville ha det, sorterade ner högen med blandat skrivbordsinnehåll i hurtsen och dammsög golvet. Än är det inte helt perfekt. Några småjusteringar till behöver göras och Male har fått sin första blåsa på säkerligen minst tio års tid mitt i handflatan - men visst ser det lovande ut?

 

 

Från början till slut tog hela tilltaget två timmar och 13 minuter, men å andra sidan arbetade Damen medvetet långsamt för att inte göra fel - för som Male så vist uttryckte sig när de tidigare på eftermiddagen packade upp hurtsen ur lådan:

 

Male: (förfärad) Du ska absolut inte låta mig göra det här, för jag skulle lika gärna kunna råka bygga ihop en cykel!

 

Kvällen ägnade våra två favoritsambos åt en dragning ur filmpåsen, som är en liten platspåse innehållandes hopvikta papperslappar med namn på filmer som någon eller båda av dem inte har sett. Lotten föll på Kung Fu Panda, ganska så lagom intelligensnivå med tanke på dagens strapatser. Tilltugg? Skruvar, såklart!