Inlägget om den gångna helgens Ullaredsvisit kommer så snart Male och Damen inte befinner sig på olika platser under dygnets vakna timmar.

 

Denna vecka har gått i förkylningens tecken, ty det elände som våra två favoritlåtsassambos lyckades dra på sig i förra veckan har nu gosat till det i deras kroppar och börjat utfärda order. Male har känt sig ganska okej på dagtid men de senaste två kvällarna har hon varit övertygad om att hon kommer behöva sjukskriva sig dagen efter. Men när hon väl vaknat klockan fem har hon känt sig tipptopp, så när som på att snytpappren byter av varandra på rullande band. Hon har därför kunnat gå till jobbet alla dagarna, men idag tvingades hon dock inse att hon kanske inte är fullt så pigg som hon känner sig.

Male har tagit för vana att inmundiga en macka och ett kokt ägg på fikarasten varje dag. För fjärde dagen i rad kom hon ihåg att ta saltkaret med sig till bordet, något hon var mycket stolt över, och hon skalade sedan sitt ägg precis som vanligt. Tyvärr var det ungefär det enda som gick rätt, för när Male började salta ägget insåg hon att något var fel. Väldigt fel. Saltkaret kändes alldeles för stort och klumpigt. Hon tittar ner och upptäcker att hon inte saltar ägget. Hon saftar det.

 

Male ställer ner saftglaset på bordet och försöker se det hela positivt. Hennes för dagen aningen deppiga kollega kunde för en kort stund njuta av att vara helt botad från sin nedstämdhet!

 

Kollegan: (väldigt muntert) Är du helt säker på att du inte borde ha stannat hemma idag?

 

Nä, nu ska Male peta i sig en panodil och ett glas Campari med juice. Nej vi bara skojade! Camparin är till Märit.