Detta är ett inlägg som heter Duga!

 

Vi var bara tvungna. Men till saken: vi funderade på att dela upp detta inlägg i två delar, men eftersom vi är vi så skiter vi i det. Håll tillgodo med ett jättelångt inlägg om vad Damen och Male hittade på i midsommar!

 

Det började i gryningen... och sedan blev det morgon. Male och Damen satte sig i bilen omkring elva på förmiddagen och rullade söderut i det trista, gråa vädret. Många backar och slingrande vägar senare hade de bara kört fel två gånger, vilket i och för sig inte gjorde någonting eftersom Male redan hade förutsett att de kunde göra det och därför tagit reda på hur hon skulle rädda situationen. Väl framme i Kåseberga hann de knappt parkera bilen innan resten av sällskapet anlände från andra änden av Skåne. Detta gäng bestod av inga mindre än Damens Fader och deras gemensamma bekanta Herrn och Frun. Medan Fadern, Herrn och Frun åkte för att lägga in den medhavda maten i kylskåpet på Bed & Breakfasten de bokat in sig på gick Male och Damen ner till hamnen.

 

Du som är lite uppmärksam ser kanske att det sticker fram en sko på bilden ovan. Denna sko har just bekantat sig med den enda färska koblajan på hela ängen, och låt oss säga som så att Damen gick mycket, mycket försiktigt resten av vägen tillbaka till bilen. Fadern och Male turades om att häckla henne lite sådär lagom. Men Damens humör flög upp några snäpp när hon på tillbakavägen upptäckte fåren igen. Hon drog snabbt upp kameran i hopp om att hinna knäppa några bilder innan ösregnet kom.

 

Efter att Damen kläckt ur sig ännu en galen bildtext flyttade Male bort hennes vinglas. Men slappna inte av än, kära läsare. Vi är inte ens halvvägs i berättandet ännu!

 

Äsch, vi bara skojade. De är bara medvetslösa! Ungefär samtidigt som våra två favoritlåtsassambos klev in i bilen kom regnet, så de rullade snabbt iväg norrut. Med Damens fot på gaspedalen och Males utmärkta lokalsinne anlände de snart till sitt Bed & Breakfast, alias Rapsbollen.

 

 

Tyvärr fanns det inga fiskespön till hands så de fick nöja sig med den medhavda midsommarmaten, som i och för sig inte var så pjåkig. Vid detta laget öppnade Male sin andra cider - och hon stod fortfarande upp! De andra övergick till lite starkare grejor och Male lärde sig snabbt en ny sång. Male fascinerades särskilt över det faktum att det bara var en sång. Om och om igen. Och den innehöll bara fyra ord i olika kombinationer och tonarter: "nu", "tar", "vi" och "den".

 

 

Väl tillbaka lekte Damen paparazzi i de intet ont anande karlarnas krypin medan Male plikttroget satte sig att invänta frukosten. Denna visade sig vara mycket till belåtenhet och Male och Damen åt som aldrig förr.

 

Damen Intill: (i skrivande stund, efter ett glas vin) En riktigt god frukost, romantisk, på tu man hand...

Male: ... förutom att Male inte tålde brödet och därför hade med sig eget. Sunkigt. I en plastpåse.

 

Men pålägget var det inget fel på! Eller äggen, mmm...

 

 

Efter en stadig frukost och några stärkande koppar kaffe för somliga individer tackade de för sig och Damen rattade dem sedan till hamnen. Där inhandlades lite rökt forell, som de fått smak för dagen innan, och sedan bar det av hemåt. De roade sig med en liten sightseeing och körde rakt norrut från Peppinge ut i ingenstans. Det enda de visste var att de skulle norrut mot Tomelilla och att väg 19 låg någonstans i nordväst, så därför körde de antingen norrut eller västerut vid varje vägskäl. Tack och lov för Males orienteringsförmåga, för visst skulle Damen försöka svänga österut lite då och då. De passerade många oförglömliga ortsnamn, varav det allra bästa måste vara Glemminge-Tågarp. Där skulle man bo!

 

När de nådde Degeberga svängde de av mot Forsakar, Skånes högsta vattenfall, dels av nyfikenhet men mest för att Damen var så erbarmligt kissnödig efter allt kaffe hon prompt skulle hälla i sig till frukosten. När behovet stillats vandrade de uppåt mot vattenfallet.

 

 

Promenaden var guppig och Damen gjorde många goda försök att ta bilder ner i ravinen, men på grund av dennes höjdskräck fick Male snart be henne låta bli innan det händer en fallolycka. De fick tyvärr ingen bra bild på vattenfallet, men här är en fin naturbild istället:

 

När Damen klickat färdigt vandrade de nedåt från fallet, men ödet hade sin egen uppfattning och därför råkade Male ut för ett alldeles eget fall som orsakades av ett överfall, i detta fall begånget av en trädrot. Male har helt enkelt en fallenhet för att falla på trädrötter. Så här några dagar efteråt kan hon stoltsera med ett blåmärke... och ett till... och ett till... eller som man säger, det gör ont att falafel.

 

 

Damen blev speciellt förälskad i sin stalker, som följde henne fram och tillbaka innanför staketet. Tyvärr visade den sig bara vilja ha lite gräs. Trist, tyckte Damen, men fann sig i att hon redan har en herrbekant och hon försåg sedan geten med lite ogräs.

 

 

Efter denna lilla episod hann regndropparna ifatt dem igen och de flydde, den här gången hela vägen tillbaka hem till lägenheten. Där intog de sin medhavda fisk och några rökta räkor som blivit över sedan kvällen innan, och resten av dagen förlöpte i ett högst angenämt tillstånd eftersom de var praktiskt taget halvdöda båda två.

 

Det var det hela, stort grattis till dig som orkat läsa allt det här. Låt oss avsluta med en personlig hälsning till Damens Fader och Herrn. Vissa hade det lite festligare än andra, men oj vad trött man var morgonen efter... eller vad säger ni?