14 dagar utan något inlägg? Det... är inte okej. Male är rentav chockad.

 

Helgen som gick var Male och Damen hos sina respektive familjer i nordvästra Skåne. Medan Male levde rövare med familjen på Väla firade Damen kombinerad 25- och 60-årsfest med sin käre fader. Ni kan väl själva räkna ut vem som stod för vilken ålder. En av Damens släktingar hade noterat föregående inlägg då det bl.a. framkom att Male, för att undvika katastrof, klottrade ner hela vägbeskrivningen till Emporia på en post-it-lapp. Släktingen tyckte att så här kan vi inte ha det, så hon tog saken i egna händer och överräckte med gemensamma pengar från ytterligare någon släkting följande present till Damens giriga små fingrar:

 

På söndagen rullade de tillbaka till Kristianstad och Damen packade upp sin 25-årspresent från Snufsan, som överräcktes precis innan avfärd. Hon klurar fortfarande på var hon bäst ska placera sina nya dyrgripar!

 

Dagen efter anlände den där berömda stormen som ingen här nere borde ha missat, om man inte är helt blåst förstås. Så här så det ut ut på gården utanför lägenheten medan stormen rasade:

 

Sängleverantören har gjort ännu ett försök att leverera Males säng, även denna gång gick det åt skogen ty istället för den säng hon beställt fick hon en säng med motor och Damen fick en blånagel. Det sistnämnda uppstod som en effekt av att de skickat en ensam kille att försöka bära upp en mycket tung säng till andra våningen utan hiss. Sängen åkte tillbaka till lagret och Male har påbörjat en ny vänteperiod om förmodligen ytterligare tre veckor. Male älskar Stjärnsängen. Men kära läsare, ni kan vara lugna - hon har bussat Damen på butiken som gjorde misstaget att sälja sängen till henne. Eller ja, sälja en säng som inte finns...

 

Nu kommer roligare nyheter!

 

I helgen som gick åkte Male och Damen tillbaka till Emporia i Malmö, fast denna gång hade de uppgraderat färdmedlet från tågräls till fyra hjul och Disneymusik. Damen, som var märkbart rädd för att råka hamna vid Öresundsbron, var tacksam för Males pålitliga och ack så betryggande stämma:

 

Males knep?

 

Fusklapp!

  Vi måste verkligen köpa en GPS

Väl på Emporia förundrade sig Damen över parkeringsbiljettsystemet och värre blev det. Fortsättning följer, men det var först när de lämnade stället så först ska vi rapportera om shoppingturen. Efter att Male gått ut starkt och spenderat 450 kr på Clas Ohlson undersöke de leksaksbutikens alla skrymslen och hörn. Inte långt därefter knorrade det i tarmluddet och efter att ha velat i fem minuter kring vilket av alla alternativen runt restaurangtorget som de skulle ge sitt förtroende till slutade det med varsitt pitabröd med kebab och pommes. Damen avslutade målet med stor finess och bravur genom att välta ut den sista decilitern Coca Cola över sina beige byxor. När den episoden var avklarad vandrade de vidare genom butikerna. Förutom diverse teknikprylar och en sån här:

 

... lyckades Male även förmå sig själv att, med hjälp av Damens trogna uppbackning, även införskaffa lite tygdon. En tröja med trekvartsärmar blev det - till fullpris dessutom - och... här kommer den stora överraskningen... ett par... vinterkängor!

 

Ni kan fortsätta andas nu, det är okej. Male är inte sjuk och hon har inte tappat förståndet, hon hade bara turen att ha Damens ögon till sällskap när hon högst motvilligt följde med in i skobutiken Deichmann. Damen plockade åt sig lite diverse förnödenheter här och där, såsom lite kläder, en smurf till prylhyllan och några ljuslyktor till sovrummet. Omkring halv tre befann de sig på Systemet, ty då hade Males mobiltelefon larmat om att de snart stänger. Male börjar bli stor och köpte hela två cider åt sig själv.

 

Lite innan tre betalade Damen parkeringsbiljetten vid en av de läskiga moderniteterna utanför köpcentret. Biljettautomater tror hon att det var, men hon är inte helt säker. Vid bommen blir hon förbryllad och lutar sig ut åt vänster med sin biljett utan att hitta någon hålighet i maskinen att stoppa in den i. Samtidigt ser Male bommen höjas framför dem och upptäcker en informationstext om att maskinen automatiskt scannar av huruvida biljetten har blivit betald. Male lutar sig till vänster och petar på Damen för att påkalla uppmärksamhet. Damen trycker plattan i mattan samtidigt som bilisten bakom ger ifrån sig ett litet trevligt tutande ljud. Han ville visst ha uppmärksamhet han också.

 

De letade sig ut på motorvägen igen och ju längre bort de kom från Öresundsbron desto lugnare blev Damen. Strax efter fyra anlände de till hemmets lugna vrå och kunde titta igenom sina nyinköpta fynd. De konstaterade att Male handlat för inte mindre än 1100 kr och för att vara Male så är det mycket, mycket duktigt.

 

Damen Intill: Det är en sensation.

 

 För att ingen ska tro att vi bluffar så lägger vi upp en bild på Males kvitton också:

 

 

Det var helgrapporten det. Nu i veckan har det inte hänt något speciellt, förutom att Hon till höger tittade in för lite film och tjejkväll igår. Det var skoj och de hoppas på att flera sådana tillställningar ska kunna arrangeras inom det snaraste!

Låt oss inleda festigheterna med ett gammalt citat från tiden innan Male blev varse om Damens för Male tidigare okända känslighet för plötsliga halshuggningar och tortyrscener i film. Male försökte Googla sig till hur långa avsnitten i den gamla tv-serien Shogun är.

Male: (till Damen) Åh, där har du en bild. (till datorn) Det var ju fenomenalt. Det hjälper inte ett skit!

 

Tiden med Males fellevererade säng börjar bli knapp, därför publicerar vi en bild på den aningen hårda varianten som just nu står på hennes rum innan den... ja, inte står där längre helt enkelt. Ersättningssängen kommer att se likadan ut, såvida inte leverantören blandat ihop färgerna också förstås.

 

Julklapparna för de närmsta åren är fixade:

 

 

Okej, kanske inte riktigt, vissa saker behåller de nog själva, men en jul och vissa födelsedagar för vissa individer är definitivt avklarade. För övrigt har den senaste veckan varit ungefär som vanligt, lite mer snuvig och hostig än våra två favoritlåtsassambos är vana vid dock och därför har de varit ganska så frånvarande. De har spelat klart Rayman Legends och i slutändan hade de fått ihop nästan 500 000 Lums (spelets levande "valuta"). Nu behöver de bara lika mycket till för att låsa upp de sista spelbara karaktärerna, men det ska nog ordna sig... med några år av envishet. Helt otippat har de övergivit de spelbara versionerna av Rayman själv och fallit pladask för den här killen:

 

Hej!

 

Sängen som ska ersätta den fellevererade sängen har fortfarande inte anlänt, Male inväntar besked och planerar att inom några dagar ringa och skälla på leverantören. Än har hon i varje fall inte fått ont i ryggen, så det får hon väl vara tacksam för.

 

För övrigt har veckan som gått kantats av förkylningar och hosta i stigande grad, därav bloggtorkan. Särskilt mycket finns inte att förtälja annat än att våra två favoritlåtsassambos i söndags kom iväg till Eslövs höstmarknad, där de fick eminent sällskap av ingen mindre än Hon till höger med pojkvän, a.k.a. Han till höger. Marknaden i sig var inte sådär särdeles imponerande men de var ändå mycket nöjda och trötta när de åkte därifrån. Males och Damens initiala planer att köra "vind för våg" i riktning mot Kristianstad och se var de hamnar längs vägen ersattes därför av ett besök på något så exotiskt som Netto. Varsin dricka senare rullade de hem. För att ytterligare understryka allvaret i situationen, dvs. att de var väldigt, väldigt förkylda, så kan vi avslöja att Damen inte tog en enda bild på hela dagen! Det är nog unikt. Male däremot tog en bild på den roliga skorstenen som Damen missade även när de körde hem:

 

De senaste dagarna har Male och Damen avlöst varandra när det gäller sjukfrånvaro från respektive individs jobb och nu sitter Male och äter pizzarester. Damen? Hon knaprar gamla pepparkakor. Det var väl ungefär de nyheter vi hade att förmedla. Nu följer ett par bilder till!

 

Helgen som gick åkte Male och Damen till sina respektiva familjemedlemmar för att vara sociala och äta god mat. Eller åtminstone var det så i Males fall, vad som rör sig i Damens huvud tenderar alltsomoftast vara ett mysterium så hennes motiv vågar Male inte uttala sig om.

 

Väl hos sin kära familj fick Male nöjet att agera ställföreträdande storasyster åt sin systerdotter Blöjmonstret. Som vi alla vet är de släkt varför Male har tagit på sig det stora ansvaret att lära henne att tillverka fina ljudeffekter och att göra konstiga saker, som att dansa till julmusik i september eller varför inte trycka på pausknappen när Male spelar spel. Under lördagen for de till Ängelholm och där hade Male nöjet att testa på föräldralivet, eller åtminstone kändes det som att hon utsetts till just det i och med de blickar hon emottog när hon strosade runt med ett litet monster som tidvis endast uppskattade just hennes sällskap.

 

Bildbevis på Ängelholmsvisiten.

 

Efter att ha pratat av sig på varandra i två dagar for hon på söndagen tillbaka till Kristianstad. Med sig hade hon sina föräldrar, en bil och ett släp,. De hade dagen till ära ställt upp som Första Sängtransportörer. Males nya säng hade nämligen anlänt till butiken och byttes ut mot den gamla, som i sin tur fick åka tillbaka till Byhålan där den ska ersätta hennes nuvarande säng. Alla blir nöjda!

 

... förutom Damen, som ganska snart upptäckte ett smärre problem när de skulle montera benen. Det fanns ju inga förborrade hål!

 

Efter att tappert ha petat in en av skruvarna, något som förmodligen klockade på sisådär 10 minuter, insåg Damen att de återstående 15 skruvarna inte kändes sådär särdeles lockande. Tack vare hennes goda kontakter löstes dock detta och en skruvdragare senare vände de på sängen, bar in den i Males rum och bäddade den. Det var då Damen fattade det ödesdigra beslutet att sätta sig på den.

 

Damen Intill: (jätteglatt) Åhååå, den här skulle ju jag kunna sova i!

 

Detta, go' vänner, var inte ett bra tecken, ty när Damen kan sova i en säng betyder det att den är för hård för Males rygg. Damen tittade efter och upptäckte att det på klisterlappen i fotändan stod... "fast".

 

Male blev ungefär lika glad som den där gången då hon lagade råstekt potatis.

 

Så sängen hade blivit fel och under måndagen har Male haft kontakt med butiken som tagit reda på att felet ligger hos leverantören (på något märkligt vis är det alltid någon annans fel när något har blivit just fel) och att de ska komma över med den mediumsäng hon faktiskt beställde. När det blir är det ingen som vet, så tills dess får Male klara sig bäst hon kan. Ryggen överlevde bädden inatt men skulle det knipa har hon åtminstone lite olika alternativ:

• Bäddmadrassen på golvet
• Luftmadrassen
• Soffan
• Lägga Damen i soffan och knycka Medium-sidan i hennes dubbelsäng

Damen har även pratat något om att ta ut Medium-sidan ut sin dubbelsäng och lägga den i Males rum men Male hängde inte riktigt med. Hur som helst ska det väl ordna sig på något sätt. Så här ser det i alla fall ut när man sitter längst fram i bussen klockan sex på morgonen och bestämmer sig för att ta en bild ut genom vindrutan:

 

Nej nu får det vara nog med detta skrivande. Nu måste Male ägna sig åt viktigare saker! Som att slänga sig i soffan med en filt och sitt trogna Nintendo 3DS. Hur nattsömnen sedan blir får bli ett senare bekymmer.

När klockan slog 07:00 var Damen inte sådär särdeles stressad att komma igång med dagen. Hon hade legat och lyssnat på när när Male gjorde sig i ordning, åt frukost, packade kylväskan och så småningom lämnade lägenheten. Damen däremot kände sig inte särskilt sugen på att gå upp utan drog sig en halvtimme. Hon ska ju ändå inte vara hos Hon till höger förrän klockan nio. Hon tog några inkommande samtal på telefonerna innan hon så småningom skickade ett sms till Hon till höger om att hon kommer bli några minuter sen till hennes födelsedagsfrukost. Snällt ändå att bjuda på frukost när hon är så fullbokad, tänker Damen, synd bara att Male är upptagen nästan hela dagen. Hon satte sig i bilen och rullade till sin kompis. Det var inte svårt att hitta rätt dörr.


Väl där möttes Damen av en glad kamrat som bjöd in henne till sitt enkla gemak, som mer såg ut som en konfettibutik. Intet ont anande lät sig Damen vallas till frukostbordet, där det hade dukats upp en hel massa godsaker. Men var inte några av ballongerna lite dåligt uppblåsta? Nä, det var nog bara inbillning.


Plötsligt hajar Damen till - det spolar på toaletten! Kugghjulen börjar snurra. Det är bara hon och Hon till höger i lägenheten. Det spolar i badrummet. Vem är på toaletten!? Mycket brydd närmar hon sig toaletten, dörren far upp och ut kliver... Male! Sedan blev det full fart i lägenheten, ty plötsligt kom det till Damens vetskap att de tydligen hade en tid att passa. Om 40 minuter måste de sitta i bilen, dvs. prick 10:00 enligt Males beräkningar. En delikat frukost intogs och paket öppnades i rask takt. Eller... paket? Damen visste inte riktigt vad hon skulle kalla Males originella konstellation.


Kära vänner. Skåda en kartong från CDON. Vem behöver presentpapper? Damen berikades med allsköns ugglor, ponnyhästar och mjukisar, alltmedan hennes små grå frenetiskt arbetade på att processa all ny information. Hennes tidigare teori om att hon och Hon till höger skulle gå i stan eller åka till Brio Lekoseum och sedan hämta upp Male på trivseldagen med jobbet kunde hon i varje fall kassera, så mycket visste hon.


Några räkmackor, juice, skratt och - icke att förglömma - några skivor Brieost senare hejade Male på dem alla medan de i skytteltrafik avlöste varandra på Hon till högers facilitetsinrättning. Eftersom Damen hade beige byxor tvingade Male henne att packa ner ett improviserat sittunderlag bestående av en dagstidning i en plastpåse. Damens kontrollbehov visste inte var det skulle göra av sig och hennes skeptiska blick sade allt, men Male gav sig inte och snart hade de parkerat sig i Hon till högers bil. Kan ni gissa vad klockan var? Jojjemän, Males planering är legendarisk.


Bilen rullade till centralstationen. Damen fattade fortfarande ingenting, eftersom det enda hon fått höra är att de skulle till en gratisparkering. Det finns ju några att välja på, så att säga. En kort promenad senare övergavs hon vid en skylt på tågstationen, medan Male och Hon till höger... jo minsann, de köper visst tågbiljetter! Var i all världen ska detta sluta? Hon gör nog bäst i att ringa pappa och skjuta på deras kvällsmatsplaner.


Jepp, hon gör nog definitivt bäst i att inte göra några planer för den här dagen. I Hässleholm reser sig Male upp och börjar gå mot utgången, men när Damen rest sig upp ändrar Male sig och sätter sig ner igen. Male och Hon till höger upprepar samma sak i Lund, Malmö C och slutligen även Malmö Triangeln. Ungefär samtidigt som tåget saktar in för att stanna vid Malmö Hyllie börjar Damen undra om hennes kompisar tappat förståndet fullständigt och tänker dra med henne till Helsingör. Även vid denna station reser sig Male och Hon till höger upp och säger att nu ska vi av! Male går ut till dörrarna men springs ikapp av en lätt panikslagen sister in crime.

Hon till höger: Hon reser inte på sig!!

De går tillbaka, drar upp Damen från sätet och kliver av tåget. Damen ser sig chockat omkring. Var... i... hela... fridens... namn... har hon hamnat?


Snart visade det sig att hon inte var den enda som inte alls visste var de befann sig, ty de hade tagit fel väg upp från tågstationen varpå Male och Hon till höger blev fullständigt desorienterade. Eftersom målet som skulle synas så tydligt från stationsbyggnaden inte alls syntes uppstod ett aningen förvirrat tillstånd innan någon av dem till slut bestämde att de åtminstone fick gå och spana lite vid Malmö Arena. Plötsligt hajade Male till och pekade, men Damen kunde inte se på vad eftersom hon var för upptagen av att, precis som i vanlig ordning, fotografera sin nya uppehållsplats som en galning.


Male och Hon till höger påkallade snart hennes uppmärksamhet och bad henne ta en bild bort åt vänster istället.


Vad är det där, en... byggnad? Det står någonting på sidan... hm, jag får nog zooma.


Damen Intill: (chockerat) Euforia! Det har jag hört talas om någon gång. Vad är det för något?

Efter att ha blivit rättad uppskattningsvis ett par dussin gånger vet Damen nu att byggnade kallas Emporia. Hon vet också att det är ett sjukligt stort shoppingcenter med mycket bra butiker varav många hon aldrig tidigare satt sin fot i - och kanske aldrig heller skulle ha gjort, om det inte vore för Males och Hon till högers galna idé att dra iväg henne hit på hennes 25-årsdag. Här är ett litet smakprov på interiören:


Efter att Hon till höger shoppat inte mindre än 11 klädesplagg för cirkus 600 kr på H&M insåg Damen att hon skulle trivas mycket bra här. Hon insåg också att det där mystiska presentkortet som hon hittade i sitt 13:e virtuella paket på Males dator kvällen innan plötsligt fick en uppenbar förklaring. Här ska det shoppas!


I den lilla texten till höger på presentkortet står det att det måste lösas in 2013-09-13, men bara när Male är närvarande. Många klädbutiker senare, och då och då något teknik- eller inredningsrelaterat så att Male inte dog av tristess, insåg de alla tre att de nog hittat ett stående alternativ till deras shoppingturer till Malmö. Eftersom Male uppförde sig så bra fick hon till och med leka av sig lite i leksaksbutiken.

Tre våningars shopping senare var de alla lite lagom lulliga och började bege sig tillbaka hemåt. På tåget hem hade de den stora glädjen att få åtnjuta ett dussin holländska fotbollshuliganer som mycket högljutt proklamerade både sitt och sina musikspelares kärlek till den svartvita bollen. Väl hemma bjöds det på en komprimerad filmkväll hemma hos Hon till höger, ty eftersom de alla var så trötta efter dagen bröt de upp strax efter klockan åtta på kvällen. Male och Damen gjorde Spetteby och var sedan så väck att de inte minns vad de ägnade lördagen åt. Men en sak minns de alltför väl, och det är att fredagens utflykt minsann inte var en engångsföreteelse!

Den här veckan har börjat väldigt originellt med en arbetsdag och två sjukdagar för Males del. Det känns ganska ovant men antagligen väl behövligt eftersom hennes mage inte var hennes bästa vän i måndags. Men måndagen var inte bara dålig, det hände en del roliga saker också. På fikarasten på jobbet hör Male en för henne okänd manlig kollega titta på lappen som hänger på "hennes" mikrovågsugn.

 

Kollegan: (läser högt) Inga nötter i denna mikro?

 

... varpå en av Males kollegor förklarar att det beror på att vi har en del allergiker här. Den manliga kollegan nickar förstående och svarar glatt:

 

Kollegan: Jaha, jag tänkte mer att vi inte ska stoppa in Peter där.

 

Damen Intill: Nu har min vänstersida somnat, när jag ligger så här. Jag håller på med sura gubbar, då kan jag liksom inte sluta!

 

Det där citatet kanske vi borde förklara... eller vid närmare eftertanke blir det nog roligare om vi inte gör det! Nu har Male petat i sig sin kvällsmat medan Damen spelat spel på Males Nexus 7, så det är väl dags att stjäla hennes uppmärksamhet för någonting mycket, mycket bättre. Någonting så fenomenalt att det inte går att beskriva i ord. Något som... Rayman Legends. Kan man annat än njuta?

 

 

 

Imorgon ska Male till jobbet som vanligt igen och sedan laddar vi upp inför Drottning Damens Dag på fredag. Vi återkommer med rapporten under helgen!

Den här veckan har Male jobbat på som vanligt och Damen har roat sig på sitt håll med både förkylning och jobb. Hon ska alltid överdriva.

 

I tisdags gjorde Male äntligen, efter många månaders velande, slag i saken och gick till fröken doktorn med sitt onda knä. Ni vet, det där knäet som bara krånglat i sisådär 18 år och nu har utökat repertoaren genom att då och då låsa sig när hon sitter ner och emellanåt vika sig när hon ska gå i trappor. Efter två motstridiga uttalanden av ortopeder som inte låtit röntga hennes stackars knä har hon länge gått i självömkan... men sedan slog det henne att hon ju ändå måste fixa ny astmamedicin. Så varför inte slå två flugor i en smäll?

 

Resultatet:

• Utskriven astmamedicin
• Löfte om att besöka en astmasköterska
• Röntgentid för knäet

Vi har två helt otroliga kungörelser att förmedla till er denna vackra (?) lördagseftermiddag.

 

Först och främst glömde ju Male alldeles bort någonting från den tidigare veckorapporten. Någonting som strider mot allt vad hennes förnuft och försiktighet står för. Male hade efter visst tjat och konstanta påminnelser av en kollega slutligen tacka ja. Detta ledde till att hon förra söndagen åkte... gokart!

 

Att det var första gången var det väl ingen som tvivlade på med tanke på hennes placeringar... som vi inte tänker redogöra för här. Låt oss säga att antalet personer efter henne var lätträknade, men hon blev inte nedstämd för det utan gladde sig åt att kollegans 9-åriga dotter endast körde om henne en gång. Så här såg det ut när Male fotograferade ner mot bensintanken och bad en stilla bön om att den inte skulle explodera:

 

Veckan som gått har ni redan fått en rapport om så vi hoppar fram till helgen. Damen har varit hemma från jobbet i några dagar och Male vägrar uttala sina misstankar om influensa i ord eftersom det kan vara ödesdigert. Idag mådde dock Damen lite bättre och på morgonen bestämde de sig för att inventera MediaMarkt på jakt efter en svart WIi U Remote+ till Males nya leksak och Damen bestämde i all hast att idag skulle bli en dag som går till historien: idag är dagen då Male köper ny säng.

 

Male blev aningen skeptisk och började förvirrat babbla om var de ska ställa den gamla sängen om de köper en ny och hur de ska transportera hem den nya och... ja, ni vet. Som tur är hade hon Damen vid sin sida och därför stod hon någon timme senare på Jysk. Eller snarare låg. Efter 40 minuter hade hon provat sisådär ett dussin sängar och kommit fram till två potentiella objekt. Tyvärr visade det sig att båda objekten var på rea och därför slutsålda, men de fanns som beställningsvara.

 

Aningen missnöjda med utbudet och bemötandet tog de varsin korvmeny ute på parkeringen och gladde sig åt att Damen fick den sista röda pölsen.

 

Damen Intill: Korvalua.

Male: Va?

Damen Intill: Korvalua!

Male: Det är inget ord.

 

De bestämde sig för att göra ett sista försök inne på Sova. Inte sådär särdeles hoppfulla stegade de in och 15 minuter senare stod Male i kassan. Det blev napp på första försöket och Male och Damen kan bara ge mycket väl godkänt till expediten. Fyra-fem veckors leveranstid att överleva och ca 3 500 kr fattigare känner sig Male mycket nöjd med dagen. Damen är ännu nöjdare, ty den säng som Male fiser i om nätterna är cirkus tio år gammal och nedärvd från... just det... Damen själv. Och den var inköpt på Jysk. Jepp, nu bröt Male trenden!

 

För att runda av det hela med flaggan i topp så kan vi bjuda på ett fint citat från igår kväll också. Male hade inte ätit så jättemycket till kvällsmat så hon var nog lite småhungrig när de satte sig framför tv:n senare på kvällen.

 

Male: Mmmmm Kalles... mmm...

Damen Intill: Kaviar?

Male: Näe.

Damen Intill: Nähä.

Male: Jo menar jag, jag pratade med mig själv!

Idag tänkte Male gå hem från jobbet men halvvägs hem sade blåsan stopp och tvingade henne att ta bussen den sista kilometern. Väl hemma möttes hon av... en zombie.

 

Damen har varit kass i natt och är om möjligt ännu kassare idag, så henne kan vi inte förvänta oss något av. Hon kunde dock skryta om att hon ätit massor idag, en hel godisbit från skålen i vardagsrummet och tre-fyra glas vatten. Eftersom Male åt för mycket fika på jobbet gjorde hon ingen större insats i matväg hon heller utan nöjde sig med två mumsiga mackor med skivad, kall falukorv till kvällsmat. Namnam!

 

För övrigt har veckan flutit på som vanligt och ingenting särskilt anmärkningsvärt har hänt, annat än att Male har ätit kroppkakor från ICA och konstaterat att de är helt okej men smakar bäst stekta - ICA stoppar nämligen bara kokt potatis i kakorna så de blir lätt lite mosiga.

 

Nähäni, nu blir det inte mera skriva av här. Male måste ju jobba på nästa avsnitt till Den onda gula kristallen!

Va? Har de skrivit IGEN? Samma dag!?

 

Ja, för ikväll tänkte Male och Damen ha en lugn och skön kväll. Äta något gott och smålyxigt, dricka cider och njuta av livet. När de öppnade paketet med det tilltänkta kvällsmålet insåg de dock att detta skulle bli en knivig situation...

 

För andra gången i år har våra två favoritlåtsassambos trotsat allt vad sunt förnuft heter och tagit sig hela vägen till Gekås i Ullared. Här är deras historia. Den börjar... i gryningen. Ungefär som vilken kioskroman som helst.

 

Klockan 06:02 rullade Damen in på parkeringen utanför Males föräldrars hus i byhålan. Male smög tyst som en mus ut och placerade sig, modig som hon var, i passagerarsätet. De var inte sådär särdeles pigga men glada och förväntansfulla inför den spännande dag som väntade dem. Visserligen kunde vädret ha varit bättre, men å andra sidan var det perfekt shoppingväder tyckte Damen. Så med vindrutetorkarna på högvarv rullade de iväg mot okänt mål. I varje fall om man har lokalsinne som en brödrost.

 

 

I Ängelholm vek bilen av norrut och Damen fick äran att öva på att inte råka ut för vattenplaning, ty det var inte vägar de körde på - det var åar. Tur att det inte var ålar, för då hade Damen fått pani-- förlåt, tillbaka till ämnet. Färden gick lite långsammare än beräknat men flöt på bra tills det plötsligt tog stopp. Ja, inte bokstavligt talat kanske för då hade tyskarna framför oss fått semestern förstörd. Nej, se Male och Damen fick glädjen att stanna till några hundra meter från en bilolycka. Av olycksplatsen att döma hade någon kört in i mitträcket, studsat över på höger sida och ner i vägrenen.

 

Tio minuter stod de i kö och tio minuter efter att kön fått börja rulla nådde de avfarten de så länge sett fram emot, ty där vankades det kaffe! Fast Male såg mera fram emot juice, men hon räknas ju inte så det låtsas vi inte om. En laktosrik frukost på Gyllene Måsen senare begav de sig den sista biten till slutdestinationen. På vägen observerade Male några ytterst fascinerande naturfenomen. Molnen låg helt enkelt så lågt att de på sina ställen gick hela vägen ner i skogarna. Nej, Males juice var inte spetsad. Här är lite bildbevis, men det var mycket läckrare i verkligheten:

 

Ikväll är det fredag och det betyder att det är HELG imorgon!

 

Det i sin tur betyder att det sitter två övertrötta människor i Kristianstad som kommer ha vansinnigt roligt ikväll för de är helt genomförkylda och lika väck båda två. Efter att ha inmundigat vars två varma mackor med Dames alldeles egenkomponerade fyllning bestående av köttfärs, lök, champinjoner, paprika, tomater och baconost hamnade de framför Spetteby. Sedan blev det en liten tur i Final Fantasy XIII-2 där någons pedantiska anda tog sig uttryck. Damen kan nu tänka sig att de kanske inte kan döda de där tre vidriga extrabossarna - om Male i sin tur letar upp och loggar vartenda ett av spelets alla andra monster! Det tackar vi för, säger Male och bokar bort alla andra fritidsintressen de närmaste månaderna.

 

Male och Damen har just hittat ett sällsynt kräk som de försöker massakrera när Male plötsligt får problem.

 

Male: (alltmer stressat) Men vad i...? Det händer ingenting! Jag kan inte göra någonting! Kontrollerna svarar inte, jag kan inte ge några kommando-- aha, jag måste ladda kontrollen.

 

En laddningskabel senare var de igång igen, och en timme senare har de nu packat in grejorna i tv-skåpet igen och ska hoppa över till tv-soffan. Eller ja, de skulle göra det men just nu är Damen som uppslukad av spelen i Males nyinförskaffade Nexus 7 - eller för att citera Damen själv, "det här är ju mycket roligare när man fattar vad man ska göra!".

 

Male klappar Damen på huvudet och glädjer sig åt att hon åtminstone lyckats omvända henne till medbrottsling i tv-spelsvärlden - nu ska hon bara lära henne vad kvalitét är för något.

 

Kära bloggläsare och ni andra. Denna dag är en minnenas dag, ty det är dagen då Male och Damen firar sex år i samma lägenhet. Ja, det är sant - sex år och inte en enda gång har de delat säng!

 

Det firar vi med en uppdaterad version av bloggens personer.

 

Damen Intill: Personpresentationer! Usch vad jobbigt...

 

Ja, vi håller oss nog till personer. Den mesta texten är som den var förr, med vissa smärre korrigeringar. Vi har ju trots allt fått en ny liten fyrbent vän sedan några månader tillbaka. Om ni vill läsa gamla presentationer hittar ni dem genom att precis som vanligt klicka på Damen Intill som ni hittar här intill. Eller så klickar ni på kategorin "Vem är vem?". Male är glad att hon slipper välja, för hon hade fått en rackarns beslutsångest!

 

Nog babblat, här kommer bilderna.

 

 

 

Inlägget om den gångna helgens Ullaredsvisit kommer så snart Male och Damen inte befinner sig på olika platser under dygnets vakna timmar.

 

Denna vecka har gått i förkylningens tecken, ty det elände som våra två favoritlåtsassambos lyckades dra på sig i förra veckan har nu gosat till det i deras kroppar och börjat utfärda order. Male har känt sig ganska okej på dagtid men de senaste två kvällarna har hon varit övertygad om att hon kommer behöva sjukskriva sig dagen efter. Men när hon väl vaknat klockan fem har hon känt sig tipptopp, så när som på att snytpappren byter av varandra på rullande band. Hon har därför kunnat gå till jobbet alla dagarna, men idag tvingades hon dock inse att hon kanske inte är fullt så pigg som hon känner sig.

Male har tagit för vana att inmundiga en macka och ett kokt ägg på fikarasten varje dag. För fjärde dagen i rad kom hon ihåg att ta saltkaret med sig till bordet, något hon var mycket stolt över, och hon skalade sedan sitt ägg precis som vanligt. Tyvärr var det ungefär det enda som gick rätt, för när Male började salta ägget insåg hon att något var fel. Väldigt fel. Saltkaret kändes alldeles för stort och klumpigt. Hon tittar ner och upptäcker att hon inte saltar ägget. Hon saftar det.

 

Male ställer ner saftglaset på bordet och försöker se det hela positivt. Hennes för dagen aningen deppiga kollega kunde för en kort stund njuta av att vara helt botad från sin nedstämdhet!

 

Kollegan: (väldigt muntert) Är du helt säker på att du inte borde ha stannat hemma idag?

 

Nä, nu ska Male peta i sig en panodil och ett glas Campari med juice. Nej vi bara skojade! Camparin är till Märit.

 

Veckan som gått har mestadels bjudit på vardagliga händelser, men framåt helgen började det hända grejor så vi hoppar direkt dit tycker vi. På torsdag eftermiddag satte sig Damen i bilen för att köra till pappa och delta i Ljungbyheds Gammelmarknad under fredagen. Male den stackaren fick streta på på jobbet i stan. På eftermiddagen sade hon tack och hej och satte sig på tåg och bussar hem till familjen, vilket var en upplevelse i sig. Male älskar Skånetrafiken.

 

Väl på plats i byhålan blev det trippelfirande ty både Male, Snufsan och Blöjmonstret hade fyllt år i juli månad men ännu inte hunnit firas. Det blev allmän utdelning av diverse förnödenheter såsom kläder och leksaker till de minsta och film och tv-spel till de äldsta. Åtminstone i Males fall, ty hon hade fyllt 25 och familjen hade bestämt sig för att tidigarelägga hennes möte med Nintendo Wii U. Således har Male nu blivit stolt ägare till en fin, svart ny spelkonsol som kommer att pryda hennes tv-bänk något alldeles förträffligt!

 

 

Snufsan emottog bland annat en fin tröja med Yoshimotiv och tackade genom att överräcka den hårtork som Male för två månader sedan bestämde sig för att köpa på MediaMarkt men sedan glömde bort. Innan kvällen var slut hade båda fika och tacos intagits, fast inte samtidigt. Under samtalet kring tacobordet diskuteras helgplanerna. Male och Damen ska tidigt nästa morgon sätta sig i en bil till Ullared, men familjemedlemmarna är för trötta för att haka på så de tänker ta det lugnt och gå på Ljungbyheds Gammelmarknad istället. De börjar prata om att Damen känner en massa folk där.

Damen Intill: (till Male) Ja men om du ser Herrn från midsommar så får du ta och introducera honom! "Det här är min familj..."

Male: (förnärmad) Jag ska faktiskt med dig till Ullared imorgon, men det kanske jag inte ska!?

 

Damen ursäktar sitt dåliga minne och skyller på en överbelastad hårddisk. Male skyller på att man blir som de man umgås med, men hon kan inte riktigt minnas varför...

Male: Vi börjar med att berätta om vad du gjorde i fredags. "Damen gick på 60-årsfest..."

Damen Intill: Fast vi kanske ska börja med vad vi gjorde på dagen, för du var faktiskt med!

Male: Ja, okej, eeeh... vänta lite... (lång paus) vänta lite till... (ännu längre paus)

 

Tre minuter senare:

 

Male: Hon till höger!

 

Ja, kära läsare, så var det och nu när Males minne är up to date börjar vi från början. Det var fredag och Male och Damen steg upp relativt tidigt för att vara lediga båda två. Färden började med ett besök hos Svensk-Litauiska Lokalföreningen i Kristianstad, där de lämnade några pappkassar med prylar och böcker som Damen gärna lät gå till välgörande ändamål. Föreningen har en second-hand-butik där förtjänsten går till bland annat behövande barn. Efter en liten snabbkik på utbudet i butiken tänkte Male i sitt stilla sinne att detta vore en plats att ta med hennes farmor till. Å andra sidan hade hon nog inte kommit därifrån på ganska länge, så hon bör nog ligga lågt med den idén.

 

Färden fortsatte in till stan där Damen träffade sin nya chef, ty hon har fått jobb som personlig assistent. Male fördrev tiden på biblioteket och Apoteket och strosade sedan rundor tills de möttes upp igen. Efter en tur till Systemet...

 

Damen Intill: Vi shoppade klänning först!

Male: Måste vi ta varenda liten detalj, vi kommer ju aldrig komma fram till poängen! Vi kommer få göra två inlägg här!

 

Ja, Damen köpte en klänning. När väl alla stadsärenden var avklarade for de till Hon till höger för att där agera tv-spelsakut. Efter att ha massakrerat den bossiga bossen, som åsamkat henne sådant lidande, firade de med lite cider och pastasallad. Lite småsnack senare shoppade de vidare i ett par matbutiker och återvände sedan hem. En dag i Harvest Moon: Animal Parade senare bytte Damen om till sin nya klänning och for iväg till en 60-årsfest medan Male stannade hemma och latade sig. Några timmar efter midnatt återvände Damen hem och hann sova hela fem timmar innan hon skulle upp igen, ty då vankades det besök hos bekanta samt musikfest vid Immeln tillsammans med pappa Päran. Inget av detta lockade Male något särdeles, så hon stannade hemma och laddade inför den kommande jobbveckan (det låter i alla fall bättre så).

 

Söndagen kom och med den en energisk Pära som hade en lång att-göra-lista att sätta tänderna i, eller kanske snarare händerna. Inom loppet av några timmar hade han satt upp fyra tavlor, tre hyllor och två prylhyllor, putsat tre glaspartier på balkongen, lagat tvättmaskinen och hållaren till komposten samt en lössittande fönsterbräda, tätat diverse sprickor och slipat köksknivarna. Det mesta fodrar förstås inga bilder, men Males hyllor ville brösta upp sig. Beskåda och beundra därför denna fina nya förvaringsplats/dekor över tv-spelsskåpet:

 

Med halva semesterveckan gången har Male nu börjat kunna sova till klockan åtta. Det är varmt och de har därför så gott som alla vädringsfönster öppna, så även det i badrummet. När Male idag klev upp stegade hon raka vägen in till duschen. Efteråt möttes hon av en märklig syn när hon borstade ut håret. Det såg ut ungefär så här:

 

Male bostade vidare medan hon studerade sin upptäckt. Samtidigt letade hon i minnesbanken för att se om de brukar ha någon gröngul fläck på ungefär två centimeter i taket ovanför handdukarna. Hon bestämde sig för att så inte var fallet och tog på sig glasögonen. Nu såg den gröna lilla fläcken ut så här istället:

 

Male tog några bilder och insåg att hon under dessa få sekunder skapat sig en nära relation till sin gröna vän. Hon insåg dock med förfäran att hennes nya kamrats liv kommer att hänga på en mycket skör tråd så snart Damen vaknat ur sin dvala, så inom kort hade hon med hjälp av en plastburk och ett stort vykort från Spanien förflyttat sin goda vän till balkongens trygga vrå. Fem minuter senare fick han dela utrymmet med en halvdränkt spindel som mirakulöst räddat sig upp på en bit toapapper.

 

Males morgonrunda är nu avklarad och hon kan lugnt låta Damen vakna från sin vila utan risk för blodvite!

Igår var både Male och Damen hemma och hade det lugnt och skönt... så när som på att Damen dragit hem en liten present från en kollega, närmare bestämt varsin portion förkylning till dem båda. Bortsett från det så var dagen högst angenäm. Eftersom man måste vara ute i god tid för att inte förstätta kollegorna i kris under helgerna tvingades Damen ringa sig sjuk och hennes arbetspass under helgen förvandlades således till fritid. Visserligen snörvlig och ofrivillig fritid tillbringad under en filt, men ändå.

 

Male, som hade nöjet av att inte bli fullt lika sjuk som sin sambo, sov riktigt gott natten till lördag och vaknade så pass relativt utvilad att hon klev upp redan halv åtta. De gjorde Spetteby och åt frukost, fast Damens frukost höll på att bli en smärre katastrof.

 

Damen Intill: (bestämd) Jag vill ha remoulad på min macka!

 

Tur att hon har resurser!

 

 

Damen Intill: Hm, februari 2012, det var ju inte så farligt!

 

Male ställer sig fortfarande totalt oförstående till hur Damens obegränsade konsumtion av matvaror som andra skulle ha kastat för länge sedan inte alls verkar ha påverkat hennes immunförsvar till det bättre. Fast så är det ju Damen vi talar om, och hennes hälsotillstånd är legendariskt.

 

För övrigt händer här inte mycket. Lördagen var egentligen vigd åt städning, men det tog inte lång tid innan Damens vänstersida började uppföra sig illa och snart låg hon däckad i fotändan av Males säng. Oroa er inte, kära läsare, detta är en helt normal företeelse i Males och Damens värld!

 

Städningen blev således uppskjuten till imorgon, men frukta ej, ty de har använt tiden som Damen varit handlingsförlamad till att spela klart Final Fantasy XIII-2. Eller ja, huvudstoryn är avklarad - nu återstår bara alla sidequests! Damen skulle nämligen aldrig tillåta något annat, perfektionist som hon är.

 

Nu steker Damen lövbiff som de ska ha vitlöksost och ugnsstekta grönsaker till. Därför måste nog Male sluta skriva nu och ägna sig åt något viktigare, som att duka bordet. På återseende!