OBS - vi publicerade två inlägg idag, läs det första först!

 

I lördags i förra veckan, den 14 juni var det visst bestämt, satte sig Male och Damen i bilen och beslutade sig för att utmana Damens GPS riktigt, riktigt ordentligt. Av de tre tänkbara utflyktsmålen de sållat fram dagen innan föll valet nu på Ystads Djurpark och tack och lov för den där GPS:en, för annars hade de aldrig någonsin hittat dit.

 

Färden gick via diverse småvägar, större vägar, alléer och skogar. Då och då körde de till och med mitt ute på åkern eller rakt igenom husväggar, i varje fall om man ska tro deras position enligt GPS:en. I Sövestad stannade de för att titta på kyrkan, en liten hobby Damen har, och äta en slät bulle. Därefter fortsatte ekipaget vidare söderut genom ännu en skog och förbi en liten insjö. Snart kom de ut bland de riktigt elaka kullarna. Med noll sikt avseende mötande bilister (vem behöver sånt?) trotsade Damen backe efter backe, tog av åt höger, tvivlade tyst för sig själv när Male sa att de snart skulle parkera och plötsligt... som en skänk från ovan...

 

 

Efter att ha tackat valfri högre makt, kysst grusplanen och betalat inträdet fann de sig snart innanför gränserna för djurparken vars ständiga annonser i HD gäckat Damen i flera års tid. De konstaterade snabbt att de borde ha tagit med sig grillkorv, ty så många utegrillar som det fanns där har de nog aldrig tidigare sett på en och samma plats. Barnen frodades i lekparkerna och här och där i träden satt frigående apor. Som ni säkert förstår var det svårt att få Damen att röra sig ur fläcken när hon upptäckt det sistnämnda, men något dussin fotografier senare var hon äntligen redo att börja utforska stället på riktigt!

 

Nedan följer ett axplock av alla bilder de tog.

 

 

När ovan nämnda helg väl var över fortlöpte veckan som följde, alltså föregående vecka, som sig bör. På måndagen shoppade de lite i centrum och på fredagen begav de sig till Damens släkt och vänner för att fira midsommar. Lördagen spenderade Male med sin bror Rylleman och dennes flickvän Ryllelina och igår, söndag, blev det inte mycket vettigt gjort alls.

 

 

Det var det hela! Låt oss avsluta rapporten med ett högst fascinerande citat som Damen förskansade sig i en klädbutik i förra veckan:

 

Tant 1: Ja, jag har funderat... vad tror du? Kan han vara psykiskt sjuk?

Tant 2: Ja, han har ju alltid varit lite speciell... men du känner ju din son bäst själv!