Fy, vad pinsamt. Här har ju inte hänt någonting på snart en hel vecka. Vad håller vi på med?

 

Ja, som sagt så var det ju påsk i helgen som gick och som bekant åker normalt folk till släkten över påsken. Onormalt folk, som Damen till exempel, ägnar sig hellre åt att tjäna en massa pengar istället.

 

I byhålan mumsade Male i varje fall på godis och påskmat, räknade ut att Blöjmonstret plötsliga fascination över det smått intelligensbefriade Disney Junior-programmet Jake och piraterna berodde på att hon förälskat sig i en kakadua som hälsat på henne i en park samt tittade på Ullared en gång till.

 

En kväll satt Male och Snufsan i soffan medan Gubben zappade runt på tv:n. Plötsligt befann de sig mitt i en frågesport.

 

Programledaren: I vilket spel kastar man pinnar på en träkung?

Snufsan: (jättestolt) Det är ju kubb!

Male: Du ska nog inte vara så stolt, vi är på Barnkanalen...

 

På söndagen for hon tillbaka till stan och mötte sin diskutabelt påkopplade sambo. Damen hade ju som bekant jobbat hela helgen och dygnsvilan är inte alltid den bästa, så därför hade de riktigt roligt denna kväll. Låt oss ge ett litet exempel på vilken nivå de befann sig på. Male plockade fram tilltugg till Bones när hon kom på att de behöver ha in lite påskmust också.

 

Male: Bring the must!

Damen: If I must!

 

Male fick också ett litet infall och roade sig kungligt åt det faktum att klistret på hängaren till kökshanddukarna blivit gammalt och släpper hela tiden. Fast Damen uppskattade nog inte tilltaget, för när Male erbjöd sig att plocka fram en pall så hon kunde torka händerna fnös hon bara tillbaka.

 

Idag handlar inlägget bara om idag. Inte illa, va?

 

Male jobbade som vanligt medan Damen jobbade halva dagen för att sedan handla och åka hem för att där sitta i soffan och bli mer och mer förkyld. På grund av nämnda förkylning ställdes dagens tvättid in, men det gör inget. Male kan ju alltid låna Damens kläder om det skulle krisa. Till kvällsmat serverades hamburgare, och då måste man ju ha tomater till. Men att hitta normalstora tomater på Konsum i Vä var som att hitta en karl till Male, med andra ord en utmaning som hette duga. Till slut bestämde hon sig för de här:

 

 

De kanske inte ser så stora ut, men ni skulle bara veta!

 

Hur som helst petade de med god aptit i sig varsin hamburgare. Smakligt men smärtsamt, tyckte Damen, vars visdomstand bråkar igen. Snart dags att ringa tandläkaren, tyckte pappa, men Damen vill nog allt vänta liiiite till. Efter maten hade klockan slagit fem och Damen var så sugen på julmusten som stått på balkongen i flera månader att hon hittade på att man måste dricka slut på julmusten innan man får köpa påskmust. När hon gick ut på balkongen stannade hon plötsligt upp i chock.

 

Damen Intill: Åh, det snöar!

Male: (skeptiskt/ironiskt) Det har det gjort hela eftermiddagen...

 

Damen fick förstås sin julmust och blev mycket nöjd. Julmusten tackar den också, den började nämligen känna sig lite ensam.

 

Sjukfrånvaro, massor av jobb, trötta, hosta... ni vet redan allt det där, så vi tänker inte lägga ner en massa energi på att ursäkta oss.

 

Den senaste veckan har bjudit på det gamla vanliga av diverse krämpor, göromål och annat roligt. Damen ska börja jobba igen imorgon efter en veckas sjukskrivning, och Male ska ringa farbror doktorn på måndag för att se om hon kan få någon hostmedicin utskriven. Damen kändisspotade (fy vilket larvigt ord, säger Male) en av medlemmarna i Lasse Stefanz idag, ingen mindre än sångaren Olle Jönsson. Male vet inte vem det är, men Male vet ju aldrig vem någon är så det är inte så konstigt.

 

När Male går hem från jobbet brukar hon förresten passa på att prata lite högt för sig själv när hon tror att ingen hör. Nej, kära läsare, hon är inte schitzofren - hon har bara en liten lätt personlighetsklyvning (eller konstig humor, välj själva). Så sent som i tisdags gick hon och småsjöng på en sång samtidigt som hon talade om för sig själv att hon inte kan sjunga.

 

Male: Det är tur att ingen lyssnar på dig, för då hade de nog undrat vad du är för en. Vem är du? Jag vet inte. Hej, vad heter du? Jag heter Male. Jag heter Male.

 

Male har helt enkelt mycket roligt när hon promenerar hemåt! Här är förresten en bild på hur det såg ut när hennes godisgömma, till största delen bestående av godissorter som kan vara svåra att få tag på, var som allra värst:

 

 

Till helgen ska både Male och Damen sitta i lägenheten och ha det allmänt skönt... bortsett från Damens skolarbetet som pockar på uppmärksamhet och det faktum att hennes moder fyller år. Men för övrigt ser de fram mot årets kanske första nästan vårlika helg. Det har blivit vår i Spetteby nu också, så nu får Male och Damen en liten försmak av grönska varje eftermiddag klockan fyra-fem. Inte helt illa, måste de erkänna. Fast det kunde bli rätt fint på vintern också, inte minst när det vankades norrsken:

 

 

Apropå tv-spel så spelade Damen och Male äntligen klart Epic Mickey igår kväll, en bedrift som Male garanterat inte hade genomfört utan lite peptalk och ett extra par ögon. Hon hade nämligen fruktansvärt svårt att urskilja vad som var vad i de tidvis ganska så mörka bakgrunderna, varför den vanligaste ordväxlingen som utspelade sig brukade låta ungefär så här:

 

Male: Kan man gå hä-ÄÄÄÄÄÄÄÄR nej det gick inte.

Damen Intill: Såg du inte hålet!? Nu får vi ju gå tillbaka hela vägen!

 

Sammanfattningsvis får de väl instämma i att spelet absolut riktar sig till barn i första hand, men de skulle nog inte låta vilken liten unge som helst spela det helt ensam för det hade sina stunder av otäckheter... lägg till det att omgivningarna oftast var ganska dystra och mörka, så har vi nog sammanfattat det hela ganska bra. Och en sak till: vem i hela världen hade ansvar för kameran!? Damen vill gärna veta, hon är nämligen utbildad ledsagare. Med det avverkat kan vi presentera Damens favoritfiende ur spelet ifråga:

 

 

Samma kväll som de klarade av spelet och Male har börjat frestas av att avplasta Ni No Kuni bara för att sniffa lite på manualen, gjorde Damen misstaget att kommentera att Males spelsamling där inne på nedersta hyllplanet i tv-möbeln börjar bli ganska så omfattande. Hon föreslog därför att Male kanske skulle börja se sig om efter en hylla att sätta på väggen ovanför tv:n. Vad hon nog inte hade räknat med var att Male skulle sluka idén med hull och hår. Nu återstår bara att se hur hon ska stå ut med allt tjat om att köra till IKEA.

 

Låt oss klämma in ett sista litet citat, producerat under innevarande kväll. Male och Damen satt och språkade som allra bäst när en telefonsignal plötsligt börjar ringa.

 

Damen Intill: (kolugnt) Det ringer.

Male: (lika lugnt) Det är din telefon.

Damen Intill: Va? Är det!? (börjar leta efter telefonen)

 

Det var allt för ikväll, kära läsare, men stäng inte ner webbläsaren riktigt än. Först har vi ett videotips som kanske kan underhålla, eller chockera, det beror lite på. Vi tycker i alla fall att det är så dåligt att det blir roligt!

 

Minns ni den där gången för inte alltför länge sedan som Male gjorde illa fingret och fick gå med det lindat i en vecka? Damen ska ju som bekant alltid försöka toppa Male med en värre förkylning, en längre influensa eller varför inte en mera sönderhackad häl - så även den här gången. Medan Male satt på jobbet och var allmänt jobbig (i alla fall skulle nog vissa av de hon "trakasserar" tycka det) gjorde Damen slag i saken och klantade till det på jobbet.

Så när Male gick ut för att äta en bit mat med jobbkamraterna satte sig Damen i bilen för att klockan 17:30 infinna sig hos farbror doktorn för undersökning av sitt ömmande finger. Doktorn tyckte inte att hon behövde röntgas utan konstaterade att Damen fått "bristningar i ligamenten på yttre och inre fingerleden". På vanlig svenska betyder det att Damen har sträckt fingret och att det nu är både svullet och lätt inflammerat. På utomordentligt simpel svenska betyder det ajaj. Så Damen har fått massor av smärtstillande och antiinflammatoriskt, och får inte visa sig på jobbet på minst en vecka. När hon hämtat ut sina droger på Apoteket och intagit ett stadig kvällsmål på Gyllene Måsen hämtade hon upp Male och rullade hem.

 

 

På vägen in från bilen berättar Damen att hon också köpt Omeprazol, eftersom doktorn skrev ut en medicin som hennes mage inte tål.

 

Male: Aja, det gör ju inget för man behöver ju bara ta en var 24e timme.
Damen Intill: Men jag ska ju ta den vanliga medicinen tre gånger om dygnet?

Male: Ja, men det är en Omeprazol om dygnet!

Damen Intill: Jaså, jag trodde jag skulle ta en vid varje tillfälle.

Male: Då lär du nog hamna på avgiftning...

 

Med den saken utredd bad Male en stilla bön och tackade för att hon råkat ta upp ämnet. Just nu sitter de båda och knaprar på Fazers nya "lala" som de bara måste prova. Mjölkchoklad med lakritsdragéer är det visst, och den var inte alldeles fel även om de föredrar Marabou Black... än så länge. *knaper knaper*

 

Ja, för bara två inlägg sedan lade vi ju upp en bild på en stor kartong och frågade er läsare vad den kunde tänkas innehålla. Systers gissning var... öh... kreativt, men inte rätt. Inte ens nära. Nä, ni förstår att Male och Damen fick ett litet infall i nyårshelgen och beställde... det här:

 

 

Detta vara den europeiska samlingsutgåvan av ett spel där gänget bakom t.ex. Min granne Totoro står för grafiken. Eftersom Males kattbuss uppe på filmerna i bokhyllan kände sig ensam, och för att Damen och Male båda lockades nämnvärt av ovan godbit, gjorde de alltså slag i saken och slösade bort Males pengar. Hur mycket? Det kan ni ju själva fundera på... hehehe. I paketet ingår förutom spelet även en bok och ett litet gosedjur som Damen tyckte att vi skulle lägga upp en bild på:

 

 

I torsdags förra veckan var det Alla hjärtans dag, vilket på vanligt sambomanér inte firades genom att gå ut på stan och skrämma slag på oskyldiga människor. Nej, kvällen firades alldeles stillsamt i lägenhetens lugna vrå. Male fick ett par söta chokladnallebjörnar med hjärtan från Damen, och gav igen genom att dumpa ett exemplar av Lilla Kycklingen på sin intet ont anande sambo som blev mycket glatt överraskad. Male passade på att kompensera lite för alla gånger hon glömmer bort diverse högtidsdagar...

 

Nåväl! För övrigt kan vi konstatera att vi har varit mer döda än levande här hemma, men att åtminstone Male nu är tillbaka. Hon hostar och snuvar, men annars mår hon bra. Damen jobbade hela helgen och måndagen, vilket resulterade i att hon var alldeles obeskrivligt underhållande i sitt övertrötta tillstånd. Därför ska de nog båda två ha en eloge för att de orkade titta på både Bones i söndags kväll och Ullared igår kväll. Okej, Male låg bredvid när det sistnämna programmet rullade i tv-rutan.

Male: Vi måste ha en bild här.

Damen Intill: Vi kan ha fi-fi-fi-fi-film-videon, om vi fi-fi-fiskar-fixar till den.

 

Nej, Damen stammar egentligen inte. Hon är inte ens full. Hon är bara jätterolig. Videon kommer nedan, vi ska bara klämma in ett litet stycke till först.

 

Idag fick Male nämligen ett brev med posten. Några konstiga tjommar vill ha en massa information till någon statistik de gör över folk som nyutexaminerades för något år sedan. Av pappren framgår det att Male pluggat till "revosor", något Male inte ens själv visste - så det var ju en glad överraskning! Något nytt att skryta om i CV:t alltså.

 

Avslutningsvis var det någon som ansåg att en viss herres skuttande i ett visst tv-spel häromveckan var så underhållande att hon bestämde sig för att filma det. Male å sin sida fick i uppgift att ladda upp klippet på YouTube. Eftersom Male egentligen tycker väldigt, väldigt illa om Peter Pan (hon vet inte varför) så är hon egentligen emot idén, fast hon får väl erkänna att hon tycker mycket bättre om den här versionen!

 

We're alive!

 

Men här är inte så mycket fart i oss för ögonblicket. Damen jobbar 24/7 och Male tampas med en nyförvärvad förkylning av den lite elakare sorten. Men det får ju inte hindra oss från att bjuda på ett par roliga citat!

 

Under reklampausen medan Male och Damen tittade på Bones igår kväll utspelade sig följande konversation när Damen kommenterade något hon såg på tv:n.

 

Damen Intill: (överraskad) Faaaaar åt h******!

Male: Säger man så?

Damen Intill: (härmar Baloo i Djungelboken) Jag ska lära Blöjmonstret allt jag kan!

 

Blöjmonstret heter egentligen något annat.

 

Idag hamnade de framför tv:n igen, fast den här gången blev det tv-spel. Gång efter annan hjälper Damen Male att komma ihåg olika saker som hon ska göra. Till slut är Male så överväldigad att hon utbrister:

 

Male: Kan du sluta tänka så mycket åt mig? Jag börjar känna mig bortskämd!

 

Efter att ha lagat kvällsmat och därefter diskat upp och rengjort spisen bestämde sig Male och Damen hastigt för att det nog var säkrast att blogga. Annars hade det nog blivit ett Tredje Vattenkrig här hemma.

 

Ni vet redan att Male och Damen bloggar dåligt för tillfället, men det blir säkert bättre med tiden. Man kan säga att de, nu i och med den återvända vintern, har gått i ide lite sådär. Nu över till den gångna helgens rapport!

 

Damen brummade hemåt på fredagen och ägnade kvällen åt mys framför brasan i sällskap av fadern. Lördagen ägnade hon åt ett besök hos kusinen som fyllde 21 år och som hade en liten bjudning på lördagskvällen. På söndagen fotograferade hon termometern, plundrade julgranen och utfodrade alla stackars svältande fåglar med de där äpplena som hon så intelligent hade låtit ligga ute på balkongen när termometern passerade minus tvåsiffrigt i december förra året.

 

 

På söndagseftermiddagen rullade Damen tillbaka till stan. Där satt Male och hade haft en alldeles förträffligt angenäm helg. Hennes aktiviteter kan nog ganska så uteslutande sammanfattas i ett enda ord: tv-spel. Fast hon hade gjort lite nytta också och både diskat, städat och sprungit ut med soporna. Till kvällsmat serverades restmat i form av köttbullar och mos med lingonsylt. Male gjorde en fin bild i sitt mos. Damen överväger allvarligt att undersöka om det går att få Male omyndigförklarad.

 

 

Måndagen ägnade Male åt sitt jobb medan Damen rullade iväg till en hel massa olika ställen. Hos mamma uppstod dock lite väntetid, så då roade Damen sig med att slänga ut lite småmöglig mat till katterna.

 

 

Det kanske bör tilläggas att dessa kattkräk har ett mycket unikt näringsintag och därför dog de inte av tilltaget. Har de riktig tur så serveras det inte Whiskas, åh nej, då blir det smörgåstårta eller en kastrull nykokt pasta. Damen vet inte riktigt vad hon tycker om den saken, men det som händer på landet stannar på landet. Så även katterna.

 

Idag har Male varit hos fröken doktorn och bl.a. fått en ny kräm utskriven till det mystiska utslaget hon har på magen. Det har nu suttit där i 3-4 månader och har snart gjort sig förtjänt av ett namn.

 

Damen Intill: Klas, kanske?

 

Vi får väl se. I varje fall så hjälpte inte krämen Male fick i oktober varför hon idag alltså fick en ny att roa sig med. Funkar inte den blir det hudkliniken nästa! Male funderade i sitt stilla, och ganska så ironiskt lagda, sinne att i så fall även passa på att ta upp det faktum att hon är benägen att självdiagnosticera sig själv med dermatillomani, men bestämde sig ganska så hastigt för att hon nog bör hålla tyst om den saken. Så även i bloggen.

 

 

Male och Damen tävlar förresten i vem som har den bästa dåliga roliga historien. Vem tycker ni vinner?

 

 

Damen Intill: Om man är biodlare, kan man säga att man har en bisyssla då?

 

 

Male: Vad är det man använder när man tar tempen i ändan? Tarmometer!

Fråga inte vad rubriken betyder, Damen kan inte ens förklara det för Male. Det är solklart och kristallklart, tycker hon. Male slutar fråga och fortsätter istället att skriva. Fast innan vi började författa det riktiga inlägget läste vi igenom Snufsans senaste inlägg i hennes blogg. När Male skulle läsa rubriken, "Adjöken tjoflöjten", högt lät det så här:

 

Male: Adjöken tjoflöken!

 

Det här kommer bli ett riktigt bra inlägg. Vi bara vet det. Så låtom oss börja i mellandagarna, för att röra till det ännu mer!

 

I mellandagarna bestämde sig nämligen Male och Damen en kväll för att titta på den andra Batmanfilmen, The Dark Knight. När filmen väl var slut blev Male lite förvirrad. Damen hade sagt att den var "en och fyrtioåtta" lång, men Male kunde svära på att den mer än väl passerat två-timmarsstrecket. Damen lyckades ändå övertyga Male om att de visst skulle hinna titta på den tredje filmen också, The Dark Knight Rises, samma kväll och ändå komma i säng i lagom tid. Male var lite skeptisk, så hon frågade Damen hur lång filmen var.

 

Damen Intill: En och fyrtiofem!

 

Okej, tänkte Male, då går det väl fint! När den väl var slut var Male minst lika slut hon också. Vänta lite nu... hur mycket är klockan egentligen? Male tittar efter och räknar baklänges. Snart inser hon att de har tittat på film i sammanlagt fem timmar. Damens "en och fyrtioåtta" betyder egentligen 148 minuter. Snabbt räknade Male ut att film nummer två således var 145 minuter lång. Hon sade godnatt och gav en gång för alla upp sina förhoppningar om att kunna lita till Damens sifferkunskaper.

 

 

Med den episoden avklarad skuttar vi fram i tiden till nyår. Male spenderade ju som bekant nyåret ensam i lägenheten i Kristianstad. Eller var hon verkligen ensam? Helt ensam? Nej, självklart inte. Hon hade ju Spetteby! Här kommer lite bildbevis:

 

Till slut är det bara fem minuter kvar!

 

Damen Intill: Är det här rätt tillfälle att berätta att jag var förälskad i han till vänster?

Damen vill gå och lägga sig, och klockan är bara halv åtta på kvällen! Svagt, tycker Male, som hade lagt sig tillrätta i tresitssoffan som Damen för tillfället ockuperar nattetid. Trött, säger Damen som haft sitt första arbetspass på sisådär en månads tid. Male förstår dock inte problemet, för igår natt sov hon bara fyra timmar och orkade ändå sitta uppe till nio på kvällen trots att hon jobbat hela dagen. Att hon hade oerhört roligt hela nämnda dag kan vi ju dock tala tyst om...

 

Hur som helst.

 

Damen började jobba igen och hade det stora nöjet att få ett riktigt svettigt arbetspass, då arbetsfördelningen mellan henne och den andra personalen var sisådär 80-20. Men mitt i all stress så föddes ändå någonting bra, ett litet citat såg världens ljus! Så här gick det till:

 

Med en timme kvar av arbetspasset så börjar Damen känna av en påtaglig huvudvärk, vilket hon påtalar lite subtilt för sin kollega.

 

Kollegan: Vet du vad det betyder?

Damen Intill: (skeptiskt) Näää... vadå?

Kollegan: (glatt) Att du faktiskt har någonting innanför pannbenet!
Damen Intill: Tack för den!

 

För den som är lite nyfiken av sig så kan Damen se ut så här när hon är lite lätt nedslagen... eller var det utslagen?

 

 

För övrigt har dagen varit bra, det är bara Damen som ska gnälla litegrann. Imorgon vankas det jobbedag för Male och skolarbete för Damen som sedan ska jobba hela helgen. Dessförinnan försöker Male påverka henne så att de antingen kör till EKOhallen imorgon eftermiddag eller undersöker stans utbud av hamsterbebisar. Damen verkar för stunden inte sådär särdeles exalterad över någondera alternativet, men skam den Male som ger sig!

 

Male: (viskar) Eeeko... eeeko... eeeko... eeeko...

När Male sent omsider kommer hem efter arbetsdagen ställer hon sig genast med disken.

 

 

Hon tömmer diskstället, fyller diskhon med vatten och börjar diska.

 

 

Male fortsätter diska.

 

 

Male diskar lite till.

 

 

Male diskar vidare.

 

 

Male diskar ännu lite till.

 

Male tänker efter och minns plötsligt att Damen tidigare samma dag skickat ett sms och tackat för fyndet hon nyss gjort i kylskåpet. Det bestod av en bit rökt bog som Male köpte och använde en del av när hon gjorde skink- och ostsallad att ha med sig till jobbet... för sisådär fyra veckor sedan.

 

Male öppnar luckan under diskbänken, sniffar lite på kompostpåsen och får sina misstankar om doftens ursprung bekräftade.

 

Male diskar färdigt och lämnar snabbt köket.

 

Male är inte sugen på bullar längre.

Hejsan!

 

Cykelstället var mycket riktigt placerat utanför McDonalds. Har månne Moder och Damen samma förkärlek för Donkens kaffe latte, eller delar de bara insikten om att det var ett färggrant cykelställ?

 

Angående Blocketannonsen på hamsterburen så har vi tyvärr inte så mycket roligt att förtälja eftersom så gott som alla bara ville veta om buren var kvar men sedan hörde de inte av sig igen. En av dem var dock ett undantag. De ville klämma in en kanin i buren. Vi svarade att det förvisso var upp till dem själva, men vi avrådde eftersom de garanterat skulle få problem med djurskyddsreglerna.

 

 

Idag har Male jobbat och Damen skrivit skolarbete. Det som ursprungligen var två sidor blev i ett huj till nio, och när Male var färdig med korrekturläsningen och införsel av några lagtexter i källförteckningen var de uppe i elva sidor. Detta tog förstås lite tid, så när de kommit halvvägs tog de fem minuters paus och...

 

Male: Äh, det här är roligare än stomier!

 

Det kanske bör tilläggas att arbetet handlade om spelmissbruk och att Damen tidigare skrivit om flertalet medicinska åkommor, såsom bl.a. just stomier. Damen har förresten fått sitt första timvikariat. Jepp, det tog inte mindre än två dagar efter avslutad praktik innan hon fick sitt första jobberbjudande. Inte så illa pinkat, va? Det kallar vi stöd och service(enheten) det!

 

Male å sin sida har blivit officiellt "avaktualiserad" som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Det betyder inte särskilt mycket, eftersom det föregås av att hon fått förlängt på sin arbetsplats och nu kommer vara sysselsatt till åtminstone juni månad nästa år. Det firar vi med överbliven äppelkaka och vaniljsås!

 

Och ett citat. Det är någon timme gammalt, men det gör nog inget.

 

Damen har gått iväg och kommer tillbaka med en snuspåse.

 

Male: Alltså, vet du vad det värsta är när du kommer med ditt snus? Jo, att först så tänker jag "åååååh, lakrits!" och sen tänker jag "usch, snus".

Damen Intill: Eeh, jaa, men du det här är eukalyptus...

Nejdå lilla mamma, du behöver inte oroa dig över Males och Damens konstiga relation. Inte ni andra heller. Den är helt på kompisnivå, men det händer mer än sällan att det dyker upp ett och annat opassande skämt. Som det här till exempel:

 

För några veckor sedan satt Male och Damen och läste på Aftonbladet.

 

Male: Nämen sluta. Idag är det "sex och samlevnadsdagen".
Damen: (helt spontant) Jaha, men ska vi hoppa i säng då?

 

Men ni kan vara alldeles lugna, skämten må hagla tätt men det är också allt.

 

Förresten har vi bildbevis på effekterna efter helgens dominoepisod. För den oinvigde grundar sig det hela i att Male beordrades till föräldrarnas uterum för att hämta Coca Cola. I uterummet stod tre mer eller mindre fulla flaskor Coca Cola så tätt ihop bland alla andra grejor på skåpet att när Male lyfte den ena så rasade de andra ner på golvet. I panik kastade hon sig ut för att rädda dem, men slog istället överarmen hårt i dörrhandtagets kortända. Så här ser det ut snart en vecka efteråt:

 

Aj

Vi ber om ursäkt för det ofrivilliga blogguppehållet, men vi ska bättra oss! Imorgon kommer det förhoppningsvis ett inlägg om helgens eskapader och diverse andra roligheter. Det är lite mycket som händer just nu och imorgon kväll är det Halloween i Spetteby, så om ingenting skulle dyka upp här förrän torsdag så beror det på att vi har jagat livet ur Jack!

 

 

Tills dess får ni hålla tillgodo med ett citat:

 

I fredags eftermiddag satte sig Male och Damen i bilen för att rulla mot byhålan. Damen startar lite musik. Det är en gubbe som pratar i radion, och han säger att det är torsdag kväll.

 

Male: Torsdag kväll?

Damen Intill: (ingen reaktion)

Male: Han sa-- aha. Det är inspelat...

Damen Intill: Du har något... oj! Nu petade jag mig själv i ögat! (gnuggar)

Male: *fnissar*

Damen Intill: Aj... på ditt högra ögonglas.

 

 

Klockan är 18:50. Damen kommer tillbaka efter ett telefonsamtal med sin fader.

 

Male: (rullar stolen närmare datorn) Nu ska du få se vad jag satt ihop medan du pratat i telefon!

Damen Intill: (stönar)

Male: Va?

Damen Intill: (plågat) Åååååh...

Male: (tittar ner) Oj, körde jag över din fot nu?

Damen Intill: ... du plattade halvt till min tå...

 

Med den inledningen drar vi igång dagens inlägg! Det här är ett långt inlägg. Du har blivit varnad.

 

Male och Damen fick inte handlat i söndags som de hade tänkt, ty det fanns ingen Male att hämta upp på tågstationen i söndags och således ingen anledning att tvinga sig ut i det trista vädret bara för att handla mat. Male fick nämligen skjuts av föräldrarna. Därför plockade Damen upp Male på måndagen istället och rullade mot Lidl. Tyvärr gick även dessa planer i sank då våra två favoritlåtsassambos upptäckte blinkande blåljus på andra sidan om korsningen inne i centrum.

 

 

Efter en kort stunds övervägande om för- och nackdelarna kring att riskera bli stillastående bakom en bunt utryckningsfordon, beslutade sig Damen hastigt och lustigt för att köra en liten omväg. Det var ju i sig kanske inget dumt beslut, men då ska du veta att omvägen ifråga går via Härlövsängaleden, och Härlövsängaleden är inte att leka med klockan halv fyra på eftermiddagen. Som tur var var denna dag undantaget som bekräftade regeln, för de behövde otroligt nog inte köa en gång. Innan de hann fram dit stötte de dock på en märklig syn. Bilarna i den högra filen försökte av någon märklig anledning tränga sig in i den vänstra filen. Damen blev märkbart irriterad tills hon upptäckte den stillastående regionbussen längre fram. Den blockerade lämpligtvis just det högra körfältet, och bilarna som skulle svänga höger fick således förflytta sig till fel fil och sedan prova lyckan med ganska så begränsad sikt.

 

Damen fixade till källförteckningen i sitt arbete och när Male så småningom kom hem från jobbet snyggade hon till det hela litegrann och rättade ett par stavfel. Under dagen hade även Björna Ranelid slagit till igen, denna gång genom att glädja sina elever med inte mindre än tre nya inlämningsuppgifter och ett studiebesök. Strax innan nio på kvällen återvände Damen från sin praktikplats och rapporterade kort om dagen som gått för sin onormalt trötta sambo. Vad är det med hennes sambo nuförtiden, egentligen?

 

Nåväl. Praktiken hade i alla fall gått bra och för att bevisa det kommer här ett litet citat:

 

Damen frågar en herre i personalen om det är dags att brygga kaffe till de boende.

 

Herrn: Nä, det är inte dags att brygga kaffe till de boende ännu. Men... (tänker efter) du kan ju sätta igång en kanna och se det som en personalvårdande insats istället!

 

 

Förklaringen till Males tidiga sänggående de senaste dagarna har idag uppenbarat sig:

 

Hon är förkyld.

 

Men än så länge går det bra att jobba, och medan Male är på jobbet roar sig Damen med att krympa en av hennes strumpor genom att "av misstag" råka tvätta den i 95 grader. Eftersom Male fick veta detta för sent finns tyvärr ingen bild på det hela, men vi tror nog att ni kan föreställa er resultatet. Till kvällsmat intogs tapas, eller rättare sagt resterna från tapaskvällen i byhålan i fredags förra veckan.

 

Det var mycket angenämt, och efter maten passade Damen på att springa ner till vicevärden och tigga till sig en parkeringsplats så hon slipper slåss om de få platserna längs gatan som inte garanterar en kostnadsfri biltvätt av Kvidevitt AB.

 

Förresten hittade Male en kundvagn utanför tvättstugan imorse. Undrar var den kom ifrån?

 

Nu känner vi att det här inlägget börjar spåra ur, så det är nog dags att avrunda det hela litegrann. Det gör vi med ett gammalt citat! Det lyder så här:

 

Male och Damen spelar Spetteby. De går in till Yuka, och Damen går rakt fram till datorn i Yukas rum och startar den.

 

Male: (övertrött) Haha, du slog på hennes dator! Nu kommer den kosta el och hon har inga pengar! Hon kommer bli bostadslös! Hon kommer få bo i en träkartong! (tänker efter) ...hur ser det ut?

Damen Intill: (skeptiskt) Male, vad är en träkartong?

Male: Det undrar jag också.

Eftersom den ena sambon inte behöver dricka något alkoholhaltigt för att åstadkomma samma saker som den andra sambon behöver några ölburkar för att göra, så kände vi oss nödgade att stoppa in de där 50 %-en i rubriken.

 

Vad har vi då att förtälja?

 

Jo, först och främst att vi har bildbevis på att Male inte inbillade sig att det var fullt party party i någon intilliggande lägenhet halv tre natten till lördag. Musik, glädjetjut och diverse vrål bytte av varandra. Male insåg att hon fortfarande inte hade numret till störningsjouren, så hon skickade ett uppgivet sms till Damen om saken. Damen å sin sida var fullt upptagen av ett helt annat party party, nämligen det hon själv var högst delaktig i hemma hos pappa. Male proppade igen öronen och somnade om. Snart hade hon glömt hela händelsen, även när hon författade gårdagens inlägg. Men icke sa Nicke - idag kom Damen med beviset, ett färskt fotografi taget ute bland sopbehållarna:

 

 

Lördagen i övrigt bjöd inte på särskilt mycket nytt. Snufsans barnvakt uteblev och träffen sköts upp till idag, söndag.

 

Imorse vaknade Damen, lite halvrisig i magen, och satte sig sedan i bilen till Kristianstad. Väl där åt hon och Male lunch. Efteråt öppnade Damen städskåpet, vände sig mot Male och berättade stolt:

 

Damen Intill: Jag hitta´ förstafyra fryslisapåsar! (tänker efter) Det här kommer bli en bra dag...

 

Egentligen hade hon nog tänkt säga "Jag hittade 40 stycken fyra-liters fryspåsar", men tänk så mycket roligare allting blev!

 

Damen gav sig i kast med tvättberget och konstaterade snart att de ursprungliga planerna på att tvätta upp all mörktvätt i tvättkorgen nog fick revideras en aning. En tredjedel lämnades därför åt sitt öde. Mellan tvättmaskinerna roade hon sig med att laga kläder och sy sig i tummen. Några timmar senare var tvätten klar och Male och Damen bestämde sig för att rulla till Snufsan för att lämna en viss eftertraktad DVD-box. Fast först skulle Male rätta till klockan i köket, som tenderar hänga lite snett titt som tätt. Den här gången ville visst klockan lite mer än vad Male ville, för vips låg den där i hennes händer och hon tackade en högre makt för att hennes reaktionsförmåga för en gångs skull var pålitlig. Att förklara för Damen varför hennes fina arvegodsklocka ligger i bitar på köksgolvet är nämligen ingenting hon är särskilt sugen på.

 

 

Väl ute vid bilen slänger Damen in kassen med pysselgrejor som de ska dumpa hos Snufsan i bilen...

 

Damen Intill: Hahahahmhmhahahm!

Male: Va?

Damen Intill: Hahahahahahmhahaha!

Male: VA!?

Damen Intill: Hahahaha jag bara tänker *fniss* hahaha på vad du kommer *fniss* skriiiva hihihihohohohmhm!

 

Suck.

 

Male öppnade alltså bildörren och satte sig. Rättare sagt, hon skulle sätta sig. Men hon hade glömt att man, för att alls kunna sätta sig i en bil, måste böja på ryggen. Därför blev hon istället stående med vänstersidan mot biltaket. Ur Damens synvinkel såg det ut som om Male höll på att sätta sig rakt ner på trottoaren, men det var alltså "bara" frågan om en liten missbedömning om hur det där med att sätta sig ner går till. Sånt kan ju hända vem som helst när man börjar bli till åren.

 

De rullar till Snufsan, lämnar grejorna och pratar en liten stund innan de kör till Willys. Där får Male bildörren i ryggen när hon ska kliva ut, ty hon glömde att hon måste sätta dörren i ett sådant där "läge" där den står stilla även när man släppt taget om den.

 

Efter även denna lilla eskapad lyckades våra två favoritlåtsassambos med konststycket att oskadda, och utan att någonting mer extraordinärt hände, handla på nämnda butik. Väl hemma åt de kvällsmat och nu under inläggets författande har Damen tuggat Mini Babybel-ost så det sprutat ur öronen. Male är inte så jätteförtjust i sådan ost, men hon gick ändå med på att smaka. Hon öppnade långsamt och med mycket möda en liten ost.

 

Male: Är det här Kinderägg för vuxna?

 

Igår invigde Males föräldrar resan från Spanien hem till Sverige igen med att checka in på ett franskt hotell och äta något så lyxigt som en andoilette - en korv fylld med fläskfärs och komage. Den smakade så vidrigt att Gubben funderade på att ringa polisen och anmäla kocken, men efter en öl på en intilliggande bar bestämde han sig istället för att ta en öl till.

 

Idag gick Male till jobbet som vanligt och tog sedan bussen till Centralen för att ladda sitt månadskort. Ungefär halvvägs stannar bussen vid en hållplats. En stor kvinna med en nästan lika stor, fullpackad tygkasse kliver på och sätter sig på sätet framför Male. Tygkassen lägger hon på sätet bredvid sig. Efter henne kommer en äldre dam, som vi kan kalla tanten eftersom "Damen" är upptaget. Tanten går förbi rader av tomma säten tills hon når kvinnan med tygkassen. Där stannar hon och stirrar på tygkassen. Kvinnan tittar undrande mot tanten som bestämt och kommenderande utbrister:

 

 

Kvinnan flyttar överraskad på kassen och tanten sätter sig mycket riktigt på platsen hon valt ut och verkar nöjd. Resten av färden sneglar kvinnan irriterat mot tanten och svär lågt.

 

 

Male laddar sitt kort och tar sig till Willys, där hon spräcker 200-kronorsgränsen med hela 30 kronor. Otroligt, men sant! Fast det kan ju också bero på att hon bunkrat ingredienser till en skink- och ostsallad hon ska göra i helgen och ha med som luncher till jobbet i nästa vecka.

 

 

Mycket riktigt, Damen har inlett operation Rädda soffan. De är ju av skinn och har börjat spricka här och där, men nu är de alltså förhoppningsvis på bättringsvägen. Male tänker inte mer på det utan hoppar in i duschen för att unna sig en stunds värme efter att ha varit ute i det "vackra" vädret.

 

Så här ser det ut ute

 

På praktiken idag samtalade Damen med en i personalen. Han berättar om en händelse från hemlandet.

 

Personalen: Jaa, folk dog som fåglar. Ehh... kaniner. Ehh... (sneglar mot Damen)

Damen Intill: Flugor?

Personalen: Ja, just det!

Ja, då var vi här igen!

Ber om ursäkt för frånvaron, men Male har haft en så behaglig helg att hon inte tänkt på att blogga. Medan Damen sprungit runt och varit upptagen hemma hos pappa har Male nämligen ägnat dagarna mestadels åt att antingen spela tv-spel eller animera. Hon lade ner så många timmar på animationen att hon faktiskt gjorde klart nästan 30 sekunders färdig film! Wow. Det händer inte ofta.

 

Från det ena till det andra. Här kommer en bild på en mycket intressant jobbannons som Damen sprang på i helgen! Ni kan nog räkna ut vilken vi menar.

 

 

Och nu några bortsprungna citat från i förra veckan som på något mystiskt vis letat sig in i Males mobiltelefons almanacka:

 

 

Male hade lämnat in sina skor hos skomakaren och styrde fötterna mot Kjell & Co. för att köpa ett klockbatteri. På vägen dit blir hon lite osäker på vilket håll hon ska gå.

 

Male: (eftertänksamt) Nu ska vi se, ska vi höger eller vänster här... först trodde jag höger, och sen trodde jag vänster. Vi får se vem som har rätt...

 

 

När ingen ser händer det att Male pratar lite med diverse kontorsartiklar på jobbet. Mest för att underhålla sig själv. Idag klurade hon äntligen ut varför skrivaren ibland inte skriver ut alla jobben hon beställt och hon blev så lättad.

 

Male: (förstående) Du kan alltså bara skriva ut hundra jobb i taget? Sen måste jag vänta tills du är klar innan jag trycker ut resten? Nämen då förstår jag, ja nu förstår jag dig! (klappar skrivaren)

 

Hemma igen framåt kvällningen är det dags att laga mat. Damen inventerar frysen.

 

Damen Intill: (rabblar) Vi har en ny lax i frysen och där låg Ludde, jättetrevligt... blablabla...

 

Och sen kom helgen och då övergav ju Damen Male vilket resulterade i att det inte blev några citat gjorda den helgen.

 

Men vänta ni bara till nästa helg!

 

 

Avslutningsvis får vi ju inte glömma att berätta för Syster att Toy Story 2 nu är i hamn och kommer att förpassas till henne så snart vi träffas nästa gång! Tills dess får du hålla tillgodo med ett litet videotips, mest avsett för blöjmonstret: