Male kommer hem vid fem och är helt slut. Hela dagen har hon hjälpt Snufsan med man och bebis att flytta in i sin nya lägenhet här i stan. Det har varit riktigt roligt, men nu efteråt känner hon sig rejält trött och sömnig. Hon  bestämmer sig för att hon ska slå en signal till föräldrarna, steka pannkakor, besöka Spetteby och sedan skriva ett blogginlägg. Det blir kanon!

 

Så Male börjar steka pannkakor.

 

Det går rätt bra. Det blir nästan inga klumpar alls i smeten och hon glufsar glatt i sig den misslyckade första  pannkakan. Sedan tar hon en titt i stekpannan. Små, blå prickar simmar runt i pannkakan hon just står och gräddar. Hon tittar i bunken med smet. Samma där.

 

I panik sliter hon upp kylskåpsdörren, häller upp ett glas mjölk, knäcker ett ägg och sist tittar hon i mjölpaketet. Ingenting. Hon blandar en liten sats och studerar den noga. Ingenting. Hon tittar på bunken igen och fattar plötsligt misstankar. Hon rådgör med Damen per sms om det är ofarligt att äta små, små partiklar av blå plast från en plastbunke. Det är ingen fara, säger Damen, päran hälsar att han svalde en hel leksaksbil i plast när han var liten och tro det eller ej - men han lever än!

Men Male är ändå lite tveksam och börjar steka upp extrasatsen hon gjorde istället. Den borde räcka till åtminstone två-tre pannkakor, kanske fyra. Då ser hon att den är full med klumpar. Male tar extrasatsen och silar den över vasken. För sent inser hon att hon borde ha ställt en bunke under den. Hon lyfter besegrad tillbaka bunken med den blåprickiga smeten och börjar steka den.

 

Male äter smurfpannkakorna, Male pratar med föräldrarna och Male skriver blogginlägget.

 

Nu då?

 

Nu ska Male jaga insekter i Spetteby i sisådär en timmes tid, innan hon slutligen lägger spelkontrollerna på golvet, lägger sig på sidan och somnar som en stock. Ibland är det inte så dumt att ha tv-spelet vid sängen!