Vi håller ingen tyst minut. Vi gör ett tyst inlägg istället, för att hedra Ruby som vid närmare två års ålder och en tids sjukdom nu har lämnat hamsterluddet och farit upp till hamsterhimlen.

 

Ruby, egentligen Rubinola (men det kan man ju inte heta), flyttade till Kristianstad vid ungefär sex månaders ålder och var då föga intresserad av att vara social. Det skulle dröja en god stund innan Damens lyckades tämja denna envisa tjej, som inte drog sig för att göra sig känd med diverse pipljud.

 

 

Ruby fastnade omedelbart för sandbadet, och upptäckte det fenomenala i att både bada och kissa i det. Helst samtidigt. Så småningom utvecklade hon också ett ordningssinne som hette duga, så när buren blev för stökig markerade hon detta genom att flytta upp all mat - och då menar vi all mat - till... ja ni kunde nog gissa det: sandbadet. Apropå mat kan vi särskilt omnämna favoriten kokt äggvita, som nog var det enda Ruby skulle kunna döda för. Eller bita av ett finger. Fast så är det ju Ruby vi talar om, och Ruby visste nog inte ens att man kunde använda tänderna till något annat än att skala frön och gnaga på galler.

 

 

Livet kunde ha fortsatt i denna problemfria vardag, om det nu inte vore för att Rubys hälsa ville annat. Hon började tappa päls, men led inte av det utan fortsatte pinna runt som om ingenting hänt. Doktorn ordinerade medicin mot skabb, som hjälpte något sånär men besvären kom snart tillbaka igen. Tapper som hon var pinnade hon på in i det sista, och nu har hon som tidigare nämnts flyttat blicken åt ett annat håll och tassat vidare.

 

Nästa stopp på Rubys eviga resa är jordsättning hos Damens fader imorgon. Vad gör hon nu då, tänker ni? Jo, hon gör snöänglar i frysen och har för avsikt att fortsätta hemsöka Damen i drömmarna för att påminna henne om att det börjar bli lite trångt där, och att en avfrostning vore på sin plats.