Imorse vaknade Male omkring fem av att någon idiotgranne börjar borra upp tavlor på väggarna. Vem gör det så här tidigt!? Irriterad vänder hon sig om i sängen och somnar om. Omkring sjutiden kliver hon upp ur sängen och gör sig i ordning. Hon tar en titt på sms:en hon fått under natten och ser att både Damen och Moder har skickat varsitt sms med samma innehåll - det har varit jordskalv inatt! Oj, vilken tur att jag slapp undan, tänker Male och duschar håret. Hon gör Spetteby, hon diskar och hon sätter sig framför datorn och kollar nyheterna. Nämen, skalvet kändes visst hela vägen till nordöstra Skåne, fast mycket svagt. Moder och Damen är ju längre västerut så de märkte det mycket tydligare.

 

Det är ungefär nu som det går upp ett litet ljus för Male.

 

Det var nog ingen som satte upp tavlor inatt...

 

 

Igår morse åkte Damen iväg med sin fader och lämnade Male ensam att planera sin vardag. Detta resulterade i att hon diskade och gick ut med soporna och sedan bestod dagen mest av att hänga framför datorn, tv-spelet eller i soffan. Men det var mycket behagligt, så inte klagar hon inte!

 

Idag ska Male snart vandra in till stan för att fylla på sitt busskort, lämna tillbaka en lånebok till biblioteket åt Damen samt posta ett brev. Fast den riktiga anledningen är egentligen att hon ska träffa syster Snufsan, göra några ärenden, äta medtagen matsäck i stadsparken och sedan åka med hem till Snufsan för att hjälpa henne leta efter Males borttappade USB och DVD-boxen hon lånat av Damen.

 

Från det ena till det andra - här kommer några bilder från i fredags. Jepp, här rör vi till det alldeles fullkomligt för er läsare, så hängde ni inte riktigt med så lyder alltså följdordningen i detta inlägg som så här:

1. Morgonen idag
2. Gårdagen
3. Planerna för idag
4. Fredagen

 

 

 

 

Det var det! Nu måste Male börja göra sig i ordning, så på återseende!

 

... låter nästan som namnet på en dålig kioskdeckare, eller hur?

 

Riktigt så illa var det inte, nä det var faktiskt riktigt trevligt. Vadå för något, undrar du? Jo, Males lilla tripp till släkten i Småland förstås!

 

Igår morse klockan kvart i åtta påbörjade Male färden åt nordöst, in i mitten av de småländska skogarna. Med sig i släptåg hade hon pappa Gubben, som dagen till ära hade ett släp på släp. Han skulle åka till familjen i Småland, närmare bestämt Males farmor och farfar, för att hämta en åkgräsklippare och umgås lite grann. Male följde med som sällskap, och för att det var ett bra tag sedan hon sist hälsade på däruppe i skogarna. Solen sken, fåglarna kvittrade och allt tydde på att det skulle bli en toppendag!

 

 

Trots en liten oplanerad omväg på skakiga vägar fulla av sådana där kurvor och gupp som hade fått Damen att spy ner hela baksätet, lyckades Gubben med sin vishet och erfarenhet leda dem rätt. Efter totalt ungefär en och en halv timmes bilfärd, och ganska mycket skog, sjönk täckningen på Males mobiltelefon från max till noll på bara ett ögonblick - ett säkert tecken på att de närmar sig målet med stormsteg! Mycket riktigt, alldeles strax rullade de in på samma välkända vägar som lilla Male för många år sedan blickat ut över från baksätets trygga vrå, och ropat "Färgerna, pappa, vi vill lyssna på färgerna!" så fort hennes stackars föräldrar börjat utveckla ett litet gryende hopp om att slippa lyssna på den där barnsången. En. Gång. Till.

 

 

Färden fortsatte förbi den gamla butiken, över den där tågrälsen och genom ännu en korsning. Alltsamman var märkligt välbekant och praktiskt taget oförändrat, trots en och annan ny busshållplats här och där. Plötsligt var de framme! Male och Gubben klev ur bilen och hittade farföräldrarna bakom huset, framför ett uppdukat bord fullt med frukostsaker. Att Male tidigare på morgonen intagit två Kryddeboller med mjölk och sedan även en glass på en bensinmack gjorde ingenting, för efter ett par timmar i bilen måste hon ju ändå ha lite plats kvar i maggen! Så Male intog en tredje frukost och kände sig som en riktig liten hobbit där i solen. Då och då fick de påhälsning av en envis geting som fått smak för rökt skinka och insidan av Males bh - om det finns ett samband där lämnar vi åt er att spekulera kring.

 

Här kommer en psykedelisk bild av huset för att variera oss lite!

 

 

Medan Gubben och Males farfar pratade bilar och Spanien småpratade Male och farmor om både det ena och det andra. Mest det andra. Efter en stund kom Gubbens syster, Males faster alltså, över och ytterligare en stund senare var det dags för lunch. Farmor bjöd på rabarberkräm...

 

Damen Intill: I bersån!

Male: Va?

Damen Intill: Bersån!

Male: (fullkomligt förvirrad) Vad pratar du om!?

Damen Intill: Bersån, uteplatsen, bersån!

Male: Har aldrig hört talas om det!

Damen Intill: (chockad) Har du inte!? Googla det!

Male: (googlar och läser informationen hon fått fram) "Bersåer, som var mycket vanliga omkring 1900..." och du är förvånad att jag inte hört det ordet innan?

Damen Intill: Jag trodde du var mer kultiverad än så!

 

... på uteplatsen och efteråt tittade Gubben på klockan. Hoppsan. Halv ett skulle de ha åkt hem, men detta reviderade han imorse till allra senast halv två så att han skulle hinna träffa lillsyrran... så hur kommer det sig nu att klockan var nästan två? Besynnerligt, tyckte allesamman, men det var inte mycket annat att göra än att tacka för sig och bege sig hemåt. Fast först ville Males faster visa upp nytillskottet i familjen, nämligen en liten lurvig sak som tyckte väldigt mycket om Males fötter:

 

 

När Male och Gubben sagt hejdå och satt sig i bastun - vi menar förstås bilen - påbörjades färden hemåt. Efter 20 minuter nådde de den fruktade "långsamma ängen" som lilla Male kanske hade namngett den till om hon inte hade varit för upptagen av att samla på grodor och läsa Kalle Ankas Pocket (Kalle Anka & Co. är för mesar). Ängen på bilden nedan kändes nämligen alltid alldeles för lång och tråkig, men nu när Male är lite större och koncentrerade sig på att prata öronen av sin far så att han inte somnar vid ratten var det inte alls lika illa.

 

 

Knappt två timmars bilfärd senare hade Male och Gubben avhandlat alla tänkbara samtalsämnen mellan himmel och jord. De var tillbaka i Kristianstad, Male hoppade av på parkeringen utanför lägenheten och tackade Gubben för en mycket trevlig dag. Hon tog sin kasse med en flaska Passoua, försenade födelsedagspengar, monetär ersättning för några grejor hon köpt åt diverse familjemedlemmar, en bit jättestor opoppad bubbelplast och två kylskåpsmagneter och vandrade hemåt. Medan hennes tankar gick i "home sweet home"-manér var nog Gubben mera inne på "en och en halv timme kvar...". Han hade nämligen nästan lika långt kvar att köra hem till byhålan, fast först skulle han till norra Kristianstad för att knycka med sig Snufsan med blöjmonster hem över helgen.

 

Det var det för den här gången! Male packade upp sina grejor och rapporterade om dagen för sin sambo innan de gjorde Spetteby och lagade mat. Det blev kyckling, bambuskott och ananas i sötsur sås och ris till det. Ett litet nytt påfund orsakat av ett infall Damen fick när Lidl hade asiatiska veckor för någon månad sedan:

 

 

Medan de smälte maten passade de på att döda några monster innan de slutligen placerade sig själva i sofforna med varsin skål glass med konserverad ananas, Males Nintendo DS och Damens lånade NCIS på dvd.

 

Damen Intill: (ältar det fortfarande) Då har Male aldrig hört "bersån"... var har du varit det senaste århundradet!?

Pizzan var riktigt god, men när de ätit upp fanns det en liten skvätt Coca Cola kvar i flaskan. Damen tog flaskan och delade upp resterna mellan sig och Male, och vet ni vad? Det blev faktiskt varsitt fullt glas!

 

 

Varsitt fullt glas? Hur är det egentligen med Damens ögonmått? Oroa er inte, kära läsare. Bilden ovan visar bara hur Damens och Males glas ser ut efter det att Male, glad och munter, lyft upp det för att dricka en klunk. Därefter vet vi inte riktigt vad som hände, men vi har bildbevis:

 

 

Behövs en förklaring? Nä, vi trodde väl inte det heller.

 

Som den ekonom Male är tog hon i alla fall tillfället i akt och skopade ner Coca Colan på bordet i glaset igen. Under tiden fick Damen, trött och huvudvärkspåverkad, byta Rubys tidningspapper samt dra fram spannen och golvtrasan. Men alla historier har ju ett gott slut, så även denna - Male håller tandtrollen borta, och Damen skulle ju ändå torka alla golven när hon städar i morgon!

Fredag, fredag, fredag... vad gör man på en fredag?

 

Damen vet precis vad man gör på en fredag - man drar till Osby! Fast inte ensam, så när all planeringsverksamhet var över hade hon utökat sällskapet till totalt fyra personer. Snart var det bestämt: Damen, Male, Snufsan och Eya skulle åka på utflykt!

 

Bilfärden gick över förväntan. Trots sitt inneboende hat mot allt vad bilbarnstolar heter uppförde sig Eya exemplariskt. Mot slutet krävdes några barnsånger för att hålla henne distraherad från vetskapen om att hon faktiskt sitter i en tortyrmaskin, och då stämde alla glatt in i Disneysångerna.

 

 

Första anhalten var BRIO Lekoseum, ett mycket barnorienterat muséum där de små monstren kan leka med fler av utställningsföremålen medan de stora nostalgitrippar. Här har Damen varit många gånger både som litet och stort monster. Efter att ha stoppat Male, vars första diskutabelt seriösa tanke när ingen personal dök upp i entrén på flera minuter var att det säkert var gratis inträde, betalade de plikttroget sina 60 kronor per person och började utforska stället.

 

 

Ungefär här tröttnade Eya på barnvagnen vilket snabbt ledde till en omställning bestående av att Male drog vagnen medan Snufsan promenerade runt med nämnda bebis. Leksak efter leksak bytte av varandra tills de möttes av en ohygglig syn!

 

 

Efter att ha enats om att dockan ovan skulle ha kunnat vara huvudperson i en dålig skräckfilm fortsatte de genom lokalen. Eya hittade en leksaksbondgård på hennes höjd mitt på golvet och funderade på om hon skulle äta upp fåret eller grisen först, men halvblodsarab som hon är föredrog hon förstås fåret. Efter att listigt ha bytt ut fåret ifråga mot en förpackning näsdukar - mutbyte kallar Male det - vandrade de vidare genom muséumet.

 

 

De besökte tomteverkstaden i källaren, där Eyas klaustrofobi gjorde sig påmind - något som i och för sig var en ganska trevlig omväxling eftersom hon definitivt inte ville gå ett enda steg från sin mamma. Väl uppe i ljuset igen kikade de på ett gammalt tåg, i naturlig storlek den här gången, och sedan blev Damen så sugen på kulglass att hon inte orkade vänta på att Male skulle ta reda på om hon för ovanlighetens skull kunde äta det hon också. Det kunde hon, för här tyckte man minsann att det var viktigt att inte ha några som helst nötter i lokalen! Efter att ha intagit varsin dylik godsak införskaffades några leksaker inne på butiken en kort sträcka därifrån. Eya fick en stor plastboll av mamma Snufsan och ett par, citat: "feministrosa leksaksbilar" av Damen. När de var på väg att betala fick Male ett infall och införskaffade två stycken stora, rosa gosedjursormar med små röda hjärtan på. Den ena fick bli Snufsans försenade inflyttningspresent, den andra huserar numera längst uppe på Males bokhylla.

 

Det blev ett mycket långt stycke, så nu går vi vidare till nästa anhalt tycker vi!

 

Först en riktigt idyllisk bild bara för att få er i rätt stämning:

 

 

Hit åkte girlpowergänget härnäst, och det var bara tio minuters bilfärd bort så Eya hann knappt märka att hon hamnat i tortyrmaskinen igen förrän det var dags att släppas ut i friheten. Damen åt sin fruktsallad, Male åt sin konserverade frukt med grädde och Snufsan högg in på Skånepepparkakor och Coca Cola. Helt osökt tyckte Eya, efter att ha fått smaka på Damens godsaker, att välling inte var så lattjo lajbans längre så därför blev det istället ett dopp i sjön med Damen som leksällskap!

 

 

Medan Damen blev bästa kompis med Eya stod Snufsan på stranden och både fotograferade och filmade. Det var 20-22 grader i vattnet och plaskandets fröjder visste inga gränser. Male vaktade väskorna och hade det riktigt skönt där i skuggan på filten. Medan hon låg där såg hon något konstigt komma flytande på vattnet. Är det... har de... ja, det har de. Efter ett kvickt förevigande av ingen mindre än Snufsan själv kan vi härmed presentera en bild som är som tagen ur Svart Katt Vit Katt:

 

 

Att Snufsan inte badade är väl ganska så förståeligt med tanke på munderingen, men att Male inte heller gjorde det kanske behöver sin förklaring. Hon har aldrig varit någon badmänniska och brukar säga att hon "inte badar i kalla vatten", något Damen gärna vill få till "inte badar i svenska vatten". Ja, kanske är hon lite bortskämd med spanska vattentemperaturer, men det är inte hela anledningen för inte ens där behöver hon bada mer än ett par-tre gånger för att vara mer än nöjd för den här gången. Det är något med att sitta klibbig i bilen på vägen hem i väntan på att få springa in i duschen och skölja av sig alltsamman... men äsch, tillbaka till ämnet nu då! Damen badade och här är beviset:

 

 

Efter att ha torkat något stoppade de in sig själva i bilen igen. Nu var Eya riktigt trött, eftersom hon bara sovit 45 minuter i förmiddags istället för två timmar vid lunch, så hon somnade som en stock och sov lägligt nog hela vägen hem. Okej, förutom de sista två minuterna, men vad gjorde det?

 

Det var den dagsrapporten! Alla hade riktigt roligt och vädret var toppen hela dagen, som bäst gissningsvis 28-29 grader i luften. Med det sagt tänker vi avrunda inlägget med ett citat som Male fick lova Snusan att föreviga.

 

Det tillverkades när Damen stod och torkade sig efter badet och hittade sand både här och där.

 

Damen Intill: Det är inte bara bilen som rullar hem, det kommer rulla i mina byxor också!

Fråga: Kirby ser jättegulligt ut men också skitsvårt. Är det svårt?

 

Svar: Nej, Syster, Kirby's Epic Yarn är definitivt inte svårt. Om man spelar endast för nöjes skull och struntar i att samla alla extrasaker och få högsta "betyg" på alla banor så är spelet så enkelt att det tidvis nästan är skrattretande - man kan inte ens dö! Nix, inte en enda gång. Du kan förlora lite pärlor (spelets valuta) om du trillar i ett hål, men du dör inte utan flygs bara tillbaka upp till där du nyss var. Om - och jag menar om - du däremot väljer att samla och göra precis allt som finns så kan du räkna med att ungefär halvvägs få en något högre svårighetsgrad, som mot slutet faktiskt gränsar till riktigt svårt här och där - men då är man ju trots allt vid slutet och då ska det vara lite utmanande!

 

Om inte texten ovan räcker så kan vi ju locka med en annan liten detalj: man kan byta form á la Super Mario World 2: Yoshi's Island! Males inneboende 10-åring fastnade totalt, för den här gången har man inte bara "kopierat" konceptet utan faktiskt fått det att fungera riktigt bra. U-båt, fallskärm, brandbil, tåg... fast de flesta fastnar nog mest för delfinen:

 

 

Så, nu har Male gjort en massa extrareklam i sin blogg, allt för att tillfredsställa sin nyfikna syster. Hoppas att svaret duger - annars demonstrerar Male gärna denna underbara lilla juvel i spelhörnan nästa gång hon kommer på besök!

Male kommer hem vid fem och är helt slut. Hela dagen har hon hjälpt Snufsan med man och bebis att flytta in i sin nya lägenhet här i stan. Det har varit riktigt roligt, men nu efteråt känner hon sig rejält trött och sömnig. Hon  bestämmer sig för att hon ska slå en signal till föräldrarna, steka pannkakor, besöka Spetteby och sedan skriva ett blogginlägg. Det blir kanon!

 

Så Male börjar steka pannkakor.

 

Det går rätt bra. Det blir nästan inga klumpar alls i smeten och hon glufsar glatt i sig den misslyckade första  pannkakan. Sedan tar hon en titt i stekpannan. Små, blå prickar simmar runt i pannkakan hon just står och gräddar. Hon tittar i bunken med smet. Samma där.

 

I panik sliter hon upp kylskåpsdörren, häller upp ett glas mjölk, knäcker ett ägg och sist tittar hon i mjölpaketet. Ingenting. Hon blandar en liten sats och studerar den noga. Ingenting. Hon tittar på bunken igen och fattar plötsligt misstankar. Hon rådgör med Damen per sms om det är ofarligt att äta små, små partiklar av blå plast från en plastbunke. Det är ingen fara, säger Damen, päran hälsar att han svalde en hel leksaksbil i plast när han var liten och tro det eller ej - men han lever än!

Men Male är ändå lite tveksam och börjar steka upp extrasatsen hon gjorde istället. Den borde räcka till åtminstone två-tre pannkakor, kanske fyra. Då ser hon att den är full med klumpar. Male tar extrasatsen och silar den över vasken. För sent inser hon att hon borde ha ställt en bunke under den. Hon lyfter besegrad tillbaka bunken med den blåprickiga smeten och börjar steka den.

 

Male äter smurfpannkakorna, Male pratar med föräldrarna och Male skriver blogginlägget.

 

Nu då?

 

Nu ska Male jaga insekter i Spetteby i sisådär en timmes tid, innan hon slutligen lägger spelkontrollerna på golvet, lägger sig på sidan och somnar som en stock. Ibland är det inte så dumt att ha tv-spelet vid sängen!

 

Kort efter det att gårdagens inlägg producerats, kontrollerats och publicerats satte Male och Damen igång med eftermiddagens utmaning: att sätta ihop Males IKEA-hurts. Som tidigare nämnts skulle ju Gubben slänga av Males nya IKEA-skrivbord under dagen, och dagen efter (dvs. idag lördag) skulle han komma hit med ytterligare ett släp och per Males vetskap då ta med sig hennes gamla skrivbord hem. På så vis slipper de besväret att tömma skrivbordet på grejor och försöka få plats med att montera två möbler i samma rum på en och samma dag. Perfekt planering, tänkte de och satte med glatt humör igång med projektet! För att undvika blodvite skötte Damen monterandet medan Male tolkade steg-för-steg-guiden och fotograferade.

 

Det enda fotografiet Male kan hitta på hur skrivbordshörnan såg ut förr i världen är från 2010, så egentligen är den inte helt rättvisande. Nästan allt är utbytt till nyare grejor, men skrivbordet i sig är sig likt och står kvar på exakt samma plats!

 

 

Det går inte 15 minuter innan Males mobil ringer. Gubben, Rylleman och Snufsans make är på väg med släp och skrivbord och Male skyndar därför snabbt ut till parkeringen. Väl där småpratar hon lite med sin mycket trötta fader, som nog har fått sin dos av flyttkörningar för de närmaste tio åren. När hon nämner att skrivbordet däruppe i lägenheten måste åka med imorgon blir han ännu tröttare.

 

Gubben: Vi ska inte alls ha något släp med oss imorgon.

Male: Nähä? Men så hade ju jag uppfattat det.

Gubben: Det ska vi inte, vi ska åka utan släp, det blir för dyrt.

Male: När kan ni ta med mitt gamla skrivbord då? Det får ju absolut inte plats två skrivbord däruppe i vår lilla lägenhet, så hur länge måste det nya stå omonterat?

Gubben: Det vet jag inte. Det blir inte nästa vecka, och inte...

 

Male inser snabbt att Gubben befinner sig i ett tillstånd då logik ej existerar, så hon lyckas tjata till sig att skrivbordet ska få åka med dem hem redan idag. Upp i lägenheten igen far hon, med tre karlar på släptåg. Den äldsta är mycket trött och besvärad, den mellersta har inget bättre för sig än att följa med och den yngsta vet precis vart han först av allt ska styra fossingarna.

 

Rylleman: (kommer ut från tv-rummet och storler mellan tuggorna) Jag hittade godis!

 

Male tömmer lådorna i ultrarapid medan Rylleman tittar på, Snufsans man föreslår att det gamla skrivbordet skulle kunna stå på balkongen och Gubben vankar av och an längs hallgolvet. Hon frågar om han vill ha kaffe, men det vill han inte för han har kört 300 mil med släp. Intressant slutledningsförmåga, tänker hon men säger inget mer. Hon lyckas knuffa ihop alla grejorna i en rörig hög på den sista kvadratmetern utrymme i hennes rum som inte var upptagen av möbler eller hennes duktiga, hurtsbyggande sambo. Hon släpar ut skrivbordet i hallen och vinkar till sig hjälp av Rylleman.

 

Gubben: Oj vad jag är trött. Vad ska vi göra av den här saken då? Det får ju inte plats hos oss!

Male: Inte vet jag. Sälj det, släng det, hugg itu det...

Damen Intill: (tänker tyst för sig själv) Elda upp det...

 

När Male väl har fått iväg karlarna med skrivbordet mellan sig kunde hon pusta ut och återgå till sitt hopplöst röriga rum. Vips hade hon fått något att göra mellan steg-för-steg-guiden och fotograferandet - hon måste sätta ihop ett skrivbord. Idag!

 

Hon knuffar undan högen med skrivbordsinnehåll och gör plats för bordsskivan på golvet. Sådär, då börjar vi!

 

 

Medan Male skruvar 25 skruvar i en hastighet man endast borde behöva förvänta sig av en träslöjdselev med IG-varning, bekymrar sig Damen över hurtsen hon jobbar på. Det var värst vad det glappar överallt! Hon läser steg-för-steg-guiden utan och innan men kan inte förstå hur IKEA kan tro att den här vingliga saken inte kommer att trilla isär så fort man släpper taget om den. Lösningen kom naturligtvis lite senare, i form av några speciella skruvgrejor Male inte riktigt förstod sig på. Men dessa små tingestar stabiliserade snabbt alltsamman och Damen kunde lycklig presentera en alldeles egenmonterad hurts!

 

Hon hjälpte Male att spänna skruvarna till skrivbordet och så var det klart. Male ställde i ordning allt som hon ville ha det, sorterade ner högen med blandat skrivbordsinnehåll i hurtsen och dammsög golvet. Än är det inte helt perfekt. Några småjusteringar till behöver göras och Male har fått sin första blåsa på säkerligen minst tio års tid mitt i handflatan - men visst ser det lovande ut?

 

 

Från början till slut tog hela tilltaget två timmar och 13 minuter, men å andra sidan arbetade Damen medvetet långsamt för att inte göra fel - för som Male så vist uttryckte sig när de tidigare på eftermiddagen packade upp hurtsen ur lådan:

 

Male: (förfärad) Du ska absolut inte låta mig göra det här, för jag skulle lika gärna kunna råka bygga ihop en cykel!

 

Kvällen ägnade våra två favoritsambos åt en dragning ur filmpåsen, som är en liten platspåse innehållandes hopvikta papperslappar med namn på filmer som någon eller båda av dem inte har sett. Lotten föll på Kung Fu Panda, ganska så lagom intelligensnivå med tanke på dagens strapatser. Tilltugg? Skruvar, såklart!

 

Vi svarade visserligen på mamsens kommentar i kommentarsfältet, men kom på att vi kanske borde ge lite bildbevis på att den spanska korven Male fick i helgen fortfarande lever! Eller... den är väl inte precis "levande" längre... men ni fattar.

 

Så här ser all den smaskiga Spanienmaten som Male fick med sig ut:

 

 

Och så här ser körva ut när Damen löst problemet med att hitta en lämplig upphängningsplats:

 

 

Ja, så vad har vi då mer att förtälja?

 

Idag gick Male och Damen till stan för att lämna en bok och hämta ut en annan. Därefter var det tänkt att de skulle testa krokodilburgare, men eftersom Damens mage fortfarande inte riktigt uppför sig som sig bör blev det en lite snällare lösning - nämligen varsin cheeseburgarmeny på Burger King. Jättenyttigt, vi vet!

 

Damen Intill: Ja skulle det nu vara så att även den här lunchen kommer upp igen så har jag ju i alla fall bara förlorat 34 kronor idag!

 

Tack, Damen, till detta fantastiska spartips.

 

På vägen hem föreslog Male - ja, Male! - att de skulle ta en sväng inom KappAhl. Medan Damen kände behovet av att uppsöka faciliteterna (av normala skäl den här gången) växa sig allt starkare hjälpte hon Male att välja ut ett par byxor i hennes smak. Male kan därför nu glatt meddela att hon numera är stolt ägare till inte mindre än fem olika par byxor!

 

Nu är de hemma i hemmets lugna vrå. Damen har besökt dasset och är nu på strålande humör, så snart ska de försöka bygga ihop Males IKEA-hurts innan de får ett samtal från Gubben om att han är på väg med Males skrivbord. Han har kört ett lass med bil och släp till Kristianstad idag och räknade med att de skulle vara klara med att lasta upp allt i Snufsans nya lägenhet till halv tre, men med tanke på att klockan nu närmar sig treslaget gick det nog inte riktigt som planerat. När de är klara ska de dumpa Males nya, fina skrivbord hos henne innan de slutligen återvänder hem till byhålan igen!

 

Det var det, så låt oss avsluta med något helt annat. Häromdagen fick Male och Damen en ny granne i Spetteby, och... tja... ni kan ju se själva så kanske ni förstår varför de har lite svårt att hålla sig för skratt.

 

Idag började Male och Damen dagen med att, på uppdrag av Damens fader, rulla till Hammar utanför Kristianstad för att ansöka om ett nytt bensinkort, ty det gamla hade på eget bevåg gjort sig oläsligt. Väl där var det sådär vanligt grått och trist väder, men Male fick åtminstone en chans att göra en god gärning. Låt oss presentera före- och efterbilder á la Males Filosofiska Hörna!

 

Efter besöket hos Volvo fortsatte färden till Netto, där planerna var att inhandla tortillabröd och tacokrydda. Male och Damen hade ett minne av att Netto skulle vara billigt, men så är nog inte fallet för notan föll på hela 164 kr. Hur det gick till har de ingen aning om. Väl ute ur butiken bestämde de sig för att ta en promenad i området. För den oinvigde finns det två Nettobutiker i Kristianstad, och den Male och Damen brukar besöka ligger i Kristianstads lite finare kvarter, i stadsområdet Österäng. De fick snart en aning om varför bostadspriserna där inte riktigt passar Males och Damens plånbok - för visst blev de imponerade av hur hemtrevligt där var.

 

 

När våra två favoritlåtsassambos så småningom hade beundrat färdigt satte de sig att rulla in till stan för att äta lite lunch. Skulle de prova den där italienska resturangen, eller blir det buffé på Rose Garden? Medan de funderade på detta letade Damen febrilt efter en parkeringsplats och förundrades över alla eländiga husbilar som stod överallt och tog upp två parkeringsfickor var. Till slut hittade hon en lucka, rullade in och gick för att lösa parkeringsbiljett. Det var då hon förstod varför det var så mycket bilar ute.

 

Det var nämligen...

 

 

Detta betyder massor av smaskiga matdofter från alla håll och kanter. Matstånden bytte av varandra och här och där kunde man köpa med sig något smaskigt bakverk eller ännu bättre - korv! För att inte tala om att där även fanns lite porslin, tvålar och smycken. Lite av varje, helt enkelt, och en del serveringar lät bra så absurda vid en första anblick. Här kommer ett litet axplock av bilder som Damen tog på platsen!

 

 

 

 

 

Ja, Moder, det var det hela. Det var bra att du uppskattade bilderna, men kan du inte ta och torka bort dreglet från tangentbordet nu? Det kan ju torka fast! Såja, bra, då fortsätter vi.

 

När Male och Damen nu hade suktat efter alla godsaker, och kanske råkat slösa lite pengar här och där, så började de fundera på lunchalternativen som fanns att tillgå. Ja, som ni kanske förstår var inte de ordinarie restaurangerna längre lika lockande. Men vad skulle de äta? Spansk paella, någon polsk maträtt, thai... nej, de behövde inte fundera. Valet var redan gjort åt dem. De måste ju äta... känguru!

 

 

Hur i all världen kan man vilja äta det? Det vet vi inte, men personalen själva hade flera övertygande argument uppradade på en skylt. Tillåt oss att citera (inklusive eventuella stavfel):

 

 

 

Male och Damen högg in och fick erkänna att det inte alls var så dumt. Fast efteråt kände de sig lite fega, så de måste nog tillbaka igen senast lördag för att prova krokodilburgaren också. Snufsan kanske skulle ha en kamel i bröd som inflyttningslunch på lördag?

 

Medan de satt och filosoferade efter måltiden märkte Male att Damen verkade lite konstigare än normalt. Hon hade tidigare nämnt att hon hade lite hungersmärtor innan maten, men efter det hade hon inte sagt någonting. Plötsligt tog Damen sats, rusade fram till en festivalsoptunna och lutade sig ner. Male kunde inget annat göra än att stå kvar, le åt alla förbipasserande och tycka synd om sin stackars sambo vars 80-kronorsburgare ganska snart befann sig i botten av en soptunna... tillsammans med den något övermogna vattenmelonen hon åt i morse.

 

 

Själv mådde Male toppen och gör det fortfarande, så det var absolut inte burgaren det var fel på. Vad kan det då vara? Vänta lite nu... vad var det där om en vattenmelon? Hmmmmm...

 

Hur som haver. Klockan närmade sig ett när Damen var färdigtömd. Hon stapplade, med Male hack i häl, iväg för att sätta sig en bit bort. Efter att ha fått sig en flaska vatten, en näsduk, ett tuggummi och ett besök på McDonalds toaletter kände Damen att hon kanske, kanske var tillräckligt okej för att kunna köra hem.

 

Högst tveksamma satte de sig båda i bilen, utbytte varsin tyst tanke om att ingen av dem räknade med att detta skulle gå väl, och rullade ut på vägarna. Det gick faktiskt över förväntan - Damen klarade sig nästan 3/4 av sträckan när illamåendet började komma tillbaka. Men tapper som hon är gasade hon på och landade strax på parkeringen hemma vid det trygga lägenhetskomplexet. Hon tog sig ut ur bilen, uppför trapporna och ner på Males matta. Efter en svängom till faciliteterna, av skäl som vi inte tror att vi behöver nämna, landade hon ännu en gång på Males matta. Där låg hon så sött och sov ända tills klockan närmade sig halv fem.

 

Nu mår Damen lite bättre, har fått i sig ett par brödbullar med jordnötssmör (som Male tycker luktar pest) och en hel massa vatten. Vad kvällen ägnas åt är ingen av dem särskilt säker på, men det blir med största sannolikhet någonting tv-relaterat.

 

Men vänta lite nu... glömde vi inte nåt?

 

Jo, visst ja!

 

Här är en liten bild på lite marknadsmums som Damen slösade bort sina sista slantar på:

 

Ja, då rullar vi igång det här inlägget - missa inte helgrapporten som ligger före detta inlägg! Male bara valde att dela upp dem eftersom det hade blivit lite för mycket text annars.

 

Idag klev Male upp halv åtta och duschade, åt frukost, gjorde Spetteby och packade - samtidigt som hon agerade levande leksak och lära-gå-vagn åt Eya, förstås. Innan det var dags att kila iväg till bussen hann hon till och med klämma in en snabb inkoppling av Snufsans Wii.

 

Eftersom alla bilar var upptagna på annat håll tog Male sin ryggsäck och sina tre omänskligt tunga tygkassar, som lastats fulla av Spanienmat, Males Wii och en massa annat, och knatade ner mot busstationen. Just som hon kommit innanför busskurens skyddande väggar börjar det inom loppet av ett par minuter att ösregna. Male anar att vädret denna dag kommer att vara allt annat än samarbetsvilligt.

 

 

Väl i Klippan väntar Damen, som låter Male kasta in de grejor hon kan undvara i hennes bil. Damen är lite rådvill kring om hon ska köra till stan idag eller imorgon, så Male plågar henne med mängder av argument kring varför idag hade varit en ypperlig idé. Vadå invänta en tvättmaskin, hänga upp tvätten, packa och be om ursäkt till dels pappa för att hon inte kan delta i kvällens grillparty, och dels den där rabatten som ville bli rensad? Bortförklaringar, alltihop! Male hade lätt kunnat vänta de två-tre timmarna det hade tagit i Damens gamla flickrum, upptagen av att undersöka vad som gömmer sig längst in i lådorna...

 

Efter en portion namnam på Damens favoritrestaurang blev det en kort tur inom Netto innan Damen rullade Male till stationen för att stå där och vänta med henne i en halvtimme.

 

 

Mulet? Check. Blåsigt? Check. Ogräs överallt? Check. Dålig respons från biljettautomaterna? Check. Jepp, de är definitivt på rätt plats. Med sorg i blicken trycker Male fram sin biljett och Damen tröstar hennes brustna hjärta med att hon kanske kan titta in ikväll och så kan de spela Xenoblade hela natten, eller också kan hon dyka upp halv åtta imorgon bitti för att ta med sig Male till Willys. Male tvingas se sig slagen och ger upp sina något överdrivna och ganska genomskinliga försök att få Damen att ändra sig, och börjar undersöka varifrån ersättningsbussen ska avgå.

 

 

Efter något dussintal minuters babbel dyker bussen upp och Male tar farväl av sin låtsassambo, som går iväg för att sätta sig i bilen, rulla hem och fortsätta plantera om guldrosor. Det där sista var ett internt skämt. Male å sin sida sätter sig att njuta av utsikten hon kommer att ha framför sig den närmaste timmen.

 

 

Bussen avgick vid utsatt tid, 13:30. Men hur stor var chansen att den faktiskt skulle vara i Hässleholm vid 14:19, enligt tidtabellen? Ganska liten, tänkte Male. Så hur stor var chansen att hon skulle hinna med bytet till Kristianstad, som avgår från Hässleholm 14:30? I det närmaste obefintlig, tänkte hon och ställde in sig själv på att behöva invänta tåget som går 15:12 istället. Med dessa funderingar i tankarna börjar hon sakta att rullas med ut på landsvägarna. Efter en stund inser Male att de borde ha passerat Perstorp vid det här laget. Hade hon nickat till? Nä, det var bara bussen som var långsam för när klockan slår 13:50 ser hon en välbekant syn:

 

 

Medan musiken från Rayman Origins håller hennes nervösa lilla ärthjärna vid gott mod fortsätter färden österut. 14:05 anländer de i Tyringe och Males sista lilla hopp dör. Det tar minst tio minuter mellan Tyringe och Hässleholm med bil, så med buss... hon vågar inte tänka längre än så, utan tar istället en jättetråkig bild:

 

 

Minuterna tickar på och Male ska just skicka iväg ett gnäll-sms till Damen när hon ser något otroligt. Är det... kan det verkligen vara... hon måste titta en gång extra innan hon är säker. Jomenvisst, det är en vägskylt med texten "Hässleholm V". Male tittar på klockan. 14:18. Otroligt! När hon ser nästa vägskylt är hon snabbt framme med kameran, men den skylten visar sig inte vara begåvad med fullt lika exhalterande textinnehåll. Bilden blev dock ett litet under i sig, för något så här psykedeliskt har nog Male aldrig åstadkommit förut.

 

 

Med en lagom stressande och underhållande melodi i öronen rusar Male ut ur bussen, in i stationsbyggnaden och uppför trapporna. Pust, puh... 14:22!

 

 

Hon kastar en snabb blick på informationstavlorna och skyndar nedför trapporna mot perrong nr 5. Väl ute ser hon något alldeles fantastiskt, nämligen... ingenting! Inget tåg. Men massor av resenärer, så det betyder att hon är i tid. Tjoho!

 

 

Male njuter i fulla drag av de sista 20 minuterna av sin resa och ankommer i Kristianstad omkring kvart i tre på eftermiddagen. Hon springer mellan regndropparna, skuttar ombord på första bästa buss hemåt och kliver strax efter tre över tröskeln och in i sitt enkla men ack så hemtrevliga gemak.

 

Nu har hon matat och vattnat hamstrarna, öppnat post och slängt in maten och resterna från den smaskiga marängtårtan i kylskåpet. Kvällsmaten är också avklarad, så nu är det dags att duka undan, tömma diskstället och lägga det sista av packningen på rätt plats. Därefter blir det nog inte särskilt mycket vettigt gjort ikväll. Kanske en stund framför tv:n med ett DS i händerna och sedan läggdags omkring tio-tiden.

 

Fast vem vet?

 

Ytterdörren kan ju öppnas när man minst anar det, så det är nog ändå bäst att slänga Damens filt och kudde på sängen för säkerhets skull...

Hej, alla trogna, övergivna bloggläsare!

 

Nu är Male tillbaka i stan, så nu har hon tid - och fingrar - över åt att berätta om allt roligt som hänt i helgen och sedan blir det ett till inlägg om dagens bravader. Vadå fingrar? Tja, Male har ju inte världens bästa erfarenhet av bebisar, men en sak är i varje fall säker - Eya, smeknamnet som Males syster Snufsans lilla "gosebulle" valt åt sig själv, älskar fingrar. Särskilt sådana som gärna följer med henne runt, runt i huset. Syster överväger därför skarpt att knycka ett sådant där skelett på hjul som man ofta ser i klassrum eller på psykiatrimottagningar och introducera den för nämnda blöjmonster.

 

Apropå Snufsan så måste vi ju passa på att hälsa henne välkommen till den "moderna" tv-spelsvärlden, nu när hon vid födelsedagspresentutdelningen har blivit stolt mamma åt ett vackert, svart Nintendo Wii med tillhörande Mario Kart och klippkort i Males Spelutlåning AB. Någon annan som gillade sin nya familjemedlem var förstås Eya.

 

 

Och eftersom Snufsan, trots Males evinnerliga tjat, säkerligen fortfarande inte har kollat in en video av Kirby's Epic Yarn så kommer här en liten trailer. Syster, om du inte redan fått ditt dagliga "naaaaaw" så var lugn, det kommer här:

 

 

För övrigt har helgen varit fylld av upptåg och en hel massa saker som måste göras. Det har grillats, lekts med bebis, fiskats i Spetteby, städats, diskats och... ja, ni fattar. Igår hämtade Snufsan med man hem Dixie, familjens gamla halvblinda/döva kanin, från djuraffären. Tyvärr visade det sig att de nog inte riktigt har behandlat henne som sig bör, för inte nog med att hon är smal som en sticka och visar tydliga tecken på stress och skygghet - hon kom dessutom i en transportbur som personalen hävdade hörde till just henne, men så var inte alls fallet. Kan man blanda ihop folks transportburar undrar man ju förstås osökt vilken sorts vård husdjuren får på den butiken...

 

Men nu är gammelkaninen tillbaka i sin utebur med massor av gräs och godsaker, och efter en stunds mutande med färska äppelträdkvistar började hon slappna av och lät sig gosas med, så hon är säkert på bättringsvägen.

 

Nu tar vi och publicerar det här så vi kan påbörja det riktiga monsterinlägget - dagsrapporten!

Okej, så då skriver vi väl ihop något litet fint såhär på morgonkvisten innan dagens sysslor påbörjas.

 

Male har nu tillbringat ett par dagar i byhålan, som för ovanlighetens skull inte befolkats av hennes föräldrar eftersom de befunnit sig i Spanien i några veckor. Istället hade Rylleman sällskap av Syster med man och bebismonster, som för några dagar sedan intog det ena sovrummet på ovanvåningen för att njuta lite av lugnet och familjen som de inte ser så mycket av i Göteborg.

 

På torsdagen anlände Male tidigt i byhålan, eftersom Damen hade bil men behövde köra tidigt. Inga problem, sa Male som mer än gärna inte nyttjar Skånetrafikens ersättningsbussar mer än vad som är absolut nödvändigt. Till kvällen lagades Flygande Jakob och efteråt när Male rengjorde spisen förundrade hon sig över hur otroligt mycket smuts där var efter bara en matlagning. Eller var det så redan innan? Hon måste fråga.

 

Male: (på skämt) Haha, rengör ni aldrig spisen här eller?

Syster: (helt allvarlig) Nä, det har vi inte gjort sen vi kom hit!

 

 

På fredagen köpte Male hem en massa disktrasor och satte sedan igång med vad hon nu titulerar som Monsterprojektet: att städa av huset. Hon vet inte säkert hur länge sedan det sist gjordes, men en sak var säker - det var inte igår. Tre och en halv timme tog det, och då är här bara hjälpligt rent och undanröjt. Under det att Male förbrukade både blod, svett och tårar i sin strid mot smutsets armé iakttog Syster henne i tystnad innan hon slutligen utbrast:

 

Syster: Du kanske skulle komma hem till oss och städa också!

Male: Javisst, vad får jag?

Syster: (tror att Male skämtar) Tja, hundra spänn i timmen?

Male: Kör till!

Syster: Haha ja som om-- vänta. Sa du ja?

Male: Självklart!

Syster: (är tyst av chocken i några sekunder och lyser sedan upp) Det där ska jag komma ihåg när vi flyttat till Kristianstad, bara så du vet!

Sent omsider var städningen klar och Male kunde äntligen sätta sig ner och ta itu med dagens riktigt viktiga göromål: blomvattningen i Spetteby. Syster har vid detta laget adopterat Spetteby fullkomligt och kan utan svårighet ägna ett par timmar åt att fiska och smyga efter insekter på träden, fast Male har förstås förtur. Strax efter tio på kvällen gick Male och lade sig för att lyssna slut på Blodläge och sedan sjunka in i en lång, djup sömn.

 

Det var väl det för den här gången!

 

Från det ena till det andra, låt oss avsluta med ett litet tänkvärt citat från Galenskaparnas parodimusikal "Åke från Åstol":

 

 

Ja och så var det dags för dagsrapporten då.

 

Idag fyller Male 24 och det firade Damen med att åstadkomma följande lilla kreation lagom till frukosten:

 

 

Vad var det där för smarrigt, tänker ni? Vänta lite så kommer här en närbild!

 

 

Sådärja, har ni dreglat färdigt nu? Så bra, då fortsätter vi!

 

Efter denna mycket stadiga men ack så ovanliga frukost, då student- och arbetslöshetsersättningen inte riktigt tillåter sådana här utsvävningar mer än vid sällsynta tillfällen, utforskade Male både presenterna och Spetteby. I Spetteby blev hon grattad av flertalet grannar och fick en tårta av Butch... jaså, det var inte det ni ville veta? Presenterna? Jaså, varför sa ni inte det med en gång? Så här ser de ut utan omslagspapper:

 

 

 

Efter Spetteby sprang Male ut till grundskolan i närheten av hemmet för att agera kurir åt Syster, som tydligen beställt en tröja av en gammal klasskamrat vilken skulle passera Males bostadsområde nu på morgonkvisten. Slutligen hade klockan passerat tolv och då...

 

*BRAAAAK*

Male: Vad gjorde du nu?
Damen Intill: (fnittrande) Jag gick in i garderoben! Aaaaj...

 

Det där, våra damer och herrar, var inget ovanligt. Idag har Damen bara lyckats åstadkomma ett stort, oförklarligt blåmärke på armen, förvärrat sitt ryggskott genom att tillsammans med Male bära upp 34 kg IKEA-möbel från bilen till lägenheten, bryta ena nageln och köra lilltån in i en golvlist. En helt normal dag i Kristianstad!

 

Tillbaka till ämnet.

 

När alla morgonbestyren väl var avklarade begav sig Male och Damen in till centrum för att hämta hennes skor hos skomakaren och eftersom det vid det här laget hade regnat i flera timmar drog de slutsatsen att det kommer fortsätta så hela dagen. Därför sköt de upp sina utflyktsplaner till en bättre dag och rullade till EKOhallen istället. Igen, tänker du!? De var ju där i förra veckan! Jo, det stämmer ju, men Damen gjorde ju då faktiskt misstaget att endast köpa en enda påse Beef Jerky från importhyllorna.

 

Efteråt intogs lättlunch/födelsedagsfika/sockerkick bestående av varsin munk och varsin sockerbulle med vaniljkräm sittandes i bilens trygga, regnfria kupé. Snart insåg de att det kanske inte var världens bästa idé, men å andra sidan kommer de eventuellt kvarvarande myrorna att ha gott om mat över natten!

 

 

Till detta intogs något som Male och Damen länge velat testa, nämligen vad amerikanerna brukar jämföra vår julmust med - Root Beer. Den var... ytterst intressant. Smaken påminde enkelt uttryckt om rosa bubbelgum i flytande form. Någon likhet med julmust fanns där inte, så de där dårarna som valde den översättningen av vår goda, svarta nationaldryck kan verkligen inte ha varit helt nyktra vid tillfället!

 

 

Snabbt bestämde de sig för att donera drycken till första bästa intet ont anande familjemedlem, så därför ska Snufsan imorgon få nöjet att avnjuta denna mystiska kreation. Oroa dig inte, Snufsan, det är ingen alkohol i den! Medan de åt fortsatte regnet att skvala och när de slutligen rullade ut från parkeringen öste det fortfarande ner runtomkring dem.

 

 

Men när de körde av motorvägen igen märkte de att solen började titta fram, och vips var allt regnet borta! Skit också, tänkte de båda två när de insåg att de inte längre hade någon ursäkt för att inte bära in Damens enorma IKEA-möbel. Låt oss sammanfatta denna eskapad på följande vis:

 

Male är löjligt klen.

 

34 kilo!? En barnlek, tyckte Damen som glatt kånkade på sin ända av paketet in genom entrén och uppför trapporna, med Male pustandes och frustandes därbak.

 

Nu har våra två favoritlåtsassambos städat hamsterburar, ätit kvällsmat och varit allmänt uttröttade. Nu ska det riktiga partyt börja, ty nu ska Damen sätta ihop Males IKEA-möb-- nej, vänta, det där kändes inte rätt. Det är nog inte rätt dag för det, så vi tar nog en film eller ett tv-spel istället!

 

Idag är en mycket speciell dag. Varför är det det? Jo, för idag är den enda dagen på året då Male får kittla Damen utan att få tillbaka tusenfalt. Om ni inte redan räknat ut varför, så får ni hålla er lite till för först kommer här ett litet inlägg om vad som hände igår!

 

Igår åkte Male och Damen in till stan för att bland annat lämna in ett par av Damens skor hos skomakaren och spana in årets variant av Kristianstaddagarna. I år har Kristianstaddagarna tonats ner till Sommar i City, och politikerna hyllar naturligtvis detta fantastiska beslut medan vi andra förstår att det egentligen handlar om att få bort allt folk från stan nu när de har gjort om centrum till en enda stor byggarbetsplats.

 

Hur vet man då att det är fest i Kristianstad? Ja, inte är det folkmängden, de övergivna matvagnarna eller den höga musiken - nej, det är... soptunnorna som du hittar i så gott som varje gatuhörn!

 

 

Överlag så innebär alltså Sommar i City mycket färre intressanta sevärdigheter än brukligt. Men några få roliga platser fanns det ändå, som det lilla tivolit på Södertorg. Den här bilden är tillägnad Males fader, som ju har en förkärlek för stora, snurrande, yrselframkallande attraktioner. Eller var det kanske hatkärlek?

 

 

Därefter avslöjade Damen sina kunskaper i de där namnlösa men ack så utmanande maskinerna där man stoppar i ett mynt och sedan ska man försöka fånga ett gosedjur med en gripklo. En gång i tiden var Damen riktigt skicklig på detta, säger hon, och mycket riktigt fiskar hon upp den här skönheten på andra försöket:

 

 

Utan kunskaper om Males släktträd namngav Damen snabbt sin nya kompis till Hannu. Därefter fortsatte färden till en langosvagn vid vilken Male och Damen intog varsin halva av dylika godsak:

 

 

Efter denna lilla episod försvann Male iväg i sisådär 30 minuter, men vart tänker vi inte avslöja! Det är en liten hemlis. Hur som haver tvingades Damen ägna denna halvtimme själv i stan och när Male så småningom återfann henne gick färden vidare mot Naturum. Där drog Damen med sig Male in till en liten utställning med en mycket intressant attraktion som Male bara måste utsätta sin familj för nästa gång de kommer hit!

 

När de stod och väntade på att nämnda attraktion skulle bli tillgänglig tjuvlyssnade Damen lite på några äldre damer som småpratade i kön bakom dem. De pratar om hur de som barn alltid plockade blommor till sin kära mor, något som dagens ungdom inte alls gör i samma utsträckning.

 

Den ena tanten: Ja, det var ju till och med så att när blommorna i trädgården inte räckte till... ja då gjorde jag nånting jag inte fick - jag gick till kyrkogården för att plocka! För blommor på bordet därhemma skulle vi ha!

 

Efteråt rullade bilen till Willys och en djuraffär för att inhandla proviant inför helgen.

 

Det var det, och nu ska vi strax iväg igen så låt oss lite som hastigast slänga in ett litet svar angående Moders kommentar av tävlingsresultatet igår. Idén att hålla en ny tävling i vad som gett upphov till behovet av att koka Males underkläder var förvisso mycket frestande, men när Male föreslog att trosorna ifråga skulle kunna bli priset beslutade de sig snabbt för att låta bli.

 

Ja, då var det dags att kora vinnaren i vår spännande bloggtävling... men låt oss först å det vänligaste påminna herr- och damskapet om att inte glömma bort att rulla ner och läsa inlägget som publicerades före det här!

 

Överens?

 

Bra, då kör vi!

 

Först kan vi meddela att Systers IKEA-eskapad, som vi ju rapporterade lite som hastigast om i helgen, verkar kunna få ett någorlunda lyckligt slut. Förutsatt att den försvunna bordsskivan finns i lager imorgon när de åker dit igen så kommer de i varje fall hem med ett presentkort som kompensation - allt tack vare att Male tog sig tiden att klaga på händelsen för stackars Ole i IKEA:s kundtjänstchatt.

 

Och så tar vi och slänger in ett par lösryckta citat från imorse!

 

Male: Jag har herrbesök på rummet!
Damen Intill: Ojdå! (funderar febrilt på om det är en fluga, en spindel, eller...)

Male: Han heter Micke.

Damen Intill: Aha. (... en IKEA-möbel)

Därefter intogs frukost och Damen skuttade in i duschen medan Male stod kvar i köket en stund.

 

Damen Intill: (sjunger) Å ååå va de é skönt å va naken... (kort tystnad) Male! Det ligger en matta här!

Male: Aaa, den är till för att man inte ska halka i badkaret. Jag lät den ligga eftersom du också skulle duscha.

Damen Intill: Häftigt, första gången [jag använder den] på fyra år!

 

Till den skarpsynte läsaren: nej, vi har inte haft samma halkmatta i badkaret i flera år. Vi är numera inne på vår tredje eller fjärde, eller nåt sånt där.

 

Dagsrapporten får ni imorgon, för nu måste vi skynda vidare till det allra viktigaste: tävlingen!

 

 

 Vi har fått många *host* tre *host* intressanta och kreativa svar!

 

Damen Intill: Vem får äran att sätta ätpinnarna...

Male: ... i halsen?

Damen Intill: (ignorerar Male) ... i någon läcker maträtt som de själva får laga?

 

Utan vidare utfyllnadstext så är svaret på frågan "Vad är det som kokar i grytan?" inget mindre än... Males trosor! Varför ska det vara nödvändigt att koka dem? Det, kära läsare, vill ni inte ha svaret på. Tro oss.

 

Och vem är då den lyckliga vinnaren? Jo det är kommentatör Syrran med svaret:

 

Grattis Syrran! Kontakta gärna blogginnehaverskan kring huruvida du önskar ta del av din vinst per post eller per kurir. Eftersom du inte uppgett någon e-postadress blir vi förstås lite syrak på dig, men som tur är känner vi oss relativt säkra på vem du är!

 

Igår morse tog Male det lite lugnt, för det var ju trots allt första måndagen i arbetslöshetens tecken. Hon åt sin frukost och gjorde Spetteby med Damen innan hon så småningom packade en flaska vatten, drog på sig sandalerna och knatade in till stan. Hon startade ljudboken, Blodläge, som hon kommit så pass långt i att det bara var ca 45 spår á fem minuter kvar i listan.

 

Väl framme vid AF klev hon in i entrén och upptäckte att de möblerat om sedan hon var här sist, vilket i och för sig var för sisådär åtta månader sedan. Kön som hon väntade sig att finna var nu uppdelad i två och stod lite sådär vid sidan. Male gick raka vägen fram till Vänta-här-bordet och redogjorde för sitt ärende.

 

Male: Hej! Jag är med i jobbgarantin för ungdomar och har haft ett jobb i tre månader, men nu är jag tillbaka och ska fortsätta söka jobb igen!

AF-kvinna #1: Jaha, men då ska du ställa dig i den där kön!

 

Male ställer sig i anvisad kö. Klockan är nu 11:15 och det är tre personer före henne. Efter tio minuter är den första individen äntligen färdig och nästa person går fram. Male tänker att nu ska det väl börja gå lite fortare, men när hon hör AF-kvinnan bakom datorn upprepa orden "Leg... ID... Identification..." fyra-fem gånger inser hon att det här kommer att ta tid. När klockan närmar sig 11:45 är det Males tur. Hon sträcker fram sin legitimation och presenterar sitt ärende.

 

AF-kvinna #2: Jaså, ungdomsgarantin? Men då ska ju du ha en ny handlingsplan!

Male: Aaa.

AF-kvinna #2: Då måste du träffa en handläggare, så du får ta en nummerlapp därborta!

 

Male överväger i sitt stilla sinne att fråga varför AF-kvinna #1 inte sa detta med en gång, men som den dumma, arbetslösa ungdom hon är tar hon snällt sin nummerlapp, sätter sig på en stol och tänker att det kan ju i varje fall inte ta längre tid än kön till AF-kvinna #2.

 

Male tittar på sin nummerlapp. Nummer 36.

 

Male tittar på nummertavlan uppe på väggen. Luften går ur henne när hon ser nummer 21 i stora, röda siffror.

 

Under den nästkommande 1,5 timmen sitter Male snällt på sin stol och iakttar den långsamma kön till AF-kvinnan vid datorn. Under tiden roar hon sig med att lyssna på sin ljudbok och att spela Tetris i mobilen på högsta hastighet. Hon inser sin tacksamhet över att Damen envisats med att hon skulle ta med vatten - i väntsalen var det nämligen omkring 30 grader varmt, och det är ändå en mild uppskattning!

 

 

 

Till slut har hon tur - det är tydligen inte bara hon som har övervägt att slänga lappen och gå hem, för helt plötsligt fladdrar flera nummer förbi i en rasande fart och vips är det hennes tur!

 

AF-handläggaren vallar in henne på sitt kontor och blir inte alltför lycklig när han inser att han kommer behöva skriva en hel handlingsplan. Male tröstar honom med att hon i varje fall inte har någon brådska, för har hon väl väntat i två timmar på att träffa honom kan hon vänta i två timmar till. Efter det klagar han inte mer.

 

Tio minuter senare är Male färdig och inser sitt behov av att besöka faciliteterna. Hon öppnar dörren och där står en herre och tvättar händerna.

 

Male: Oj, förlåt!

Herrn: Det är ingen fara, jag är färdig nu. Dörren går förresten inte att låsa!

Male: Oookej... då provar jag nog handikapptoan.

 

Tack och lov för ficklampan i mobiltelefonen, för handikapptoaletten gick förvisso att låsa... men lampan var sönder.

 

 

Total tid inne på Arbetsförmedlingen: 2 h 15 minuter

Varav kötid: 2 h 5 minuter

Det här blir inte ett lika långt inlägg som igår, oroa er inte. Och du, Snufsan! Var håller din kommentar hus?

 

Över till dagsrapporten då.

 

Idag har Damen haft nöjet att besväras av ryggskott, något hon brukar drabbas av med ett par års mellanrum. Male misstänker ett samband med alla tunga lyft under IKEA-färden igår, men det är nog bara en ren tillfällighet. Hur som haver har Males rum fått sig en städning, disken har diskats och Damen har dammat av skostället i hallen - något som hon snabbt insåg troligtvis inte har skett på sisådär fyra års tid.

 

Efter att ha dammat av skostället satte hon sig att montera ihop ett annat, ty i detta hushåll räcker det inte med ett skoställ i hallen, åh nej då! Inte när Male är så skotoki-- nej vänta lite nu. Det var visst bestämt någon annan som har en förkärlek till skor... men vem är det? Det är det ingen som kommer ihåg. Allra minst Damen.

 

Efter att Damen envist kämpat i sisådär fem minuter och inte kommit någonvart böjde sig Male ner från datorstolen och föreslog att Damen kanske skulle vända på metallstången hon höll i. Damen höll inte med, men efter det att Male pekat ut och demonstrerat det faktum att hålen är olika stora på båda sidor insåg Damen snabbt att det kanske inte var skruven det var fel på. Tio minuter senare var kreationen färdig:

Det här var dock bara början. Skostället var nämligen bara uppvärmning inför Males hurts och Damens byrå, som ska monteras ihop under den närmaste veckan - för att inte tala om Males skrivbord, som är en hel historia i sig! Snufsan åkte nämligen till IKEA idag för att hämta hem skrivbordet åt Male, men då visade det sig att de översålt bordsskivorna och Snufsan tvingades åka hem med fem bordsben och ett löfte om att skivan ska komma in på onsdag - fast de bör nog kolla lagerstatusen ändå innan de åker.

 

Dålig stil, tycker vi! De kunde ju åtminstone ersätta den extra bensinkostnaden nu när de själva klantat till det sådär.

 

Men från det ena till det andra - låt oss avsluta inlägget lite lyxigt med en tävling! Det var ju ett tag sedan sist, eller hur?

 

Ni kan vinna ett par inplastade, oanvända ätpinnar i trä med tillhörande instruktioner på förpackningen. Vinnaren koras på tisdag, men fram tills dess är det bara att skicka in hur många gissningar ni vill - först att gissa rätt vinner!

 

Vad är det som kokar i grytan?

 

I morse klev Male och Damen upp omkring klockan åtta...

 

Damen Intill: Klrngtptta!

Male: Va?

Damen Intill: Klockan potta!

Male: Hahaha!

 

... och tog det väldigt lugnt och skönt med både frukost och Spetteby. Under tiden diskuterade de lite kring vad dagen skulle ägnas åt. Killebomfestival i Sölvesborg, en tripp till Ystad eller kanske något trevligt naturreservat? Men inget av det där lockade riktigt. Vädret verkade lite ostadigt och plötsligt skämtar Damen till det och föreslår att de ju alltid kan åka till IKEA i Älmhult. Male kom på att de har rea i några dagar till, så Damen går in på hemsidan för att ta sig en kik. Snart har de tittat ut både ett potentiellt skrivbord till Male och en byrå till Damens sovrum. Dessutom hittade de ett pyttelitet skoställ som skulle kunna passa i det pyttelilla utrymmet i hallen som inte är upptaget av andra inte lika pyttesmå saker.

 

Under det att de gjorde Spetteby växte sig IKEA-förslaget allt mer lockande, tills det inte längre gick att stå ut. De måste dit! Klockan halv tolv satt de därför i bilen och brummade iväg norrut. De hann precis passera Färlöv när Male upptäckte en liten myra på instrumentbrädan. Damen började banka och slå och till slut var det lilla monstret omhändertaget. Vi har till och med bildbevis:

 

 

De läsare som är normalbegåvade kanske undrar varför det kröp en liten myra i bilen. Jo ser ni, i korthet så har den bott i bilen sedan Damens fader förvarade en säck gräs som innehöll ett myrbo i bagageutrymmet där en natt för sex dagar sedan. Säcken skulle till tippen, men självklart hade några små myror tagit sig ut och har gjort Damens värld mycket besvärlig, ty för att uttrycka saken milt är hon inte alltför förtjust i dessa små monstrum.

 

Tillbaka till ämnet!

 

Damen och Male rullade till Älmhult och intog IKEA med storm. Utanför fick de nöjet att hälsa på hunden i bilen bredvid, som faktiskt - hör och häpna - var så väluppfostrad att den inte skällde en enda gång. Att den var söt gjorde ju inte saken sämre!

 

 

Våra två favoritlåtsassambos äntrade de välkända gångarna, och på väg till grejorna de letade efter hittade de denna fina komposition. För ovanlighetens skull var både Male och Damen överens om att det var riktigt läckert!

 

 

Så småningom hittade de både skohyllan och byrån, men skrivbordet de hade tittat ut visade sig vara för litet för Males datorskärm. Istället hittade de något helt annat, och något Males plånbok trivdes mycket bättre med. Damen blev dock lite skeptisk eftersom det var ett hörnskrivbord och de bara har en halvkombi att stuva in allt i, men de kom överens om att se hur illa det är när de kommer till lagret.

 

De antecknade snabbt artikelnummer, hylla och fack och fortsatte sedan till barnavdelningen och restaurangen. Där intogs de sedvanliga måltiderna bestående av en kycklingfilé, pommes och bearnaise med lite efterrätt och kaffe.

 

 

Eftersom mat innehåller laktos, och Males mage tycker ungefär lika illa om laktos som Damen gör om myror, så blev det kort därefter ett besök till faciliteterna. Medan Male viftade frenetiskt för att hålla lampan på toaletten tänd roade sig Damen med att vänta utanför med varukassen. Trots att hon försökte stå lite diskret vid sidan om dök där då och då upp någon som undrade om Damen stod i kö. Många var ganska tråkiga, men en del som frågade var faktiskt lite underhållande.

 

Äldre herre: Är det nu den bistra verkligheten att man måste köa?

Damen Intill: Näe ser du, det är ingen fara. Jag står bara och väntar på någon!

Äldre herre: Tack och lov, för det hade inte min blåsa klarat!

 

På Tag-Själv-lagret uppdagades det att skrivbordsskivan tyvärr var alldeles för stor för att få plats med i bilen. De bestämde sig för att försöka fjäska till sig ett IKEA-besök av Males syster Snufsan med man, som ju är på besök i byhålan just nu och har tillgång till både släp och ett IKEA endast 20 minuters bilfärd hemifrån. Efter lite fjäskande, puppy-eyes och ännu mer fjäskande gav Snufsan med sig och lovade, för att citera henne själv, att...

 

Snufsan: Mannen, jag + PMS-ungen åker till IKEA imorgon och fixar det åt dig, inga problem!

 

Woho!

 

Male och Damen lämnade så småningom IKEA utrustade med byrå, förvaringsdetaljer till Males sovrum och en hurts som komplement till hennes framtida skrivbordsförälskelse. De köpte något att dricka på Willys, där Damen förgäves försökte dra sitt ICA-kort, och när de så småningom lämnade parkeringsplatsen såg det ut så här i bageluckan:

 

 

Färden hemåt gick smärtfritt, så när som på allt husvagnsfolk som var ute och snigelkörde. Nu är sambosarna tillbaka i hemmets lugna vrå och för att sammanfatta deras mentala tillstånd efter denna långa och högst ansträngande dag kan vi ju slänga in ett sista citat, tillverkat av ingen mindre än Male själv efter det att hon iakttagit en flock kor på vägen hem:

 

Male: Jag såg just en väldigt stor ko! Jag tror det var en tjur.

Ja, då var Males första riktiga jobb avklarat, avslutat och avtackat! För att visa sin uppskattning fick Male inte bara med sig ett tjänstgöringsintyg och en referens, utan även denna lilla söta kreation från Kosta Boda:

 

 

Efter jobbet plockade Damen upp Male med bilen och de brummade iväg till EKOhallen. Där inhandlades både det ena och det andra, och det mesta var väl kanske inte helt nödvändigt... men ack så gott! Damen, som tack vare vänner i USA är lite amerikaniserad, blev förstås väldigt förtjust när hon hittade importhyllorna.

 

 

Male införskaffade lite mer ofarliga snacks, såsom en påse baconchips och lite läsk. På de andra avdelningarna hittade de inte så värst mycket onödigheter, men några småsaker blev det allt. Något som bara är lite halvt-om-halvt onödigt är de fina kaffeglasen Damen hittade, men som vi misstänker kommer att fyllas med lite mer barnsliga drycker av annat slag:

 

 

På vägen ut, när de skulle beställa varsin mjukglass, insåg Damen att hon åkt dit med Male men kommer hem med en zombie. Male fick nämligen en fullkomlig black-out när hon ställdes inför tre mycket svåra val:

1. Liten, mellan eller stor mjukglass?
2. Strut eller bägare?
3. Strössel?

Nä, hörni. Nu börjar Male klibba fast i datorstolen, så det är nog dags att resa på sig och assistera Damen när hon svänger ihop lite kvällsmat. Vad blir det för gott då, tänker ni?

 

Male: "Det säger vi inte, hahahahahahahahahahahahahahaha!"

Damen Intill: (stirrar tomt tillbaka)

Ignorera det där, är ni snälla. Tack. Jo förstår ni, det blir benfri fläskkotlett med nypotatis, bearnaisesås, stekta champinjoner, stekt banan och en tomatklyfta eller två.

 

 

Javisst ja - sist men inte minst så tackar Male med sällskap också så gott för det fina vykortet och hoppas på flera innan somligas semester tar slut!

Har ni saknat oss?

 

Aaa vi trodde väl det!

 

Först av allt:

 

 

Nu till det lite mer intressanta - inlägget!

 

 

Damen har njutit av ännu en sommarlovsvecka medan Male jobbat på. Imorgon är det Males sista dag på jobbet, och sedan bär det av tillbaka till Arbetsförmedlingen igen! Wooooo...

 

Men något mycket intressantare än så har hänt. Vad är det som har hänt då, undrar ni?

 

Jo, ni förstår att igår kväll loggade Male och Damen, precis som vanligt, in i Spetteby för att vattna blommorna och idka samkväm med grannarna. Till deras stora glädje regnade det, så någon vattning blev det inte av utan istället gjorde de sin vanliga runda och Damen satte sig sedan att fiska, trots att hungern rev och slet i hennes små undernärda tarmfickor.

 

Det, våra damer och herrar, var det bästa hon gjort på länge - för kolla vad hon drog upp!

 

 

 

 

 

 

 

 

För den oinvigde så finns det 64 olika sorters fiskar att fånga i Spetteby, och vissa sorter kan man bara fånga vid bestämda tidpunkter, t.ex. sommartid eller när det regnar. Kvastfeningen ovan dyker bara upp vid sällsynta tillfällen när det regnar eller snöar mellan klockan 16:00 och 09:00, och var den allra sista fisken som Male och Damen behövde för att komplettera samlingen - och det tog dem bara strax över ett år att hitta den!

 

Så småningom gick de, glada i hågen, och lade sig för kvällen. Dagen efter, idag alltså, loggade Damen in för att kolla läget och möttes då av en bekant och mycket uppskattad syn:

 

 

 

 

 

Woho, nu kommer fiskarna att se flötet på ännu längre avstånd än tidigare! Så användbart - nu när vi har fångat allihop.