Damen Intill tillbringade helgen här i lägenheten medan Male åkte hem till familjen. Moders hostmedicin fungerar fint den med, så bra att Male blir lite extra trötter och somnar fort. Fast det hindrar förstås inte att Male vaknar mitt i natten. Oj, vad Male är törstig. Male dricker vatten. Male sätter tillbaka koppen. Fast koppen har visst inte landat där den borde. Nej, istället tillbringar Male tjugo minuter av natten åt att torka upp vatten från golvet under och omkring sängen, hänga upp en fäll, en kudde, en serietidning och en ögontork på tork samt förarga sig över hela etablissemanget.

Puh, äntligen klar! Male lägger sig för att sova igen. Törstig. Koppen tom.

Male reser sig upp och hämtar nytt vatten.

Male lägger sig för att sova igen. Oj, ögat rinner, måste torka. Var är ögontorken? VAR ÄR ÖGONTORKEN?

Male reser sig upp och hämtar ny ögontork eftersom den andra hänger på tork.

Male lyckas slå undan den mycket frestande tanken att slå sönder en dörr och lägger sig för att sova igen.


Över till något helt annat! Kolla sicken tuff bild Male lyckades tillverka i veckan. Tyvärr tillåter inte Damen att resten av Damen-lagar-mat-bilderna laddas upp. Därför får ni nöja er med denna!

Ludwig von Grizzly, Ludde, Lille Skutt, Skrutt. Kärt barn har många namn. Han gör framsteg och kan nu visa sig utanför huset i flera minuter i sträck, innan han plötsligt kommer på att han måste gömma sig för allt läskigt som rör sig därute. Solrosfrön fungerar bra som muta, men äpple går verkligen inte av för hackor det. Damen har rentav lyckats peta på honom ett par gånger. Tyvärr slutade en av hans små utflykter utanför huset i just det han befarade - katastrof. I ett oväntat ögonblick hugger Damen tag i huset och bär iväg med det! Vad ska man nu ta sig till?

Lösningen: att fara som ett skott nedför trappan och in i ett hörn bredvid toarullarna. Efter några minuters hotfulla blickar och frenetiskt pipande kommer herr hamster på att han sitter i något bekant. Han sitter i sågspån. Sågspån är roligt. Man kan gräva i det. Men det är lite läskigt så vi backar in i en toarulle. Hjälp, en toarulle! Vi far som ett skott in i hörnet bakom hamsterhjulet. Hjul är trygga. De bits inte, pratar inte och försöker inte peta på oss. Här kan vi stanna i en evighet. Att mamma satt tillbaka huset med ny hamsterludd, ja det vet vi förstås ingenting om för vi vågar inte springa upp och kolla efter. Hm, den där toarullen var kanske inte så farlig ändå... krafs krafs krafs gnag gnag krafs gnag krafs... det här var ju lite småroligt. Hjälp, rullen rörde på sig! Kvickt bort till hjulet igen. Det är nog tryggast här ändå.

Idag har varit en högst duktig dag!

Male vaknar med ett ryck klockan 07:20 och kliver sent omsider upp 07:50. Samtidigt drar Damen Intill iväg till skolan. Vid nio dyker uppsatskamraten upp, så Male och hon sitter flitigt och skriver ned huvuddragen ur de tre intervjuer/samtal vi hade med revisorer och lite annat folk i måndags. Därefter rättar och flyttar vi om i teoridelen i vår uppsats fram till tolvslaget, då Damen Intill dyker upp fullastad med förnödenheter och hamsterludd. Lunch, lite mera jobb och vid halv tre drar uppsatskamraten iväg. Male diskar och Damen Intill sorterar papper, och mer papper, och mer papper...

Vid fyratiden har Damen fortfarande inte sorterat färdigt men det gör inget för nu ska vi beställa pizza. Syster Yster kommer över men innan pizzan anlänt - stackarna, köra ut pizza i spöregnet - hinner Damen byta en glödlampa. Damen betalar snällt vårt foder och sticker till en extra krona i dricks.

Damen Intill: Nä, vi är inte snåla, vi är studenter.

När maten är uppglufsad bestämmer vi att vi varit tillräckligt duktiga för dagen, varpå de nästföljande timmarna kanske inte riktigt följde i förmiddagens hurtiga fotspår. Eftersom vi var på så glatt humör valde vi att förstöra det genom att ta oss en titt på Eldflugornas Grav, som legat i Males bokhylla alldeles för många veckor. En rörande film med gott om snyftvarningar, Damen höll ut i hela två tredjedelar!

... smita in bland gubbarna som bygger en ny busshållplats och hälla några flaskor karamellfärg i asfaltblandaren...

Han är sex veckor gammal, gråbrun och älskar solrosfrön. Efter många spännande - och smått korkade - namnförslag har vi nu enats om ett arbetsnamn. Med andra ord kan det komma att ändras, men för närvarande får unge herrn gå under smeknamnet Ludde.


Avvänjning från hamsterluddet kommer att ske successivt, men till att börja med vill vi helst inte skrämma ihjäl honom för mycket. Det har redan varit nog med nya dofter och höga ljud - inte minst från unge herrn själv. Att resa i en pappkartong var minsann inte populärt.

Hej, mitt namn är Tommy! Jag är en NPC, alltså en sidokaraktär i ett dataspel. Jag är cirka sju år gammal och mitt rum ser ut som en cirkus. Jag tycker väldigt mycket om min pappa för han gav mig en tuff alien-leksak. Mamma säger att det är en tröst för att jag fick en så hemskt ful design, eftersom jag ju är en oviktig sidokaraktär. Jag vet inte vad det betyder. Jag saknar nämligen ett antal hjärnceller också.

Utanför buren står något märkligt. Det är stort, gult (har jag färgseende?) och läskigt. Vad är det för skumtomtigt?


Någon flyttar på den stora saken och öppnar burdörren. Jippie, jag kan rymma! Haha vilka skojiga färger, jag ser skitrolig ut!


Oj. Ojojoj. Något är fel. Något är allvarligt, allvarligt fel här. Något måste göras! Annars är jag fast här för alltid! Jag måste smida en plan.

För er som inte vet - här kommer en bildspecial för Dig som vill veta mer om hamsterns uppbyggnad, utseende och allt som hör därtill!

Idag ska jag ringa och be doktorn skriva ut astmamedicin åt mig! Jag behöver en långtidsbehandlande och två snabbverkande så jag kan ha en hemma i byhålan och en i Kristianstad. Nu ringer jag vårdcentralen! Jag lyfter luren och knappar mig fram!

Din placering i kön är nummer --- tre. (frustrationsmätare: 0 %)

Efter fem minuter svarar en sköterska. När vi nästan är klara bryts samtalet. Mummel... jaha, inte mycket att göra. Jag får ringa en gång till.

Din placering i kön är nummer --- fyra. (frustrationsmätare: 30 %)

Efter tio minuter svarar en annan sköterska. Jag presenterar mig vänligt men får inget svar. Hallå, hör du mig? Hallå? HALLÅ? Hallå, jag svarar men du hör mig inte! Nähä, inte mycket att göra. Slänger på luren.

Är det något fel på telefonen? Jag provar med mobiltelefonen istället!

Gäller det tidsbokning, tryck ett. (frustrationsmätare: 50 %)

Male trycker ett. Oj kolla, ingen telefonkö! Nämen ojdå, är jag på en helt annan vårdcentral nu? Mystiskt. Jag tryckte väl fel. Tack för att ni kopplar mig rätt.

Gäller det tidsbokning, tryck ett. (frustrationsmätare: 70 %)

Male trycker ett. Oj, kolla - ingen telefonkö! Nämen ojdå, är jag f o r t f a r a n d e fel? Jaså det är rätt vårdcentral fast helt fel person? Jaha, då är ju allt som det ska. Jag förklarar läget och får veta att sköterskorna haft problem med krånglande telefoner - shit Sherlock! - och om jag väntar några sekunder ska hon koppla mig till den första sköterskan. Efter några minuters väntan avslutar jag, under påverkan av ett växande behov av att slå sönder något, samtalet. (frustrationsmätare: 95 %)

Nä, nu ger jag upp. Nej det gör du inte! Jo, för nu ska jag gå och hacka en tomat i pyttepyttesmå bitar och kanske välta några möbler. Nä kom igen nu, prova en gång till! Okej, en sista gång då. Nu tar jag den riktiga telefonen igen.

Din placering i kön är nummer --- två. (frustrationsmätare: 100 %)

Efter fem minuter svarar en sköterska. Hör och häpna - jag fick tala med en sköterska som dessutom var astmaspecialiserad och avsluta samtalet helt på eget bevåg!

Är inte livet helt underbart ibland, så säg?

Syster Yster har utmanat undertecknad att berätta sju saker om mig själv. Underteckad finner inte detta speciellt utmanande, men eftersom undertecknad lider av allvarlig personlighetsklyvning kommer undertecknad självfallet att svara jakande till denna förfrågan!

Undertecknad finner dock ingen mening i att tvinga sju andra stackars bloggare att genomföra detta vansinnesdåd, helt enkelt för att undertecknad vill ha hela kakan för sig själv, bwahaha!



1. Min frukost innehåller alltid ett glas multivitamindryck och det måste vara den med citronsmak som säljs på Ö&B.

2. Jag älskar småkryp! Finns inget bättre än att rensa ogräs i gruset. Gråsuggebebisar är helt bedårande!

3. Jag klarar inte av att rycka loss det lilla hårstrået ur leverfläcken på handen.

4. Jag är en riktig hejare på att vika kompostpåsar utan att de går sönder.

5. Final Fantasy IV - första spelet jag grät floder till - blev början på ett långvarigt rollspelsmissbruk, men jag vägrar fullkomligt alla onlinerollspel.

6. Jag försöker maniskt hålla ordning bland våra plastpåsar, något som sambon flitigt saboterar vareviga dag.

7. Koppar och mobilladdare tenderar att försvinna spårlöst så fort de korsar min väg.




Tyvärr blev det så många fyndigheter så vi fick skapa en extra kategori för de som inte kom med bland vinnarna.




Tröstplats

8. Jag har ett fantastiskt minne när det gäller att komma ihåg vilken av alla trettio trappor jag måste ta i ett gammalt GameBoyspel - men jag kan inte komma ihåg en enkel inköpslista om denna innehåller fler än tre varor.

9. Jag tål inte öppna skåp. Finns det en lucka ska det hållas stängt! Särskilt badrumsskåpet. Jag nämner inga namn. Damen.

10. I många år var jag dödligt förälskad i grodor och samlade på mig närapå femhundra olika figurer, klistermärken mm.

Alla visste vi att det skulle hända. Vi visste bara inte när.

Nu måste vi tyvärr meddela att den här veckan, som härmed namngetts till Döda Veckan, har fört med sig ännu ett offer:



Efter en djup depression över sina eventuella artfränders mystiska död bestämde sig Utbölingen för att göra det. Han skulle hoppa. Efter noggranna beräkningar kastade han sig hejdlöst över akvariekanten och förenades med sina släktingar i Sushihimlen.



Likvaka hålls ikväll vid 20-tiden. Alla medsörjande förväntas vara iförda dykardräkt och stämma in i hyllningssången "En liten fisk balanserade på en liten liten akvariekant".

Nu såhär i sorgetider måste vi ju göra vad vi kan för att påminna världen om att dela vår börda.

Därför känner vi oss tvungna att dela med oss av en gammal klassisk video vi tillverkade på Affe i juni förra året - den enda av våra YouTubefilmer som fått över 450 visningar! Affe charmar alla!

Misstolka oss inte - Damen Intill har många års erfarenhet av fjälliga husdjur. Så vad som gick snett här, det kan vi faktiskt inte räkna ut, men vi har en teori:

1. Kardinaltetra nr 1 blev sjuk och sjönk till botten som en sten
2. Kardinaltetra nr 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 samt 11 tuggade glatt i sig Kardinaltetra nr 1
3. Kardinaltetra nr 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 samt 11 kolade allesamman vippen inom ett dygn
4. Bryggmalen "Bryggan" och Utbölingen - de vinnande namnen - mår fortfarande utmärkt, varpå vi finner det nödvändigt att anta att de båda två är vegetarianer

Summa summarum: Vi har nu två små individer kvar i akvariet och tio i kompostpåsen. Den elfte, Kardinaltetra nr 1, är spårlöst försvunnen och befinner sig troligen i mikroskopiska bitar inuti Kardinaltetra nr 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 samt 11.

Trodde Ni att det var allt för idag?

Knappast!

Imorse arbetade Male nämligen med sin kandidatuppsats. Eftermiddagen tänkte Male använda till att läsa några vetenskapliga artiklar. Efter några minuters arbete får Male dock ont i halsen och känner sig småfebrig - ungefär som om det är en förkylning på gång - och precis innan uppsatskamraten ska bege sig hemåt kommer Male på en strålande idé och ställer frågan:

Male: Du, bara så jag vet om det är en blivande förkylning eller något annat... du har inte varit i kontakt med något pälsdjur idag va?
Uppsatskamraten: (hämtat ur minnet, alltså inte ordagrant) Näe... eller jo, hon som körde bilen hit idag har en hund som hon brukar ha i bilen [...]

Omkring en timme senare däckar Male i sängen och befinner sig i ett ömsom halvvaket ömsom sovande tillstånd i två och en halv timme. Så mycket blev det av den flitiga eftermiddagen!



Nä, nu hinner vi inte skriva mer här för vi ska iväg och ha likvaka - med kaffe, bullar och kakor!

Idag är vi lite demriperade här hemma. Eller också har Damen aldrig lärt sig att stava.

Vi börjar med de goda nyheterna!

Male har arbetat vidare med kandidatuppsatsen och idag fått en hel hög med användbara tips på personer vi ska ta kontakt med för att försöka anordna intervjuer. Damen Intill har rekryterat Male till att kontrolläsa och finjustera ett arbete om Kafka, samt tillverka en PP-presentation av densamma.

Nu till de kanske inte lika goda nyheterna... när Damen Intill avslutat sitt skrattanfall.

Damen Intill: (mellan skrattanfallen) Jag kom på att vi har fryst hamster i frysen!

Efter den mycket okänsliga reaktionen kommer härmed beskedet:




Affe har rest till hamsterhimlen inatt.




Han lyckades pricka in det så bra att han hann säga hejdå kvällen innan och gnaga i sig ett par små ostbitar - fast något annat orkade han inte få i sig - och därefter klämde han bekvämt in sig i ena hörnet i sitt älskade hamsterrör. Affe ska inte stoppas upp, men vi var tvungna att förvara honom någonstans i väntan på morgondagens begravning, varför frysen var den enda utvägen - inget som Damen Intill genomförde med glädjeyra.

Här kommer därför några av de sista bilderna vi tog på herr osthamster, och förhoppningsvis kommer det så småningom också en hopklippt video på de senaste månadernas bravader.

Nä vi bara skojade, en sådan extrem fantasibrist har vi ännu inte uppnått.

Det som har hänt är att Damen Intill - beslutsam som hon är - har skaffat fisk. Inte vilken fisk som helst heller, nej vi är nu stolta föräldrar till elva kardinaltetror, en av obestämd art som slank med av okänd orsak, samt en pitbull-någonting-mal.

Idag har varit ytterligare en dag i skolans värld. Male jobbar vidare på kandidatuppsatsen, Damen Intill grillar korv och sjunger sånger.

Woodie är förresten inte en tjock hamster. Det är nu konstaterat, eftersom vi producerat bildbevis på hans överskottshud.


När Damen Intill får shoppingmani och samtidigt har tillgång till en lånad bil, kan det se ut såhär i vårt kylskåp. Jag ber Er vänligen att uppmärksamma att vi fortfarande är studenter, även fast kylskåpet tyvärr inte kan klassas som modell student.

Damen Intill: Men vi... lär ju överleva nästa krig! Alternativt en lång regnperiod.

Okej.

Att blanda språk i all ära... men ibland vore det kanske bättre att välja ett språk och hålla sig till det.

Visste ni att Damen Intill kan sy?

Damen Intill: Det är en sån där dold talang!

Men Damen Intill är inte som andra människor. Damen Intill syr inte normala saker, som kläder och liknande. Nej, Damen Intill syr andra saker hon minsann.